Veckan som gått: hagutsläpp, filmning, järnsadel mm

Veckan som gått har varit tämligen händelserik och jag ska försöka att sammanfatta några ”highlights”:

I onsdags hade vi hästägarmöte och Lena, Birks ägare undrade lite försynt om jag hade köpt ytterligare hästar då jag alltid benämner Archie och Birk som ”mina hästar”.

”Ja, mina hästar är snälla” sa jag i en diskussion om att leda hästarna till och från hagen och med det menade jag egentligen att Lenas häst är mycket snäll medan min egen häst är…..tja…inte lika snäll som den gudomlige Birk i alla fall…

Nu tror jag inte att Lena har några större bekymmer med att jag ibland muntligen övertar ägandet av även Birk fast hon hävdar aldrig att Archie är hennes :=).

I torsdags var Archie och jag hos ATG:s hovslagare och fick det glädjande beskedet att Archies hovar såg mycket fina ut och hovslagaren tyckte också att jag kunde börja släppa ut Archie i hagen.

I lördags morse beslöt jag mig för att ta hovslagaren på orden och som genom en otrolig försyn töade hagarna upp fullständigt efter att ha varit genomfrusna i ca 2 veckor. Det kändes långt säkrare att släppa ut en häst som inte varit ute på ca 8 veckor i lera än på is och själva utsläppet gick så odramatiskt till som man bara hade kunnat drömma om.

Archie och Birk traskade rakt ut i leran och strosade runt lite för att därefter ställa sig en en hörna och sova. Inte tillstymmelse till bock och brall från Archie och inte heller någon ”vallning” av Birk.

Å ena sidan blev jag liiiite förvånad över att Archie inte ens tog sig en liiiiten galopp men å andra sidan så har han varit otroligt ”tam” ända sedan jag fick börja tömköra honom.

Redan på söndagen hade hagarna frusit igen men då var jag inte så bekymrad och även det utsläppet gick fullständigt stillsamt tillväga.

I lördags fick Lina och jag också för oss att vi skulle filma min tömkörning av Archie även fast vi troligen inte kommer att våga visa upp resultatet för omvärlden.

Som jag sa till Lina så kan ”folk” på nätet klaga på att man har fel färg på sin hårsnodd så att visa upp en helt nyligen igångsatt häst som man har 15-20 minuter på sig att tömköra känns inte helt optimalt.

Vi kom hur som helst överens om att om vi ska visa någon film så måste ljudet tas bort så att inte undertecknads skånska hörs bräka. Dessutom fäller jag en del avslöjande kommentarer som inte bör sparas för eftervärlden :=).

Avslutningsvis kan jag nämna att jag började rida så smått redan på torsdag eftermiddag och jag har nu hunnit med några 10-20 minuters ridpass. Ridningen som sådan går utmärkt men jag kan konstatera att något har hänt med antingen mina sittben eller med min sadel eller med båda delarna.

Jag tror inte att min ända har krympt med typ 300 %, gym-tränad eller ej, så då återstår bara gissningen att någon har stoppat om min sadel med järn sedan jag använde den senast.

Efter första ridturen, som pågick i typ 15 minuter så kändes det som att mina sittben skulle gå i bitar när jag satte mig i sadeln för den andra ridturen. Ömma var bara förnamnet…..

Hur är detta möjligt? Jag som alltid har sagt att jag har en så mjuk och skön sadel????

Det konstiga är att jag inte har ont i sittbenen när jag klämmer på dom men sitta i sadeln är inte alls behagligt. Så det är kanske tur att jag bara får rida korta stunder för mycket mer hade nog min bakdel inte orkat med för tillfället :=).

Min fråga till Agria…..

…blev inte besvarad! Inte för att jag egentligen hade förväntat mig det men ändå….

Jag har nu fått både ersättningen och det ”förklarande brev” man får där det specificeras hur mycket som ersatts men alltså inget annat.

Men skit samma…jag är som tidigare nämnts bara så glad över att vi har veterinärvårdssförsäkringar i Sverige.

Archies, med andra fång-hästars mått mätt, relativt ”milda” fång har hittills kostat ca 10.000 och då har han ändå bara röntgats 1 gång, fått ca 50 butta-påsar totalt och undersökts som hastigast 4 gånger.

De hästar som varit påverkade mycket längre tid, som har fått fångbeslag som ska tittas till av hovslagare ofta, som stått på boxvila i månader, de kan nog generera kostnader på både det två och tredubbla och tänk att behöva betala allt ur egen ficka!

Så jag klagar inte över en utebliven förklaring från Agira. Det finns så mycket att vara tacksam över i stället.

En bloggstöld till!

Med risk för att anklagas för bloggstöld eller för att sakna fantasi nog att skriva egna inlägg ”måste” jag bara publicera följande klipp från havrepappans (www.hippson.se/blogs/havrepappa) blogg.

Att jag finner det så roligt är delvis eftersom jag själv otaliga gånger skämtat om Archies svårigheter att förflytta sig i sidled och hur man skulle kunna lösa detta.

Havrepappan har ett utmärkt förslag:

Specialfoder i ordets rätta bemärkelse

Hela hästvärlden är full av meningslösa och svindyra prylar, den ena är värre än den andra. Allt skall vara pretto och special. Det duger ju inte att göra rent sin hjälm med tvål och vatten gubevars, till det så måste man naturligtvis använda ett speciellt hjälmtvättmedel.

Allra värst blir det när man kommer till kraftfoder för häst. Som jag tidigare skrivit så finns det minst 50 olika tillverkare som var och en har minst 10 olika sorters kraftfoder i sitt sortiment… Alltså, summa summarum minst 500 olika sorters säckar att välja mellan. Naturligtvis är det olika innehåll i var och en av de olika säckarna..?

Jag lanserar nu istället ett foder med ett garanterat unikt innehåll. Havrepappas specialfoder. Detta foder kommer att bli fullständigt banbrytande inom hästsporten, och precis alla kommer att vilja köpa det, till vilket löjligt högt pris som helst.

Först och främst själva formen på dessa pellets. Det är ju så underskattat! Alla idag existerande foder ser ut som mini-bajs. Bruna små korvar av pressat foder. Havrepappas specialfoder kommer istället att tillverkas som pellets i formen av små hästar. Varje häst väger 100 gram vilket gör att man lätt kan räkna upp rätt mängd foder, t ex 10 hästar = ett kilo.

Fodret i sig kommer att specialsys för olika önskade egenskaper, och det är faktiskt bara fantasin som sätter gränserna. Dessa varianter kommer att finnas i grundutbudet från början:

Skänkelvikningsfoder: Fodret består av 15 % järnfilsspån, och som nödvändigt tillbehör finns Havrepappas elektromagnet för endast 12799:- att köpa. Man utfodrar hästen med specialfodret varje dag under 10 dagar innan tävling. Väl på tävlingen placeras en medhjälpare med elektromagneten vid den bokstav som skänkelvikningen skall avslutas vid. När ekipaget når momentet skänkelvikning i programmet så startar medhjälparen elektromagneten och hästen, bokstavligt talat, dras i sidled till rätt bokstav.

Arabfoder: Detta är ett arabfoder i ordets rätta bemärkelse. Det innehåller 25 % sand från ett sandtag i Dubai, alltså arabfoder (och som ger en hutlös bra vinstmarginal…).

Prestationsfoder: Detta är ett helt ordinärt standardfoder baserat på havre, men med tillsatserna Red Bull och vodka. Säg vilken häst som inte flyger fram över tävlingsbanan med det fodret i kroppen? Dessbättre testas aldrig hästar för alkoholhalt i blodet under tävling utan endast ryttarna. De senare bör därför inte äta detta hästfoder närmare inpå tävlingen än 10 timmar.

Bantningsfoder: Inuti varje liten pellet finns en kudde av helium. Efter två veckors behandling med detta specialfoder uppnås en 100-200 kilos viktnedgång. Överdosering bör i möjligaste mån undvikas då hästen kan bli orolig när den bokstavligt talat, likt en ballong, svävar runt inne i stallet på nattetid. Som säkerhetsåtgärd skall hästen ha på sig grimma samt longerlina i boxen så att man enkelt kan få ner hästen från taket, om olyckan ändå skulle vara framme.

Fartfoder: Med denna specialblandning av 50 % havre och 50 % rent raketbränsle så kan man få fart på det tröttaste av gamla ök till hästar. När man känner att farten borde ökas så tänder man helt sonika eld baktill på hästen. En 7 dagars behandling räcker till ca 10 sekunder i 250 km/h. Detta foder passar även för de som vill imponera på domarna med en läckert ökad trav. Som nödvändigt tillbehör säljs även Havrepappas flamskyddsmedel för 1499:-. De flesta hästägare uppskattar trots allt att hästen har en svans.

Detta kommer att utgöra bassortimentetet i Havrepappas specialfoder. På sikt kommer fler varianter av fodret att markandsföras. En given uppföljare är ett foder för hästar som har svårt för serpentiner. Detta kommer att bestå av 75 % Tequila. Säg mig, vilken alkis på stan klarar av att gå rakt fram menar jag…

Min teori stämde nog!

Minns ni att jag i blogginlägg från den 7 december hade en teori om att människor idag i allmänhet har svårt att veta hur man ska hantera andras sorg, vad man ska säga (om man ska säga något) osv.

Jag hade noterat att flera personer i stallet ”låtsades som att det regnade” vad gällde att Archie var jätte-sjuk, de kommenterade inte detta med ett ljud trots att de mycket väl visste hur det var fatt med både mig (super-ledsen) och hästen (sjuk).

Och efter att ha sett utvecklingen i stallet sedan dess och folks reaktioner både när Archie började ”kvickna till” och nu när han är friskförklarad så är jag övertygad om att min teori stämde.

Att ”folk” (så klart inte alla men en del) inte sa något tidigare var säkert för att de inte visste vad/ hur de skulle säga/ bemöta mig som var så ledsen.

NU är det ingen måtta på frågandet, gratulationer, kramar och andra glädjeyttringar. Folk kommer spontant fram och förhör sig om hur det går och verkar genuint glada över gossens snabba ”come-back”.

Jag är så klart överlycklig över att hästen är frisk och onekligen ligger det något i ordspråket ”delad glädje är dubbel glädje”.

Vi (töm)kör på + underbara besked från hovslagaren!

Så här ser de nya framskorna ut:

Idag är jag gladare än jag varit på mycket, mycket länge!

Har precis varit på ATG-kliniken med Archie och fått EXAKT de önskebesked jag så innerligt velat ha på men inte vågat hoppas på.

Archie blev skodd av ATG:s hovslagare Mats (http://thomssonshovslageri.se/) och ALLT han sa var som ljuv musik för mina öron.

Det går över huvudtaget inte att SE att Archie haft fång när man tar av skorna, hovarna ser superfina ut, han rör sig utmärkt i både skritt och trav och vänder precis korrekt.

Mats har skott Archie med en sko som underlättar överrullningen (ska fotografera hovarna i veckan så att ni får se, annars är det samma typ av sko som visas på bild i den Ridsport som kom ut för 2 nummer sedan tror jag och som handlar om ”natural balance”).

Om man ska hårddra det så hade man egentligen kunnat sko Archie helt ”vanligt” men jag vill ju verkligen göra ALLT för att igångsättning ska kunna ske så bra som möjligt och Mats tyckte att jag även kunde sko med denna typ av sko framöver.

Jag har redan pratat med min ordinarier hovslagare och vi är helt överens om att köra på detta koncept framöver.

Annars pratade Mats och jag om olika råd och rön vad gäller fång och Mats är inte heller förespråkare av boxvila ”in absurdum” (flera månader) om hästen VILL röra sig och gör det bra.

På fråga när jag kunde släppa ut Archie i hagen med tanke på att det är fruset så menade Mats att det ur fånghänseende inte spelade någon roll men att man får ta i beaktande att alla hästar riskerar vrickningar osv och särskilt om de är extra ”stallmodiga” som Archie är nu lite grann.
Så det är en avvägningsfråga och jag får suga lite på den karamellen innan jag fattar ett slutgiltigt beslut.

Jag har nu i ca 10 dagar tömkört 2 gånger om dagen, 20 minuter per gång och vill verkligen än en gång rekommendera denna typ av motion för hästar som vilar/ ska sättas igång.

Det ger enligt min åsikt mycket, mycket mer att tömköra än att leda hästen utan att man belastar hovarna mer!

Jag har även gjort en del trampträning och nu när jag tömkör så ofta så börjar poletten verkligen att ramla ner. Härligt!

Jag kommer att varva tömkörning med ridning framöver och så länge jag inte vågar släppa ut fortsätta med motion 2 gånger om dagen om än mycket korta pass (ca 20 minuter).

Det kliar extremt mycket i ”utsläppnings-fingrarna” men samtidigt är det frågan om det är så smart att riskera en vrickning nu när jag fått en så otroligt fräsch häst på rekordkort tid?

PS:

Hittade en bild på nätet på skon, se ovan och så här skriver en skribent på http://www.bukefalos.se/ om den:
Natural Balance är en sko som är mer tvär i tån, alltså inte så rundad framtill, samt att den är avfasad (tåriktad) och detta befrämjar god överrullning.Vi har provat den på ganska många hästar, oftast med gott resultat.Dock kan man få problem med vissa hästar pga FÖR bra överrullning, som får hästen att snubbla.Vi har också med stor framgång använt den som fångbeslag, då den ligger bra under en avkortad tå, och ger bra överrullning, som minskar stora böjsenans dragkraft mot hovbenet.Så jag vet inte om jag skulle rekommendera den till en snubblande häst, det beror på VARFÖR hästen snubblar…….De Natural Balance-skor som säljs i Sverige via Kerkhaert, tillverkas i Malaysia.Detta gör att skorna är rejält dyra, pga hög fraktkostnad.Kerkhaert tittar på att tillverka dom själva i holland, vilket skulle sänka priserna väsentligt.

Underbara bilder och roliga filmer, NOT!!!!

Hmmm, undrar om man kanske kan hitta något ätbart här?

Vad är det? Ville du något?

(Dörröppningen till höger är förresten den dörr Archie hoppade över vid sin första löshoppningsträning hos undertecknad).

Inspirerad av mängder av bilder på sina hästar som mina ”internetbekanta” visade upp på http://www.ryttarfiket.se/ häromdagen fick jag för mig att jag skulle ta några vackra bilder på mitt lika bildsköna djur.

Tänkte passa på och roa mig med detta under våra 20-minuters sejourer i ridhuset och släppte lös (o)djuret för att slippa få med dinglande grimma, grimskaft eller longeringslina som störande tillbehör.

Och det var smart….nej!!!!

Hur jag än ptrooade och hade mig lyckades jag inte få Archie att stå stilla ens en sekund. Antingen skrittade han rakt framför kameran, aldeles för nära eller så for han iväg ivrigt brallandes.

Som synes fick jag inte ETT ENDA vettigt kort, jag som för mitt inre såg härliga bilder med en korrekt uppställd häst som visade sig i all sin glans.

Nä, enda anledningen till att jag kunde ta några usla kort över huvud taget var att det i ena hörnet av ridhuset finns en PAPPERSKORG som Archie alias BAGLADY ibland roar sig med att rota i. När han sin vana trogen körde ner snoken i korgen lyckades jag knäppa de mycket konstiga bilderna ni ser.

Filmerna håller ungefär lika hög (läs urusel) kvalité och då fick jag ändå radera bort några sekvenser där Archie mer eller mindre försöker att sätta sig i knät på mig.

http://www.youtube.com/watch?v=QQwd5U4qOmM

http://www.youtube.com/watch?v=VFP1PJgXo5o

Jaja….det blir inte alltid som man tänkt sig….

Oupps…det kan bli dyrt att ha en marodör!

För någon vecka sedan frågade en anonym skribent här på sidan vad min stallägare ansåg om Archies då ganska frenetiska trä-gnagande pga flera veckors boxvila.

Jag svarde lite raljerande att stallägaren inte brydde sig då vårt stall är ganska nerslitet redan och då man tämligen lätt kan sätta en masonitskiva över det uppätna.

Eftersom jag står på en ridskola som inte ägs av en person/ familj har jag faktiskt aldrig reflekterat över risken att bli debiterad något som hästen förstör helt enkelt därför att det aldrig har hänt att någon fått betala för det som gått sönder.

Ingen hästägare låter ju hästen ta itu saker medvetet och ibland kan det också vara svårt att avgöra vilken häst som förstört något samt om något som gått itu beror på att tex träet redan var skadat/ murket pga ålderdom.

Själv sprayade jag ”fy-spray” över stora delar av Archies boxväggar men jag förmodar att medlet inte sitter i hur länge som helst och dessutom hävdar vissa att hästen kan vänja sig vid smaken och gnaga ändå.

Hur som helst så fick jag mig en tankeställare härom dagen och jag ska berätta varför.

Det händer ibland, om än inte så ofta, att jag besöker andra stall av olika anledningar. Jag tycker att det kan vara ganska intressant att se hur andra stall fungerar, vilka regler som gäller, hur utfodring och mockning sköts osv. Jag brukar alltid ställa ”tusen frågor” vid sådana tillfälle; alltid lär man sig något nytt och ibland inser man också hur himla bra man själv har det!

Och det var det sistnämnda jag insåg häromdagen då jag träffade en stallägare och vi kom att prata om det här med hur olönsamt det kan vara att hyra ut boxar i liten skala.

”Ja, det räcker ju med att hästen sparkar itu vattenkoppen en månad så är den månadens vinst borta” sa jag.

”Nänä” menade stallägaren ”det får hästägaren själv betala!”

Det visade sig då att denna stallägare hade skrivit in i sina kontrakt att ALLT som en häst förstörde fick ägaren ersätta. Och det man inte kunde ersätta själv blev man debiterad med 200:–/ timme i arbetskostnad + givetvis för materialet.

Stallägaren berättade om en inackorderad häst som hade gnagt på massor av stolpar i en hage. Eftersom hästen går ensam råder det ingen tvekan om att det är just den hästen som är marodören i detta fallet och nu måste hästägaren antingen byta ut en jääääkla massa stolpar eller betala stallägaren för att han ska göra det.

Detta fick mig verkligen att tänka till!

Skulle jag någon gång flytta till ett annat stall vill det till att jag lusläser kontraktet! Dels är ju Archie inte helt nödbedd att gnaga på saker om tillfälle ges och dels är det ju faktiskt så att en olycka kan inträffa och saker kan då gå itu.

Själv är både jag och maken extremt ohändiga så att vi skulle byta hagstolpar, snickra upp nya boxväggar eller byta ut vattenkoppar finns liksom inte på kartan. Och då kan det tydligen bli dyrt….hos vissa i alla fall :=)!

Mer om städning och att unna sig

För några dagar sedan gav jag er tipset att städa för att må bra :=) och jag har funderat lite mer på fenomenet städning sedan dess.

En sak som jag tycker är ganska konstig är att vissa hästmänniskor är nästan maniska när det gäller ordning och reda i stallet och kring allt som har med hästen att göra medan deras hem inte alls återspeglar deras pedantiska sinne.

Det jag har svårt att förstå är hur det kan vara så jätteviktigt att hästen har en kliniskt ren och välstädad miljö omkring sig (som om den skulle bry sig….) medan man själv kan leva i högar med smutstvätt, disk, damm, osv.

Minns att jag var hemma hos en hästägare en gång och bad till högre makter att hon inte skulle be mig at ta av mig skorna. Hennes lilla lägenhet var täckt av hund och katthår och man hade nog fått slänga sina strumpor efter att ha trampat runt där i några minuter.

Är det kanske så att det helt enkelt är roligare att hålla rent och städat hos hästen än hos sig själv?

Är att pyssla och putsa med hästen och dess grejer den vuxna motsvarigheten till att leka med dockskåp?

En annan sak som jag också faschineras oerhört av är hur enormt uppoffrande/icke-egoistiska många hästägare är.

Jag ser mååånga hästägare som själva mer eller mindre klär sig i trasor, har hem som ser ut att ha utrustats från ”Myrorna” men hästen; den har minsann allt den behöver och mycket mer därtill!

Det är inte ovanligt att på hästsidor som tex Bukefalos läsa om hästägare som knappt har mat för dagen men som ändå kämpar oerhört för att få behålla sin eller tom sina skyddslingar.

Och att behålla ett djur som betyder mycket för en är väl sin sak; det kan jag visst förstå men varför finns det hos vissa denna nästan hysteriska köp-mani vad gäller hästen när man sedan som sagt inte kan unna sig själv en ny tröja och icke-trasig skor?

För många år sedan kände jag en person som verkligen var som i ovan beskrivna exempel. Kläderna som bars hade jag slängt för länge sedan liksom de utslitna och nertrampade skorna. Och jag hade inte sagt något om detta i sak, har man dåligt med pengar så har man, då är det inte bara att traska iväg och shoppa det man vill men det var det här jag inte förstod: människan HADE pengar och det var ingen måtta på de mängder med hästutrustning som regnade över personens häst.

Jag har förstått att det för vissa hästägare är viktigt att visa upp sig (läs: hästen) på tävlingar och träningar men det komiska (eller inte) var att denna häst aldrig varken tävlade eller tränade.

Ägaren måste helt enkelt ha funnit något konstigt nöje i att handla saker till hästen (den hade tex minst 20 täcken) medan intresset för den egna personen och det egna hemmet var noll.

Ja, det är sådant som jag kan tycka är lite konstigt men alla är vi olika….

Förresten kände jag en gång i tiden också en person som brukade slänga sina täcken och schabrak när de blev så smutsiga att de behövde tvättas (och hon väntade läääääänge, trust me).

Men denna person var omåttligt rik och kunde unna sig denna form av extravagans (?) och dessutom lyckliggjorde hon säkert mer än en hästägare/hästskötare i stallet som plockade upp det slängda ur soporna och tog hem för en jätterengöring :=)!

Den lilla blogg-världen och olika typer av hästmänniskor

Vissa teman återkommer oftare än andra i min blogg; att livet ibland är orättvist är ett sådant tema, och att världen ibland är väldigt liten är ett annat.

Ett exempel på det sistnämnda fick jag för ett tag sedan då jag tipsades om att en gammal internet-bekant som jag träffat vid några tillfällen har en blogg.

På den tiden personen var aktuell på samma hästforum som undertecknad kallade hon sig ”Lill-Anna” (trots att hon är 176 cm lång :=)) och eftersom hon varken var anonym där eller på sin blogg så tycker jag att jag kan ”avslöja” henne.

Hur som helst, Annas blogg http://lanciosmatte.blogg.se/, ledde mig vidare till hennes mans blogg som jag måste säga roade mig en del. Bland annat hittade jag nedastående alster författat av honom (jag har kopierat det rakt av) och jag måste säga att jag nickade extremt igenkännande åt nästan varje ord:

Olika typer av hästmänniskor (kopierat från www.hippson.se/blogs/havrepappa)

Jag fick en fråga från en läsare om jag kunde beskriva hästmänniskor i allmänhet, och de mer galnare avarterna i synnerhet. Det är väl klart jag kan göra det. Ironier och generaliseringar är ju mina starkaste sidor.

Jag tycker mig kunna urskilja ett antal ”typer” av hästmänniskor som utmärker sig från den grå massan av vanligt hästfolk. Håll till godo…

Surrogatmänniskan
Denna grupp hästmänniskor har häst istället för barn och familj. Dom behandlar hästen som om den vore en mänsklig varelse, och hörs ofta prata med hästen inne i boxen. Om det hade varit möjligt så skulle de ha föredragit att ha hästen hemma i den egna lägenheten istället för i stallet. Då detta är omöjligt så tillbringar de en ansenlig tid i stallet. Hästmänniskor av det här slaget anser att tävla med hästen är djurplågeri, och pysslar mycket hellre än att rida.

Kännetecken: Har ofta en påse hästgodis i ”mänskliga” smaker så som skogsbär eller grönt te hängandes utanför boxen.

Tips för framtiden: Bli påsatt och skaffa en unge så att den stackars hästen kan få lite lugn och ro.

Tävlingsmänniskan
Hästägaren ser sitt djur som ett tävlingsredskap. Att plocka rosetter är allt. Om så hästen skulle halta illa på tre ben och ha det fjärde benet rakt ut från kroppen i en konstig vinkel så skall det tävlas… och vinnas. De pysslar med hästen bara precis så mycket som är absolut nödvändigt för att den skall överleva och kunna prestera bra. Tävlar gärna i klasser långt under hästens kapacitet, det är ju skönt att få vinna.

Kännetecken: Boxdörren är smyckad av plaketter, i övrigt tomt utanför boxen.

Tips för framtiden: Rosetter är enbart papper och tyg, går inte att sälja och har inget värde, mer än för dig personligen.

Socialmänniskan
Är egentligen inte så speciellt intresserad av hästen som sådan, men har hela sitt sociala liv i stallet. Pratar mycket och gärna med alla, och tillbringar mer tid i stallets fikarum än på och med hästen. Ofta är det mycket snack och liten verkstad samt en hel del skitprat om alla andra människor och hästar i stallet.

Kännetecken: En latte-mustasch och en slarvigt mockad box eftersom de andra gick och fikade innan hon var klar med mockningen.

Tips för framtiden: Det finns människor även i världen utanför stallet. En vän utanför hästvärlden kanske inte skulle vara så fel trots allt?

hästen-är-mitt-liv-människan
Allt, och då menar jag ALLT, som existerar i denna grupps liv är den egna hästen. Inget socialt liv existerar i övrigt, möjligen bortsett från Bukefalos där denna grupp hänger när de inte är i stallet. Denna grupp tävlar inte, av den enkla anledningen att de inte vågar möta så många främmande människor på en gång. Istället så försörjer de minst hälften av alla Sveriges veterinärer genom ständigt återkommande besök eftersom de flesta av dem lider av Münchhausen by proxy-syndrom.

Kännetecken: Misstänksam mot nya människor i stallet, och pratar ofta mumlande för sig själva.
Tips för framtiden: Skaffa ytterligare en hobby… gå en studiecirkel i knyppling, matlagning, krokimålning… vad som helst går bra.

Ponnyungen
Dessa små otäcka ungar finns enbart på finare anläggningar. Där ses de hänga i cafeterian drickandes en Cola medan de pratar med polare under tiden som mamma/pappa packar transport, och ryktar ponnyn inför tävlingen. När föräldrarna är klara så ringer de till ponnyungen på mobilen och meddelar att det är klart, varpå de blir utskällda av vilken anledning som helst. Dessa bortskämda snorungar surar därefter hela vägen till tävlingen, vägrar ut sig på första hindret och piskar sen upp sin ponny. Därefter lastar föräldrarna ponnyn igen och de åker hem.

Kännetecken: Ser ingen skillnad på sin ponny och en moped.

Tips för framtiden: En månad på Robinson-ön hade gjort er gott era små ligister.

Sniptanterna
Denna min favoritgrupp bland hästmänniskor. Tycker själva att de är för mer än alla andra tillsammans, och älskar ljudet av sin egen röst. Allt som de själva gör är bara sååå fantastiskt, och ingenting som någon annan gör är ens i närheten av bra. De talar sällan med någon annan i stallet (mer än möjligen några få utvalda), men sniper desto oftare på munnen när hon hör andra prata med varandra. Skulle aldrig sänka sig till den nivån att hon åkte till stallet osminkad och utan sina märkeskläder.

Kännetecken: Mun som pekar nedåt och näsa som pekar uppåt. Hårt sminkad. Skulle aldrig starta i en tävling på lätt-nivå utan ställer hellre upp i en Msv med ett resultat på 32%.

Tips för framtiden: Bli påsatt, men skaffa för guds skull ingen unge.

Snål men rik-människorna
Denna grupp driver ofta egna stall med inackorderingar. Hatar när någon stackars tjej spiller ut 4 korn havre i stallgången eftersom havre är jättedyrt. Dessa människor har ofta små, men tydliga, tecken på ett visst välstånd (som kommer sig av ett liv i snålhet) såsom Rolexklockor eller mycket exklusiva glasögon. Snålheten tar sig ständigt nya uttryck och regler är bara bra så länge de gynnar dem själva.

Kännetecken: Har vissa likheter med sniptanten, men är betydligt snålare och mer mästrande med övriga i närheten.

Tips för framtiden: Öva dig själv genom att slänga 2 korn havre i toaletten varje kväll. Du kommer att gråta i början, men det blir enklare efter ett par, tre år.

Det finns säkert många, många fler grupper än dessa nyss nämnda i hästvärlden. Alla är vi ju olika som individer och hästmänniskor. Jag älskar dock att generalisera och ondgöra mig över avarterna i hästfolkets släkte, och då blir det så här…

Åhhh….detta byråkrati-Sverige!

Under mina 15 år som handläggare av försörjningsstöd (socialbidrag) skrev jag tonvis med formella beslut, brev och överklaganden men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig när jag anser att byråkratin mest verkar vara för ”sakens skull” och ingenting annat….

För några veckor sedan skickade jag in en räkning från ATG till Agria för att få denna ersatt och tydligen missade jag att kopiera båda sidorna på räkningen varför jag efter någon vecka fick ett brev från Agria där jag ombads att komplettera tidigare insända handlingar.

Jag säger inget om detta I SAK, rätt ska givetvis vara rätt och rätt handlingar SKA inlämnas men vad jag vänder mig emot är hanteringen!

I stället för att snabbt ringa upp mig och förklara att jag missat en del av räkningen har handläggaren i stället bemödat sig med att författa ett brev som jag fick ca 2 veckor efter att jag skickat in mina papper.

Hade jag fått ett telefonsamtal hade jag kunnat faxa över kompletteringen samma dag och saken hade varit ur världen.

Som säkert många av er vet utgör veterinärräkningar ofta inga små-summor precis, det brukar snarare handla om tusentals kronor och så klart vill i alla fall inte jag ligga ute med dom pengarna längre än nödvändigt.

Blev så sur att jag skrev ett brev till Agria, vi får väl se om jag får något svar. Suck…

Refererar till Ert brev daterat 081217 (se kopia) och översänder begärda handlingar som tydligen av misstag glömts att kopieras i sin helhet tidigare.

En fråga jag gärna vill ha svar på är varför Ni inte tar kontakt med Era försäkringstagare via telefon och/ eller mail eftersom Ni efterfrågar både telefonnummer, alternativt telefonnummer, mobilnummer och mailadress i Er skadeanmälan? Vad ska Ni med dessa uppgifter till om Ni ändå inte nyttjar den information Ni får?

Ni har trots att jag har uppgett 2 telefonnummer (varav jag svarar på det ena dygnet runt) och en mailadress inte hört av Er på annat sätt än via ovanstående brev daterat 081217 som var mig tillhanda 081223.

En fullständigt onödig fördröjning av handläggningen av mitt ärende som jag ser det och jag är tacksam om Ni vid behov av ytterligare kontakter med mig ringer eller mailar till mig.