Fredag- sluta nu Birgitta!!!!

Ja,  detta fick jag säga till mig själv idag och dessutom uppbåda all självbehärskning för att inte fortsätta att rida efter ett 30-minuters dressyrpass.

Jag trodde kanske att Kreon skulle kännas lite ”stiff” efter gårdagens X-ritt men icke- han kändes jättefin.

Bakdelsvändningarna kändes lite lååååångsamma men den förvända galoppen, alla fattningar och tempoväxlingarna i trav gjorde mig väldigt nöjd.

Visst; om Totilas hade sett oss  hade han säkert rullat runt på stallgången av skratt och sagt ”ursäkta…kallar du DET för en travökning” men med våra mått mätt så…

Mitt senaste fokus har jag beslutat att lägga på fattningar till vänster galopp i början av långsidorna- enligt Kreon det mest stressande som finns på tävling.

Ska jag vara ärlig så kan jag på rak arm inte minnas att han gjort ett enda mupperi i höger galopp utan det är alltid i vänster och nästan alltid precis i fattningen vilken oftast görs i början av en långsida i de lätta programmen.

Jag har faktiskt medvetet eller omedvetet slutat att fatta galopp där även hemma för att inte riskera sargsparkar och hopp och skutt och drama men nu gör jag tvärtom- jag fattar galopp just där hur många gånger som helst.

Och nu är Kreon så lugn att han har slutat med sina scener och det är just det som är mitt mål- att fattningarna ska bli så ofta förekommande och totalt odramatiska att han fortsätter att uppfatta dom så även på tävling.

Tillbakablickar: Birgitta piskar och andra ramlar nästan av!

Häromdagen, efter ett dressyrpass när jag kände att jag verkligen kunde använda spöt som en bra förstärkning slog det mig hur olika mina 2 senaste hästar Archie och Kreon varit/ är.

På Kreon finns det för närvarande 3 spölägen:

* Han är så upprörd över något att man inte ens kan HA spöt i handen- än mindre använda det (händer extremt sällan).

*Man kan använda spöt som en förstärkning men får bara NUDDA honom och han kan ändå ibland tycka ”men vad vill du????” och sparka mot detta.

*Man kan ”fjonga till” ganska rejält med spöt och få rätt efffekt dvs inget drama utan en häst som bara tar i lite mer.

Med Archie däremot fanns det, i alla fall så länge jag ägde honom, däremot bara ett läge- DÖDSLÄGE ha ha.

Eller…jag skriver ha ha men det var VERKLIGEN inte ha ha när man satt på och kände att man inte kunde påverka honom och det enda goda som har kommit ur det är att jag har insett att jag ALDRIG NÅGONSIN mer kommer att köpa en häst som inte är fullständigt självgående.

I alla fall- detta med hästarnas olikheter fick mig också att minnas en tragikomisk episod då jag ägde Archie- NU kan jag skratta åt den men det gjorde jag verkligen inte då.

Jag hade länge beklagat mig för olika hästmänniskor kring Archies bristande bjudning och vid ett tillfälle tipsade en stallkamrat mig om något som hon påstod dels var ”sista utvägen” men som också skulle revolutionera min ridning…typ…

Hon berättade att hennes egen häst tidigare varit en segboll men när hon hade provat att rida med en plastpåse knuten runt änden av ett dressyrspö- ja då jäklar hade det blivit en sådan fart i hästen att det knappt gick att beskriva.

Detta lät ju mycket lovande tyckte jag och vid ett tillfälle, när Archie hade såsat sig ovanligt mycket bestämde jag och dåvarande tränaren att prova denna fantastiskt uppväckande metod på min segis.

Sagt och gjort- en stor fladdrande påse knöts runt mitt dressyrspö och jag började rida runt i tränarens ridhus.

Vad hände?

Tja…ALLA ANDRA som också befann sig i ridhuset (en handfull dressyrryttare) höll på att ramla av SINA hästar som dog av förskräckelse men jag…..tja…jag travade runt i samla gamla sega trav som alltid och hade man frågat Archie om han inte tyckte att den fladdrande påsen var skrämmande är jag övertygad om att han hade svarat ”VILKEN PÅSE?!?!?”

Torsdag- samlad

Vågar jag tro att min vädjan om lite vår i ett nyligt inlägg blev hörd av högre makter?

Hur som helst lös en härlig sol på oss mest hela dagen och har nog också lyckats smälta bort en del av det hemska islager som ligger här och var och bara väntar på att någon ska ramla och slå sig.

Vår stallplan var i alla fall ok och jag lyckades lämna den med både bil och släp utan problem för att köra till X.

Väl på plats blev det fokus på galoppen i allmänhet och förvänd och samlad galopp i synnerhet.

Den förvända galoppen har aldrig varit några problem för Kreon under lugna omständigheter (som det ju är på träning) men att samla galoppen har han inte lika lätt för- det kräver en helt annan styrka som Kreon fortfarande håller på att bygga upp.

Visst går det bättre och bättre men det är ju inte så att han än så länge står mer eller mindre på stället och galopperar.

Jag märkte nyligen att det är lättare att ”lura” in honom i en samlad galopp på långsidorna hellre än på volten där han mer har lärt sig vad som komma ska och ibland bryter av till trav och även X tillämpade denna metod med bra resultat.

Ett tag tog X tyglarna i en hand och använde den andra till att touchera Kreons lår och skank i sprången och detta tog den lilla hästen på helt rätt sätt för även om han vid något tillfälle tog något jämfotahopp så FORTSATTE han att galoppera i stället för att tjura ihop.

Han bar sig också mycket fint och X hade ingen tyngd i sin enhandsfattning- precis den självbärighet man vill ha.

X kan ibland mitt under en trav eller galoppsekvens lätta på tyglarna och låta Kreon bli lång och låg vilket både blir en liten belöning/ paus för Kreon men också en kontroll av att hästen bär sig själv.

Som många gånger förut slog det mig idag hur väldigt snäll X är mot Kreon- inte att förväxla med mesig eller icke-krävande men han tappar aldrig någonsin humöret eller blir ens irriterad om Kreon skulle visa sin ”jag-är-inte-redo”-sida och jag undrar om den lilla Muppen förstår vilken tur han har som har fått en sådan ryttare att hjälpa mig. Han borde vara tacksam :)!

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du ska sälja din halvblodshäst, en hobbyhäst som tävlat LA dressyr och LB hoppning och som är 165 cm hög och normalt byggd.

När du annonserar ut hästen blir du uppringd av en presumtiv köpare som verkar trevlig men som redan under telefonsamtalet poängterar att hon är ”tjock”- på direkt fråga säger hon att hon väger 95 kilo.

Hur resonerar du:

* Du tycker inte att vikten spelar någon roll och avtalar en tid för provridning.

* Du tycker att vikten spelar roll men vill inte avfärda köparen utan att ha träffats så du avtalar en tid för provridning.

* Du tycker att vikten spelar roll och säger att du inte vill att köparen kommer och provrider pga detta.