Mera söndag- 55 minuter minsann!

Eftersom våra studshoppningspass sällan varar mer än på sin höjd 30 minuter och jag dessutom gärna vill passa på att rida ut i alla fall en helgdag så sadlade jag i eftermiddags Kreon för en skritt-runda ute.

Min nya strategi är att leda honom de 10 första minuterna, dels för att det är då han är som bromsigast och dels för att den delen av rundan går på en grusväg omgiven att villor/ smågårdar med tillhörande större eller mindre trädgårdar där det är mer eller mindre ”action”.

Just den sträckan kan ta 20 minuter eller mer att skritta beroende på hur muppig Kreon är och är tyvärr dessutom den säkraste vägen för att sedan komma till lugnare ridvägar så jag ”måste” nästan rida/ gå där.

Att leda djuret den sträckan är inga problem och när jag rider ensam är det nog bättre att inte utsätta oss båda för de fighter som vi annars ALLTID och utan undantag har där och så slipper vi irritera husägarna på kuppen.

Alla uppskattar inte en mupp som ibland nästan försöker tränga sig in i deras trädgårdar och det kan man ju verkligen förstå.

Hur som helst; att leda odjuret tar inte bort mupperierna när man sedan sitter upp men eftersom det alltid som sagt är värst i början så BLIR det ändå mycket bättre.

Idag konstaterade jag att vår sedvanliga runda, som vanligtvis tar 1 timme och KAN ta 1 timme och 10 minuter bara tog 55 minuter idag så ni förstår kanske att dagens tur var av det mer o-muppiga slaget- HÄRLIGT!

Nu har jag precis kommit hem efter att ha följt med en stallkamrat när hon åkte och tränade med sin häst- väldigt inspirerande att titta på lite mer avancerad ridning och jag blev verkligen ridsugen.  Fast nej…någon mer ridning för min del blir det INTE idag- någon måtta får det vara :).

Kom på ett HEMSKT ord till och vilket ska vi kora som det VÄRSTA?

På tal om våra diskussioner tidigare i veckan kring ”ord som ger oss rysningar” så tänkte jag att vinnaren för min del nog skulle vara MEDIS (medryttare) men så läste jag nyss en ord på en blogg som slår det mesta och som jag inte kan fatta att varken jag eller någon annan kom på i tidigare inlägg.

Det hemska ordet är SNOKREM….brrrr….ryyyyyys…..

Håller ni med?

Om ni undrar vad jag kallar denna utrustningsdetalj så heter den i min värld nederrem.

Söndag- sex!

Söndag = studshoppning för det mesta, så även idag.

Och idag provade jag faktiskt att ställa upp 6 hinder på rad mot de sedvanliga fem och det var inga som helst problem.

Gränsen tror jag går vid sju hinder, därefter får man nog vara verkligen kvick i benen för att hinna hänga med i hästens hoppande och dessutom blir det lite väl drygt att släpa fram så många hinder , tycker jag i alla fall.

Nu har ju Kreon hoppat så många gånger (+10 kanske?) och har lätt för sig, annars skulle jag nog rekommendera att man håller sig till 4 eller 5 hinder och till och med bara 3 när man börjar.

För den som undrar är det fortsatt runt minus 7 grader på morgnarna (3:e dagen i rad…suck)- när fasen ska det vända?

Lördag- äntligen soffa!

Finns det något härligare än att efter en dag full av åtaganden sjunka ner i soffan efter en god middag, nyduschad, med en stor påse godis i näven och en varm hund vid fötterna? Inte mycket om ni frågar mig men mina krav på njutning är inte så stora :).

Tråkig städning hemma har det blivit, massor av tvätt, 2 cykelturer med Soya och 2 stallbesök så nu vill jag bara ta det lugnt.

Muppmannen har dresserats i ridhuset med fokus på skolor i trav.

Öppnorna gjorde jag dels utmed långsidorna men även på vänd rätt upp- då får man verkligen kvitto på om hästen följer linjen eller försöker ragla vid sida om denna då och då.

Idag provade jag åter att rygga, precis som på Christina-träningen i tisdags och det gick väl lite bättre, framför allt när jag tog hjälp av sargen, dvs ryggade utmed spåret. Då var det lätt att få ryggningen helt rak men när jag provade mitt ridhuset blev en del lite sneda, alltid åt vänster så det får jag träna ännu mer på.

Fick även till några bra galoppombyten på hjälpen innan jag avslutade men just bytena är det som jag allra minst hade velat, eller kunnat för den delen, visa upp på tävling. Det är långt kvar till perfektion….minst sagt.

Stall-lindor vs stallbandage

stallbandage

 

Idag tänkte jag att vi skulle diskutera det här med stall-lindor vs stallbandage.

Jag brukade själv tidigare använda de förstnämnda då och då men sedan jag upptäckte stallbandagen finns det inte på kartan att jag skulle lägga tid på att linda på och av lindor.

Själv har jag back-on-tracks stallbandage som var tämligen dyra när de köptes (kostar väl uppåt en tusenlapp numera) men jag har också sett kopior som bara kostat några hundralappar.

Just kostnaden skulle väl vara det enda som talar till stall-lindornas fördel eller kan ni komma på något annat?

För det går ju supersnabbt att sätta på stallbandagen, man riskerar inte att som med lindor ”göra fel” (linda för hårt, för löst) och ramlar de av så kan inte hästen trassla in sig på samma sätt som i en linda.

Så vad säger ni, den samlade läsekretsen; har ni också förpassat lindorna till soporna eller föredrar ni dom framför stallbandagen? Varför i så fall?

Ett tips förresten om man tycker att back-on-tracks stallbandage är för dyra är att kolla efter begagnade dito. Jag köpte ett par jättefina på Blocket för runt 300:–.     

Och om någon undrar; jag använder mina stallbandage efter lite mer ansträngande träningar/ tävling- inte dagligdags.