Måndag

Även idag har det varit solsken hela dagen och jag misstänker att Archie har haft det riktigt mysigt i hagen.
Han tycker om att stå och njuta i solen och det är ungefär det mest ansträngande han har gjort eftersom måndagar nästan alltid är hans vilodagar- så även idag.

Veckan som gått


stallspöket???

Jaha…vad hände under den gångna veckan?

Tja, Archie och jag har tränat på, på egen hand ända tills i fredags då Ebba red. Nu blir det åter träning 2 gånger i veckan har jag tänkt och det ser jag fram emot.

I lördags gjorde vi vår årstävlingsdebut och nu är jag jättetävlingssugen. Tyvärr är utbudet av lämpliga klasser inte så stort som det brukar vara men några klasser inom de närmaste månaderna ska väl gå att hitta utan att jag behöver köra längre än 7-8 mil (en slags maxgräns för hur långt jag vill köra till en tävling).

Soya skulle ha deltagit på en LC-träning idag men den blev fullt förståeligt inställd pga ”dåligt banunderlag” som vi hästmänniskor skulle ha uttryckt det.

På tal om Soya kom hennes bur i fredags och hon har redan hunnit åka i den massor av gånger- helt utan bekymmer. Hon hoppar glatt rakt in och åker tyst och stilla.

För att återgå till Archie börjar jag undra om vi har ett stallspöke!

I torsdags när jag skulle hoppa tyckte jag att stigläderna var aldeles för långa och jag fick korta dom 2 hål innan det kändes som det skulle.

Hann tänka ”kan någon ha lånat min sadel” men tanken var så absurd att jag genast förkastade den.

Igår släppte jag ut Archie i hagen efter tävlingen och när jag kom i morse var varenda milimeter på täcket lerigt medan Archie var KLINISKT ren?!?!

Jag börjar tro att stallspöket först har använt min sadel och sedan som tack för lånet storryktat min häst för enligt en annan stallkamrat så var ÄVEN Archie skitig medan han stod i hagen i alla fall (annars kunde man ju tro att någon hade lånat inte bara sadeln utan även hans utetäcke ha ha)!

För det kan väl inte vara så som jag raljerande påpekat för alla benspolar-maniska stallkamrater genom åren: ”skiten ramlar av av sig själv under natten och i boxen” :-)?!?!

Förresten måste jag rapportera om en världssensation av stora mått och tillika det säkraste vårtecknet:

JAG RED UTAN TERMOBYXOR IDAG och lived to tell, dvs överlevde denna strapats utan några som helst problem. De´ ni!

Söndag- sol, dragen graman och dålig service

Det märks helt klart att vi går mot ljusare tider nu- jag vaknade av mig själv redan 05.30 och valde att stiga upp och sticka till stallet så att hästarna skulle få komma ut i hagen redan vid 7.

Tog in Archie vid 12 och red ut på en härlig tur med honom och Soya.

Jag var i yngre dagar absolut förespråkare för att man skulle låta hästen vila dagen efter tävling (som tack för en ansträngande prestation typ) men idag anser jag inte att rida en lätt A-klass är någon större ansträngning över huvud taget utan snarare att betrakta som en ”halv-vilodag” från vilken man verkligen inte behöver återhämta sig.

Till dagens tur hade jag satt på graman och hack- vad säger ni om den betslingen va´ :=)?

Inget man brukar stöta på precis men lika gärna som jag vill att Archie ska vila munnen från bett och nosgrimma lika ogärna vill jag att han ska känna att ”oj vad lätt det är att köra upp skallen om jag vill” och så var det ju sist jag red ut på hacket och han blev så rädd för några flaxande sjöfåglar.

Liv- stallkamraten- berättade att hon hade haft mycket roligt åt just det inlägget och gapskrattat högt (hon är mycket lättroad den flickan) men själv kunde jag ju som sagt hålla mig för skratt där jag satt på en häst som kändes som en kula redo att avfyras vilken sekund som helst.

Men med gramanen på idag skötte Archie sig ypperligt och vi red ett riktigt ”så tränar man en fälttävlanshäst”-pass med mycket trav och galoppp i delvis kuperad terräng samt en del trav på en lång asfaltväg där vi aldrig ridit förut och där det verkade vara helt bilfritt (viktigt så att inte Soya blir överkörd).

Väl i stallet släppte jag ut Archie i hagen igen-solen har strålat mer eller mindre hela dagen och då känns det extra skönt att kunna nyttja hagarna som man vill på eftermiddagarna.

När jag stod på ridskolan var det ett långt större ”projekt” med hagutsläpp, hagtillgång osv och det är jag mycket glad att ha kommit ifrån.

Att bo 3 minuters körväg från stallet gör ju absolut sitt till, liksom att jag kan gå dit när jag ändå rastar hunden.

Idag hade jag planerat att bjuda min man på restaurang eftersom han så ofta plockar fram plånboken och bjuder MIG och vi hade i förväg bestämt att vi skulle åka till byns enda kinarestaurang för att äta.

Just kinamat kan jag föräta mig på och inte alls vara sugen på under långa perioder men idag längtade jag till deras vegetariska rätt med massor av goda grönsaker.

Vrålhungrig och med huvudvärk ringde jag till restaurangen innan vi körde dit (det har hänt tidigare att de inte haft öppet av för mig oförklarliga anledningar) och mycket riktigt!!!!

Även idag möttes jag av en telefonsvarare (på engelska!!!) som meddelade att ingen kunde ta mitt samtal (no shit?!?!?) och det var bara för mig och maken att börja riva i frysen för vid det här laget var vi för hungriga för att orka engagera oss i andra alternativ (utbudet är inte sååå stort i en håla som Staffanstorp).

Så i stället för goda wokade grönsaker men ris blev det några halväckliga korvar med pytt i panna- så kan det gå!

Nu ska jag bojkotta kinarestaurangen för så dålig service är inte ok enligt mig. Det minsta man kan kräva är väl att en röst på svenska förklarar VARFÖR restaurangen håller stängt och när den öppnar igen, eller?

Lördag och dagens tävling

Några bilder på en av Archies konkurrenter, stallkompisen Aramis och hans ägare.

Om jag får säga det själv blev den understa bilden riktigt fin för att vara tagen med en enkel I-phone.

Dagen idag blev en ganska intensiv och lång hästdito.

Jag var i stallet redan innan 07.00 för att fodra, mocka till Archie och Bröta (som jag passar i några dagar), släppa i hagen samt tävlingsförbereda. Sadel, träns och stövlar fick sig en extra puts innan det var dags att köra till Lundegård och veckans dressyrträning med Sally och Mulle.

Efter denna körde jag tillbaka till det egna stallet, tog in Archie från hagen och flätade (det absolut tristaste med att tävla) innan jag äntligen kunde köra iväg mot tävlingsplatsen med ett stopp för att hämta upp Lina på vägen.

Vi kom fram till tävlingarna i ganska lagom tid, hann se några ekipage rida innan det var dags att lasta ur Archie och börja rida fram.

På framridningen gick det ganska bra tyckte jag och inne på banan ännu bättre!

Det kändes inte som att jag och Archie gjorde några större missar och jag blev därför hemskt besviken när poängen visade att vi var långt ifrån placerade utan snarare hamnade i den nedre delen av resultatlistan.

62,4 % och betyget 5 på 10-metersvolterna i galopp (för små!!!!) och bakdelsvändningarna (tappade 1 steg respektive tappade tempot enligt kritiken) kostade tydligen så pass mycket.

Att galoppvolterna blev för små tyckte jag faktiskt nästan var positivt, mitt problem brukar vara det motsatta men idag så vände Archie så lätt och tydligen till och med för snävt. Det är något jag lätt kan ”fixa till”.

Betygen 6 och 7 på skänkelvikningarna var också mycket trevliga att få; ni vet ju vilka bekymmer vi haft med detta tidigare så 6,7 för Archie är nästan som 8,9 för en ”normal” häst :=).

Aramis, stallkompisen, slog Archie tämligen stort (de hade nästan 65 %) så nu leder han vår inofficiella dressyrkamp med 1-0.

Var revanschen ska äga rum har ingen av oss bestämt ännu men det blir förhoppningsvis snart tid för det också.

Jag känner mig extremt tävlingssugen efter dagen och är väldigt nöjd med Archies insatser.
Den gode herren har ju vid något tillfällen tyckt att ”nä…ska vi inte ta och SOVA LITE” precis när jag har kommit in på dressyrbanan men idag var han pigg och alert och verkade inte ha några tankar på några tupplurar :=).

Mitt djur i bur

Idag kom den efterlängtade måttbeställda buren som jag tidigare berättat om!

Helt ny, skrammelfri och snygg kostade den 1770 kronor inklusive frakt och jag är mer än nöjd efter dagens invigning.

Medan en del av mig tyckte det var synd att förlora co-drivern i baksätet så insåg den förnuftiga delen av mig att en bur är långt säkrare, framför allt om man kör som en biltjuv vilket jag ibland påstås göra.

Duktiga Soya förstod direkt vad som förväntades av henne och skuttade glatt in i buren som upptar nästan halva mitt bagageutrymme och som är så hög att hon kan stå upp och studera trafiken om hon vill.

Soya har ju allt annat än klaustrofobiska anlag (ligger tex utan problem under vårt tunga täcke hela natten) så utrymmet i buren verkar inte vara något som helst problem.

Så allt är som sagt till belåtenhet och Birgitta 12 år (hon som är lite omogen) gottar sig åt att den bur hon ursprungligen ville köpa och la ett bud på (på 1700:–) fortfarande är osåld efter nästan 1 månad.
Den säljaren, som ville ha en snabb affär enligt vår mailkontakt, lät helt klart snålheten bedra visheten men det är ju nu inte mitt problem.

Fredag

Fredag brukar ju vara ”Ebba-dag” sedan en tid tillbaka och så var det även idag.

Idag var vi lite tidiga till träningen så jag passade på att ta en promenad i de mycket vackra omgivningarna med hund och häst.

På vår väg var vi tvungna att gå över två träbroar och jag var glad över att diskussionen ”ska man gå över en träbro, hur stabil den än verkar” var avklarad sedan tidigare.

När Archie stod på ridskolan behövde vi ibland rida över just en träbro på våra uteritter och medan jag bestämt hävdade att vi skulle över så tyckte Archie lika bestämt att ”det ska vi inte alls om jag får bestämma”.

Men eftersom det i min värld är den som betalar som bestämmer så hade gossen inte mycket för sina protester och numera traskar han över träbroar utan att blinka.

Promenaden måste ha tröttat ut i alla fall Soya för när Ebba hade hoppat upp och skulle skritta så ville Archie inte gå.

Ouppmärksamma jag märkte inte att Soya hade lagt sig mer eller mindre på hans framhovar och så himla klok som Arch är så ville han inte trampa på sin vimsiga vän.

När Soya väl hade makat på sig kom ritten igång och med risk för att upprepa samma sak varje fredag så såg allt mycket bra ut.

Archie kan numera galoppera riktigt samlat utan att galoppen blir ”kantig”, tidigare fick Ebba lägga upp tempot för att få den rund och bärig.

Och nu SER man när/att hon rider sluta i vänster galopp, Archies akilleshäl big time.
I början fortsatte han bara att galoppera spikrak i hela kroppen oavsett vilka hjälper jag än gav- mycket frustrerande och jag orkade inte ge starkare hjälper än vad jag redan gjorde.

Det är verkligen roligt att se dessa resultat och jag har redan börjat spåna på någon form av ”mini-träningsläger” för Archie och med mig och Ebba i sadeln under min sommarsemester.

Som jag redan har nämnt är det i mångt en kostnadsfråga för mig tyvärr, Ebbas engagemang och möjligheter att ställa upp kan jag verkligen inte klaga på!

Mer om hundarna i ”speciella annonser, del 41”

Usch…jag blir mer och mer ”blödig” med åren och framför allt sedan vi skaffade Soya.

Klarar knappt av att läsa sådant här:

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1914875/hundar-tvingades-leva-i-avforing

http://hd.se/bjuv/2010/03/12/17-hundar-omhandertagna/

Jag försöker alltid att ”trösta” mig med att det säkerligen är svårt psykiskt sjuka människor som gör så här med/mot sina djur, dvs att det inte gör det med vilje utan för att de pga sin sjukdom inte begriper bättre.

Men det är så klart ingen tröst för de stackars djuren som blir utsatta…

Och man kan ju knappast påstå att straffskalorna i Sverige avskräcker någon från djurplågeri. De är enligt mitt förmenande rena skämten (fast i alla fall jag skrattar INTE).

Skrittmaskin…anyone?

Som jag redan har nämnt har jag en längre tid varit på jakt efter en bilhundbur till Soya och jag har under detta letande ägnat en hel del tid åt annonsläsning av olika slag (det har ni nog märkt på bloggens ”Speciella annonser” om inte annat).

Nu när jag har hittat buren med stor B (den ska hämtas på posten av maken idag) började jag fundera över vad nästa annons-projekt ska bli.

Innan buren letade jag nämligen hoppsadel (och hittade en jättefin) och dessförinnan köpte jag helt nya läderridstövlar på annons.

Efter lite funderande över vad jag gärna skulle vilja ha/ köpa kom jag fram till att det inte vore så dumt med en….taaa daaa….skrittmaskin!!!!

Som ni säkert har kunnat utläsa av mina inlägg sedan jag bytte stall är jag verkligen nöjd med mina nuvarande uppstallningsvillkor men en sak som jag alltså gärna skulle vilja ha och som saknas på de flesta anläggningar är just en skrittmaskin.

När jag var ung och inte begrep bättre tyckte jag synd om hästar som tvingades gå i denna maskin, det såg så tråkigt ut för dom tyckte jag då men nu har jag helt ändrat uppfattning. Jag har hört för många superlativ från de som faktiskt har ett skrittmaskin att nyttja och dessutom är det ju ett faktum att hästar mår bra av lugn kontrollerad rörelse som ju denna erbjuder.

Som jag ser det finns det bara 2 problem om jag skulle köpa en skrittmaskin och det är dels givetvis priset men också att den är så skrymmande :=)!

Var skulle jag placera denna tingest?

Känns inte riktigt som att jag kan fråga stallägarna ”jo förresten…jag har en skrittmaskin som jag undrar om jag kan ställa hos er…kanske bredvid min hästtransport”. Nää…tror inte det va….

Och ihopfällbara skrittmaskiner har i alla fall jag inte hört talas om…

Skämt å sido- jag får nog hitta något annat projekt på annonsfronten att engagera mig i, fast råkar ni ha en maskin som står och skräpar någonstans så tveka inte att höra av er :=)!