Gratis är godast (om överutfodring)

Funderade vidare på detta med att vissa hästägare dagligen ger sina promenad/hobbyhästar 2-3 kilo kraftfoder (ibland till och med mer) och här skulle jag faktiskt vilja ”anklaga” en del stallägare för att de i vart fall BIDRAR till denna, som i alla fall jag anser många gånger överutfodring.

Varför ger så många sina hästar kraftfoder trots att både forskning och ärligt talat SUNT FÖRNUFT visar att en hobbyhäst som rids ett fåtal timmar (4-5) i veckan knappast behöver sätta i sig flera kilo havre eller annat spannmål om dagen?

Jag tror att en del av förklaringen är GAMMAL HÄVD- dvs ”så har man alltid gjort” ända sedan man använde sig att hästar i jord och skogsbruk men också det jag ibland raljerande benämner som ”GRATIS ÄR GODAST”.

Min erfarenhet är att människan är sådan till sin natur att den gärna vill utnyttja det som är gratis eller ”ingår” och i många stallhyror ingår TYVÄRR kraftfoder.

Minns att det i mitt första hyreskontrakt på ridskolan stod att det ingick 5 (FEM!!!) kilo havre i stallhyran och det kunde man ju skriva gudbevars…..ingen utnyttjade ändå hela denna ranson men det såg säkert generöst ut ”på pappret”. Man kunde lika gärna ha skrivit 8 kilo eller 30 kilo…ingen risk att man behövde leverera så att säga….

Även på nuvarande anläggning ingår det flera olika fodersorter i stallhyran om man betalar för fullskötsel (dvs inte i ”mitt” stall där vi mockar och sätter foder själva)- exempelvis en müsli som kostar ganska många fler kronor per kilo än vad tex ”traditionell” havre kostar.

Jag har under dessa mer än 3 år som jag har stått på anläggningen hunnit se en hel del hästar komma och gå och utan att ha intervjuat deras ägare kring fodervalet vågar jag drista mig till att tro att majoriteten INTE hade åkt och köpt exempelvis detta dyra foder om det INTE hade ingått i stallhyran.

Dels hade man inte velat lägga flera hundra kronor på fodret per månad och dels givetvis inte heller ha böket med att åka och köpa maten och släpa hem den. Nej- då hade man nöjt sig med tex havre och ensilage (som ingår i riklig mängd i stallhyran)  eller slopat kraftfodret helt.

Men när det nu finns där och som sagt INGÅR GRATIS då ”passar man på”.

Så om man vill att Sveriges alla promenad/hobbyhästar ska äta mindre kraftfoder så är jag övertygad om att en väg att gå är att slopa kraftfoder i stallhyrorna- tro mig…det hade märkts direkt!

Tisdag- förbannade raketer!

Så här på årets första dag hade jag bokat en träning för Kreon hos X.

Allt var frid och fröjd medan jag ledde runt Kreon i ridhuset i väntan på X men när han kom hann han knappt sätta sig i sadeln förrän ”helvetet” bröt ut.

Någon/ några ”roade” sig tydligen med att skjuta upp raketer i närheten av ridhuset (klockan var då ca 17.30) och det small ju givetvis till rejält varje gång dessa avfyrades.

Kreon stackaren blev FULLT FÖRSTÅELIGT rädd och även om han inte gjorde mer än att han tvärstannade och tittade förskräckt åt smällens håll varje gång en sådan brakade lös (dvs minst 10 gånger) så kokade jag inombords.

Inte så roligt att få halva träningen förstörd på detta fullständigt onödiga vis och vi jobbar ju mycket med att LUGNA Kreon, inte att stressa honom på detta ologiska vis.

Tack och lov upphörde smällandet efter ett tag och Kreon kunde komma till ro och låta X inverka på honom.

Det blev mest galoppjobb med både enkla och vanliga galoppombyten och när passet närmade sig sitt slut visade Kreon riktigt fin rörlighet i denna gångart och var väldigt väl framme för skänklarna.

Så slutet gott allting gott men hade jag fått tag i dom som smällde raketerna så…..

Påminnelse!

Påminner om Kyras clinic på Flyinge söndagen den 6 januari då jag hört att det finns en hel del biljetter kvar.

Vet att flera bloggläsare redan planerat in detta i sina kalendrar och hoppas på att få träffa ännu fler!

Mer info om clinicen hittar ni här !

Dagens (tolknings)fråga

Om du hade en häst som var säg 6-8 år gammal och denna häst fick 2-3 kilo kraftfoder om dagen samt hade för vana att i vart fall någon/ några gånger i veckan bocka med dig på ryggen eller bralla iväg; hur skulle du tolka detta:

* Hästen är GLAD- kul! Låt det förbli så.

* Hästen har överskottsenergi pga för lite motion och/ eller för mycket kraftfoder- jag minskar på det sistnämnda.

Efter att ha läst några olika diskussioner på framför allt 2 ungdomsbloggar slås jag av hur olika (?) barn och ungdomar vs vuxna resonerar.

För medan nästan alla ungdomar anser att en brallande häst är en GLAD häst som man inte ska försöka stoppa från dessa glädjeyttringar så INBILLAR jag mig att vi vuxna snarare hade börjat med att dra ner fodret, eller har jag fel, mesig dressyrtant som jag är?

Året som gått

Ja, precis som jag ofta tycker att veckorna swischar förbi tycker jag också att året som gått försvann i ett huj.

En hel del blev inte alls som jag tänkt mig men så är det ju med livet ibland- man kan vilja och planera en massa men det kan ändå bli på ett helt annat sätt, ibland bra och ibland dåligt.

Redan tidigt på året visade Kreon minst sagt otrevliga sidor när jag tävlade honom; han kunde börja bocka, vägra att galoppera, försöka stegra sig och han kändes på tävlingsplatserna allmänt både okontaktbar och obehaglig att rida av och till.

Han kunde gå som en klocka på framridningen för att från ingenstans uppvisa detta beteende och det var givetvis väldigt otrevligt, både för mig och säkerligen också för de andra som befann sig i hans närhet.

Värst var det alltså på framridningarna men även inne på banan blev det en hel del ”jag vägrar att galoppera”-ryck och efter att ha gjort en handfull mer eller mindre misslyckade tävlingsförsök bestämde jag mig i somras för att ta hjälp av en skickligare (och MODIGARE) ryttare.

Sålunda inleddes mitt samarbete med X som faktiskt även en gång i tiden ridit in Kreon även om just detta inte påverkade mitt beslut att anlita just honom. Jag ville ”bara” ha en skicklig, klok och lugn ryttare  som kunde rida Kreon regelbundet och det har jag fått också.

Med X har Kreons fortsatta tävlande efter sommaren gått bättre och det har till och med blivit några rosetter i LB och LA men det opålitliga beteendet är långt ifrån bortslipat och det är bra att en så klok och orädd ryttare som X får fortsätta att arbeta med detta- utan att egna rädslor sätter käppar i hjulet och utan att man tappar fattningen och blir galet arg på Kreon vilket jag tror att många ryttare hade kunnat bli utan att det hade hjälpt det minsta.

Om vi lämnar tävlandet och går över till träningarna så blev de regelbundna träningarna för NN inte alls av i den omfattning som jag hade önskat.

Samtidigt hade jag innerst inne inte förväntat mig det heller; NN bor så långt bort (Stockholm) att det har visat sig mycket svårt att få ihop hennes tid med allt annat som också ska klaffa.

De träningar som dock genomfördes har varit både givande, roliga och ofta väldigt lyckade och det är väldigt skönt att ha NN som en stöttepelare som dessutom är så förtjust i min knäppa häst.

Under sommaren stiftade jag bekantskap med en ny tränare, Christina, som numera håller regelbundna träningar på vår anläggning vilket är väldigt skönt.

Den skånska vintern kan ju vara väldigt oberäknelig och man vet ibland inte från den ena timmen till den andra om man ska våga/ kunna köra iväg med släpet så det är onekligen mycket praktiskt när tränaren kommer till en i stället.

Ni som har följt bloggen länge vet att jag fram tills i somras fick mycket hjälp av Mini som numera arbetar i ett av de mest etablerade dressyrstallen i Danmark.

Hon lär sig massor och det är så klart jättekul för henne men ett stort avbräck för mig- det ska sägas.

Trots att jag är mycket tacksam över mitt samarbete med X och Christina så VAR det otroligt praktiskt att kunna få hjälp av Mini (som jobbade på vår anläggning) mer eller mindre när jag ville och hon gjorde också ett utmärkt jobb med Kreon.

Året har också, vilket är vanligt när man har djur tyvärr, innehållit en del skador och i Kreons fall kom den första i april.

När jag skriver ” i Kreons fall” så var det bokstavligen så; han ramlade/föll/ gick omkull på asfaltvägen utanför stallet efter att ha slitit sig när jag var ute och tömkörde.

En skock får som kom rusande mot honom, om än på håll, blev för mycket för hans nerver och han tog ett jättehopp framåt, jag tappade tömmarna och sedan skenade han i kanske 500 meter på asfalt innan han gick omkull.

I fallet fick Kreon en hel del skrapsår varav alla var ytliga utom ett enkrona-stort sår mitt på vänster bakkota som var djupt och tog en evighet att läka.

Efter 6-7 veckors stillastående i en sjukhage kunde jag äntligen sätta igång min häst under Minis sista månad i Sverige och dessa veckor swischade allt annat än förbi kan jag säga.

Jag var otroligt deprimerad och ledsen och dessutom livrädd för hur det skulle gå att sätta igång ett presumtivt vilddjur med vilket jag skulle lämnas ensam, utan Mini, inom kort.

Men igångsättningen gick mycket, mycket bra och jag hade en underbar ridsommar med mestadels så härliga ridpass att jag knappt kunde bärga mig tills jag skulle få rida nästa gång.

I början av september märkte jag dock att Kreon ibland tog enstaka ”konstiga steg” när jag travade i höger varv och för att göra en lång historia kort visade ett veterinärbesök att en knäledsinflammation höger bak var ett faktum. Detta ben har varit Kreons svaga punkt  sedan jag köpte honom i september året innan så egentligen var jag inte så förvånad över att just detta ben ”drabbats” men det var ju inte desto mindre tråkigt för det.

Efter nya 6-7 veckors vila, denna gång inte i sjukhage tack och lov är Kreon nu igångsatt och rids mer eller mindre för fullt.

Så nej, ridåret blev inte som jag tänkt mig- att jag inte har kunnat tävla bra och att Kreon har varit skadad har varit stora minus.

På plussidan måste jag dock tjata vidare om att detta ibland märkliga djur nästan har skänkt mig fler underbara ridpass än alla mina föregående hästar tillsammans så detta gör att jag ändå ser med tillförsikt på framtiden.

Jag tänker inte orda om några mål eller planer för 2013- därtill är jag för skrockfull och dessutom vet man aldrig vad som väntar runt hörnet!

Måndag- vädertrots

Nej, skånevädret ville inte visa sig från någon bra sida idag heller- ösregn och blåst hela förmiddagen.

Det var faktiskt så jag tyckte synd om hästarna när jag släppte ut dom i deras sjöar- frisk luft var väl det enda positiva de fick ut av dagens hagvistelse och motionen är som jag nämnt tidigare lika med noll- alla står ihopkurade och helt stilla, hela tiden.

Vädret till trots beslutade jag och Heras hjälpryttare Anna oss för att fullfölja vår plan att rida ut och det var vi mycket nöjda med när vi väl hoppade av hästarna, dyngsura efter 1 timmes skrittande och travande i blåsten.

Men det var skönt att komma ut och skönt att inse att raket och smällar-galningarna nog hade hämmats av vädret för vi hörde inte ett enda brak på vår uteritt- något som jag annars varit lite orolig för vad Kreon skulle anse om.

Senare idag lär det bullra mer men nu står han tryggt förankrad i sin box med back on tracks stallbandage runt om så det ska säkert inte vara några problem.

Soya är tack och lov inte det minsta berörd av smällare och raketer (och de avfyras i ärlighetens namn inte med samma frenesi här ute på landet som inne i Malmö där det kan låta som ett pågående krig ibland) men jag kommer ändå att vara på min vakt när vi går sista rundan för kvällen.

Nu återstår för mig att så här på årets sista dag önska er alla ett gott nytt år- fortsätt att läsa och kommentera på bloggen lika flitigt som hittills så ska jag nog också hålla farten uppe vad gäller nya inlägg!

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du är bjuden till en större privat nyårsfest där arrangörerna har uttryckt önskemål om att alla deltagare ska bidra med 100 kronor i förväg för att raketer och nyårssmällare ska köpas in och avfyras gemensamt vid tolvslaget.

Hur resonerar du:

* Jag avböjer deltagande då jag är helt emot raketer och nyårssmällare.

* Jag bidrar med de 100 kronorna fast jag egentligen INTE vill och när raketerna skjuts upp stannar jag kvar inomhus.

* Jag bidrar med de 100 kronorna och deltar vid uppskjutningen- jättekul!