50 bakutsparkar senare…..

…står Kreon i sin box och jag pustar ut i soffan.

Ja, dagens tävling var något i hästväg; på många sätt.

Dels fick vi ju åka hemifrån tidigare än någonsin och dels fick Kreon för första gången gå 2 klasser med över 6  timmar mellan sina starter.

Egentligen inte optimalt alls tycker jag men nu fick det bli så här eftersom jag så länge planerat att ”åter-debutera” på samma tävling som X och där han fick börja med att rida.

Nu visade sig detta inte hjälpa ett dugg skulle jag vilja påstå; jag hann typ skritta 10 steg efter uppsittningen vid min transport innan Kreon körde igång med sina bakutsparkar.

Jag tänkte naivt att han kanske skulle lugna ner sig när han kom in i ridhuset där man både red fram och tävlade (det är gigantiskt)  men icke- bakutsparkarna fortsatte så fort jag ville galoppera.

Att trava gick bra men så fort jag fattade galopp så for bakbenen i luften (eller i sargen om jag inte såg till att få bort honom därifrån) och mycket snabbt kom överdomaren och sa till mig att Kreon inte fick vara på framridningen längre eftersom han utgjorde en skaderisk för de andra.

Och det är ju detta jag har påtalat när folk har undrat varför jag inte fortsatte att tävla själv förra våren; dels skrämde han mig men jag ville inte heller bli anklagad för att ha orsakat en olycka. Jag skulle verkligen själv inte vilja rida fram med en sådan ”sparkare” som min även om Kreon inte siktar efter andra hästar. Det kan ju inte folk som inte känner honom veta och någon kan ju bli träffad trots allt.

Så; utkörda från framridningen bedömde jag utsikterna till att komma till start som typ….OBEFINTLIGA men jag ville ändå fortsätta att rida och gjorde detta på parkeringen som så dags på dagen var nästan tom.

Kreon fortsatte att sparka bakut, nu även lite halvhjärtat i skritt och trav men i galoppen var benen höööögt upp i luften.

Min räddning blev att jag riktigt ”grävde” mig ner i sadeln och framhärdade- även om Kreon sparkade så FÖRSÖKTE jag att rida framåt vilket verkligen inte var så lätt.

Efter ca 40 minuter och 5 minuter innan min starttid var det som att trycka på en stopp-knapp och Kreon slutade helt att sparka och gick att få i galopp precis som vanligt.

Jag valde att göra ett försök att rida in på banan och se på f..n; hästen gick utan en antydan till varken sparkar ELLER piskande svans.

Eftersom jag dels fortfarande befann mig i chocktillstånd för jag trodde faktiskt inte att jag skulle råka ut för ett sådant framridnings-scenario som jag precis har beskrivit dels inte ville riskera något utbrott inne på banan så red jag lite ”lamt” men det kändes helt OK och jag var mer än nöjd över att vi lyckades genomföra hela programmet med 3 fullständigt normala och lugna galoppfattningar, förvänd galopp utan omslag och 2 ökningar utan ”flipp”.

Nu kan man ju så klart spekulera i vad som hände och varför om man vill men jag känner att jag inte kommer att lägga så jättemycket kraft på det.

Jag TROR fortfarande att Kreon är en känslig individ och tror också att X genom sin ridning (sits och stabilitet, väldigt långa ben, snabbare reaktioner och total oräddhet)  bättre förmår att övertyga Kreon om att GÅ fast han- av vilken anledning det nu än må vara- blir så spänd.

Jag måste bli lika tung i sadeln som X, orka driva hästen framåt trots mina mycket svagare ben så tror jag att det blir bra.

Jag har ju sett så mycket utveckling hos hästen sedan jag köpte honom men också många tecken på hans känslighet som jag ibland först i EFTERHAND har förstått har varit just detta.

Exempelvis tyckte jag redan då jag köpte Kreon att han var såååå lugn när jag red ensam i ridhuset men ändå kunde han bajsa 4-6 lösa högar vid varje ridpass. Numera bajsar han på sin höjd en hög, om ens det, och ingenting i hans foder eller dylikt har ändrats.

Så; kan jag bara hålla mig kvar på hästen är jag vid gott mod och planerar absolut för fler tävlingar, sådana där man kan rida lite undanskymt :).

Resultatet blev förresten 63 % och man var placerad på 64,6 så det var väl helt ok det också.

Söndag- 64,2

Idag blev det uppstigning i gryningen, jag körde FRÅN stallet med flätad häst redan 05.15!

Dagens tävlingsplats var en långväga dito; Laholmsortens ryttarförening, en anläggning jag aldrig besökt förut.

Otroligt fint ställe får jag lov att säga; ett gigantiskt ridhus, bra ridbanor osv gör att jag absolut kan tänka mig att återkomma.

Kreon var lika lugn som på förra söndagens framridning och med ungefär lika mycket piskande svans, dock utan att det blev mer av det.

Inne på banan började det inte så bra- tvärnit för något precis innan programmet började och sedan världens längsta, från X:s sida ofrivilliga ryggning efter inledningshalten.

Något var tydligen läskigt trodde X att Kreon tyckte men efter detta så fortsatte programmet utan fadäser.

Bortsett från svaga travökningar och raka skolor var det mesta fint även om det inte såg lika övertygande ut som förra helgen.

Men så är det ju med levande djur i allmänhet och Kreon i synnerhet- man kan aldrig säkert veta hur de ska prestera från den ena dagen till den andra :).

Kadaverdisciplin?

bild(43)

Ja, någon kadaverdisciplin kan jag inte påstå att jag har på min lilla kines men så har jag faktiskt aldrig eftersträvat det heller.

Vardagslydnaden fungerar; att hon sedan rusar iväg och letar upp diverse äckel som hon vill äta, som här, tja…det ser jag inte så allvarligt på.

bild(42)

”Lite skit rensar magen” tänker jag när jag hör henne gnaga på något kadaver som hon försöker smyga med och tack och lov har hon alltid verkat tåla det hon sätter i sig.

Sedan förespråkar jag verkligen inte att man ska låta sin hund äta allt som kommer i dess väg och jag försöker också ta ifrån Soya det jag kan och ser men samtidigt tror jag att de hundar som man försöker att alltid hålla ifrån allt annat än sin egen hundmat kan bli ganska sjuka den dagen de väl lyckas stoppa i sig något annat för deras mage är helt enkelt för ovan till skillnad från min lik-ätares :).

Jag ser hur förskräckta en del hundägare blir om deras doggy äter lite hästbajs- något jag inte ens reflekterar över, inte heller om Soya får tag i små bitar av hovar (horn).

Ibland skojar jag om att hon hade överlevt länge i det vilda just för att hon både vet hur man hittar föda och klarar av att äta den utan att bli dålig, sedan hoppas jag att jag aldrig behöver uppleva om min teorin stämmer eller inte.

Hur gör ni med era hundar? Är de ”äckel-ätare” och låter ni dom äta ”vad som helst” eller har ni till skillnad från mig stenkoll?

Lördag- paddocks-premiär

Idag red jag i vår utepaddock och bortsett från enstaka longeringstillfällen och en gång i  denna veckan då jag avslutade ett ridpass där så har jag inte ridit i denna sedan i höstas.

Det var härligt att kunna vara utomhus och ännu härligare att sitta på en avspänd häst som bara tittade till på en joggare som sprang förbi och något som fladdrade till i vinden men i övrigt gick som en klocka.

Det fanns en tid när jag knappt VÅGADE rida i paddocken- Kreon var just då på sitt värsta humör och kunde från ingenstans stegra sig, vägra att gå fram, backa kors och tvärs…ja, allt som en försiktig ryttare INTE tycker om (och vem gör väl det egentligen????).

Idag red vi lite linjer ur LA:3-programmet; jag ville inte sätta för mycket press på Kreon med tanke på att det har blivit en del dressyr i veckan och tyckte att detta var en lagom nivå.

Allt flöt på hur fint som helst så vi avslutade ”i förtid” och jag valde att inte skritta ut för att eventuellt förstöra den fina känslan.

Duktig gosse och nöjd ägare!

Myyyyys…eller nåt….

love

Ibland är det kanske tur att våra djur inte kan prata :)?

Kanske tror vi att de är lika förtjusta som vi i allt gos vi överöser dom med medan de alltid/ ibland hellre hade velat slippa :)?

Sedan bara älskar jag denna katts underbara min :)!

Dagens (uppsittnings)fråga

Idag ska ni få berätta hur ni sitter upp :)!

Gör ni detta traditionellt eller med hjälp av någon uppsittningsanordning?

Varför?

Själv sitter jag sedan en evighet upp med hjälp av pall.

Heron var ju över 170 cm och själv har jag aldrig varit den smidigaste människan och när jag av en sjukgymnast dessutom fick höra att det bara var positivt för både häst och ryttare (och stigläderna) att sitta upp med pall har jag aldrig gjort något annat.

Fredag- inget för otåliga

Medan jag stod och studerade Kreon och X idag slogs jag av rubrikens tanke; dressyr är verkligen inget för de som vill ha snabba resultat!

Tvärtom får man vara lycklig om man får milimeter-framsteg varje vecka eller till och med månad för man kan ju också nästan lika väl råka ut för både stoppande skador eller rent av bakslag då det känns som att man går bakåt i stället för framåt.

Sedan Kreons hälta i höstas har vi haft tur och bara fått framsteg men allt tar sin tid även om man om man verkligen tänker tillbaka inser att det har hänt en hel del.

Men tittar man bara vecka för vecka eller då jag ska berätta för er läsare vad vi pysslar med känns det ofta som rena upprepningar för det är ju som jag brukar säga; det sker inga revolutioner precis.

I stället handlar det om att förfina det mesta, att göra Kreon starkare så att han både orkar göra det man vill och tycker att det känns enklare och enklare för ju lättare det kan göras desto benägnare är hästen att följa med en på dressyrresan utan att protestera.

I vårt fall ligger fokus på skolor, samlad galopp åt piruett-hållet till, en flottare/ bärigare trav och när X rider även galoppombyten.

Så alla pass innehåller mer eller mindre av ovanstående och det BLIR ju bättre och bättre men det kommer att ta tid.

Kreon såg i alla fall väldigt avspänd ut idag och X är väldigt nöjd med både hans utveckling och hur han tar jobbet.

Även utseendemässigt ser Kreon väldigt annorlunda ut mot när jag köpte honom (halsen är typ 3 gånger så kraftig) men det tänker man inte heller på när man ser hästen dagligen.