I början av veckan väcktes hoppet om en vår i antågande och detta kulminerade i onsdags då solen gassade så pass att Kreon var genomsvettig efter ett tömkörningspass på utebanan.

Men precis när vädret var som varmast, soligast och härligast så vände det om och det har otroligt nog blåst något fruktansvärt varje dag sedan dess!

I måndags fick Kreon sitt studshoppningspass och i tisdags kom Christina och drillade oss som vanligt. I onsdags var det alltså tömkörning för första gången på länge och i torsdags red jag dressyr på egen hand i ridhuset medan det stormade utomhus.

Fredag var X-dag och då blev det ett litet genrep inför helgens tävling. Eftersom det fortsatte att blåsa under lördagen kunde jag inte rida ut som jag tänkt utan fick rida ett lättare och kort dressyrpass inomhus och i söndags var det alltså dags för tävling och debut i MSV C med den äran (67,4% och första ekipage utanför placering).

Tävlingen gick så otroligt bra och egentligen har hela veckan gått i en positiv anda.

Jag konstaterade nyligen att Kreon, så länge det handlar om inomhusdressyr endast har 3 ”lägen”: han går antingen BRA, MYCKET BRA eller SUPERBRA- det är ”tur” att han har en del annat för sig så man inte blir alltför kaxig med en så härlig häst :)!

I lördags skulle jag ju ha varit med på en miljöträningskurs som jag hoppades skulle kunna hjälpa mig med Kreons mupperier men som ni kunde läsa så blev denna inställd och någon ny kurs lär inte äga rum förrän till hösten.

Jag får hoppas att jag genom genomtänkt arbete på egen hand i stället ska lyckas bemästra mitt djur så pass att jag ska vilja behålla honom- just nu har jag definitivt inga planer på att sälja honom men när han var sig som djävligast åt rent ut sagt var det inte så muntert.

Allt eftersom tiden har gått har jag lärt mig mer och mer om vad som triggar honom att bete sig på olika vis, jag vet mer säkert numera vad jag kan och inte kan göra och får också mina tankar och terorier bekräftade från andra som haft liknande upplevelser med sina hästar.

Att tex rida bort från stallet  mellan våra grushagar medan det går hästar i dom triggar ”hingsten” Kreon på ett så pass farligt sätt att det bara är dumdristigt att tänka att ”han ska lära sig”- jag som är envis som synden har fått inse att alla fighter inte är värda att tas om livet är en kärt rent ut sagt.

Nu hoppas jag framför allt på att både jag, Kreon och X får förbli friska och att den plan jag har kan genomföras.

Som alla som håller på med hästar sorgligt nog vet kan man planera och vilja hur mycket man vill- olika skador och sjukdomar kan på ett ögonblick ändra allt.

När Kreon stod med ett tjockt och ömt framben för lite mer än en vecka sedan trodde jag att jag skulle dö av förskräckelse innan jag kunde konstatera att djuret är ”pjallig” och att benet bara hade fått en smäll och att det inte var någon senskada, gaffelbandsdito eller något liknande men precis när jag såg och kände det tjocka benet trodde jag att jag skulle svimma på stallgången.

Men får vi alla bara vara friska så hoppas jag på att kunna rapportera om flera roliga händelser framöver- hoppas, hoppas!