Förra veckans ”annonsmysterium” är löst :=)!

Minns ni de roliga annonserna i förra veckan (på Blocket) där någon dels ville sälja en hästtransport (för att hon hatade hästar och åsnor) och sedermera även ett varmblod?

Här på bloggen spekulerade vi ju hej vilt om det var ett skämt eller inte och det trodde väl de flesta att det var.

När jag slutligen tänkte ringa och kolla saken var annonserna borttagna och då trodde jag att vi skulle få leva i ovisshet för evigt.

Men ibland kommer hjälpen från det mest oväntade hållet, denna gången från maken Micke :=).

Även Micke läser bloggen ibland (säkert oftare än han vill kännas vid, ha ha) och han hade minsann svaret på vårt annonsmysterium!

Det visade sig nämligen att det var en av hans kunder (Agneta) som fyllde 40 år som hade utsatts för detta practical joke med annonserna, en ganska rolig födelsedagspresent kan man ju tycka, eller vad säger ni?

Fast få nu inga idéeer och annonsera ut varken ett vackert svart halvblod eller en lika vacker svart whippet den 7 oktober är ni snälla. Såååå roligt var det inte :=)!

Veckan som gått

Bloggen frodas verkligen just nu och under veckan har jag haft fler läsningar (777 stycken) än någonsin förr. Verkligen jättekul och jag hoppas att ni fortsätter att både läsa och kommentera!

Det mest spännande, roliga och omvälvande som hänt under den gångna veckan är att den extremt förändringsobenägna och därtill näst intill ”über-kräsna” Birgitta har hittat en potentiellt lämplig stallplats åt sin guldklimp Archie.

Han ska från den 1 oktober få ”prov-bo” i ett stall väldigt nära där jag själv bor och jag hoppas att jag genom detta arrangemang får en långt stressfriare hästtillvaro än vad jag haft de senaste åren.

Skulle jag av en eller annan anledning inte gilla det nya stallet efter 1 månad kommer jag att flytta tillbaka Archie till ridskolan där jag ju huserat i över 20 år och nästan betraktas som en inventarie men förhoppningsvis utfaller allt till både min och hästens belåtenhet.

Annars har det inte hänt något speciellt på hästfronten i veckan; jag har tränat för Ebba som vanligt och haft lektion med Sally som vanligt.

Tävlade på söndagen och var mycket nöjd med Archie i bägge klasserna även om vi inte fick med oss någon rosett hem.

Slutet av veckan förmörkades helt klart av att en nära kollega mycket hastigt avled av en hjärtattack vilket verkligen får en att fundera över hur fort livet kan förändras från den ena dagen till den andra. Och i det sammanhanget känns exempelvis rosetter tämligen futtiga faktiskt.

NÄR får jag en rosett? (tävlingsrapport)

Idag gick det långt, långt bättre än då jag tävlade sist och då Archies ben kändes som att de kämpade i kvicksand.

Jag tyckte att jag ”fick till” det mesta väldigt bra i både LA:1 och LA:3 och även på framridningarna flöt det på friktionsfritt.

I LA:1 fick vi 65, 5 % och var ÅTER första ekipage utanför placering, nerpetade av sista ekipaget i klassen. Hade jag fått en tusenlapp varje gång detta hade hänt mig hade jag varit miljonär vid det här laget, det kan jag lova.
Det känns väldigt försmädligt att vara så nära en placering men å andra sidan är det ju bättre än att komma bland de sista i klassen.

Som jag har berättat i något tidigare blogginlägg verkar det för min del ha gått troll i vissa tävlingsplatser och Skromberga är utan tvekan en av dom. Ändå fortsätter jag med en dåres envishet att åka dit och jag börjar undra varför? Kan egentligen inte ge något vettigt svar på detta då tävlingsplatsen inte ens ligger speciellt nära min klubb eller har någon annan fördel så det måste vara ren revanschlust som driver mig?

I LA:3 blev det 64% och här var jag i alla fall några ekipage från placering.

Hur som helst var jag mycket nöjd med Archies prestationer idag och jag både hoppas och tror att det lossnar på rosettfronten snart :=).

Idag har Indian-Birgitta, 12 år, ridit ut!

Jag brukar med bestämdhet hävda att det finns ett skäl till att sadeln uppfanns, dvs det finns ingen som helst anledning att rida barbacka om man inte behöver.

Och jag har levt som jag har lärt i många, många år.

Kan inte minnas om jag någonsin red Heron barbacka under de 10 år jag ägde honom och Décimas och mina enstaka barbackaritter fick ett abrupt slut efter en uteritt då smarta Birgitta satt barbacka på ett halt termotäcke på hästen, utan hjälm (!!!!).
Efter att ett rådjur skuttat fram ”från ingenstans” hoppade Décima till och tyvärr hoppade jag inte åt samma håll så det hela slutade med att jag landade hårt på baken i stället!

Förvisso var det rena turen att jag inte slog huvudet i stället men jag hade ändå ont så det räckte och minns att det var tämligen ansträngande att arbeta i stallet nästkommande dag saärskilt som jag skulle försöka gå så naturligt som möjligt för att inte avslöja mina skador. Ville inte ha en massa förmaningstal och särskilt inte de som handlade om hjälmanvändning så det var bara att bita ihop och se glad ut.

Sedan denna lilla incident har det alltså inte blivit fler barbackaritter och jag kan inte påstå att detta är något som jag har saknat det minsta. Som sagt så fyller sadeln en ypperlig funktion och jag har därför också alltid begagnat mig av den då jag ridit.

Idag drabbade dock latmasken mig när jag skulle skritta ut en sväng på eftermiddagen, mycket eftersom jag hade bytt till tävlingsschabraket som ska användas imorgon och jag inte ville riskera att smutsa ner det.

Så, i ren wild-and-crazy-anda lyckades jag stånka mig upp på Archie barbacka och skrittade sedan iväg med mitt ponnyhack som enda utrustning, denna gång med hjälm dock.

Både Soya och Archie skötte sig som vanligt galant vilket med min (icke)balans var tur då jag annars säkerligen hade fått ställa in morgondagens tävling.

Träffade Corre ute på ett av fälten där vi rider så jag har till och med vittne på min lilla ridtur som jag faktiskt avlutade med en viss lättnad efter en knapp timme.

Inte nog med att det inte känns speciellt säkert att rida utan sadel, jag tyckte dessutom att det var ganska obekvämt och fick lite ont i ryggen så detta får nog stanna vid ett engångsexperiment!

Archie flyttar (tillfälligt eller permanent)

Som trogna bloggläsare kunnat läsa om i otaliga inlägg har jag länge letat efter ett nytt boende till Archie, antingen genom ett gårdsköp (och då får ju ”övriga familjen” också ett nytt bo) eller genom byte av hästanläggning.

Jag har ju haft alla hästar jag ägt på ridskolan i Malmö och i det mesta varit mycket nöjd med detta arrangemang, annars hade jag ju inte stått kvar i över 20 år.

Men, ingenting är så bra att det inte kan göras eller finnas bättre och jag hoppas att jag nu kanske efter extremt idogt letande äntligen har funnit ett uppstallningsalternativ som kommer att passa mig ännu bättre än det i Malmö.

Stallet dit jag har planer på att flytta Archie har jag haft ett gott öga till länge eftersom det ligger på mer eller mindre promenadavstånd (!) från min bostad men olika omständigheter (framför allt på grund av att det var fullbelagt sist jag förhörde mig för snart 1 år sedan) har ändå gjort att jag inte flyttat dit.

Men så dök en annons upp på Blocket (var annars :=)) härom dagen och jag, som inte har tålamod som en dygd, kastade mig på telefonen och började operation ”tusen frågor”.

Efter att ha fått de svar jag velat höra :=) och efter ett personligt besök samma kväll har jag bestämt mig för att låta Archie provbo i detta stall i 1-2 månader under vilka jag kan ha kvar min box på ridskolan mot att jag betalar kallhyra för den.

Fördelen med detta stall är att jag här kan rida mycket tidigt på morgonen (06.00) och att jag därför också har möjlighet att både slippa stressa och (trots det) komma för sent till jobbet var och varannan dag.

Även hagtiderna är bättre och hästarna går här ute till 15.00 mot 11.00 på ridskolan.Att jag får sämre uteridningsmöjligheter är en ”smäll” jag får ta; jag har ju aldrig varit någon friluftsfantast i vilket fall som helst. Huvudsaken är att man här kan rida ut och jag går ju själv dagligen med Soya på många av de grusvägar/ stigar där man kan rida.

Är jag riktigt ambitiös kan jag tämligen lätt till och med rida hem till vårt hus (!) även om det då innbär att jag måste korsa en ganska hårt trafikerad 90-väg. Men rent tidmässigt skulle det inte ta mig mer än kanske 30 minuter att skritta dit så det är ju inga avstånd att tala om.

Till det nya stallet hör ett 20x 60 ridhus med speglar (halleluja!!!!) på ena kortsidan och med bra ridhusbotten (halleluja igen) vilket verkligen inte är något man kan räkna med överallt. Eftersom detta med just en bra ridhusbotten är så otroligt viktig för mig har jag ratat flera andra uppstallningsalternativ där detta inte kunnat erbjudas.

Att jag kommer att spara ca 20.000 om året om jag byter till detta stall är för mig verkligen det minst viktiga i sammanhanget men dock ingen summa att förakta och man kan ju ha mycket roligt för dessa pengar.

Flytten är planerad till den 1 oktober och jag hoppas att allt blir till belåtenhet. Och blir det inte det så är det bara att återvända till ridskolan och leta vidare!

Typiskt! (Om gårdagens annonser)

Fick en stund över och kunde inte längre tåla mig utan tänkte stilla min nyfikenhet och ringa upp den där tjejen som ville sälja både travare och släp på Blocket igår.

Men annonserna är borttagna så det mysteriet lär förbli olöst.

Förvisso är jag till 99,9 % säker på att annonserna var ett SKÄMT men var det allvar så vore det ju inte konstigt om både släp och häst hade fått nya ägare :=).

En fördel med världens snabbaste hund- men hade det hjälpt?

För några dagar sedan var jag ute och red och hade som vanligt Soya med mig.

Plötsligt ser jag hur en gigantisk schäfer kommer rusande mot Soya och jag hinner tänka ”kommer han att käka henne till kvällsmat” innan det visade sig att han snarare var intresserad av att leka än att äta :=).

Och tur var väl det :=)!

Förvisso är ju whippet en av världens snabbaste hundraser men jag har hittills (tack och lov) inte blivit varse hur Soya skulle reagera om en hund försökte attackera henne.

Kanske har ni också någon gång drömt att ni har blivit jagade och då velat springa men benen har bara klistrats fast i marken och ni har inte rubbats en milimeter?

Tänk om Soya i rena förskräckelsen hade drabbats av samma paralys?

Jag skulle nog snarare kunna tänka mig just det scenariot än att hon hade visat sin löpartalang och då blir det ju inte så muntert!

Mina greyhounds däremot undvek många slagsmål tack vare sin snabbhet. Så fort en hund ville bråka stack hundarna iväg för allt vad tygen höll och det var ju så klart ingen som hade en suck i jämförelse.

Hur som helst så ville i alla fall denna jätte-schäfer som mötte Soya leka och ägaren kom sent omsider framspringande och tog hunden. Han passade på att i översvallande ordalag berömma Archie (för att han är så snygg :=)) medan jag var lika entusiastisk över hans mycket vackra (fast mindre lydiga :=)) hund.

Ägaren ursäktade sig med att hans hund ibland ”motionerade sig själv” men jag sa förlåtande att det ju inte var så konstigt när han nu hade sett en så snygg tjej (Soya- inte mig :=))!