För de nyfikna; vårt hus på nätet!

Att vara nyfiken kan vara en både bra och dålig egenskap.

”Frågar man inget får man inget veta” och den som är nyfiken har oftast större kunskap om allt möjligt, viktigt och oviktigt, än den som går genom livet utan att bry sig om sin omvärld.
Samtidigt kan den nyfikna personen upplevas som irriterande hos omgivningen som ibland kan tycka att man inte behöver lägga näsan i blöt överallt!

Själv har jag alltid varit tämligen nyfiken; en egenskap som jag förmodligen ärvt av min far. En nyfiknare människa får man leta efter och moderns diametrala motsats i det avseendet.

Medan fadern som sagt kan upplevas som irriterande nyfiken, även kring saker som man inte kan begripa varför han över huvud taget bryr sig så kan moderns totala avsaknad av intresse för det mesta upplevas som lika jobbigt. Det kan vara liiite svårt med samtalsämnena när inget verkar fånga hennes uppmärksamhet medan man ibland nästan drar sig för att berätta vissa saker för fadern eftersom man vet att det kommer att komma tretusenåttahundaelva följdfrågor kring allt :=)!

Hur som helst…nu var det inte mina föräldrar vi skulle diskutera utan jag ville ge er som är nyfikna, liksom undertecknad, chansen att se hur vi bor och vår husannons så att ni slipper komma och störa mig på kommande visningar *SKRATT* (se föregående inlägg).

Eftersom jag är väldigt intresserad av heminredning har jag alltid tyckt att det är kul att se hur folk ”har det” och nu får ni samma chans.

Bilderna togs i förra veckan och blev bättre än jag förväntat mig med tanke på att jag inte kunde vara hemma och ”home-staga” när fotografen kom. Män (fördomar….fördomar) brukar inte ha samma känsla för vad som bör synas på bild eller ej men resultatet blev som sagt helt ok.

Enligt mäklaren som jag pratade med i förrgår hade det då hittills anmält sig 8 familjer som intresserade av en kommande visning (som vi inte har en aaaaaning om när eller ens om den blir av- det hänger ju på om vi själva hittar något vi vill köpa) men det lät ju lovande i alla fall.

Det är bara att hoppas att inte alla anmälda är av kategorin ”vi åker och kollar för att vi är nyfikna -inte för att vi vill köpa hus” och att vi kan få sålt huset om vi nu skulle bestämma oss för det!

http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectHemnet.aspx?objectid=3LIBC2DTMVSH8GQC

Hemnet- värsta porrsajten för många?

Liksom det tydligen finns folk som finner enorm njutning i att sitta och glo på porr på nätet (till och med på jobbet…..att de vågar????) så är tydligen HEMNET en långt populärare sida än jag förstått innan vi började leta gård.

Att man använder hemnet i sitt sökande efter ny bostad är för mig tämligen självklart. Det är (väl?) den största sidan på nätet och den uppdateras dagligen. Det finns massor av objekt att titta på i hela Sverige och i alla prisklasser.

Vad som däremot förvånar mig lite mer är att ”alla” tycks både känna till och framför allt kolla på hemnet väldigt ofta, även personer som inte har en tanke på att flytta?!?!?

När jag var yngre fascinerades jag av vänner som tyckte att det var kul att ”gå på stan” och prova både kläder och skor i olika affärer trots att de inte hade en krona på fickan och absolut inga planer på att handla.

Jag kunde inte förstå varför man utsatte sig för denna frestelse samt dessutom faktiskt ”störde” affärerna genom att gå dit och dra i saker som man ändå inte kunde köpa men fick oftast svaret ”det är kul” från de som gjorde det.

Själv skulle jag alltså inte finna det minsta nöje i att titta på saker som jag ändå inte kan få; jag skulle bara bli frustrerad.

Tydligen gör hästmänniskor likadant med hästannonser; de läser dessa minutiöst, både i Ridsport och på nätet trots att de redan har en häst?

Själv har jag alltid avbrutit all dylik läsning så fort köpehandlingar varit påskrivna för tänk om man hade sett en ännu mer lockande annons därefter :=)? Då hade det varit för sent och så skulle man kanske börja grubbla över om man kanske borde ha lugnat sig trots allt….

Nu när jag själv både vill sälja och köpa bostad hör jag alltså att både arbetskamrater och andra är mycket flitiga besökare av HEMNET.

En del går till och med så långt att de går på visningar trots att de inte planerar att flytta.”Man vet aldrig” eller ”det är kul att se hur andra har det”, ”man kan bli inspirerad” är svar jag fått på mina förundrade frågor om varför man beger sig till visningar.

Att åka och prova en tröja för 200:– som man inte tänker köpa är idiotiskt nog för mig men när det handlar om (för många) den största affären de ska göra i sitt liv så gör sådant resonemang mig väldigt arg faktiskt.

Jag skulle bli himla irriterad om vi vid kommande visningar fick hem en massa folk som inte alls är intresserade av att köpa vårt hus utan bara vill se ”hur vi har det”.

Man får ju en massa förhoppningar vid en husvisning och att då inse att kanske INGEN egentligen är intresserad ens från början skulle vara väldigt tråkigt.

Och för er som inte förstår detta resonemang kanske jag kan dra en parallell med HÄSTAR.

Skulle ni vilja att en massa folk kom och fick sig en gratis ridlektion på er saluhäst fast de inte hade en tanke på att köpa den? Nä, trodde inte de va´!

Puss på dig älskling!

Jag skriver så ofta om mina älsklingar Archie och Soya att jag idag vill tillägna ett helt inlägg till min största älskling, maken Micke!
Idag är det på dagen 7 år sedan vi blev ihop vilket bara bevisar att ”tiden går fort när man har roligt”.
Om hur jag snärjde denne man (eller han mig?) kan ni läsa om i blogginlägg från 15 januari 2008.

Veckan som gått

Under veckan som gått har maken och jag hunnit med 2 gårdsvisningar. Den första tyckte maken var helt ointressant (till min stora sorg eftersom jag redan hade flyttat in och nu tvingades flytta ut IGEN….andra gången på kort tid), den andra tyckte jag var i för dåligt skick så nu får vi hoppas att det snart blir, om inte tredje gången gillt så i varje fall typ tionde gången gillt.
Tack och lov sitter vi inte ”i sjön” medan vi letar utan har tvärtom ett så bra boende att DET gör att vi är så kräsna med andra objekt.
Och stallplats har jag ju sedan mer än 20 år tillbaka så inte heller där behöver jag ha panik.
Det är mer min personlighet som gör att jag vill flytta så snabbt; har jag väl fått en idé i huvudet vill jag genomföra den nu, genast eller meddetsamma och helst redan igår!

I fredags åkte ridskolehästarna på sitt månadslånga bete så nu råder lugnet ett tag framöver. De få av oss som står kvar (ca 10 privatryttare) kan nu disponera ridhusen och hagarna lite friare vilket är jätteskönt och välkommet, i alla fall för min del.

På lördagen var det dags för den lille att lämna ridskolan för 1 månads semester så nu har Archie inlett ett långdistansförhållande med en travar-dam med det härliga namnet Searching Shadows (det ligger så bra i munnen).
Searching, Corres nya häst, tillhör kategorin kvinnor som INTE kräker ner sig, vrålar, dunkar itu väggarna osv så fort en vacker karl ser åt deras håll så jag hoppas och tror att deras hagvistelser ska bli behaglig för alla parter.

Pga Archies tidigare erfarenhet av att gå i samma hage som en häst av motsatt kön (vilket resulterade i 2 försök till betäckning) har vi valt distans-varianten, dvs hästarna går i hagarna BREDVID varandra :=).

Jag har hunnit med både träning för Birgitta och Ebba och tävling i lördags. Jag tycker att det känns som att Archie är inne i en positiv utvecklingsfas och hoppas kunna träna vidare under hela sommaren.

Vädret har varit strålande de senaste dagarna och jag skördade de första hallonen igår. Vi har inte så många buskar så det blir inte några mängder bär att tala om till skillnad från exempelvis en vän som nästan kan fodra sina hästar med jätteskördar.

Min semester närmar sig med stormsteg men jag kan inte påstå att jag räknar dagarna och/ eller känner mig slutkörd så som man hör många resonera när deras ledighet närmar sig. Det kommer så klart att kännas jätteskönt att vara arbetsbefriad i 4 veckor men jag kommer säkert att hitta på saker att sysselsätta mig med ändå.

Ingen har väl kunnat missa att en av mina musikidoler sedan länge, Michael Jackson, avled i veckan. Även om detta är en hästblogg tänkte jag i kommande vecka dela med mig av mitt största MJ-minne; det var en riktig THRILLER :=)!

Blåslagen Birgitta och svårslagen Soya!

Gårdsvisningen idag gick INTE bra!

Själva huset var otroligt fint invändigt men vi såg flera oroväckande sprickor i både fasaden och grunden och det var väl framför allt det + att stallet var väldigt ”spartanskt” som gjorde att jag inte ville fundera mer på detta objekt. Maken var mer intresserad eftersom han struntar i hur stallet ser ut men själv tyckte jag som sagt att det var lite väl enkelt även för min smak och då tycker jag ändå inte att jag har några jättekrav på just stalldelen.
Men här fanns inget vatten indraget, sadelkammaren var inte i själva stallet utan i ett oisolerat rum bredvid (man fick alltså gå ut från stallet för att komma dit) och loftet…..ja…DET är en historia för sig…

Upp till loftet kunde man komma från utsidan av stallet genom en trätrappa med 5 eller 6 steg. Jag såg redan när jag skulle kliva UPP på loftet att trappsteg 4 tror jag det var fattades. Men det gick ändå att ta sig upp och jag kikade in i det tomma loftet där det hängde plastskynken lite här och där. Dessa skynken fick mig att undra om det kanske läckte in- varför låter man annars ful plast dingla omkring från taket?

När jag skulle gå ut från loftet hände det otroliga! Ett av trappstegen brakade ihop under mina 60 kilo och jag föll handlöst till marken, tack och lov ett fall på knappt 2 meter.
Jag skrapade upp ena armen och fick några blåmärken på samma sidas ben men i övrigt blev jag bara chockad och förbannad!

Oturligt nog var det ingen som såg min flygfärd, maken stod lite längre bort och mäklaren var inne i själva boningshuset. Jag upplyste dock mäklaren om det inträffade och vi insåg båda att ingen mer kunde titta på loftet för nu fattades det för många trappsteg upp dit!

Ja, man kan verkligen undra över detta?!?!? Synd att det inte hände i USA, då hade jag kunnat stämma husägarna på en miljon eller två :=).

Skämt å sido men det var ju faktiskt rena turen att jag föll så ”bra” som jag gjorde. Tänk om jag hade brutit armen eller rent av nacken i fallet!

Samtidigt undrar man ju hur ofta säljarna själv brukar gå upp på loftet om trappan har tillåtits att murkna på detta vis?

Nä…trots att hagarna som hörde till stallet var så underbara att man nästan grät så kände jag ändå att det var för mycket jobb med detta ställe.

För nästan 4 miljoner vill jag inte börja med att renovera stall och boningshus utan vi får helt enkelt leta vidare.

Efter denna strapats var det dags för mig och Soya att köra till det mycket närbelägna Veberöd där det skulle LC-tränas (LC= Lure Coursing).

Soya har varit med på en liknande träning som hennes uppfödare Tommy höll i tidigt i våras så hon hade ett hum om vad det hela gick ut på även om den banan var mycket kortare och inte så ”snirklig” som dagens .

Idag fick hon springa 2 lopp varav ett räknades som ett godkänt träningslopp (man måste då låta hunden springa med en rutinerad hund, gärna en med licens) och bägge gångerna skötte hon sig GALANT!

Nu återstår 2 godkända lopp till innan man kan ansöka om licens för att få tävla och om vi har tur så kan detta klaras av nästa helg i Sjöbo där man också ordnar en träning på söndagen.

Detta var första gången vi var på brukshundsklubben i Veberöd och första gången vi träffade de vinthundsmänniskor som samlats och som vanligt blev det en mycket trevlig upplevelse. Alla är så vänliga och hjälpsamma och Soya fick mycket beröm, både för hur hon skötte sig på banan och för sitt lite ovanliga (helsvarta) utseende. Matte lapade i sig allt beröm som en katt medan Soya verkade njuta otroligt av att få springa efter trasan.

Jag träffade också en kvinna som jag mailat med tidigare angående ”whippet-promenader” i mina trakter, jag hade ingen aning om att hon skulle vara där men hon hörde väl när jag pratade med/ om Soya och kom fram och undrade: ”är det det här som är Staffanstorps-Soya”. Väldigt kul och bara ännu ett bevis på hur liten världen är.

Nu pustar vi ut, jag lätt blåslagen, innan vi ska åka till stallet för en liten ridtur i solskenet.

Härlig spontanshopping och en kort tävlingsrapport

Jag går aldrig i affärer ”bara för att det är roligt” utan har alltid ett specifikt ”mål”, dvs något jag behöver köpa.

Idag behövde jag mer lucern och begav mig till Granngården men det var nästan så att jag glömde bort varför jag kom dit när jag såg deras härliga rea (som jag inte hade en aning om) på hästsaker.

I somras köpte jag några väldigt bra schabrak på Falsterbo Horse Show för tror jag 100 kronor styck (Archie har ett sådan schabrak under sadeln på filmen ni fick se för några dagar sedan).
Dessa reades nu ut för 49 kronor så jag köpte ytterligare 2 stycken (nu har jag 5 men man kan aldrig få för många schabrak…inte till DET priset i alla fall).

Jag köpte även ett 4-pack vita fleecelindor för 49 kronor (hade kostat 99), ett väldigt enkelt svett-täcke för 49 kronor, en ridhjälm för 79 kronor (som jag invigde idag) och ett par ridskor för 99 kronor. Jag har redan ett par exakt likadana ridskor som kostade mycket mer då jag köpte dom i höstas men som sagt…även ridskor går åt förr eller senare :=).

Efter denna shopping (och ja, jag fick med mig lucernet också) åkte jag och tävlade med Archie och red då en LA:3.

Jag var OTROLIGT nöjd med både framridningen och ritten och njöt verkligen inne på banan!

Nu var det tyvärr inte JAG som dömde och trots att detta enligt mig var en av våra bästa ritter i LA var vi inte placerade.

Kanske säger min känsla av en jättebra ritt mer om mitt omdöme (dvs avsaknad av detsamma) än av hur det verkligen såg ut men det struntar jag i så fall i och tänker fortsätta att vara jättenöjd med vår insats!

Imorgon är det dags för en ny gårdsvisning (håll tummarna!) och kanske en träning i ”lure coursing” (enkel förklaring: vinthundar som jagar en kanin-attrapp runt en snitslad bana) med Soya. Jag längtar…………

Mer om kläder, dock ej till ryttare

Som jag nämnt i tidigare inlägg har jag och Lena samt en arbetskamrat till mig en form av tidningsutbytessystem vilket innebär att när tex Lena har läst ut ”Tara” så ger hon den till mig och när jag har läst ut den så ger jag den till min arbetskamrat.

Arbetskamraten i sin tur är en skvallerpressälskare av stora mått så där får jag en hel drös tidningar varje vecka. Eftersom Lena inte är så intresserad av just denna typ av tidningar ger jag dom till min mamma.

Själv prenumererar jag på ”Må bra” som ges till arbetskamraten och ”Ridsport” som ges till Lena (som i sin tur ger den till Sally, mitt ponnybarn).

På detta vis har jag nästan alltid mycket tidskrifter att läsa till en ringa kostnad och eftersom jag alltid har tyckt om att läsa tycker jag att detta är ett ypperligt system.

Då och då får jag olika tips genom alla dessa tidningar, framför allt boktips men även tips på snygga kläder som man kan köpa.

Det har hänt mer än en gång att jag stuckit iväg för att handla något plagg på lunchen, detta efter att ha sett det på bild i någon av tidningarna.

Härom dagen fick jag en ny tidning av Lena och såg där ett par jeans som enligt texten skulle finnas på Lindex för 399:– och som såg snygga ut på bilden i alla fall. Vanligtvis använder jag bara en speciell Levis-modell men tänkte att det inte kan skada att förnya sig :=).

I stället för att bara ge mig av på vinst och förlust tänkte jag vara smart och ringa någon butik först och valet föll på den butik som ligger närmast stallet, bara tvärs över gatan faktiskt.

Ringde dit och fick av en mycket tillmötesgående kvinna veta att hon aldrig hört talas om den jeansmodell jag sökte men hon informerade mig också om att tidningarnas modereportage ofta innehöll kläder som ännu inte börjat säljas. Detta hade jag ingen aning om så jag tackade för informationen och avsåg att följa det råd jag fått; att återkomma några veckor längre fram då man skulle få in nya jeanasmodeller på Lindex.

Efter att ha lagt på luren blev jag trots allt lite fundersam eftersom jag ju tidigare lyckats köpa kläder jag sett i tidningarna omgående (dock ej på just Lindex) så jag bestämde mig för att få en ”second opinion” genom att maila till Lindex kundtjänst med samma fråga som jag ställt till affärsbiträdet.

Och se där. Svaret jag fick var:

”Hej och tack för ditt mail!
Detta är en byxa som vi har haft i vårt sortiment ett tag och det är dessvärre inte mycket kvar, men återkom med var du bor samt vilken storlek du söker så ska jag se om jag hittar en till dig.”

När jag återkom med svar på var jag ville handla (i Malmö) fick jag det otroliga svaret att just butiken dit jag ringt hade byxor kvar (det finns sju butiker i Malmö!) så jag begav mig dit på kvällen.

Otroligt (dåligt) nog kände inte heller det biträde i butiken som jag frågade efter byxan till den (jag visade henne tidningsurklippet) men själv fann jag nästan direkt det jag sökte bara för att konstatera att det fanns 8-9 byxor kvar (!), dock ingen i storlek 36, buhu….

Dessutom VAR byxorna snygga, jag provade en 38:a i hopp om att kanske kunna förbise med om de var liiite för stora men tyvärr….

Så kan det gå och vad lär vi oss av detta? Tja….att själv är bäste dräng kanske även om det inte hjälpte i just detta fallet :=)?

Hästmänniskors klädprioriteringar mm

Igår pratade vi om hästmänniskornas STÄD-prioriteringar och för att rimma till det riktigt bra ska vi idag prata om KLÄD-prioriteringar.

Liksom hästmänniskan verkar tycka att det är mycket viktigare att ha senskydd av senaste snitt än att byta ut det rangliga och repiga matbordet från 70-talet så prioriteras PIKEUR och KYRA-kläder framför det enklaste basplagg från H&M.

Har ni någon gång sett hästmänniskor på ett finare ”evenemang” eller en fest? Ungdomarna och folket under säg 35 BRUKAR vara medvetna om att modet ändrat sig de senaste 30 åren och att man inte MÅSTE gå i jeans, rutig flanellskjorta, ridskor och täckväst även till vardags men bland de över 35-40 kan man få se kläder som man annars bara får se på museum, Myrorna eller morfars klädkista på vinden.

Är äldre (säg över 40) hästmänniskor så absorberade av sitt hästeri att de inte har varken tid, pengar eller INTRESSE att klä sig i annat än hästkläder- även när de inte är i stallet?

Hästmänniskors städprioriteringar mm

Nu är det länge sedan vi hade en livlig debatt så jag tänkte försöka starta en idag. Antingen blir ni arga och håller inte aaaalls med mig eller så nickar ni bara instämmande även om ni för EGEN DEL inte känner igen er :=).

Alltså…vad är det med hästmänniskors prioriteringar vad gäller det egna hemmet vs stallet/ hästen ur bla städsynpunkt?

Sedan maken och jag började leta hästgård har jag suckande påmints om det som jag ansett vara en sanning länge; en hästmänniska vill och HAR gärna ett tip-top stall där MINUTIÖS ordning råder och där minsta dammkorn och halmstrå är bannlyst medan deras hem kan se ut som en miniatyr av en blandning mellan soptipp, skrotupplag och Myrornas avdelning för ”möbler vi aldrig kommer att lyckas sälja”!

Det är inte heller ovanligt att hästens utrustning (sadel, täcken, olika skydd, släpet mm) är av senaste snitt, ultramodernt, exklusivt och dyrt medan hästmänniskans hem är möblerat med ett sammelsurium av möbler från 50-talet och framåt (med ett stopp någon gång på 80-talet) utan minsta tanke på harmoni, estetik eller dylikt.

Har man ”inga” (ont om) pengar är det ju sin sak om man inte kan unna sig vackra, moderna (eller i vart fall hela och rena) möbler men jag har träffat mer än en MKT ”solvent” person som antingen inte ens reflekterat över att den lever på en soptipp eller ärligt erkänt ”jag är inte det MINSTA intresserad av heminredning”.

Vad gäller städningen fascineras jag av hur man alltså med högsta frenesi ser till att hålla stallet och hästen kliniskt ren medan man i det egna hemmet inte märker att man vadar i katt och hundhår, har travar av odiskat porslin, sängkläder som ”står för sig själv” osv.

För någon månad sedan fick jag det tvivelaktiga nöjet att åka i en bekants mer eller mindre nyinköpta bil. Bilen var NY-inköpt i ordets rätta bemärkelse, dvs helt fabriksny då den kom till bekanten ett knappt år tidigare och när jag satte mig i den kunde jag konstatera att den redan såg ut som om den hade tillbringat många år på (häst)vägarna. Bilen var full av halm, hö, spån, hundhår, diverse mat och godis-emballage osv och det var knappt jag ville sätta mig på det anvisade sätet. Så fort kan man alltså sabba en helt ny bil minns jag att jag tänkte!

När vi nu letar gård kan vi förvisso bortse från både skraltiga möbler och ren SMUTS/ oreda i de utannonserade objekten, det är ju sådant som ägaren får ta med sig vid avflyttning och ingenting som vi behöver befatta oss med men värre är det när man kan konstatera att det trots fint stall, bra hagar osv finns ett boningshus med jätterenoveringsbehov.

Både maken och jag är som tidigare nämnts med stor sorg mycket, mycket ohändiga och vi är därför inte heller sååå intresserade av att tapetsera om alla rum, riva ner alla bårder, byta ut mängder av laminatgolv eller fläckiga heltäckningsmattor, kasta ut hela kök och badrum med de gräsligaste kakel osv osv. Inte heller vill vi lägga pengar på att byta ut fönster, dörrar och uppvärmningssystem; DET kostar ganska mycket mer än några rullar tapet!

Och när jag ändå är igång: FURU BORDE FÖRBJUDAS som annat än möjligtivs bastu-inredning!!!! Vem i hela fridens namn vill ha hela huset täckt av furu, från köksmöblerna till väggarna och innertaken???? Tydligen MÅNGA för det vimlar av detta träslag i flertalet hus.

Så…nu har jag fått avreagera mig lite och kan, något lugnare fortsätta mitt tröstlösa sökande via hemnet, detta bo-sökarnas paradis på nätet! Ajö!