Dagens träning

Dagens träning gick bra men aldeles för fort!

Varför är det så ibland?

Jag tyckte knappt att vi hann börja förrän ”tiden var ute”.

Hur som helst fick jag idag en viktig och nyttig hemläxa som jag tycker att det ska bli roligt att ta itu med.

Birgitta tycker att Archie behöver bli ännu rörligare i sina bogar och enligt henne är det där mycket av mina bekymmer med sidvärtsrörelerna, framför allt åt vänster, sitter. Archie förmår inte riktigt att trampa över med höger fram och då blir det givetvis också svårt för bak att följa med.

Från och med nu ska jag rida mycket mer över cavalletti, gärna lite högre sådana så att Archie verkligen tvingas lyfta på benen. Detta kommer givetvis inte bara att gynna hans BEN utan även RYGGEN!

Ska sanningen fram har jag inte ridit över en bom sedan Archie fick fång så det kan väl vara hög tid att återuppta denna nyttiga träning.

En annan sak som står på schemat från och med nu är daglig stretching av framdelen på gossen, något som jag hittills bortprioriterat, och så får vi se om jag märker resultat vad gäller ”ökad bog-rörlighet”.

Både stretchingen och cavallettiarbetet känner jag mig väldigt bekväm med eftersom det är sådant jag behärskar till fullo och inte behöver fundera på om jag gör rätt eller inte vilket inte alltid är fallet med saker som man gör i sin ensamhet.

Veckan som gått

Under veckan som gått har jag kunnat konstatera något som jag hoppas att jag inte får ”äta upp” i efterhand men jag vill faktiskt hävda att VÅREN HAR KOMMIT!

Inte nog med att det är ljusare på både morgnarna och kvällarna, nu när snön har försvunnit har jag upptäckt blommor och knoppar både i den egna trädgården och lite varstans där jag går.

Nu får man bara hoppas att det inte kommer ett bakslag i form av en ny snö-anstormning, som ”värst” har jag varit med om att det varit snö kring 1 maj!

Häst och ridmässigt har det varit en ganska intensiv vecka med Birgitta-träning, skoning, tandläkarbesök i Bollerup och tävling i söndags.
Hos tandläkaren gick det mycket bra, på tävlingen något sämre och även om det inte var roligt att inte få till en bra ritt inne på banan så är det ju sådant som man realistiskt sett faktiskt råkar ut för mer eller mindre ofta som tävlingsryttare så det är bara att ta nya tag.

Jag pratade med en annan tävlingsryttare/ flitig bloggläsare (flicka, 13 år som tävlar hoppning) igår om hur man kan hitta andra glädjeämnen än rosetter/placeringar när man tävlar.

Vi konstaterade båda att man tex kan vara glad ”bara” av att gå nolla på en hopptävling även om man inte blir placerad och själv var jag efter helgens tävling glad att jag bara hade 2 respektive 4 poäng mindre än 2 hästar som jag själv tyckte gick bra och var fina.

På bloggen hade vi en rolig diskussion där många deltog (KUL!) kring vem som ska ersätta trasiga täcken när en häst tar sönder den andres täcke. Ska ägaren till marodören göra detta eller sker utsläpp på egen risk? De flesta var rörande överens om det sistnämnda och Lena, som varit och åkt skidor i en vecka berättade igår att hon funnit mycket nöje i att läsa det som från början hade sin upprinnelse i att Archie den gode hade ”råkat” (hmmm….) mer eller mindre slita itu hela Birks täcke(den lille själv klarade sig helskinnad :=)).

På bloggen diskuterades också om man kan tjäna pengar på inackorderingar eller om det snarare är andra drivkrafter som gör att man ställer upp med stallplats åt andra.

Under veckan som kommer kommer har jag inget spännande inplanerat men man vet aldrig vad som händer, på gott och ont….DET har livet som djurägare lärt mig!

Dagens tävling

I eftermiddags var vi hos en av våra grannklubbar och red det jäkla LA:3 programmet som det verkar ha gått troll i för vår del.
Hemma funkar det helt ok men ffa idag inne på banan kändes det inte som att Archie är färdig för detta.
Bjudningen var väldigt hackig i trav, halterna från galopp blev inte bra och inte heller skänkelvikningarna åt något håll.
Den urusla poängen (60%) visade att min känsla tyvärr överenstämde med domarens verklighet.

Efteråt var den MOGNA Birgitta, 42 år, tvungen att ha ett allvarligt snack med svartmålaren Birgitta, 12 år.

Mogna Birgitta:
Du neggo-bruden! Glöm inte att du för 3 månader sedan inte ens visste om du skulle ha kvar Archie i livet efter det hemska fånganfallet.
Vad begär du?
Du kanske kan vänta i alla fall nåååågra veckor innan du säljer hästen, tar ett banklån på x antal hundratusen och köper en häst som kan slå alla de där superhästarna som verkar ha dykt upp från ingenstans?

Bebis-Birgitta:
Ja, ja…du har nog rätt. Du.. har jag inte tid att snacka med dig mer fröken förnuftig. Här ska tröst-krängas några kilo godis så blir det nog bra igen.

Hos tandläkaren

I torsdags var Archie på den årliga tandkontrollen hos Torbjörn Lundström (www.djurtandvardskliniken.se) som besöker veterinärerna Ann och Anders Gånheim i Bollerup några gånger om året.

Archie har ett överbett som måste tittas till och slipas till lite grann men enligt Torbjörn räcker det att göra detta en gång om året.

Kostnaden för en undersökning (i mitt fall 2.675:–) tycker jag är väldigt dyr med tanke på TIDEN det tar (ca 10 minuter för undersökning och behandling efter att hästen sederats) men Torbjörns KUNSKAPER är ändå värda detta framför att anlita någon inte fullt lika kunnig veterinär.

Har man en gång haft en häst med gravt tungfel (Décima), vilket också var den absolut största anledningen till att jag sålde henne, så nöjer man sig inte med annat än den bäste. Och det anser jag att Torbjörn är :=).

Ännu ett trevligt brev!

Som jag berättade om i blogginlägg den 28 januari ville ryttarföreningen då tacka för mina och Archies insatser på tävlingsbanorna under 2008 genom att ge mig ett schabrak. Jag blev mycket glad över denna gest och lika glad blev jag härom dagen då jag fick ett nytt brev med följande ordalydelse:

”Inbjudan

Vi har glädjen att meddela dig att du har utsetts till pristagare av Lilla Dressyrpriset 2008.

Vi hoppas att du har möjlighet att komma til vårt årsmöte för att motta ditt pris.”

Vad det handlar om är alltså att jag och Archie utsetts till mest framgångsrika dressyrekipage i lätt klass under förra året; en inte så enorm bedrift kanske med tanke på det fåtal ekipage som valt att tävla för vår förening. Dock tycker jag själv att Archies sammalagt 26 placeringar under förra året är en bedrift som jag svårligen lär upprepa så jag är väldigt glad över priset trots avsaknad av enorm konkurrens :=).

Faktiskt har både Heron och Décima också erövrat detta pris (Décima fick det till och med 3 gånger, 2000, 2002 och 2004) så det är en kär tradition som jag mer än gärna vill upprätthålla om det går.

Tyvärr kommer jag inte att kunna ta emot priset på årsmötet då detta äger rum på söndag klockan 15.00 då jag förhoppningsvis sitter i sadeln hos en grannklubb och tävlar.

Kan man tjäna pengar på inackorderingar?

Kort svar:
NEJ!!!!

Något längre svar:
MÖJLIGEN om man har stall i närheten av Stor-Stockholm och/ eller har typ 30 inackorderingar (lite volym med andra ord).

Ännu längre svar:
Såvida man alltså inte har ett hyfsat stall i eller i närheten av Stockholm och där man kan ta en stallhyra på 5000:– eller mer per månad bedömer JAG att det är oerhört svårt att tjäna pengar på att ta emot inackorderingar.

Hur det än är så bor de flesta av oss inte i Stockholm och inte ens där vimlar det av stall där man kan ta ut fantasihyror.

Jag skulle gissa att ”medel/mediankostnaden för uppstallning” i Sverige inte kommer upp till mer än på sin höjd 2000:– och då är både mat och strö inräknat.

Sedan beror det så klart på vilka förutsättningar man har som stallägare om man ens kan tjäna någon liten krona på sin HOBBY.

Har man låga kostnader för själva gården och är väldigt händig själv och/eller har så pass bra skick på stallet att få renoveringar/ reparationer behöver göras är förutsättningarna givetvis bättre liksom om man har möjlighet att producera sitt eget foder.

Kanske är man förtids- eller ”riktig” pensionär som inte kan/behöver förärvsarbeta och kan sköta stallet på egen hand och i lugn och ro?

Hur som helst tror jag att man absolut inte kan börja räkna den ARBETSTID man faktiskt lägger ner på sina inackorderingar och tycka att man ska ha avtalsenlig lön för den för då kan man glömma en vinst direkt.

Fast å andra sidan: vilket annat arbete hade man tyckt var ok att utföra GRATIS eller till en timpenning på kanske 20 kronor?

Nej, ska man ha inackorderingar måste man se någon annan vinst än den rent ekonomiska!

Kanske vill man ha sällskap till den egna hästen och ridsällskap åt sig själv? Man kanske känner att man vill dela på de sysslor som det faktiskt innebär att ha hästen hemma och väljer då att ta emot andra hästägare som kan hjälpa till med utsläpp/ intag, fodringar osv?

Jag hör då och då folk som tror att man kan ”driva runt” sitt eget hästintresse genom att köpa en gård och ta emot inackorderingar men jag vill alltså hävda att detta är näst intill omöjligt om man verkligen räknar in alla kostnader.

Trasiga täcken- vem ska betala?

Jag har flera gånger läst olika diskussioner på nätet som handlar om hur man ska förhålla sig till när hästar tar itu varandras täcken i hagen.

Vem ska betala för ett nytt täcke alternativt lagning av det trasiga täcket? Den vars häst förstört täcket eller den som äger täcket? När ska man kräva ett nytt täcke och när är det ok att ”bara” laga?

Personligen tycker jag att man gör det enklast (därmed inte sagt att det är mest rättvist)för alla parter om man från början bestämmer att alla har ansvar för sitt eget täcke.

Om man har flera hästar i samma hage kan det vara oerhört svårt att till 100 % veta vem som tagit itu ett täcke så vida inte någon människa råkar komma förbi och se just när det händer.

Ibland kan det också vara svårt att avgöra om det är hästen själv som tagit itu sitt täcke genom att tex fastna i en utskjutande spik, rulla sig på en sten osv.
Jag minns att min egen Décima tex lyckades göra ett hål i både täcket och sin manke, troligen genom att rulla sig på en vass sten. Det var ett rejält djupt hål (och sår) och jag hade aldrig trott att en häst kunde åsamka sig själv något liknande men hon gick bevisligen ensam i hagen.

Samma sak gäller för övrigt avtrampade skor i hagen. Jag TROR att Archie har trampat av både Birk och tidigare hagkompisar någon framsko per år men säker är jag inte. Hästar kan ju faktiskt trampa av sig sina egna skor men andra hästar kan också ställa sig på dom på ett sådant sätt att skorna ryker. Hur ska man veta?

Varför det också blir enklast om var och en tar ansvar för sitt täcke är eftersom man kan ha väldigt olika kriterier för när ett täcke måste lagas eller slängas. Det finns de som glatt tejpar och lappar sina täcken tills de faller i bitar medan andra vill ha fläckfria täcken utan minsta prick. Så i stället för att tjafsa om vem som ska avgöra om ett nytt täcke måste inhandlas, om ett trasigt ska lämnas till professionell sömmerska eller om man kan tråckla över några korsstygn själv så är det bättre att var och en gör som det passar den personen.

Om man inte tycker att det är rättvist att man själv ska betala för saker som man tror/ vet att andra förstört ser jag ingen annan lösning än att i förväg mycket noga fastställa vad som ska gälla. Personligen tror jag att detta är mycket svårare eftersom det som sagt kan finnas väldigt subjektiva synpunkter att ta hänsyn till.

En annan lösning är givetvis att låta hästen gå ensam; då behöver man aldrig undra över vem som har trampat av skor, gjort revor i täcket, bitit hästen eller gett den en spark. Då bli allt mycket lättare, säkrare men beklagligt nog för hästen också tråkigare!

Dagens träning

Jätteskönt att kunna skriva denna rubrik; det betyder ju att träningen idag blev av och det är verkligen underbart att vara igång igen. Archie rids nu helt som vanligt, det enda jag inte har börjat med ännu är hoppningen men det kommer jag att göra inom kort (några dagar).

Idag fick jag mycket skäll av Birgitta; hon skakade förundrat på huvudet flera gånger så som hon gör när hon inte kan förstå hur jag….(vad det nu är jag hittar på för tokigheter).

Idag handlade ”tokigheterna” mycket om min sits och att jag inte sitter/ inverkar korrekt vid avsaktningar. Det blir för mycket dragkamp och jag hasar fram i sadeln samtidigt som jag drar upp skänklarna. FULT och FEL! Vi jobbade jättemycket med detta eftersom framför allt avsaktningarna från galopp till skritt innehåller aldeles för många mellanliggande travsteg och för mycket dragande öht.

Lite bakdelsvändningsträning blev det också- jag började att rida på en liiiiiten volt i sluta och minska volten tills det blev en bakdelsvändning ungefär.

Sidvärtsträning blev det också i både skritt (går MKT MKT bra för både vänster och höger skänkel) trav och galopp (bättre och bättre, ibland riktigt bra för vänster skänkel och fortfarande tämligen svagt/ dåligt för höger) på lite olika linjer.

Eftersom Archie inte precis jobbar ihjäl sig med bakbenen av sig själv vill Birgitta att jag ska lägga mycket fokus på detta; dvs att verkligen få igång hela hästen.

Om man bara vill rida runt på lite halvlånga tyglar är han den lättaste hästen i världen att rida, 100 % med och okomplicerad men nu måste bågen spännas! Mer samling, upp i formen, aktivare bakben- det är vår melodi framöver!

Veckan som gått

Under den gångna veckan har vi haft alla möjliga väder; jobbigt och trist!

När Lina skrittade ut i onsdags snöade det tex oavbrutet, när vi red ut i lördags (jag på Birk) var det strålande solsken.

Igår regnade det en hel del och nästan all snö som har legat orörd i över en vecka nu är mer eller mindre borta.

Under tiden snön smälte fick hästarna världens mega-styltor när de gick ute- vadå vrickningsrisk i kubik…suck…. och nu fasar jag för om det fryser på all smält snö- skridskobana direkt!

Min träning för Birgitta blev inställd men förhoppningsvis tar vi nya tag imorgon.

Jag provade att både rida och longera med hunden som sällskap i ridhuset och det gick inte så bra vilket ni har kunnat läsa om i tidigare blogginlägg. Bortsett från denna lilla missräkning är jag fortsatt världens nöjdaste hundägare och det är så himla skönt att även Archie accepterar Soya till 200 %.

Under veckan som gått har Archie också tränat sina huggtänder genom att fullständigt demolera ett av Birks utetäcken så nu går den lille med ett annat täcke INDRÄNKT i ”fy-spray”. Vi får se om det hjälper!

Under kommande vecka är ett besök hos tandläkare Torbjörn L i Bollerup inplanerat (www.djurtandvardskliniken.se), förhoppningsvis utbryter inga snöstormar eller annat som hindrar vår resa.

Mycket elak häst och lika elak hund!

I morse gjorde jag ett nytt försök att motionera Archie och Soya samtidigt och resultatet var nästan ännu sämre än sist (läs föregående blogginlägg).

Jag longerade Archie i ridhuset och ville se vad Soya skulle göra om jag stod på marken (med en longeringspisk i handen!).

Tyvärr upprepade Soya samma scenario som då jag red; hon skällde och framför allt sprang hon som en tok efter Archies SVANS och BAKBEN! INTE BRA!!!! .

Det såg ut som att hon försökte bita honom i svansen faktiskt och det mest otroliga var att Archie var fullständigt oberörd över detta galna monster!

Är det något fel på min häst (och hund)?

En normal häst hade gjort pinan mycket kort med en så dum hund och sparkat ner henne omedelbart!

Nu gjorde inte Archie ens den minsta ansats till detta men jag har ändå insett att jag inte kan göra fler försök. En dag tröttnar han kanske och hans hov/ar över hennes lilla kropp kommer med största sannolikhet att bli förödande så den risken tar jag inte!

Jag slog faktiskt efter Soya med pisken men det hjälpte inte det minsta utan verkade tvärtom egga upp den lilla vesslan :=(.

På eftermiddagen var det så dags att konstatera att även Archie kan vara stygg om han vill; Birks för inte så länge sedan mycket fina (och dyra) utetäcke var då färdigt för soptunnan.

Archie har dragit en eller två jätterevor över i princip halva täcket och stoppning väller nu fram likt lava från alla hål(l) och kanter.

Jag kan aldrig tänka mig att ens sy-skickliga Lena kan rädda täcket!

Visst blir man galen när sådant här händer men samtidigt är det tyvärr inte världsunikt på något vis. På något sätt får man räkna med sådana här ”missöden” (hmmmm) när man släpper ihop hästar och jag vet inte hur många diskussioner jag läst på nätet som avhandlar just ”täckesmarodör-frågor” av olika slag.

Jag och Lena har hittills varit mycket förskonade vilket inte var fallet då min gamle häst Heron gick i hagen med sin favvo-kompis Beam.

Där rök täckena i parti och minut och det var alltid Heron som var den skyldige. Ibland gick det inte ens några dagar innan ett helt nytt täcke var ett minne blott och jag minns att jag tackade min lyckliga stjärna att Beams ägare var mångmiljonär.

Jag erbjöd Beams ägare att sära på hästarna efter x antal demolerade täcken men för henne betydde det så mycket att hästarna fick gå ihop att hon ”glatt” (nåja…) tog upp plånboken gång på gång.

På den tiden kan jag inte minnas att det fanns så bra ”fy-sprayer” som det finns idag så nu ska jag spruta ner Birks andra täcken i ett försök att avskräcka Arch-den-förskräcklige. Tyvärr lär väl inte medlet hålla i sig så värst bra om Birk rullar sig i snön men försöka duger!