Vem ska man lita på?

En bloggläsare har nyligen råkat ut för att hennes häst har blivit sjuk och hon berättade uppgivet om hur otroligt olika och direkt motsägelsefulla ordinationer hon fått kring  hur hon ska förhindra att hästen blir dålig igen.

Om vi lämnar just denna häst så minns jag hur det var när Archie fick fång: hade jag följt alla råd som jag fick, både IRL, på bloggen och olika diskussionsforum vet jag inte hur det hade slutat för de var också i vissa fall totalt motstridiga.

En veterinär (!!!!) tyckte tex att jag kunde gå ut och gå med Archie kortare sträckor- jag valde att förlita mig på ordinationen jag fått av behandlande veterinär att inte ens ställa hästen på stallgången de första veckorna.

När behandlande veterinär tyckte att jag kunde börja sätta igång honom ojade sig andra (som aldrig sett hästen) i högan sky- nej, Archie borde ha BOXVILA i 6 månader (han tävlade efter 3). Osv.

Med den utveckling av olika sätt att inhämta information via framför allt nätet har det blivit otroligt mycket lättare att få tips och råd om banne mig allt möjligt och ovanstående exempel är inte de enda jag varit med om där man måste vara otroligt försiktig med vad man tror på och väljer att ta till sig.

Det finns folk som uttalar sig otroligt självsäkert utan att ha en aning om vad de snackar om och ibland kan det kanske bli rent av ödesdigert att följa vissa råd.

Mitt EGET råd när det gäller tex kunskapsinhämtning kring sådant som rör ens egen häst är att framför allt lita på de som sett hästen IRL i allmänhet och ens egen behandlande veterinär I SYNNERHET.

Man får liksom bestämma sig för EN väg att gå och har man inte förtroende för vad veterinären säger hellre fråga EN ANNAN veterinär än ”Veterinären Internet”.

Visst kan man få kompletterande tips och råd kring allt möjligt av andra som varit med om samma eller liknande saker med sina hästar men är man tveksam så tycker alltså jag att man ska diskutera med sin veterinär.

Hästar är trots allt olika, precis som vi människor och att ställa diagnoser över nätet utan att ha sett den aktuella hästen, framför allt som lekman, ska man vara väldigt försiktig med- tycker jag.

Tisdag- håll dig frisk Kreon!

Även dagens Christina-träning bekräftade det jag berättat om i flera inlägg på senare tid; Kreon utvecklas just nu jättefint!

Mer avslappnad, ”o-muppigare”, rakare, rörligare, mer musklad- ja, det mesta känns bättre.

Nu önskar jag bara att han får förbli frisk så att vi kanske äntligen kan börja skörda frukterna av allt arbete lite mer på allvar.

Träningen inleddes med serpentiner över meddellinjen i galopp (så som i LA:3-programmet) och trots att jag inte gjort en serpentin på ”år och dar” gjorde Kreon flera stycken åt båda hållen hur lätt och korrekt som helst- utan en antydan till att tex vilja byta galopp.

Därefter följde galopp upp på medellinjen, avbrott till skritt vid X och därefter fattning till motsatt galopp och se det var minsann inte lika lätt som serpentinerna. Kreon blev sur när han inte fick fatta galopp ”o-rak” och när jag krävde att han skulle skritta PÅ och inte börja bromsa efter avbrottet var han inte heller nöjd. En övning jag får komma tillbaka till när jag tränar ensam kände jag.

Travslutorna idag var nog de bästa någonsin- äntligen flyter de på med både ställning, böjning och tvärning- ok…inte perfekt men med tanke på hur de såg ut från början så var dessa storartade.

En annan sak som vi inte gjort på länge var bakdelsvändningarna och det märktes- Kreon vill inte riktigt vända med åt höger, bogen sticker ut, det blir mellandelsvändningar om jag inte är noga osv. Även detta måste jag träna på själv.

Men när jag hade gjort flera mycket stora vändningar bara med fokus på att Kreon skulle göra rätt även om det blev över för stor yta så blev skritten jättefin,  de efterföljande travslutorna likaså och formen automatiskt ett snäpp bättre.

Några öppnor utmed långsidorna hann vi också med och här måste jag tänka på att få in framdelen utan att det blir ”halsvikning”- hålla på yttertygeln och bibehålla framdelen på sin plats med skänklarnas hjälp.

Ja, en rolig träning som vanligt och det känns som att Kreon också tycker att det är roligt. Han får ju alltid mycket beröm även om jag nu också vågar gå på honom mer de få gånger han vill muppa sig- DET beteendet kommer nog att sitta i, om än i mindre och mindre doser under lång tid hos min ”dåliga hingst” misstänker jag :).

En bloggläsare (Linda F) efterfrågade förresten film och idag hade jag faktiskt kameran med mig i hopp om att det kanske fanns någon som kunde filma men tyvärr- det fanns det inte. Men jag ska tänka på det framöver också så blir det kanske film vad det lider.

Dagens (handbroms)fråga

Idag tänkte jag ställa en fråga som absolut inte har med hästar att göra men som jag har funderat på (ja…mina tankar går ibland de konstigaste vägar…):

 Brukar ni använda handbromsen till vardags och oavsett var ni parkerar?

 Jag gör det aldrig så vida jag inte står i någon form av lutning men har märkt att många ALLTID använder handbromsen.

 Vi har ju tjänstebilar på jobbet och jag skakar ofta förundrat på huvudet åt den åtdragna handbromsen i vårt garage- var tror man att bilen ska rulla iväg där tänker jag för mig själv.

 Nu var det så länge sedan jag tog körkort att jag inte minns vad man lär ut på körskolorna- troligen är de väl noga med handbromsen?

 Minns förresten när JAG tog körkort på stenåldern: då skulle man VARJE GÅNG innan man satte sig i bilen göra en SÄKERHETSKONTROLL som bland annat innefattade att gå runt bilen och titta på alla däcken (så att man inte hade fått punktering).

 Jag har aldrig någonsin under min snart 30 år med körkort sett NÅGON göra denna säkerhetskontroll- har ni?

Hur dyr häst ska man köpa?

Hade en intressant diskussion nyligen med en annan hästmänniska där priset på hästar diskuterades och frågan ”vad får en häst kosta” kom upp.

Själv skulle jag vilja säga att man enligt mig kan köpa en så pass dyr häst som man anser att man har råd med.

När det gäller hästar är det enligt min erfarenhet ofta så att ”man får det man betalar för” även om man så klart kan ha världens tur och göra ett riktigt fynd- vare sig man fattar det eller inte vid inköpstillfället.

Så var det tex när jag köpte Heron som kostade 30.000 vilket var billigt även ”på den tiden”. Vem kunde ana att han några år senare skulle hoppa 130 på tävling och sedermera även starta St Georges flera gånger…ja, inte jag i alla fall….

Men att hoppas på ”tur” är dumt- ett långt säkrare kort är att köpa en ”fin” häst även om sådana oftast kostar ganska mycket pengar.

Nu beror det ju så klart också på VAD MAN VILL HA HÄSTEN TILL; tänker man tex mest promenadrida i skog och mark behöver man ”givetvis” inte köpa en häst för måååånga tusenlappar men vill man TÄVLA FRAMGÅNGSRIKT så ska man nog försöka lägga så mycket pengar man kan på detta projekt.

Jag känner till ganska många barn och ungdomar (ja, en del vuxna också) som köpt hästar för allt mellan 100 och flera hundra tusen kronor och jag kan på rak arm inte komma på någon som inte haft större eller mindre framgångar därefter, just pga hästen, skulle jag vilja påstå.

De personer jag känner till har inte själva haft tillräcklig kunskap och skicklighet att utbilda en häst från grunden och upp till säg medelsvår B/A och utan sin fina häst hade de knappast nått så långt som de faktiskt lyckats komma.

Har man väl haft en fin/ bra häst är det lättare att utbilda nästa häst men är man oerfaren men vill ha framgångar måste man för det mesta upp med plånboken- det är min erfarenhet- om man vill upp över LA-nivå i alla fall.

Jag tycker att man ibland hör missunnsamma kommentarer om folk som får/ köper mycket dyra hästar men själv ser jag det som att dessa personer bara är att GRATULERA som kan UNNA sig detta.

Jodå…jag kan också känna avundsjuka eftersom jag OCKSÅ skulle vilja ha en 300.000-kronors häst men att säga att det är ”fel” eller ”fusk”- näää….varför göra det svårare än vad det behöver vara?

Ridning är enligt mig svårt nog ÄNDÅ- även de med svindyra hästar har sina bekymmer så JAG skulle absolut inte tveka att investera i tex en häst som redan går medelsvår A om jag ”bara” hade råd- vilket jag inte anser att jag har.

Måndag- utveckling

Under dagens ridpass konstaterade jag nöjt att det går framåt på flera plan och då menar jag inte BARA att djuret inte gjorde ett enda försök till att stanna i traven som han ju gör ibland (dock inte sååå ofta som man kanske kan tro av mina inlägg).

Nej, även slutorna känns kvalitetsmässigt bättre- nu går det att ha både ställning, böjning och sidoförflyttning- Kreon hade ju så svårt att få med sig höger bak tidigare att jag fick vara glad om han var rak som en linjal bara han gick åt sidan.

Även den samlade galoppen kändes bättre, fattningarna ur skritt och bytena från vänster till höger. Bytena från höger till vänster fungerade dock inte så bra idag utan det blev en del bakutsparkar- de har ju alltid varit svårare och jag får nog be X att lägga lite extra tid på dom eftersom han klarar det mycket bättre än jag.

Myter i hästvärlden

Igår, medan jag stod och lindade Kreons bakben inför studshoppningen funderade jag på det här med MYTER i hästvärlden där ju en är att ett 3 meter långt tygstycke i fleece kan ge stöd åt hästens ben.

Näää….hur gärna vi vill tro detta så ger fleecelindan inget STÖD, däremot ett SKYDD för slag och dylikt men det är en jäkla skillnad på stöd och skydd.

En annan myt är att hästar måste äta kraftfoder för att orka.

Kan ni komma på fler?

Veckan som gått

Som jag skrev i ett annat inlägg är i alla fall jag trött på vintern nu- inte för att jag någonsin sett fram emot den eller njutit medan den pågår förvisso.

Men detta pendlande mellan diverse tråkiga väderlekar är allt annat än trevligt- det är alltid lite eller mycket kallt, ibland isigt, ibland snöblaskigt, när det blåser känns allting tusen gånger besvärligare osv.

Så;  nu har jag fått gnälla av mig även om det egentligen är helt meningslöst för som någon sa i stallet så är det ändå absolut ingenting man kan göra åt vädret- det är som det är.

Kreon har i alla fall jobbat på bra tycker jag, det har både varit sedvanlig tisdagsträning för Christina och X-ridning i fredags.

I lördags skrittade jag och Maria ut i blåsten och söndagen var vikt åt hoppning.

I veckan har jag introducerat ett nytt fodermedel för Kreon och samtidigt som potatisproteinet har gjort entré så har vi sagt adjö till sojan som jag misstänker är boven i Kreons kliande-drama.

Nu kliar han sig ganska mycket och jag kan inte komma på något annat som skulle kunna utlösa detta än att prova att ta bort sojan.

Någon pälssättning kan det ju inte vara tal om och att han skulle vara varm under sitt täcke har jag svårt att tro- han kliade sig lika mycket när det var minus 15 grader för några dagar sedan.

Det är alltså kroppen han kliar- inte svansen, och han är avmaskad och har ingen ohyra eller utslag och ingen annan häst i stallet kliar sig.

En annan Soya…min älskade hund fyllde 5 år i veckan och har förhoppningsvis mååååånga år framför sig. Hon ska bli 100 år har maken och jag bestämt i alla fall :).

Annars har veckan innehållit en hel del planering av diverse aktiviteter som förhoppningsvis kommer att inträffa i framtiden men om detta ordar jag inte förrän det är dags- man vet aldrig vad som händer på vägen…