Fredag- hjäääälp….nervträning

Ja, idag fick Kreon verkligen träna sina små nerver- på att hålla dom i schack that is.

Jag hade gärna avstått från denna typ av träning men tyvärr råder jag inte över vad andra ryttare och hästar gör, varken frivilligt eller ofrivilligt och då har jag antingen att gilla läget eller att rida i ottan i min ensamhet.

Dagens dressyrpass inleddes nästan omgående med att en ponny kastade av sin lilla ryttare, detta föregicks av en kortare skentur i häcken på Kreon typ och han blev ju minst sagt….tja…upphetsad av detta.

Barnet hade inte mer än hunnit landa i marken (oskadd tack och lov) förrän nästa ryttare satte igång.

Människan smackade KONSTANT och när jag skriver KONSTANT så menar jag verkligen KONSTANT.

Jag höll säkert på likadant när jag red på seg-Archie utan att tänka på det men tro mig….NU tänkte jag verkligen på det.  Tack och lov verkade Kreon inte lika lättstörd som sin ägare och det är verkligen ett positivt framsteg mot förra vintern då han blev ganska uppjagad om andra ryttare satt och tjoade på sina hästar.

Men som sagt; fck jag välja skulle jag gärna avstå både avramlande barn och smackande vuxna!

Jag lyckades i alla fall arbeta med det jag hade föresatt mig, det vill säga det gamla vanliga.

Femtusen galoppfattningar från skritt och trav, förvänd sluta i trav, tempoväxlingar i trav och galopp och ….tja…det var nog det hela.

När passet var över och jag skulle åka hem noterade jag ett par skarpa strålkastarljus i närheten av vår största hage och det visade sig vara en liten bil som hade halkat av vägen och var halvvägs ner i diket och på väg in i hagen.

Jag och 4 andra starka rådiga 🙂 lyckades med förenade krafter återföra fordonet till vägen igen och med dagens goda gärning i bagaget kunde jag bege mig hemåt (gissa om jag krypkörde efter DEN incidenten….).

Reklamerat….igen!!!

Bara för att jag har uppmanat mina medmänniskor till att ”reklamera mera” så verkar det som att detta är mitt eget öde.

Om någon minns så köpte jag ett snitsigt, tomterött schabrak för knappt 2 månader sedan och jag har faktiskt bara hunnit använda det så pass lite att det endast är tvättat en gång.

Efter tvätten glömde jag lite bort att jag hade detta schabrak tills jag tog fram det häromdagen och genast såg att några centimeter söm hade släppt.

Givetvis är detta inget jag accepterar oaktat att schabraket bara kostade 229 kronor så det blev till att ta sig omaket att köra till EKO och lämna tillbaka det.

Nej, nu ska jag nog hålla mig till Mias schabrak- studerade mitt ena nyligen och det verkar banne mig vara sytt av järntråd ha ha….jag ska inte säga för mycket men det känns som att det kommer att hålla i ”tusen år”.

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du behöver avlastning med din häst och följande personer har erbjudit sig att hjälpa dig som medryttare:

1. En duktigare ryttare än du som vill hjälpa dig gratis mot att denne får tävla hästen 1 gång i månaden.

2. En ryttare som rider hästen helt ok (men inte lika bra som du) och som vill betala halva stallhyran som medryttare.

3. Din bästa kompis som rider ungefär som du och som vill hjälpa dig utan att betala.

Vem väljer du och varför? Utgå från den häst du äger idag.

Och så hälsade han på igen!

besök

Även idag hjälpte min hjälpryttare till att ta in hästarna från hagen!

Nog för att det har töat otroligt de sista dagarna men känns inte hans klädsel liiiiite  ”fel” i sammanhanget ändå eller är det bara frusna Birgitta som är avis?

Ett nytt (och kanske ovanligt) bloggtips!

Nu var det länge sedan jag tipsade er om någon läsvärd blogg, delvis beroende på att jag faktiskt sällan hittar några som är värda att hänga kvar vid.

En del bloggare uppdaterar aldrig, andra kan knappt stava till de enklaste ord, har ingen röd tråd i bloggandet, skriver totalt ointressant för det mesta osv och då är det inget för mig.

Men nyligen ”sprang” jag på en blogg som faktiskt överraskade mig positivt- tjejen som driver den ÄR BARA 11 ÅR?!?!?!!?

Det kan man inte tro när man läser den och jag måste också verkligen hissa denna otroligt insiktsfulla kommentar som jag läste på hennes blogg:

”Jag är inte intresserad av märkeskläder mm för jag vet att jag inte rider bättre med det….. men jag som alla andra vill ju ha det andra har 😉 Är dock väldigt tacksam för att jag kan ha fler ponnys istället.”

Bloggen har  i landet lagom ett måhända provocerande namn : http://motosidressyr.blogg.se/

Torsdag- hopp och studs

Idag var det äntligen dags för löshoppning igen- visst hade jag kunnat göra detta oftare på egen hand men det ska inte förnekas att det är skönt att kunna hjälpas åt att dra fram allting när vi är flera vars hästar ska träna.

Alternativet är att jag hoppar själv tidigt på morgonen och då känner jag mig oftast lite för stressad eftersom jag ju ska till jobbet för att vilja ställa mig och börja dra fram en massa hinder.

Idag blev det studs-hoppning; utmärkt för Kreons uppbyggnad tycker jag- han ska ju inte träna för att hoppa per se utan för att aktivera hela kroppen på ett omväxlande sätt.

Och så får han ju chansen att passa på att rusa runt som en dåre i ridhuset utan att jag sitter på- säkert skönt att få avreagera sig på detta vis :).

Hoppningen gick som den brukar; Kreon har lätt för sig och är därför också lite nonchalant, jag tror absolut att en ”riktig” hoppryttare hade haft nöje av att träna honom men jag känner mig inte tillräckligt sadelfast för dessa övningar då han kan fara iväg, sparka bakut osv i upphetsningen.

bild(4)

Ibland passar vi på att träna hästarna på ”titt-hinder”, sist en vattengrav och idag en mur- väldigt bra att vänja hästarna på detta vis och jag skulle absolut rekommendera det till fega ryttare med räddhågsna hästar :).

Landmann var lite tveksam till en början…..

bild(3)

…medan Qvintina visste hur det hela skulle gå till direkt.

bild(2)

Qvintina leker sig över de 4  studshinderna.

Kan du lasta överallt?

Läste i senaste Ridsport (eller var det Hippson?) hur man kunde aktivera sin häst under vintern om man ville ge den vila men ändå sysselsätta den på något vis och något av tipsen handlade om ledarskapsträning från marken.

Detta tips, parat med mina funderingar kring körning av transport på vintern som jag skrev om nyligen fick mig att tänka vidare på det här med lastning och hur man faktiskt skulle kunna använda ledarskapsträningen till det.

När jag skulle köra till veterinären i förra veckan var jag så nervös att jag inte skulle kunna köra transporten upp för en liten backe vi har för att komma upp/ ner till stallplanen att jag valde att parkera transporten utanför vårt ridhus i stället. Ridhuset ligger kanske 60-70 meter från stallet och  bortom hagarna.

Där har jag aldrig lastat Kreon men när jag tog ut honom ur hagen och gick dit i stället för till stallet så gick han in i transporten utan några större funderingar.

Trots sina ibland väldigt irriterande issues över både det ena och det andra när man rider så är Kreon nästan lika lättlastad som sina föregångare i min flock och tro mig…att ha en lättlastad häst har jag varit otroligt tacksam över många gånger.

Jag har lastat ur på motorvägen (hål i kylaren, bilen kokade), på en 70-väg i snöstorm (bilen och släpet fastnade i en backe), inne i centrala Helsingborg (också pga snöstorm) och det har gått hur smidigt som helst- just för att alla mina hästar har varit lättlastade.

När Décima fick ett sådant kolikanfall att hon behövde buköppnas var det guld värt att kunna lasta henne ensam på ridskolan klockan 7 på morgonen en helgdag- innan någon annan hade komma dit för att hjälpa mig vågar jag inte tänka på vad som kunde ha hänt.

Jag tycker absolut att man ska FÖRSÖKA att lasta sin häst SJÄLV och ÖVERALLT eller i alla fall TRÄNA på att göra hästen så lättlastad som man KAN utifrån sina och hästens förutsättningar.

Så ett tips nu i vinter eller vid andra tillfällen när ni har tid/ vill jobba med er häst från marken är att ni testar ovanstående; dvs provar att lasta på lite andra platser än där ni brukar.

Så klart får man utföra denna träning med lite eftertanke; jag menar så klart inte att ni ska köra iväg till en motorväg där ni lastar ur hästen men kanske har ni i er närhet någon ”plätt” där ni kan ställa transporten och provlasta- en plats där ni alltså inte brukar lasta.

Om ni alltid tar hjälp av andra vid lastning kan ni ju träna på att försöka att lasta själv- ha en medhjälpare till hands OM det skulle knipa (denna person kan ju sitta i bilen och läsa en bok under tiden ni försöker träna på egen hand).

Ja som sagt; här har ni chansen att träna ert ledarskap från marken- lyckas ni är det mycket värt- man vet som sagt aldrig när dessa lastningskunskaper kan komma mycket väl till pass.