Ridsporten- intresse eller aktivitet?

Idag snubblade jag över ett mycket intressant inlägg på nätet (http://blogg.bircahastgard.se/) som mer eller mindre ordagrant kunde ha varit skrivet av mig.

Jag kopierar helt fräckt av inlägget här nedan och skriver sedan mina egna kommentarera därefter:

”För några år sedan så gick jag en kurs i hästsammanhang där en av ledarna framförde åsikten att ridsporten gått från att vara ett intresse till en aktivitet…

Vad han menade var att den genomsnittliga lektionsryttaren numera ofta har ridning en gång per vecka som en aktivitet – tidigare hade man hästar och ridning som ett intresse…

När jag hörde detta så var min första tanke – ”så är det väl inte!” Men jag har kommit fram till att han hade nog en poäng i det han sa…. För faktum är (och jag har 30 års erfarenhet från ridskolevärlden så jag har hunnit vara med ett tag! ) att numera är det ganska ovanligt med tjejer som har ridning och hästar som ett verkligt intresse! Det stora flertalet rider en gång per vecka och har ridningen mera som en aktivitet bland många andra (fotboll, konståkning, basket, skidor m m).

Det finns naturligtvis även tjejer som verkligen har hästar o ridning som ett stort intresse – är flera gånger per vecka i stallet, kanske har egen häst eller är medryttare på någon häst, läser allt de kommer över som handlar om hästar (något som jag dock tror blir allt ovanligare?) m m – men dessa blir allt färre!

För 15-20 år sedan var det MÅNGA tjejer som var så intresserade i varje stall. Skulle vara intressant och se någon statistik från förr och nu om hur många på varje ridskola som är i stallet mer än en dag per vecka! Har en känsla att antalet har minskat rejält jämfört med för 20 år sedan….

Dessa tjejer var dessutom i stallet hur många timmar som helst och skötte hästar, mockade, sopade stallgångar osv. Dvs ridningen var en ganska liten del av alla timmar i stallet. En kompis till mig brukar idag säga ”effektivaste sättet att tömma stallet är att be tjejerna hjälpa till och sopa”…. ”Rida är kul men allt övrigt är inte så intressant”

Och vad spelar då ovanstående för roll kan man ju fråga sig????

Ja, framför allt att färre ryttare får så mkt hästvana och ridvana att de verkligen kan utvecklas inom ridningen och hästhanterandet. För tyvärr handlar detta mkt om timmar med och på hästen…. Med bara en timmes kontakt med hästar per vecka blir det till slut svårt att komma vidare.

Bland många organisationer inom hästsporten så finns idag en oro inför det faktum att det allmänna hästkunnande minskar. Hästar far illa pga att ägarna inte kan tillräckligt om hästar. Inte bara ridningen utan även hästhantering, kunskap om hästens basbehov, foder m m. Diskussioner pågår inom många organisationer om hur man skall kunna öka kunskapen hos ryttare/kuskar/hästägare inom dessa områden. Vilket naturligtvis är jättebra men som jag ser det är det absolut viktigaste –
Hur skapar vi ett INTRESSE ATT LÄRA SIG MERA hos dagens ryttare/kuskar/hästägare???

För är man inte tillräckligt intresserad av hästar och att lära sig mera som spelar det ingen roll hur mkt kunskap det finns att tillgå i form av kurser, utbildningar, material, hemsidor osv. Det har t.ex aldrig någonsin funnits så mkt information (på nätet) om hästar som det finns nu. Är man intresserad av att lära sig mera så finns det hur många möjligheter som helst idag! Hade det när jag började med häst funnits så mkt olika kurser och andra möjligheter att lära sig mera hade jag antagligen ”gått i spinn”….

Jag har inga lösningar på ovanstående problem (för det ÄR faktiskt ett problem inom hästsporten – och ett ökande sådant) utan detta är bara en reflektion på hur saker och ting förändrats under de år jag hållit på inom hästbranschen….”

Ja, som sagt: visste jag inte bättre kunde jag lätt ha lurats till att tro att det var JAG som hade skrivit ovanstående för jag håller med om vartenda ord och känner igen precis allting. Jag har ju också berört vissa hästägares/ ryttares okunskap i min egen blogg i tidigare inlägg.

De flickor som skribenten ovan beskriver är/ var JAG och mina hästkompisar för 25 år sedan. Då levde jag i stallet på min fritid och jag minns att jag tex OFTA kom till stallet redan då detta öppnade 06.00 på lördagar och söndagar för att jag skulle få rida i lugn och ro. Det gör jag förvisso även idag men nu mer pga att mitt liv är fyllt med annat som också ska hinnas med. Då gjorde jag det för att det var SUPERKUL att rida ensam på morgonen och bara VARA i stallet.

Jag kan inte räkna de gånger vi tjejer (för det var faktiskt nästan bara tjejer- kanske på sin höjd 1-2 killar på 50 tjejer) plockade isär lektionshästarnas sadlar och träns i minsta beståndsdel som vi sedan putsade minutiöst. Vi ryktade lika noga och fick man någon gång GUDAGÅVAN att få skritta på en halt häst i ridhuset i 30 minuter så gjorde man det med glädje och utan tvekan.

Idag konkurrerar vår lektionsverksamhet med sååå mycket annat: Ungarna har fullt upp med mode, mobiltelefoner, Internet (Lunar) mm och ”hästeriet” är bara EN del av deras liv.

Jag hör idag hur det låter när något barn tillfrågas om de vill RIDA (inte skritta) på någon lektionshäst som av någon anledning behöver motioneras. Tro inte att barnet glädjestrålande FLYGER iväg efter stövlar och hjälm. Nej, det kan lika gärna heta ”näää….jag kan/vill/hinner inte”. Dessa ord skulle aldrig ha yppats ”på min tid”.

Och precis som skribenten ovan beskriver så finns det idag MÄNGDER av information att ta till sig om man vill och ett enormt utbud av ”allt” men jag får också känslan att många saknar intresse.

På vår ridskola ordnas det tex aldrig clinics, träningar för olika tränare osv och då det kommer upp anslag om aktiviteter på annat håll (Flyinge tex) så är det knappast så att våra medlemmar går man ur huse för att bevista dessa.

Att verkligen GENUINT lära sig ridning/ hästhållning tar TID. Kanske har vi inte den tiden i vårt inrutade, stressade samhälle idag?

Kanske är det därför vi mer och mer söker efter olika former av ”quick-fix” och tror att nya fodersorter, tillskott, hjälptyglar, bett och allt vad som mer kommit i form av hästutrustning ska göra oss till bra ryttare och hästägare?

Har Archie svalt en spelkula?

Om man tittar på Archies huvud i profil kan man tro att han har svalt en spelkula som har satt sig vid hans vänstra sida av käken, se bilder ovan!

Jag har bett Torbjörn Lundström, hästtandläkaren, att titta på ”kulan” och enligt honom är detta en medfödd ”defekt” som man inte ska bry sig om att försöka operera bort.Även en veterinär har fått klämma på kulan och det roligaste med den undersökningen var att den genomfördes liggande :=)!

Som jag har berättat i flera inlägg är Archie mycket orädd även när han ligger ner i boxen och man kan tillbringa långa stunder med honom på detta vis utan att han gör en ansats till att resa sig.En dag då veterinären som har sin häst uppstallad hos oss kom gående på stallgången fick jag en ingivelse och bad honom att titta på Archies kula som jag tyckte hade blivit lite större (förmodligen av att nosgrimman ligger an precis bredvid den).När veterinären skulle titta visade det sig att Archie hade lagt sig för att sova middag men det spelade ingen roll; han låg lugnt kvar medan veterinären klämde och kände på hans lilla ansikte :=)!
Även veterinären delade Torbjörns åsikt om att inte bry sig om denna lilla skönhetsdefekt så Archie får fortsätta att gå omkring med en kula i huvudet :=).

Om inte annat kommer han att vara extremt lätt att känna igen om han skulle bli stulen eller kidnappad :=)!

Utrustningens inverkan på ridningen

Igår fick jag ett mail från min goda vän dressyrryttarinnan A.

A bytte sadel för några veckor sedan och har sedan dess kommit med glädjestrålande rapporter om vilken skillnad den nya sadeln gjort för både hennes och hennes hästars del. Hästarna går helt enkelt bättre med den nya sadeln, eller så KÄNNS det bara bättre, dvs mycket behagligt för ryttaren.

Eftersom A är en skicklig dressyrryttare som har tävlat på hög nivå, ridit länge och på många olika hästar och ÄNDÅ upplever en klart märkbar skillnad, TROTS att den sadel hon tidigare använde inte på något vis var en ”dålig” sadel får detta mig att fundera över hur många ”medelryttare” som hade kunnat uppleva mycket bättre ridning med byte av utrustning?

Själv är jag ganska kinkig med min utrustning, i alla fall den delen som, när jag rider är det som ”förbinder mig” mig hästen, dvs tyglar, sadel och stövlar. Det är ju med dessa man har den största närkontakten med hästen om ni förstår vad jag menar.

Jag har idag 2 sadlar: en exklusiv dressyrsadel (Amerigo Classic) som jag har köpt ny för något år sedan och en hoppsadel (Stübben Siegfried) som är ca 40 år gammal.

Skillnaden mellan sadlarna är milsvid och då inte bara eftersom det ena är en hoppsadel och den andra en dressyr-dito.

Dressyrsadeln är för mig mycket skön att sitta i och den ger mig en korrekt sits. Hoppsadeln är i jämförelse som att sitta på en planka. Om jag skrittar ut i den får jag ont i ryggen efter 10 minuter. Av denna anledning använder jag bara sadeln när jag hoppar, dvs 1 gång i veckan.
Jag försöker aldrig att göra något avancerat dressyrarbete i hoppsadeln, helt enkelt därför att jag inte kan sitta 100 % korrekt i den och därmed inte heller INVERKA 100 % korrekt. Och om jag inte kan inverka korrekt: hur kan jag då begära att hästen ska gå 100 % korrekt?

Samma sak vad gäller stövlar! Jag skulle i och för sig kunna rida BARFOTA om det krävdes, eller i träskor eller högklackade sandaler men det skulle åter igen inte bli 100 % korrekt inverkan. En läderstövel ger MIG det mest optimala stödet och skänkelläget och så tror jag faktiskt att det är för de flesta, i alla fall om de vänjer sig vid läderstövlar.

Jag minns ett tillfälle då jag provred en kompis häst med HANS sadel och träns. Jag kände mig som värsta nybörjaren; jag for omkring i hans obekväma sadel och hade noll känsla för hur hårt jag höll i hans hemska gummityglar.

Jag bad att få använda min egen sadel och mitt träns nästa gång jag red och det var som skillnad mellan natt och dag. Jag hade en helt annan känsla och hästen gick ju givetvis därefter.

Jag vill påstå, precis som jag antyder ovan att många ryttare faktiskt hade kunnat förbättra sin ridning avsevärt bara genom att BYTA UTRUSTNING.

Jag har många gånger tex läst om ryttare som får skavsår både ”här och där” när de rider. Det säger sig självt att man inte kan sitta avslappnat och korrekt om man har skavår som svider som eld när man sätter sig i sadeln.

Ofta vet man ju inte vad man saknar förrän man provar något nytt och det kanske man som ryttare skulle försöka göra lite då och då? Kanske låna utrustning av varandra?

Dagens träning

Idag övergav vi för stunden det mesta av sidvärtsrörelseträningen, det börjat bli lite väl tjatigt och det kan också lätt bli så att man fastnar i det (om det inte fungerar) och inte hinner med så mycket annat.

Vi började passet i extremt lång och låg form och övergick därefter till att göra lite bakdelsvändningar. Även om vändningarna är stora så utför Archie dom bättre och bättre, det är bara lite kvickhet i bakbenen som saknas.

Skänkelvikningarna kollades som sagt av som hastigast och Birgitta konstaterade att de i alla fall är/ blir bättre och bättre.

Lite bytesförsök blev det också och tyvärr slår Archie mot spöt när jag vill förstärka skänkelhjälpen. Detta bakut-sparkande gör att jag drar mig för att klippa till honom (jag vill helt enkelt inte ramla av) även om han behöver en tydligare hjälp för att byta. Birgitta tycker att jag är gräsligt mesig men som sagt: min balans är usel och jag hade säkert hamnat i backen om Archie sparkade tillräckligt rejält.

Min plan är att fråga en kompis som är ridlärare om HAN vill sitta upp och göra några bytesförsök; det är bättre att någon som vågar gå på Archie gör det än att jag sitter och gör så att det varken blir ”hackat eller malet”.

Avslutningsvis gjorde vi några avbrott från galopp till skritt; ännu en avslöjande övning som vi inte behärskar fullt ut ännu.

Veckan som gått

Jaha….vad hände egentligen förra veckan?

* Jag skickade in träckprov på den lille och på Arch och båda var maskfria. Jätteskönt!

* På dressyträningen upptäckte jag att jag kunde rida med en hand. Där ser man!

* Archie och jag slog personligt höjdhoppsrekord på hoppträningen, en hel meter! Tjohej!

* Min för det mesta mycket svarta häst börjar nu få sin sommarfärg- tydligt brun. Trist!

*Inte heller denna gången lyckades vi få med oss en rosett från Skromberga ryttarförening. Retligt!

* Efter non-stop-regnande hela måndagen har vädret åter varit strålande i bokstavlig bemärkelse hela veckan. GRÄS-ligt bra för tillväxten i den hage där hästarna ska gå i sommar.

* Jag hade planer på att byta försäkringsbolag från Agria till Sveland men drog öronen åt mig efter tips på Internet om att man ska undvika byte av bolag för att inte riskera att det nya bolaget börjar krångla om hästen får en skada som den tidigare haft (i Archies fall tex knälessinflammation). Kan bara åter konstatera att man har stor nytta av olika diskussionsforum på nätet. Lärande!

* Morotsleveranserna upphör inför sommaren! Vi köper stora säckar med fina morötter för 40:-/ säck och får dessa levererat var 14:e dag. Ett gott kvällsmål tycker Archie. Nu får vi vänta på nya morötter i höst och innan dess hinner det väl komma lite äpplen på mitt träd hemma i trädgården. Äpplena är Archie inte alls lika förtjust i men han äter dom i brist på annat, i alla fall några stycken om dagen. Jag tillhör de hästägare som inte räds att fodra med äpplen, tycker det känns dumt att slänga fullt ätlig fallfrukt och ingen av mina hästar har någonsin reagerat negativt, inte ens Heron som kunde äta 20 äpplen om dagen utan problem.

* Jag och min man slutbetalade vår resa till Mallorca. Även om man inte ska planera för mycket när hästar är inblandade så är i alla fall TANKEN att Arch ska ha en lugn och behaglig semestervecka i hagen på Yddinge samtidig som vi har detsamma på vårt all-inclusivehotell i Alcudia med början 12 juli.
http://www.apollo.se/Travelling+with+apollo/Catalogue/Spanien/Mallorca/Alcudia/Hotel/Grupotel+Amapola.htm?Search=True&CountryTrackerId=2772&DestinationTrackerId=6660

Dagens tävling!


Dressyrbanan!

När jag tittade igenom mina papper idag kunde jag konstatera att det är ganska exakt 1 år sedan som Archie tävlingsdebuterade, på samma klubb där jag var idag: Skromberga ryttarförening.

Det är inte klokt vad fort tiden går! Och som Archie har utvecklats!

För ett år sedan startade Archie alltså i sin första LC och nu har han redan en mängd placeringar upp till LA. Fantastiskt!

Även denna gången ”vann jag framridningen” (jag red en LA:1).

Jag hade att välja på att rida med övriga ryttare i en djup sandpadock eller ensam i ett relativt dammigt och småstenigt ridhus. Jag valde ridhuset och satt där och red i godan ro när jag hörde mitt namn ropas upp.

För att göra en lång historia kort så hade 2 av de 7 ekipag som från början var före mig i klassen strukit sig utan detta meddelats eller noterats på startlistorna så helt plötsligt var det min tur att rida; jag som trodde att jag hade minst 10 minuters framridning kvar.

Nu är jag ju så rutinerad och Archie är inte den som behöver jobbas ihjäl på en framridning men det blev ändå lite ”hoppsan!” över det hela. Om det var därför eller inte låter jag vara osagt men vi hade en del ”missar” i programmet, eller kanske inte direkt missar utan snarare moment som vi vanligtvis gör MKT bättre. Ryggningen tex blev en seg dragkamp; i vanliga fall ryggar Archie jättebra, villigt och rakt. Ökningarna blev det inte så mycket av med och några volter blev inte heller så runda och fina som de alltid är på träning.

Ja ja…helhetskänslan var ändå helt ok och Archie gick som sagt super på framridningen.

Någon placering blev det inte men jag var nöjd ändå.

Hemma mötte jag min vana trogen 2 OUPPFOSTRADE (vuxna) människor i stallet som, som vanligt tittade tvärs igenom mig utan att fråga hur det hade gått (läs mer om detta i inlägget ”Avundsjuka”).

Birgitta, 12 år, tänkte ondskefullt ”När (inte OM) Archie blir uttagen till OS ska jag ge Er två en speciell inbjudan”.

Birgitta, 42 år, vet att Archie aldrig kommer till OS och att det inte är lönt att varken reta sig på ohyfsade människor eller tro att man kan uppfostra dom.

Sommar!


Även om man brinner starkt för något (som i mitt fall hästar) tror jag att det är viktigt att även hitta andra intressen i livet…..

.
…lite lagom trädgårdsintresse kanske?

Hade någon för några år sedan sagt att JAG skulle bli intresserad av trädgårdblommor hade jag skrattat, uppvuxen i lägenhet som jag är (och bodde så tills jag var över 35) men det är tydligen aldrig för sent att ändra sig!

Den utlovade sommarvärmen har verkligen infunnit sig och jag har tagit tillfället i akt och legat och solat halva dagen samt småpysslat med min trädgård.

Ridningen avklarades på morgonen och eftermiddagens bestyr (borstning och en liten promenad för bete har jag överlåtit åt Lina, hästskötaren).

Ibland är det skönt att bara ta det lugnt och njuta!

Ju äldre jag blir desto mer inser jag betydelsen av orden ”leva för dagen”. Numera försöker jag verkligen att njuta av alla guldkorn livet har att erbjuda. Jag försöker att utnyttja varje tillfälle till att må bra och undviker om det går sådant som inte skänker glädje. Det är lätt att bara låta dagarna gå utan att reflektera över hur man fyller dom men det är något jag skulle rekommendera alla att göra!

Avmaskning

Härom dagen skickade jag en lite ovanligare form av brev; ett bajsbrev :=)!

Skickade alltså lite av Archies och Birks bajs (dvs ett TRÄCKPROV om man ska använda den korrekta terminologin) för att kolla deras mask-status.

Vid förra kollen; strax efter hemkomsten från Yddinge där gossarna gick i en egen hage visade proverna att Birk var maskfri och Archie hade mycket liten maskförekomst. Birk slapp avmaskingen medan Archie fick en spruta, mest för säkerhets skull.
Denna gången var både gossarna maskfria vilket var en lättnad trots att jag nästan hade förväntat mig det.

I vårt stall finns det fortfarande hästägare som regelmässigt avmaskar sina hästar utan att ha en aning om det behövs eller inte.

Det mest ”komiska” (?) är de som avmaskar sina hästar trots att de (hästarna) inte gått på bete (eller i gräshage) på många, många år.
Jag undrar hur dessa hästägare tror att hästar blir maskangripna egentligen? Luftburen smitta :=)?

Man kan ju bara hoppas att det blir ett slut på denna slentrianmässiga avmaskning i och med att alla avmaskningsmedel numera har blivit receptbelagda. Då är det kanske inte lika lockande att trycka i hästen maskmedel ”just in case” om man först måste göra sig omaket att ringa/ kontakta en veterinär för att få ett recept.

Genom mina internetkontakter har jag möjlighet att få gjort träckprov till en långt billigare kostnad än om jag tex skulle lämna in ett prov på vår ATG-klinik och jag tycker att detta är bra sätt att slippa trycka i hästen GIFT (som ju avmaskningsmedel faktiskt är- hur skulle det annars ta död på maskarna) om det inte behövs.

Om någon är intresserad av att få snabbt och billigt träckprovssvar så kan ni maila till: madick@madick.se .Jag kan också förmedla kontakt vid behov, maila mig i så fall!

”Cityhäst” vs ”lantishäst”

Jag får ibland känslan av att vissa tror att ”cityhästar” (dvs de som står uppstallade i/ vid en storstad) är räddare/ mesigare än hästar som finns ”ute på landet”.
Fast frågan är vilka hästar som GENERELLT är mest orädda: ”city-hästar” eller ”lantishästar”?

Förvisso beror det väldigt mycket på ”helhets-miljön” men om jag ska hårddra och jämföra en häst som tex står på vår ridskola i Malmö och en häst som står ”in the middle of nowhere” långt ute på vischan så tror jag nog att våra hästar generellt är oräddare.

Varför? Tja…om man står i ett stall väldigt ödsligt och sällan och aldrig lämnar ”närområdet” (för att tex träna och tävla): VAD kan egentligen skrämma upp hästen efter ett tag? Inte mycket anser jag.

Vi som däremot står som jag, mer i stadsmiljö, måste konfronteras med långt mycket mer: mycket intensivare trafik av olika slag framför allt.
Jag brukar lite skämtsamt säga att kan man rida ut sin häst hos oss (på ridskolan) då kan man rida ut ÖVERALLT!

Efter gårdagens uteritt med Archie kunde jag konstatera att han måste kunna ridas på gator, cykelstigar, riskera att möta motorcyklar i full fart (med DET ljudet de åstadkommer), långtradare, lastbilar, cyklande ungar, barnvagnspromeneranade föräldrar, joggare, barn som har fotbollsträning, folk som rastar (ibland okopplade) hundar, tävlingscyklister som är ute och träningskör i långa rader, trav-ekipage som kör snabbjobb, galoppörer som gör detsamma, traktorer som harvar, gräsklippare som klipper gräs, häcksaxar som klipper häckar MED MERA MED MERA!

En annan typ av annonser

Om man blir besviken på annonser om hästar och hus så tycker jag sällan att man blir det om man någon gång behöver handla någon möbel till stallet.
Ovan ser ni vilken fin furugarderob jag köpte häromveckan för bara 250 kronor. Garderoben inhyser numera samtiga tömköringssaker, min hoppsadel, mitt kandar, täcken, schabrak och flera dunkar med E och B-vitamin. Så den sväljer en del!
Garderoben bredvid (den ljusblå) köpte jag för säkert 5 år sedan för 100:–. Den har jag numera skänkt till en annan inackordering i stallet.
Archies ryktsaker har ett eget köksskåp att husera i, även detta köpt på annons för en hundring.
Så mitt tips om ni behöver förnya i stallet är att kolla runt på exempelvis http://www.blocket.se/. Där finns ”allt”! Det finns ju ingen anledning att köpa nytt och omonterat på tex Ikea när man kan få det färdigmonterat och långt billigare på annons!