Fråga från en läsare: att rida bettlöst?

Nedersta bilden visar ett ”milt” hackamore, den övre ett skarpare dito. Jag har använt mig av båda (finns att köpa på tex Hööks för ca 200:–).

En läsare av bloggen har ställt frågan om jag har någon erfarenhet av bettlös ridning på tex sidepull och/ eller hackamore.Jo, jag har erfarenhet av att rida bettlöst, TYVÄRR höll jag på att skriva eftersom det berodde på att jag provade ALLT för att försöka få bukt med min förra häst Décimas tungproblem.

Mina erfarenheter av bettlös ridning är enbart positiva. Jag vet inte hur mycket mina åsikter påverkas av att jag endast provat detta på EN häst och att denna häst var både extremt lydig och snäll = tämligen obefintlig risk för att hästen tex skulle skena iväg okontrollerat.

Idag skulle jag vilja säga att det är bra OM man kan rida bettlöst liksom det är bra att kunna rida så varierat som möjligt. Dels tror jag att all form av genomtänkt variation är bra och minskar ”slitaget” på våra hästar och dels är det givetvis långt bättre att KUNNA ”nyttja” sin häst även om den tex får ett tandproblem eller sår i munnen utan att behöva ställa av den i flera veckor ”bara” för att den inte kan ha bett i munnen.

Jag tror att bettlös ridning lämpar sig bäst på en redan hyfsat utbildad häst, i alla fall om man vill rida mer än ”rakt fram” ute i skog och mark eller möjligtvis lite enklare ”avrastnings/motions-ridning” på banan. Hur det än är så är det lättare för hästen att följa ett ledande tygeltag när den har bett i munnen än om man försöker göra detsamma på ett hack, bara för att ta ett exempel.
Om hästen redan utbildats till en viss nivå är det nog inga större problem att få hästen att utföra samma sak utan bett men att LÄRA hästen att gå i tex öppna och sluta bettlöst tror jag skulle vara svårare. Eftersom jag dock inte har erfarenhet från mer än 1 (utbildad dessutom) häst så får ni ta mina synpunkter med en viss reservation.

Även utifrån säkerhetsaspekten skulle jag inte rida unghästar eller mycket hetsiga hästar bettlöst, se mer om detta nedan.

Första gången jag red bettlös gjorde jag detta på rekommendation av tandläkare Torbjörn Lundström som jag konsulterat pga Décimas tungproblem = hon stack ofta ut tungan då man red.

Torbjörn tyckte att jag kunde prova att rida på hackamore för att låta munnen vila från bett och även om jag var skeptisk till att rida dressyr på ett ”hack” så provade jag.

Jag glömmer aldrig det första ridpasset! Det var fullständigt underbart och jag var helt chockad över hur bra Décima gick utan bett i munnen. Hon tog av förklarliga skäl inte ut tungan en enda gång och lydde min minsta vink trots tämligen avancerade dressyrövningar.

Allt eftersom jag red på hacket blev dock Décima tyngre och tyngre i handen med denna betsling; ett vanligt fenomen efter vad jag förstått på andra ryttare. Jag hade därför från början ett väldigt milt ponnyhack som jag efter ett tag bytte ut till ett långt skarpare dito.

Eftersom Décima var så snäll var det inga problem att varken rida dressyr, hoppa, rida ut eller tömköra på hack men jag skulle tex inte rida ut Archie med det idag. Jag har aldrig fått tillfälle att prova förmågan att STANNA en skenande häst med hjälp av ett hack och det vore inte så trevligt om det visade sig att det är mycket svårt eller rent av omöjligt :=).

Det som jag upplevde som det största problemet med hack var att Décima fick sår på nosryggen. Jag fick flytta hacket upp och ner längst nosryggen för att avlasta den och jag fick också klä in hacket i…..MINK!!!! Så vitt jag vet är Décima den enda häst som haft mink-fodrat huvudlag i vårt stall….en brud i lyxförpackning med andra ord!

Ska man rida bettlöst då man rider dressyr tror jag att man ska variera detta med vanlig träns/ kandarridning så att hästen inte blir så tung i handen. Man måste också försöka att rida hästen så mycket ”på bakbenen” som den förmår för sin ålder och utbildningsståndpunkt så att det inte blir framtung ridning där man måste dra i hacket och då riskera att skada nosryggen.

När jag började rida hörde jag ibland skrönor om hästar som fått nosryggen KNÄCKT av hack-ridning. DET tror jag däremot inte att man behöver oroa sig för, man får nog dra rätt så rejält för att lyckas knäcka en hästs näsa och personligen tror jag att man i så fall lär dra itu tyglarna först :=)!

Drömmen om det egna stallet

Som rubriken antyder så har jag i massor av år haft en DRÖM om att ha eget stall. Först nyligen har jag dock äntligen insett att det varit just en dröm och inget jag längre vill förverkliga.

När jag och min man köpte vårt hus utanför Staffanstorp för ganska exakt 5 år sedan antog de flesta att vi dels hade köpt en gård och dels att jag skulle ha min häst hemma. Inget av detta stämde, vi har ingen möjlighet att ha någon form av uppstallning och min tanke var aldrig att flytta Décima och numera Archie från ridskolan.

På den tiden jag var ung, tjänade långt mindre än nu och dessutom var ensam om alla räkningar var stallhyran en mycket betungande post och jag inbillade mig att jag skulle komma långt billigare undan om jag hade eget stall och dessutom möjlighet att tjäna pengar på eventuella inackorderingar.

Idag har jag en annan ekonomi och har framför allt insett att man inte TJÄNAR pengar på att ”driva stall”, det är snarare, om inte en förlustaffär så i vart fall någon form av subventionerad välgörenhet åt andra hästägare :=).

Jag har en bekant som för några år sedan köpte en gård med ridhus och plats för ca 10 hästar. Trots detta står merparten av boxarna tomma och det är endast bekantens egna 2 hästar som huserar i stallet. Bekanten har en sådan ekonomi att hon inte är i behov av de pengar eventuella inackorderingar skulle kunna betala och anser dessutom att det är mer besvär med att ha en massa folk springande i hennes hemmiljö än vad man tjänar på det rent ekonomiskt. Jag förstår henne….

Nu när min man då och då slänger ur sig att det ju kunde vara roligt att ha Archie ”hemma” så har jag insett att det hade varit mer besvär än nöje, i alla fall så som våra liv ser ut just nu.

Vi arbetar båda heltid, är tämligen ohändiga och dessutom vana vid att kunna ta det lugnt på vår fritid. Inget av detta är optimalt om man har ett eget stall, det kan nog alla stallägare skriva under på.

På ridskolan har jag all service jag behöver. Archie blir fodrad 4 gånger om dagen, ridhuset harvas varje dag och om hagen går sönder så lagar personal den. Vill jag resa bort finns det många både vuxna och ungdomar som kan ta hand om Archie och skulle en olycka inträffa finns en ATG-klinik på 5 minuters promenadavstånd. Jag har en fast månadskostnad för uppstallning och foder (ca 3300:–/ månad med det extra ensilage jag köper till) och oavsett hur många gånger boxen behöver målas om, staketet lagas, brädor spikas fast eller vad det nu kan röra sig om så påverkar det inte MIN plånbok. Dessutom behöver jag inte bekymra mig om hur eller varifrån foder köps in, allt finns på plats utan mina insatser.

Nej, skulle det osannolika inträffa att jag vinner så mycket pengar att jag kan sluta arbeta och köpa en mer eller mindre underhållsfri gård med ridhus så flyttar jag med blixtens hastighet men annars lär jag bli ridskolan trogen i många år till :=)!

Equiterapeut-besök

Måste börja med att skriva att den jag felaktigt kallade ”kiropraktor” i tidigare inlägg (S) är equiterapeut med en 2 årig heltidsutbildning från Katrineholm (läs mer på http://www.htu.nu/). Rätt ska vara rätt!

Hur som helst så gick S igenom Archie idag och det hon kunde hitta var lite spänd ländrygg, en liten låsning i vänster framknä och att höger höft var något högre än den vänstra. Detta är så klart små nyanser och inget jag själv känt eller sett mer än att Archie mer eller mindre konstant vilar höger bak när han står på stallgången (aldrig i boxen) vilket har pågått i mer än 1 års tid (vilket jag också påpekat då veterinär undersökt Archie tidigare).

Snedheten vad gäller höfterna kan också påverka det faktum att Archie haft svårare att flytta sig undan höger skänkel även om många hästar har lättare för att tex gå sidvärts åt det ena än det andra hållet. Det kan alltså bero på andra faktorer också (bara en sådan sak som hur ryttaren sitter i sadeln) men jag tycker ändå att det ska bli oerhört spännande att se om jag kommer att märka någon skillnad efter behandlingen.

Bara för att en equiterapeut hittar ”grejer” på ens häst är jag inte övertygad om att all behandling ger för ryttaren märkbar effekt. Jag tror att hästar reagerar olika precis som människor och vad gäller människosläktet VET jag att vissa känner efer långt mer än andra och ojar sig över sådant som någon annan knappt hade märkt av.

För några år sedan fick vi genom arbetet 5 gratisbehandlingar av en massör. Påd en tiden var de flesta av mina arbetskamrater äldre än jag och framför allt långt mer otränade.
Jag var övertygad om att massören skulle ”göra vågen” över min fulländade muskulatur (tänk vad man kan få för sig…..) men så var det långt ifrån.

Trots att JAG aldrig upplevde att jag hade några problem/ besvär så fann massören flera muskelknutor som då hon väl började bearbeta dom kändes en del. Och visst var det skönt att bli knådad på men jag kan inte påstå att jag egentligen märkte någon effekt eller att jag blev starkare/friskare/ whatever.

Archies behandlingen då….ja, denna bestod av laser, akupunktur och ”mekanisk massage/ knådning”.

S passade även på att ge Archie högra framben lite laserbehandling eftersom det benet fortfarande är lite svullet efter det sår han fick där för 3 veckor sedan.

Jag frågade om jag kunde göra någon form av ”egen-behandling” på Archie och där tyckte S att jag skulle inrikta mig på ”allt som stärker bakdelen”.

Ett återbesök är planerat till nästa vecka och jag är som sagt mycket förväntansfull över eventuella resultat.

Som jag nämnt i tidigare inlägg är jag skeptisk till ”självutnämnda kotknackare” med tvivelaktig eller ingen utbildning men annat som jag TROR eventuellt KAN förbättra Archies prestationer och/ eller välbefinnande och inom rimliga kostnads-gränser tycker jag helt klart är värt att prova.

Själv är jag något (hmm….) mör i kroppen efter gårdagens ”Vårrus” som jag sprang tillsammans med 10600 andra kvinnor i Malmö (5 km).

Jag sprang med en 15 år yngre och mycket vältränad kollega och kände att jag var tvungen att bevisa att 1 ½ års intensiv gym-träning hade gett önskad effekt.

Så jag RUSADE verkligen runt och släppt inte kollegan en milimeter ifrån mig, man kunde ha trott att det gällde liv och död :=). Så nu börjar det kännas i låren…den träning jag bedriver i min ensamhet är inte fullt så intensiv. Men det är kul att fortfarande kunna ge ungdomarna en match :=)!

Dagens träning

På söndag är det meningen att Archie ska gå både LB:2 och LA:3 för första gången. Båda klasserna går på lång bana och vi har hittills bara ridit på kort men just banans längde borde inte vålla några problem.

Vi tränade idag som vanligt på de moment som ingår i framför allt LA:3-programmet, skänkelvikning, serpentiner i galopp, halt ur galopp och travökningar.

Jag vill inte påstå att kvalitén på något av ovanstående var den bästa men det bör duga för godkänt resultat.

Framför allt serpentiner i galopp har alltid varit mitt ”paradnummer” med alla hästar och även Archie gör dom ganska bra redan men det går att få till ännu mer samling om man anstränger sig. Risken är dock att jag får ett avbrott till trav och jag vill samla FÖR mycket så än så länge försöker jag att bara ”rulla på” i lagom friskt tempo och inte samla så mycket.

Skänkelvikningarna är som de är; Archie har svårt att gå åt sidan i trav med bibehållen bjudning och det är förhoppningsvis ”bara” en styrkegrej som kommer att förbättras.

Vad gäller halter ur galopp så fick jag till slut göra några ganska bryska sådana då jag med ”vanlig ridning” bara får en häst som vräker sig framåt på bogarna och med ”tusen ton” i händerna. Även detta är förvisso till viss del en styrke-grej men jag VET att Archie kan bättre och det bevisades också efter några abrupta stopp. DÅ kunde han plötsligt stanna med bakbenen mer inunder sig och utan att det kändes som att jag hade bly i händerna.

Det var precis samma sak då jag började lära honom halt ur trav, Archie ville bara vräka sig framåt-neråt och det var inte alls en angenäm känsla.

Ja, ja…vi får se vad som händer på söndag. Antingen går han bättre än idag, eller sämre, eller likadant :=)!

Kiropraktorn ska komma om några timmar; rapport om DET kommer imorgon!

Fin och ful bild + sådan ägare sådan häst?

En smickrande bild på den svarta busen och….

….en mindre smickrande dito :=)! Notera hur man genom att fotografera från en viss vinkel kan ge en fullständigt missvisande bild av en häst. Här ser det ut som att Archie har världens klenaste hals medan han i själva verket -som jag skämtsamt brukar säga- består av 50 % hals och 50 % kropp, dvs halva hästen är en enda stor hals :=)!
Bilderna ovan togs av skötaren Lina idag.
Man brukar ju säga ”sådan ägare sådan hund” men i morse när jag studerade Archie i hagen så slog det mig att både han, Heron och Décima varit väldigt lika MIG, i vissa avseende i alla fall.
Mat: Mat är ett av livets glädjeämnen; det tycker både jag och mina hästar. Aptiten är god och det lämnas aldrig kvar något på tallriken/ i krubban.
Hygien: Jag tycker att jag är hyfsat ordningssam och kan absolut inte ha det stökigt och smutsigt omkring mig. Även hästarna har varit/ är otroligt renliga i hagen.
Om jag jämför Archie med Birk tex så slänger sig Birk ner på närmsta jordplätt och rullar sig utan att verka reflektera över VAR han ligger.
Archie går flera varv runt sin tilltänkta rullningsplats, kollar och nosar noga. Är marken för hård lägger han sig INTE och ännu värre om det är för lerigt/ blött. Då skippar han rullningen tills marken åter är så som han verkar vilja ha den; lagom fast och REN.
Jag är mycket tacksam över denna noggrannhet!
Heron var faktiskt exakt likadan och jag minns en gång då han felbedömde mark-läget och la sig ner på en plats som av hans tyngd drog upp en massa vatten/ lera från indunder ytan som såg till synes torr ut. Heron blev superlerig och han fick nästan ett mänskligt uttryck som sa ungefär ” Kan vi gå hem NU- jag MÅSTE duscha omgående”. Om man kan säga om en häst att den såg äcklad ut så gjorde han det. Faktiskt!
Även Heron gick en period med en ponny som var hans raka motsats. Den kunde lägga sig rakt ner i en vattenpöl mitt i vintern för att sedan stå och darra som ett asplöv. Till råga på allt hade den lätt för att få korsförlamning. Snacka om korkad häst!
Jag stod ibland utanför hagen och bevakade den och brukade skrika och rusa fram då jag såg att den var på väg mot en vattenpöl. Men vad hjälpte det…så fort jag gick därifrån dök ponnyn ner i dyngan…suck….
Försiktighet: Jag har alltid varit mycket rädd om mina saker och har tex leksaker i nyskicks-utseende från när jag mycket liten. Även i vuxen ålder kan jag ha både kläder och annat i många, många år utan att det ser slitet eller förstört ut.
Även hästarna har tack och lov varit försiktiga med sina grejer; tänker då framför allt på täcken.
Heron kunde ha ett och samma utetäcke i hur många år som helst, det blev aldrig den minsta lilla reva.
På Décimas boxdörr hade man kunnat hänga sin 27.000-kronors sadel i veckor utan att vara rädd att hon skulle välta eller bita i den, hon rörde aldrig någonting.
Archie är mer klåfingrig med sådant som hänger utanför boxen och som han kan nå och han har också gjort en del trä-sniderier med tänderna i sin box. Däremot leker han aldrig med hönätet tex eller stallbandagen (som han förvisso bara haft när han har haft sår på benen).
Sammanfattningsvis är jag mycket tacksam över att jag aldrig behöver bekymra mig över matvägrande hästar, skitiga dito eller saker som hela tiden bits itu, dras sönder eller blir förstörda på annat vis. Tack för det!

Rapport från Ullared

Är nu hemkommen efter 5½ timmes intensiv shopping i Ullared!

Vi åkte från stallet 06.00 och var framme 2 timmar och 10 minuter senare. Inga köer (som vanligt vid den tiden) och det var bara att traska in. Även inne i affären var det relativt lugnt, inte som ibland då man nästan får armbåga sig fram med kundvagnen. Inte heller vid kassorna var det kö.

Köpte flera dunkar B-vitamin, flaskor med E-vitamin, glansspray (29:–/ flaska- superbra!), gummiband, 2 longeringslinor à 39:– (de jag har nu och som jag använder när jag tömkör är så trådslitna att de börjar bli farliga), jättesnygga ridbyxor i superkvalité för 249:– och en ny svart ridjacka för 279:–.

Köpte även en flugluva/ mask för 49:– som jag med facit i hand borde köpt fler av. Den satt som gjuten på Archie men lär inte hålla för en hel sommars bus med Birk (han fick en likadan och DEN kommer Archie garanterat att demolera tämligen omgående- han måste fingra på allt som ”sticker av”).

Flugspray och roll-on blev det också liksom ludd som vi ska sätta på hästarnas grimmor när vi flyttar till Yddinge över sommaren (där är det krav på att hästarna har grimma i hagen och förra året blev de rätt så skavda av det myckna grim-användandet).

Regntäcke med halvhals kostade 199:– och ett innetäcke i någon form av rost-färgat termomaterial gick på 229:–. Nya transportskydd för 99:– får ersätta de jag använt i flera år och som var intakta och fina tills odågan Archie har klivit itu dom (att de var så fina innan Archie kom in i bilden kan förvisso också bero på att de andra hästarna nästan alltid åkte utan skydd – nu är jag mer säkerhetsmedveten trots att även Archie står som en staty när han väl är inne i släpet).

Hittade tyvärr inga rejäla schabrak och vägrar att använda de tunna ”trasor” som säljs även om de är väldigt billiga (kostar typ 69:–).

Annars blev det den sedvanliga halvårsförbrukningen av schampo, duschtvål, tvål, tandkräm, kryddor, tvättmedel, hårfärg, deodoranter mm mm. En hel del ätbart slank också ner (müsli, knäckebröd, diverse bak-tillbehör mm). Godis och choklad är hur billigt som helst men där lyckades jag plocka fram karaktären och avstå från det mesta.

Klädesavdelningen i Ullared är enorm men tyvärr tycker jag att det mesta är av lite för mycket ”engångs-plagg-kvalité” och denna gången blev det bara ett bikiniköp (89:–).

Handlade för totalt 3700:– (dvs den gängse kostnaden ungefär) och förvånades som alltid glatt över att beloppet inte blev mycket högre.

Gårdagens kiropraktorbesök…..

…blev tyvärr framflyttat till tisdag 6 maj eftersom kiropraktorn fick förhinder. Trist eftersom det hade varit kul att höra hennes omdöme om Archie men samtidigt så sitter jag ju inte ”i sjön”. Det är inte så att jag upplever att vi har några direkta problem som MÅSTE fixas till och att jag inte kan rida under tiden och hon kommer ju om några dagar.

Annars är jag som ett barn på julafton; längtar till imorgon då vi åker till Ullared med en hel busslast (50 personer) från stallet.

Jag har sedan månader tillbaka tänkt ut en mental inköpslista på saker som inte på något vis är livsnödvändiga för varken mig eller Archie men som är roligt att shoppa när det är så billigt där.

Jag ska bland annat titta efter B- och E-vitaminer, vita och ”vanliga” ridbyxor, transportskydd, flugmössa och dito medel, regntäcke, gummiband, glansspray, schabrak mm mm.

Tyvärr är det så i Ullared att sortimentet kan variera och att vissa saker ibland tar slut men för det mesta har man tur och jag tror säkert att min kundvagn kommer att bli lika fullastad som vanligt!

Rapport om vad som inköpts kommer!

Aggressiv häst kan ha ont………

…är rubriken i senaste numret (8) av Ridsport.

Där står att läsa: ”En häst som trivs med sitt liv och sin uppgift brukar vara trevlig och snäll att hålla på med. Om hästen förändras och blir grinig och sur kan det ofta ha att göra med någon sorts obehag. Om en häst får förändringar i beteendet är det alltid bra att undersöka den för att utesluta smärta, menar en etolog och professor i djurskydd”.

Jag blir glad av att läsa sådana här artiklar; inte för att jag tycker om att läsa om arga hästar utan för att det känns som att JAG kunde ha skrivit artikeln. Rena självklarheterna med andra ord, men tyvärr inte för alla. Och sorgligt nog är det oftast de som bäst hade behövt att läsa sådana här artiklar och framför allt: ta dom till sig, som minst bryr sig.

Jag har stött på flera hästar som JAG har varit övertygad om har haft något fysiskt fel som också har varit mycket sura och visat tydliga tecken på att vara allt annat än nöjda med livet. Det har handlat om hästar med stapplig gång, svåra att lösgöra, ibland till och med småhalta men där ägaren/ ryttaren skyllt hältan på att hästen ”är stel”, ”behöver värmas upp” eller liknande hemska bortförklaringar. Har det handlat om ett sto har det ibland hetat att hästen är ”märrig”.

En häst som rids normalt och inte är ”hundra år gammal” ska ALDRIG visa hälta när man börjar rida; gör den det bör en veterinär absolut undersöka den. Det är min åsikt i alla fall!

Enligt mig är ”snäll/ vänlig” ett allmäntillstånd för 90 % av alla NORMALA och FRISKA hästar. Det finns så klart undantag men om jag bara tittar på våra lektionshästar tex (ca 45 stycken) så är dom alla över lag mycket toleranta och milda i sitt sätt trots att de handhas av många olika (och ibland väldigt okunniga) människor.

Jag minns hur förvånad jag blev en gång då en familj köpte en, enligt mig, fullständigt olämplig häst till sin dotter. Flickan hade tidigare haft en ponny som hon skördade massor av priser med upp till LA dressyr och som övergångshäst köper familjen ett halvblodssto som ej varit riden på flera år, byggd i nerförsbacke, omöjlig att samla och seg i både mun och ben.

På fråga varför de valde just denna häst åt dottern blev svaret från föräldrarna ”den är så SNÄLL”?!?!?!

Jag fattade ingenting eftersom det för mig är så naturligt att hästar SKA vara snälla att jag inte specifikt söker den egenskapen hos en vuxen häst.

(Behöver jag förresten säga att flickans häst-intresse försvann med vindens hastighet…jag förstår henne….)

Stark = frisk

Man läser ibland om människor (inte sällan idrotts-utövare) som genom ett mirakulöst under överlevt mycket svåra sjukdomar eller skador. Det brukar i sammanhanget poängteras att det varit just personens FYSIK som varit avgörande vid tillfrisknandet, dvs att eftersom kroppen varit så vältränad/ stark så man överlevt trots att man egentligen inte ”borde” ha klarat sig.

Jag har sett många exempel inom hästvärlden på att ett djurs fysiska status har påverkat utgången av en sjukdom/ skada på ett högst väsentligt sätt.

För ca 20 år sedan drabbades vår ridskola för första (och förhoppningsvis sista) gången av A-2-influensan. Av våra då ca 70 hästar var det kanske endast 10 som inte blev det minsta påverkade. Resten var antingen måttligt eller rejält nersatta med feber och snor men det var bara för en häst som sjukdomen fick dödlig utgång.

Denna häst (Plopp) var en ca 20 år gammal shettis som hade stått på ridskolan i många år. Utan att Plopp blev obducerad är jag övertygad om att det som blev hans ”fall” var att han var förhållandevis gammal och framför allt UR KONDITION. Eftersom Plopp var så liten och vår ridskoleverksamhet på den tiden inte omfattade särskilda ponnylektioner var det få barn som ville/ kunde rida honom. Detta fick till följd att han inte hade samma kondition som de andra hästarna = inte klarade av att bli så sjuk.

Jag har också gjort jämförelser mellan då tex Heron, i superkondition och ”vuxen” blev förkyld samtidigt som en 5 åring som inte hade någon speciell kondition.Heron var jätteförkyld och höll i princip på att hosta ut lungorna i en knapp vecka, den andra hästen återhämtade sig inte på flera månader.

Samma sak var det då Décima, 3 år blev jätteförkyld (läs mer om detta i separat inlägg). Hon själv snorade så det rann längst boxväggarna i 2 månader, hennes ca 15 år gamle boxgranne som hon även gick i hagen med var inte det minsta påverkad men en häst som också var ung (5 år) och stod i närheten blev smittad.

När Archie fick sin hovskada förra sommaren fick han samtidigt någon infektion som gjorde att han snorade, hans ena ben svullnade upp och han fick plötsligt mugg på 2 ben.

Vad lär man sig att detta?Ja, dels att unga individer lättare drabbas av diverse infektioner/ virus osv och dels att allmäntillståndet (konditionen) spelar roll.Åt hästens ålder kan vi inte göra så mycket (tyvärr), den är som den är men konditionen KAN vi påverka och bör också göra det; om inte annat för att få/ behålla friska och hållbara hästar!

Dagens träning

Vi tragglade vidare med skänkelvikningarna och Archie var idag svårare att flytta för vänster än höger skänkel vilket på sätt och vis var glädjande eftersom det annars ”alltid” är sidoförflyttningen för höger skänkel som brukar vara problemet.

Annat vi övade på var att vända rätt upp i galopp, halter, ryggningar och trav och galoppökningar.

Vi pratade om helgens tävling och de tävlingar jag har inplanerade samt om det faktum att vissa träningar kommer att äga rum i Yddinge i sommar.

Birgitta tyckte att Archie gott kunde få lite ledigt i sommar och det har jag redan planerat, bland annat en vecka i juli då jag och min man är på Mallorca. Jag tror mer på flera kortare viloperioder än en lång sammanhängande, då hinner hästen inte tappa någon kondition och/ eller bli fet och ”hängbukig”.

Nu tror jag i och för sig inte att Archie har några hängbuks-anlag, förra årets många timmars betande i Yddinge i 5 veckor märktes inte alls trots att han även hade fri tillgång på ensilage och åt något kilo havre.

Även för tillfället äter han mycket kraftfoder och hö + ensilage utan att han är tjock vilket jag tycker är mycket bra eftersom jag svårligen skulle kunna neka honom att äta, jag som själv ÄLSKAR mat :=)!