Torsdag- en bra fight

Dagens dressyrpass i ridhuset började ”intressant”.

Flera hinder stod framme och Kreon skrittade förbi vattenmattan som var något vattenfylld 2-3 gånger utan att reagera.

När jag däremot skulle trava förbi mattan en andra gång var det som att trots-Kreon hoppade fram från ingenstans och tyckte att ”nix pix, jag ska inte ens gå i NÄRHETEN av mattan, än mindre förbi den”.

Men då flög fan i hans ägare som såg en chans att för en gångs skull försöka rida/reda ut en liten fight- bättre att träna på detta hemma än på en tävling men hemma har jag inte fått så många ”bra” tillfällen.

Så i stället för att bli arg eller rädd kände jag bara ”kom igen grabben, make my day” och det måste muppen ha känt för han fann för gott att acceptera mina bestämda skänklar och sluta att oja sig väldig snabbt och under många uppmuntrade rop från mig.

Därefter följde ett härligt pass där jag red många ”gymnastiska skolor”, dvs ibland lite för raka men med överdriven tvärning för att riktigt tänja gränserna.

Jag gjorde också fina galoppökningar med upptagningar till nästan samlad galopp, jag lekte med traven och varierade tempo och steglängd och så avslutade jag med skänkelvikningar som aldrig upphör att glädja mig; Kreon gör dom ungefär en miljard gånger lättare än Archie som bara inte kunde korsa benen korrekt utan stor möda i flera år.

Envisas eller ge upp, del 1

Här kommer en ”dilemma-fråga” direkt från undertecknads IRL-värld; får se vad ni tycker!

Fakta:

Nästan direkt när man kommer ut från vårt ridhus och till höger om detta förvaras våra ensilage-balar, staplade på varandra ganska högt.

På en del av balarna finns lite lös plast som fladdrar när det blåser.

Så gott som varje gång jag passerar dessa balar vid blåst hoppar Kreon högt och skulle jag mot förmodan inte vara beredd (vilket jag numera alltid är) springer han nästan omkull mig.

Det spelar alltså ingen roll att han passerat balarna ”tusen gånger”- han kan bli lika upphetsad ändå.

De få gånger jag surnat till och gått tillbaka tills han har lugnat sig har han gjort detta efter 2-3-4 vändor men nästa gång är det samma visa igen.

För ett tag sedan fick jag för mig att prova att leda Kreon på ”fel” sida, dvs den högra, så att jag därigenom hamnar mellan honom och balarna och se på f..n: då är han helt lugn.

Nu till min fråga:

Skulle ni fortsättningsvis köra denna strategi eller anser ni att hästar ”ska lära sig” och acceptera en så här pass enkel (???) sak?

Onsdag- lufs i frisk luft

Idag blev det som rubriken säger lite lufs för Kreon- han fick springa runt i min longeringslina i kanske 10 minuter.

Efter att ha haft en ”kolikhäst” (Décima) är jag väldigt noga med att min häst  får röra i alla fall lite på sig även om det inte kan räknas som motion i egentlig mening också de dagar som jag kallar vilodagar.

Och eftersom Kreon motioneras 6 dagar i veckan är han aldrig odräglig och full av överskottsenergi den 7:e dagen utan är nog snarare, gissar jag i alla fall, tillfreds med att få ta det lite lugnt.

En som inte fick ta det lugnt var lilla Soya som jag cyklade med efter stallbesöket. Hon sprang allt vad hon kunde i den hårda vinden och själv trampade jag mig rejält trött och svor över att det inte var vindstilla.

Har storleken någon betydelse?

För ett tag sedan diskuterade vi lite kring både hästars och ryttares vikt och en hel del ansåg att vikten HAR betydelse när man rider, både för ”hur det ser ut”, vilken inverkar man har på hästen och också hur detta påverkar hästens hållbarhet.

Idag skulle jag vilja att vi diskuterade ett annat mått: ryttarens LÄNGD och om ni tycker att den har betydelse.

Spelar det någon roll om man är lång, kort eller av meddellängd och på vilket sätt i så fall?

Själv vill jag nog mena att längden har betydelse även om den inte är det allena saliggörande.

Visst kan man rida med en enormt bra inverkan trots att man är kort i rocken och hästen av modell större tex men om vi ska prata GENERELLT så menar i alla fall jag att man har en fördel som lite längre ryttare vs den som är kort.

Den längre ryttaren kommer ofta ”om” hästen på ett annat sätt, ramar liksom in den bättre medan den korta ryttaren riskerar att hamna alltför ”ovanpå” hästen utan en 100 %-ig inverkar med skänklarna som hamnar för högt upp på hästen.

Om man tittar på X som rider Kreon så skiljer det 7 hål mellan hans och mina stigläder- han är verkligen LÅNG.

Och nu ska jag givetvis inte påstå att det är bara pga sin längd som han har haft lättare att hålla sig kvar på Kreon när han sparkat bakut och härjat som värst men att det har BIDRAGIT tror jag absolut.

Men vad tycker ni? Har längden någon betydelse eller inte?

Bra försök!

stopp

Hihi…den här bilden påminner mig om min första hund Ketty.

Hon låg aldrig någonsin i vår soffa UTOM när vi inte var hemma.

Men om man bredde ut dammsugarslangen över soffan så vågade hon inte hoppa upp :)!