Har belyst detta problem tidigare men känner att det är dags att ”avreagera” mig igen.

Som ni vet ligger vårt stall utmed en 70-väg och den kan periodvis vara ganska trafikerad av både bilar och alla möjliga andra fordon- allt från jättelångtradare på många meter till rullskidsåkare (!) som skrämmer slag på hästarna.

Eftersom Kreon är som han är- kan hoppa till för allt möjligt, försöker jag alltid att med handen markera ”sakta ner” till de bilister jag möter.

En del krypkör föredömligt förbi medan andra vrålkör förbi som om de antingen inte uppfattat min signal eller inte bryr sig.

Jag har såååå svårt att förstå att man rent ut sagt VÅGAR fräsa förbi i ”hundranittio”- skulle man verkligen vilja ha en ryttares ….tja i värsta fall LIV på sitt samvete oavsett  ”vems felet var” och ”har man en så dum häst borde man inte rida ut” (jodå…den kommentaren har jag hört för egen del…).

Att sakta in tar bara några extra sekunder- sekunder som kan vara avgörande om en känslig häst fortsätter att skritta lugnt eller far i luften.

Min trista erfarenhet är att enda sättet att EVENTUELLT få bilförare att lugna ner sig är att rida på en ”galen” häst för när Kreon hade sin värsta uteridningsperiod i våras då han både slängde sig hit och dit, försökte stegra sig osv (tack gode gud att DET beteendet försvann)  DÅ minsann vågade bilarna knappt köra förbi honom.

Hur mycket jag än försökte vinka förbi dom kunde det bildas KÖER (helt sant) bakom oss för ingen vågade köra förbi men har man en häst som skrittar till synes lugnt då kan man alltså bli omkörd i vilken fart som helst.

Tråkigt är det och jag vet inte riktigt hur man skulle kunna förändra förarnas beteende- det enda jag vet är att jag så långt det är möjligt undviker att rida på bilvägar även om det ibland är nödvändigt.

Fick ett sms från en stallkamrat idag där det stod ”Ha ha….vilket krig på din blogg…ren och skär underhållning 😉 ”.

Och även om jag inte skulle vilja beteckna era kommentarer som ”krig” så vill jag verkligen tacka för er ÄRLIGHET när ni svarar på både samvetsfrågorna och annat.

Jag tycker att ”man” så ofta vill framställa sig själv i en dager så som man skulle vilja VARA/AGERA och inte så som man verkligen ÄR- det är mänskligt men därför är jag också tacksam att jag har läsare som faktiskt vågar stå för sina åsikter även om de inte alltid är ”politiskt korrekta”.

Samvetsfrågorna hoppas jag inte bara ska roa utan mana till eftertanke- är just MITT sätt det bästa eller finns det andra sätt att resonera på? Finns det aspekter som jag inte har beaktat och kan myntet ha mer än den sida som jag stirrar mig blind på?

Hoppas att ni fortsätter att kommentera- vill ni vara anonyma så är detta helt ok även om jag föredrar att ni kallar er NÅGOT och inte Anonym eftersom det då kan bli svårt att skilja den ena anonyma skribenten från den andra.

Jag har frågat förr och jag gör det igen- fast mest för syns skull känns det som.

För vuxna läsare verkar mycket mer ”försiktiga” eller är ni bara ointresserade och/ eller har inget ni vill skriva om?

Kanske ni i stället har något som ni vill att JAG ska skriva om?