En sak som jag har börjat irritera mig över är de som bloggar och som inte svarar på sina läsares frågor.

Nu fattar jag att man inte kan/ orkar/ hinner svara på ALLA kommentarer- det gör inte jag heller men om man får en DIREKT FRÅGA typ ”var har du köpt…..”, ”vilket märke är det på….”, ”tycker du att man kan…” så tycker jag att det är ganska respektlöst att inte svara.

Visst kan alla missa detta någon gång men jag tycker att det är väldigt vanligt på vissa bloggar och då undrar jag varför man tillåter kommentarer om man sedan inte vill ha en dialog med sina läsare?

För man kan ju ha en blogg utan möjlighet för läsarna att kommentera eller så kanske man borde gå ut med att man av olika anledningar  högst sannolikt INTE kommer att svara på inkomna frågor.

Nu har jag inte själv råkat ut för att MINA frågor inte blir besvarade och jag brukar sällan undra något i de kommentarer jag lämnar men jag tycker som sagt att det är lite taskigt att bara ignorera de som faktiskt bemödar sig med att skriva något till en.

Ofta när jag sitter och läser diverse inlägg på Bukefalos så kan jag inte göra annat än att skaka både förundrat och förskräckt på huvudet åt vad folk kan få för sig att hitta på kring hästar.

* Man köper ridhästar obesiktigade.

* Man köper en barnponny åt sitt barn utan att provrida.

* Man lånar ut hästen till vilt främmande människor.

* Man säljer sin häst på avbetalning.

Kanske är det MIG det är fel på och kanske är det som rubriken säger men jag fattar inte att man VÅGAR?!?!?

För ”givetvis” så råkar människorna i exemplen ovan ut för MEGA-problem mer eller mindre direkt, problem som oftast inte går att lösa ”bara sådär”.

Att man kan få problem så fort man äger ett djur fattar så klart också jag men att liksom BÄDDA för bekymmer som ovan- nej, JAG kan inte förstå det.

Hade ni vågat göra något av ovanstående, har ni rent av gjort det och hur gick det?

Ett ämne jag har berört förut och ibland när man själv är mitt uppe i något så tycker man sig se samma fenomen ”överallt” så jag tänkte skriva lite om det igen- det där med att ta hjälp av en beridare/ utbildare/ tillridare.

Att man rider dressyr för någon på en regelbunden basis tycker nog de flesta är ganska vanligt och inget konstigt eller ”fel” men när man börjar diskutera de som faktiskt väljer att lämna bort hästen för att få den utbildad- ja, då är inte alla lika samstämmiga i sina åsikter.

En del tycker att man ”fuskar” om man inte gör allt jobbet själv, att man går en genväg genom att BETALA och ”slippa anstränga sig”.

När jag var ung och såg saker mer i svart eller vitt hade jag sett det som en enorm prestigeförlust om jag såg mig tvingad att lämna bort min häst till någon duktigare- jag hade tyckt att det var ett misslyckande.

Idag ser jag lättare gråskalorna i livet och har också insett att det finns flera sätt att göra en och samma sak på; man kan göra det väldigt lätt, väldigt svårt och allt däremellan.

Nu har jag ju inte ”skickat bort” någon av mina hästar- i Skåne finns det folk som kan hjälpa till på andra sätt vilka jag har föredragit- men både Archie och Kreon har ridits av skickligare ryttare i utbildningssyfte och jag har inte det minsta dåligt samvete för det eller känner mig som en kass ryttare.

Även tävlingsbiten oaktat så har X utbildat Kreon snabbare och bättre än vad jag hade kunnat göra och jag tycker att det bara är positivt.

Jag har en lättlärd och fin häst och ser ingen anledning att nöta på honom i onödan om någon annan kan lära honom det som jag har svårt för långt snabbare och bättre och utan risk för att det blir fel på vägen.

Redan Mini fick ju introducera bytena för Kreon vilket hon gjorde utmärkt och även där är jag övertygad om att hon gjorde ett bättre jobb än vad jag hade gjort.

Jag undrar om det inte ligger lite avundsjuka bakom när en del ifrågasätter de som väljer att ta hjälp- kanske har de inte råd med detta själv och retar sig på oss som har?

Ja, inte vet jag men har också insett att det är ganska vanligt att ta hjälp- även proffsen gör det så vem är vi amatörer att tycka att själv alltid är bäste dräng?

Nej, tvärtom tror jag att många hade haft långt mer välutbildade hästar som de faktiskt hade haft ROLIGARE med (om inte också fått större tävlingsframgångar med om det nu är det man vill) om de hade satsat några kronor på hästens utbildning i stället för att prioritera att köpa schabrak nummer 30 eller nya 7.000-kronors stövlar.