Tisdag- fortsatta framsteg

”Bättre och bättre dag för dag….”

Ja, den slagdängan hade man passande kunnat sjunga vad gäller Kreons ridhusbeteende i allmänhet och Christinas träningar i synnerhet.

Även om man tenderar att (för) snabbt glömma besvärligheter (tur är väl det kanske?) så var det inte sååå många veckor sedan som Kreon bytte galopp lite som han ville, tvärnitade ur trav för att något inte passade, blev jättestörd av andra hästar osv.

Allt detta har nästan helt klingat av trots att det exempelvis idag kom och gick en hel del hästar i ridhuset.

Visst kan det fortfarande hända småsaker, enstaka ofrivilliga byten eller att Kreon inte riktigt vill följa MIN väg men nu tänker jag bara på X:s kommentar ”han är inte redo än” och då slappnar jag själv av, rider vidare som om inget hänt och så bryts fjanteriet på några sekunder.

Idag tränade vi på halterna som även de blir bättre och bättre- ja, så usla som de var från början så ”måste” de nästan ha blivit korrektare över tid och med träning men ännu är de inte perfekta.

Skänkelvikningar som efter halva diagonalen övergick till slutor blev det också och här tänker jag mer GYMNASTIK än att det måste göras ”så som på tävling”. Höger bak har ju svårare för att ta i rejält men det kommer…Och nu kan man oftast ge honom en liten ”dish” (mitt uttryck för en liten smäll med spöet)  för att visa vägen utan att han tar det som något som han måste sparka mot eller blir arg över.

I galoppen lyckades jag faktiskt få till några riktigt fina byten medan den samlade galoppen var OK men inte så bra som den kan vara som bäst.

Men som sagt; beteendet i största allmänhet är det mest positiva- att mupperierna blir mindre och mindre, att jag kan komma till bättre ridning snabbare, bryta påbörjade tramserier och ibland till och med hinna stoppa dom när man känner att de är på väg.

Vi vill att det ska smaka men helst inte kosta- om uppstallning mm

Sitter och funderar på vissa saker som vi nyligen diskuterat på bloggen, tex det här med ”svarta” pengar och utfodringsrutiner och olika svar / kommentarer som kommit kring dessa ämnen.

Och jag kan än en gång konstatera flera saker:

Önskad och upplevd verklighet kan skilja sig ganska mycket åt.

 Det man önskar är man många gånger inte villig att betala för.

 Hade alla som driver inackorderingsstall tagit ut en avtalsenlig timlön för allt arbete hade de flesta stall inte existerat.

Låt mig förtydliga hur jag tänker vad gäller ovanstående:

De flesta som har sin häst uppstallad önskar exempelvis all möjlig service som de inte själva kan/ vill/ orkar/ hinner tillhandahålla, exempelvis att hästen ska få gå ute så mycket som möjligt och att den inte ska fodras med för långa tidsintervall (vem har tid och råd att åka ifrån sitt arbete för att fodra flera gånger om dagen???).

Detta innebär i praktiken att den som driver någon form av uppstallning där hästägarna INTE är engagerade måste vara ”tillgänglig” i princip…nåja kanske inte riktigt dygnet runt….men banne mig nästan.

För att ta vårt eget stall som exempel så börjar stalldagen 06.00 med fodring och slutar runt 19.00 med detsamma, 6 dagar i veckan.

Även om man givetvis inte ”jobbar aktivt” alla timmar mellan 6 och 19 så är man ändå ”upphängd” kring stallet- man kan ju knappast ta något annat arbete vid sidan av och tjäna pengar på detta (jag talar här om större stall med säg minst 20 hästar som man ska mocka till, fodra, släppa ut i hagen och ta in från hagen).

Och även om man inte vill/ behöver arbeta mer än med sitt egna stall så kan man ju räkna ut vad stallhyran skulle bli om man började debitera för all FAKTISK tid man lägger ner enligt det som ska ingå enligt hyreskontraktet OCH även började ta avtalsenligt betalt för allt UTÖVER detta, som när hästägaren vill ha hjälp med diverse tjänster och/ eller när hästarna/ ägarna tar sönder allt möjligt på anläggningen.

Tack och lov har man i många stall ändå restriktioner kring vilka tjänster man tillhandahåller och/ eller så tar man betalt för allt ”extra” för det är verkligen inget ovanligt att hästägare önskar täckesbyte, avtag av lindor, påsättning av benskydd/ boots/ flugluva och så vidare.

Och ska man byta täcke på säg 15 hästar- tja då tar det verkligen sin lilla tid och är inget man gör i en handvändning, framför allt då man ska hantera tunga vintertäcken, trassliga bensnören, hästar som inte står stilla i boxen när man byter täcket osv.

Eftersom jag själv har extrajobbat i stall under väldigt många år vet jag hur jobbigt varje litet extra moment är och vilken tid det tar- den enskilde hästägaren tänker däremot sällan på detta utan vill ha service till just SIN häst och tänker inte att hade alla 15-20-30 hästägare krävt samma service så hade det blivit ohållbart. Och säger man JA till en ”måste” man säga ja till alla eller som sagt säga nej till alla eller börja ta betalt.

Nej, jag tror att många hästägare är väldigt omedvetna om vad saker och ting egentligen kostar, vilken tid det tar och vilka resurser (tex olika kostsamma maskiner) som ibland krävs.

Jag minns att jag började räkna på detta när jag och maken hade funderingar på en egen gård och jag kom ganska snabbt fram till att jag inte skulle tjäna en krona på att ”ha hästen hemma”- tvärtom.

När jag läser om de som har andras hästar inhysta för 1500 kronor i månaden och ibland rent av billigare tycker jag att de som äger dessa hästar ska skänka en tacksamhetens tanke åt den som faktiskt subventionerar deras hästhållning för i mina ögon är det precis detta som det handlar om.

Åsikter om det?   

Måndag- uppsving

Eftersom Kreon hoppade så många småskutt (80) igår tänkte jag att han kanske behövde jogga lite lätt idag och bli av med eventuell mjölksyra.

Ja, inte vet jag vad han hade gjort av mjölkhyran men inte fanns det ett spår av den i kroppen på honom i alla fall!

Efter att jag hade travat i lång och låg form en stund och stretchat halsen lite började han plötsligt swinga så jag nästan flög ur sadeln (och nu överdrev jag bara liiiite).

När jag växlade mellan galopp i låg form och dito trav blev traven ännu härligare, framför allt i höger varv och jag kände mig nästan som de ryttarna på Kyra clinic igår som red på sina flashiga hästar.

Tur för mitt självförtroende är jag så närsynt och speglarna ganska dimmiga och dessutom var jag ensam i ridhuset så jag kan fortsätta att leva i min illusion att jag red på Totilas 2.

Totte 2 fick gå hem efter bara 30 minuter- så bra prestationer måste belönas!

Det slår aldrig fel!

hår

Det är sällan jag hinner resa mig upp ur soffan för att gå på toaletten, dricka ett glas vatten eller hämta något innan Soya i ett nafs flyttar sig för att lägga sig på MIN plats.

Visst flyttar hon sig när jag kommer tillbaka och petar på henne men varför är det så roligt att ”ta” just denna platsen?

Hårig!

man

The longest recorded mane and tail on the same horse is held by Linus II, a horse from Oregon with a tail 19 ft long, a mane on each side 13ft long, and a forelock of 5ft 6 inches. Linus II was 16.2 hands tall, and weighed 1435 pounds! Photos circa 1890s by W.B. Pickett, taken in Salem Oregon.

Veckan som gått

Sista veckan med mer ledighet än bara på helgen och det känns både tråkigt och skönt.

Visst är det härligt att vara ledig men samtidigt så känns det ändå bra att komma in i de vanliga rutinerna.

Skönt också att slippa det eländiga smällandet av raketer även om man i en håla som Staffanstorp är mycket mer förskonad än i Malmö.

Inte en minusgrad har skymtats i veckan, tvärtom har det de flesta dagarna varit både 5 plusgrader och mer.

All snö och is är borta, nu håller hästarna i stället på att drunkna i lera- skånsk vinter as we know it!

Under veckan har Kreon varit hos X och visat nya fina galoppombyten och även då jag själv red för Christina i torsdags var det ett mycket lyckat ridpass.

2 uteritter har det blivit, i måndags och i lördags och veckan avslutades med studshoppning- vår nya träningsmetod :).

Min bil blev väldigt smärtfritt fixad i onsdags och även vår tv går numera att titta på efter att vår parabol hade varit ur funktion i en hel vecka. Det kändes faktiskt väldigt tomt utan tv:n, det ska erkännas, även om jag egentligen mest har den på som bakgrund till surfande och läsning.

Både den dunkappa och ridväst som jag beställde veckan dessförinnan via nätet kom och jag är supernöjd med båda. Kappan använder jag än så länge på jobbet- får väl se om jag nämns skita ner den i stallet :).

Kyras clinic i söndags var ett trevligt arrangemang- synd bara att jag inte hann prata mer med en del av mina bloggläsare.

Nu hoppas jag bara på att jag kan förverkliga den enorma ”ridsugenhet” som uppstod efter detta evenemang- bäva månde Kreon!

Mera söndag- med Kyra

Idag var det alltså dags för en heldagsclinic (6 timmar) med Kyra Kyrklund på Flyinge- något jag verkligen sett fram emot.

Jag blev varken besviken eller förvånad- inget nytt under solen skulle man kunna säga men däremot matnyttigheter som tål att upprepas och påminnas om.

En hel del fina hästar visades, Rose Mathiesen var där med Bocceli, Mia von Essen med 2 hästar och kusin Ebba med en, bland andra.

Vi fick se allt från ganska basic ridning till byten i varje, piaff, passage, piruetter mm och Kyra satt till och med upp på¨en av Flyinges skolhästar och visade lite.

Jag hann dessvärre bara prata som hastigast med bloggläsare Anna-Kajsa och knappt hälsa på en annan läsare, LenaB, tråkigt att tiden inte räckte till.

Såg över huvud taget massor av folk jag kände- Kyra brukar locka fram de flesta ur sina gömmor :).

Om någon orkar/ vill skriva ihop ett referat är ni mer än välkomna; jag GISSAR att Kreon är mycket tacksam över att hans motion redan var avklarad för dagen innan jag åkte dit annars hade han fått jobba som aldrig förut :). Inspiration på hög nivå!

Söndag- bättre och bättre

I morse var det dags för del 3 i ”Birgittas och Kreons longering-över-studs skola” och som rubriken säger går det bättre och bättre.

Jag ökar svårighetsgraden för varje gång; började ju med 3 hinder, hade 4 sist och 4 även idag.

Första gången var alla hinderna kryss, sist var ett av dom ett räcke och idag hade jag ett kryss i början och därefter 3 räcken på rad åt det lätta hållet och kryss, räcke, räcke, kryss åt det svåra hållet.

Med ”det svåra hållet” menar jag hoppning i höger varv- det är lite svårare för mig att få Kreon att följa med utan att försöka slinka vid sidan om serien- i vänster varv går det väldigt lätt.

Att övningen ”tar” bra märkte jag redan förra gången då det flåsades en hel del både under och efter hoppningen- idag var det mindre av detta men verkligen inte så att Kreon verkar helt oberörd- och då hade ju denna träning inte fyllt sitt syfte.

Som med det mesta vad gäller träning gäller det ju att göra det tillräckligt svårt för att syftet att bygga upp hästen ska tjänas utan att hästen varken blir överansträngd eller tröttnar men det får heller inte bli för lätt-då uppnår man inte målet.

Blir det för svårt kommer hästen inte heller att tycka att det är roligt utan försöka krångla på olika vis och risken att den skadar sig ökar ju också ju om koncentrationen tappas och mjölksyran sätter in.