Om jag tyckte att det var tråkigt att det blåste igår, för tredje dagen i rad, var det inget mot vad jag tyckte om dagens väder: STORM och SNÖ på en och samma gång!?!?!?

Om jag säger att vi inte ens släppte ut hästarna i hagen idag så förstår ni kanske- det ska mycket till innan sådana beslut fattas.

I detta härliga vädertillstånd körde jag alltså iväg med Kreon till tävling- sägas ska att det var en grannklubb som var arrangör så jag hade på sin höjd 20 minuters försiktig körning att avverka.

Jag måste erkänna att jag har varit väldigt förväntansfull inför dagens MSV C-debut; Kreon har ju känts så fin så länge och har i ärlighetens namn varit redo för denna nivå sedan mer än 1 år tillbaka om man bara hade kunnat bortse från den MENTALA biten som ju har förstört så mycket, oavsett nivå.

Både X och jag har varit överens om att det inte är svårighetsgraden på en tävling som har ställt till det för Kreon utan hans hingstiga muppighet.

Förra tävlingen var jag också ganska ”kaxig” och då tackade Kreon för DET förtroendet genom att vrålgnägga sig igenom stora delar av ett LA-program men idag…idag var han så tyst som om hans stämband var bortopererade.

Och så ÄR han vanligtvis…tyst alltså…att han sedan gör lite allt möjligt annat är sin sak men just det där vrålgnäggandet berodde på att två andra hästar ”drog igång” honom och det tror jag inte kommer att hända så värst ofta framöver.

Nej, dagens häst var nog den lugnaste hittills på tävling och det var verkligen en fröjd att se honom på framridningen.

Lugn, avspänd och så flott i sitt kandar (eller vuxenträns som X så fyndigt kallade det). Kandaret förhöjde verkligen helhetsintrycket mycket och nu ser man hur mycket mer uppe i formen hästen är och att han också rör sig bättre.

När det var dags att äntra banan var jag faktiskt jättenervös för en gångs skull- mitt hjärta brukar inte bulta som det gjorde men jag visste ju också hur lätt det skulle vara att få mycket att gå överstyr.

X och jag hade redan i fredags bestämt att han skulle rida ”safe” inne på banan och inte på max vilket man kan göra med underbart resultat hemma men med lika katastrofalt dito på tävling.

När Kreon blir så där spänd som han kan bli så kan det bli taktinslag i hans super-skritt, galoppinslag i den svagare mellantraven, byten i den förvända galoppen,  bakutsparkar i galoppfattningarna, backande i bakdelsvändningarna, oroliga och sneda halter…ja…mycket som kan kosta mycket poäng.

Men idag blev det banne mig ett enligt mig PRICKFRITT program från den inledande till den avslutande halten som båda var helt jämna.

Bakdelsvändningarna gjordes korrekt (betyg 7 på båda), skritten visades precis så avspänd som den egentligen är och det blev till och med några 8:or i protokollet.

Slutresultatet blev fina 67,4 % och det bästa av allt är att både X och jag vet att det finns mycket mer att hämta hos Kreon.

Nu red X som sagt på säkerhet och därmed lite ”mellanmjölkigt” men hellre det än att riskera att hästen ballar ur inne på banan.

Sägas ska att detta var samma tävlingsplats där Kreon var som dummast med mig förra våren och där jag efter sammanlagt 1½ timmes ridning (både före och efter ritten inne på banan) satt på en häst som bara blev mer och mer hysterisk ju längre tid jag red.

Så visst går det framåt och även om jag inte ropar hej lika snabbt som de som nu genast tycker att ”men nu kan du ju snart tävla själv” så är jag som sagt otroligt nöjd med dagens tävling- på alla vis!

Och jag har flera planer inför framtiden även om jag av skrockfullhet inte vill outa dom för andra än den innersta kretsen- nu är det bara att hoppas att de kan förverkligas så som jag (och X) vill.