Man ska aldrig säga aldrig….eller? Svar på gårdagens tävling!

Har ni liksom jag, först förkastat ett visst mode och tyckt ”Gud så fult” för att efter en längre eller kortare ”tillvänjningsperiod” plötsligt själv gå och köpa det ni tidigare hävdat att ni aldrig skulle sätta på er?

Härom dagen slog det mig att jag på senare tid gjort exakt samma sak med en del grejer till djuren.

Hade någon för några år sedan sagt till mig att jag en dag skulle köpa en syntetsadel hade jag gapskrattat.
Vem skulle komma på idén att köpa något så otradtionellt och dessutom LUFTSTOPPAT?

Tja, tydligen stock-konservativa Birgitta!

Och varför i hela fridens namn skulle man rida med benskydd runt om på en häst som aldrig stryker sig?

”Bara för att det är SNYGGT” enligt samma tokstolle.

Vad gäller hunden och hennes utstyrsel så har alla gränser passerats- mer om detta i separat inlägg imorgon.

All denna plötsliga galenskap fick mig att fundera över vad nästa knäppa idé ska bli?

Kommer jag plötsligt att komma ridande iförd GPA-hjälm, säkerhetsväst och Baryard-stövlar, sittandes i en bomlös sadel med trästigbyglar och vojlock eller ett schabrak i vidriga färger och med Thidemantyglar eller sidepull med gummityglar för att styra med?

Allt det ovan uppräknade är sådant jag IDAG aldrig skulle drömma om att använda men baserat på tidigare agerande kan man ju börja undra, eller hur?

Och detta leder oss osökt in på vinnaren av gårdagens tävling som jag, trots att det är både fuskigt och orättvist måste kora Lina till!

I orättvisans namn har ju Lina skött Archie sedan dag 1 då jag köpte honom och tills vi flyttade från ridskolan och dessutom skötte hon dessförinnan Décima i flera år.

Med andra ord har Lina och jag kamperat ihop länge, hon har varit med på många tävlingar, några träningar och framför allt fått lyssna till mina monologer och evighetsutläggningar om allt möjligt i allmänhet och hästrelaterade spörsmål i synnerhet. Med andra ord vet tjejen vad jag tycker och även om de flesta av er ju också hade mer eller mindre klart för er så var hennes formulering den mest ”klatschiga” och passande :=)!

Som ”straff” för att jag utsett en så partisk vinnare har Lina lovat att komma och hälsa på i Archies nya stall snart och eftersom hon alltid är kamerautrustad och ni läsare älskar att frossa i bilder så är det inte otänkbart att ni får en hel del att bita i framöver!

Jodå…fåfängan segrade (precis som jag trodde)

Jag nämnde ju härom dagen att jag ”från ingenstans” fick lust att köpa vita skydd runt om till Archie (trots att han aldrig stryker sig) och som alltid då jag drabbas av en sådan impuls så ville jag att det skulle ske NU, GENAST, MEDDETSAMMA och helst redan igår.

Hade själv hittat skydd på nätet (på Hööks hemsida) som verkade OK och när även en bloggläsare, ovetandes om att jag redan hade spanat in just dessa skydd (vad är oddsen för det???) tipsade mig om desamma så var saken klar; dessa skydd skulle undersökas närmare omgående.

Sagt och gjort; i måndags var jag på Hööks och inspekterade skydden och eftersom de verkade rejäla och såg snygga ut köpte jag dom (för 729:–).

Min recension efter 3 dagars användning är att skydden är liiite för ”stela” för min smak (men de skyddar säkert utomordentligt mot slag just därför) men att de är lätta att torka av (mycket stort plus) och att spännena är väldigt bra konstruerade.

Ofta när det handlar om kardborrespännen så tycker jag att de sitter på ett sådant sätt och är gjorda av sådant material att ”allt” fastnar i dom= svårt att rengöra= ser smutsigt och fult ut snabbt.

Egentligen tycker jag väl att skydd med vitt härligt ludd är ÄNNU snyggare än mina men jag har ju främst köpt skydden för att de ska vara lättare att hålla rena än lindor och min uppfattning är att allt innehållande ludd är tämligen lätt att grisa ner men svårt att få riktigt rent.

Vet att vissa har speciella ”finskydd” som bara används till tävling tex men där kommer jag inte alls att använda skydd eftersom jag alltid åker ensam och inte vill ha en massa ”bök” med att ta av skydden på framridningen, riskera att glömma dom, att de ”försvinner” osv.

 

Gissningstävling!

Detta lilla test ska visa om du är en ”riktig” läsare av min blogg :=)! Har du hängt med ett tag vet du tämligen lätt gissar jag.

Titta på listan nedan och säg sedan vad den symboliserar:

1. vojlock
2. ljusgrönt schabrak med rött kantband
3. trästigbyglar
4. gummityglar
5. thidemantygel
6. sidepull
7. GPA-hjälm
8. ”Malin-Baryard-stövlar”
9. säkerhetsväst
10.bomlös sadel

Ordning och reda, startlista innan freda’!

Efter att ha läst om de olika förändringarna i TR för i år kan jag konstatera att det inte bara är ”dumma” sådana; som att man inte längre får nyttja dressyrhatt förrän man har kommit upp till medelsvår A (och hur många procent av tävlingsryttarna gör det…..väldigt få…).

En annan förändring som jag välkomnar mycket mer är att det numera tydligen är bestämt att det senast kl 18.00 fem dagar före aktuell tävling ska finnas preliminära startlistor tillgängliga.

Väldigt bra tycker jag fast jag känner lite så att ”jag tror det när jag ser det”.

I alla fall i mina trakter har det hänt mer än en gång att man inte vet ”ett pip” vad gäller just startlistor och dylikt förrän bara någon dag innan tävlingen och det är ju så klart inte bra av många olika anledningar.

Till att börja med vill man väl vara helt säker på att man ska tävla och att man inte har blivit bortlottad och sedan är det ju tämligen viktigt att veta om man startar exempelvis 10.00 eller 16.00, särskilt om man ska engagera medhjälpare som ska följa med. Alla kanske inte har en hel helgdag till sitt förfogande som man vill avsätta bara för att följa med på en tävling.

Hur som helst välkomnar jag denna förändring, dvs förbättring och vi får bara hoppas att alla klubbar också följer denna nya regel.

Tips på bra service till ditt släp (och din bil)

Jag tycker tyvärr inte att det är en självklarhet med bra service i varken affärer eller hos andra näringsidkare så när man någon gång överraskas positivt blir jag både förvånad och glad.

Dessa servicegivare förtjänar lite uppmärksamhet och förutom att jag alltid säger några uppskattande ord direkt till berörd person så kan jag ju göra lite reklam här på bloggen.

Eftersom jag nu har haft min hästtransport i ganska exakt 1 år var det nyligen dags för den första servicen.

Kollade på Bojs hemsida och kunde konstatera att om jag hade kört iväg släpet till själva Boj-fabriken i Klippan så skulle jag dels ha fått köra ganska långt och dels vara utan släp i minst en vecka för det var så det stod: man föredrog om släpet lämnades så att det kunde stå där i en vecka.

Jag som försöker träna 2 gånger i veckan kan ju svårligen vara utan släp så länge så jag försökte hitta något smartare alternativ.

Enligt Bojs hemsida fanns det 2 andra släpservice-ställen närmare mig dit man kunde vända sig och jag kastade mig genast på luren för att ringa det första (i Furulund).

Där svarade ingen på hela dagen trots idogt ringande från min sida och trots att telefonnumret var aktuellt enligt Eniro.

Beslutade mig då för att ringa det andra stället: ”Rondellen i Trelleborg AB” (0410-19800) och där svarade man minsann genast och kunde dessutom erbjuda mig en tid för service mer eller mindre på dagen.

För att göra en lång historia kort blev släpet servat på några timmar, jag lämnade det på morgonen och hämtade det på kvällen. Servicen skulle kosta 625 kronor (har inte fått räkningen än) och det var till och med lite billigare än hos Boj-fabriken.

Bemötandet jag fick var ytterst korrekt och trevligt och allting gick väldigt smidigt.

Så; bor ni i Skåne och nära Trelleborg kan ju detta vara ett tips!

Bor ni i närheten av Malmö och behöver laga er bil; ja då kan ni vända er till RK Bilskrot (040- 49 36 72) vid Spillepengen som namnet till trots *GARV* LAGAR bilar.

Jag har lämnat min V-70 där några gånger och alltid fått jättebra pris, service och bemötande och aldrig känt mig ”uppskörtad” vilket jag annars ofta känner när det handlar om reparationer av olika slag.

Det var dagens tips mina vänner!

Ännu en fördel med snön (NOT!!!!)

Så här ser det ut där vi parkerar våra hästsläp just nu! Visst är det underbart! Det är bara att hoppas att man inte behöver åka iväg akut med exempelvis en kolikhäst mitt i natten.
För då kan man nog hålla sig för skratt där man står med sin snöskyffel…(som man inte har….).

Otroligt nog så har i prinicip bara mitt släp klarat sig från att bli helt igensnöat och snöblockerat, snön hade fykt ihop på ett sådant sätt att det blev en ”torr lucka” precis runt om och framför mitt släp så själv har jag hittills sluppit att gräva.

Och med 2 inplanerade träningar per vecka måste jag säga att jag är väldigt glad! Ibland får man var tacksam över det lilla….

Veckan som gått

Veckan som gått har varit tämligen lik den föregående, en del minusgrader, en snöstorm och liknade störningsmoment i min vardag.

Ingen har nog kunnat undgå att begripa att jag utan tvekan hade slopat årstiden vinter om jag hade haft något att säga till om.

Snögalopper i all ära men för min del överväger nackdelarna med minusgrader, snö och korta dagar.

Och jag håller inte heller med de som säger att allt blir/ser så rent ut av den vita snön!

Tycker man det har man inte rört sig inne i en storstad dagen efter ett snöfall. Grå/svart/ brun slask-sörja täcker det mesta och inte tusan ser det rent ut!

Min bil är hur skitig som helst- både in och utvändigt, släpet likaså men det är ju inte lönt att tvätta varken den ena eller den andra för dels skulle de bli lika skitiga på nolltid och dessutom riskera man att allt möjligt fryser fast om man börjat tvätta i denna kylan.

Inomhus drar man också in snö så att hallen blir full av pölar- inte heller det känns speciellt rent om jag får säga min mening.

Nå…nog gnällt om snön- detta med vädret kan man ju ändå inte påverka hur gärna man än skulle vilja.

Tisdagens träning för Ebba blev av förklarliga skäl inställd då det var snöstorm i hela Sverige och inte bara här men i fredags kom jag iväg så att Ebba själv fick rida.

Jag tycker att Archie går ”bättre och bättre dag för dag” även om det inte är några revolutionerande framsteg varken när Ebba eller jag rider och det förväntar jag mig inte heller.

På vår anläggning fick 2 hästar (d-ponnys) kolik med några dagars mellanrum i veckan och detta har så klart oroat mig en del, själv fd ägare till en extremt kolikbenägen häst.

Även om en viss häst aldrig har haft kolik (vågar jag ens skriva detta utan att utmana ödet) så försöker jag verkligen att tänka på hur man kan förebygga eventuellt magont och är noga med motion, utevistelse, att Archie dricker ordentligt osv. Jag fodrar med mycket morötter och betfor just nu och hoppas att även detta bidrar till att ”hålla igång” magen.

I helgen blev det bestämt att jag, Lena och Sally med moder ska åka till Helsingborg för att kolla på Kyra-clinic 21 mars och det är något jag ser fram emot.

Det är alltid trevligt att se bra ridning och jag brukar bli hur laddad och inspirerad som helst efter sådana evenemang.

Om Gud är god (sa ateisten) hoppas jag komma iväg på den första dressyrtävlingen i mitten av mars- det blir i så fall en LA:4 jag ska rida.

Fram tills dess hoppas jag innerligt på att få träna, träna och sedan träna lite till och slippa snöstormar, vrickningar, halkningar, koliker och de trettiosjutusen andra sakerna som man kan oroa sig över om man vill (jag vill inte men gör det tyvärr ändå….).

Snöträning

Eftersom vi nu får dras med snön vare sig man vill eller inte är det lika bra att försöka använda den till något vettigt- lite konditionsträning för både hund och häst tänkte jag idag!

Sedan Ebba började rida på fredagarna är lördagen vikt åt min egen dressyrridning- man vill ju passa på och ”rida lite på Ebbas ridning” så att säga och den sitter absolut i till nästa dag :=).

Då passar det bra att avsluta veckan lite lagom kravlöst med hoppsadel, hackamore och hund och häst i lite friare format.

Och idag passade vi alltså på att för andra söndagen i rad rida i den ibland nästan för djupa snön vilket var både mysigt och säkert fick igång både en och annan muskel hos djuren.

Framför allt Soya fick ibland ta i för kung och fosterland för att över huvud taget komma framåt, det såg väldigt jobbigt ut men tack vare sin järnkondis så verkade hon i alla fall tämligen oberörd.

Archie, 10 gånger så hög typ hade det något lättare även om vi faktiskt vände halvvägs på en väg som vi i vanliga fall alltid rider på eftersom snön helt enkelt nådde till hans bog och han knappt kunde lyfta benen.

Tack och lov bestod inte hela ridvägen av djupsnö, då hade jag aldrig vågat rida den timme våra ritter brukar ta utan det var kanske 1/3 av vägen som inte var ordentligt plogad.

Nu får vi se hur länge snön dröjer sig kvar och om det kan bli fler ritter av detta slag eller om vi kanske snart kan börja ana att våren faktiskt kommer även i år.

”Resa” beställd!

Sedan maken och jag köpte Soya för 1 år sedan har det inte blivit något resande för vår del.

Även med ”bara” Archie var det ett mindre företag att resa utomlands och jag tillhör (tyvärr) inte de som bara kan resa bort och typ hoppas på det bästa.

Nej; när jag väl reser någonstans så finns det skrivna instruktioner i tjocklek med Bibeln och x antal personer som är involverade på olika sätt och enligt ett sinnrikt backup-system. Ingenting lämnas åt slumpen :=).

Maken har nog inte förstått vilka arrangemang som jag har fått iscensätta för att våra resor skulle förflyta utan oro över hästen men nu är han ännu värre med Soya.

Enligt maken ”kan” vi helt enkelt inte lämna (läs: överge) vår diamant och själva fara iväg på roligheter för huuuuur ska det lilla livet klara sig då?

I ärlighetens namn känner jag väl lite likadant (suck…) och eftersom vi trots allt hunnit med många resor i våra liv känns det i varje fall inte just nu som om vi försakar något genom att stanna hemma.

Vi är båda ”hemma-människor” och dessutom så vill jag som sagt helst inte vara utan mina djur.

Men någon gång kan jag ändå tänka mig att vara bort en hel dag (huuuu) från mina älsklingar och söndagen den 21 mars blir en sådan.

Jag har i tidigare blogginlägg tipsat er om att Kyra Kyrklund ska ha clinic i Helsingborg detta datum (läs mer på hennes egen hemsida) och eftersom de 2 clinics jag varit på med henne (den första var nog den allra första som hon höll i Sverige innan CLINIC knappt ens var ett begrepp) varit så bra så kände jag att jag verkligen ville gå igen.

Även Birk-Lena och Sally med moder ska gå så vi kommer säkert att ha massor att prata om både före, under och efter clinicen.

Och stackars Archie!

Känner jag mig själv rätt kommer jag att vara helt galen av ridlust efteråt och då vet jag en herre som ska få jobba. Det fick i alla fall Heron efter de 2 föregående föreställningarna med denna extremt inspirerande och underhållande kvinna!