Uteridning med bilder

Igår var jag ute och red och passade då på att ta med kameran för att föreviga lite av våra omgivningar.
Utanför stallet: den vita byggnaden med blå ränder är polisrytteriet. Därefter skymtar vårt lilla ridhus som är knappa 20 x 40 meter och rakt fram med gul gavel är vårt stora ridhus med måtten 22 x 64 meter. Ovanför detta ridhus är Jägersros läktare.
Vår ridpadock, som synes oanvändbar för närvarande och tyvärr dålig att rida i större delen av året. På sommaren blir den hård och dammig och så fort det kommer mycket nederbörd ser den ut som på bilden nedan. 

Archies och Birks hage (hästen Tuffy står i den på bilden). Bakom Tuffy ser man Archies gamle hagkompis Basic till vänster och ponnystoet Lady in Red (Lillan) till höger.
Som synes är hagen snarare en swimming-pool för närvarande.
Vägen till våra hagar och till Jägersros träningsbanor. Bakom planket till höger finns Jägersros tävlingsbanor (både trav och galopp) och till höger, bakom de höga träden finns ett villaområde och en hundrastplats.
Så hästarna har verkligen en hel del att titta på!
Här börjar Jägersros träningsbanor. Dessa är guld värda året om i allmänhet och vintertid i synnerhet eftersom de alltid hålls i ett harvat och ofruset skick. En annan fördel är att våra ridhästar vänjs vid både trav och galoppekipage (notera travaren som syns som en liten prick i bildens vänstra del.

Vilodag

Idag har Archie sin sedvanliga vilodag. Måndagar och fredagar är numera vilodagar och då gör Archie inget annat än går i hagen.

När Archie var 3 år gammal hade han 3 vilodagar i veckan och när han var 4 hade han 2. Jag tänker fortsätta med 2 vilodagar i veckan så länge jag tycker att detta fungerar så bra som det gör.

Vanligtvis brukar jag ge den vuxna hästen 1 vilodag i veckan men jag tycker dels inte att Archie är att betrakta som fullvuxen ännu och dels så fungerar det som sagt bra med 2 dagars vila per vecka.

Archie är tack och lov en sådan häst som kan vila i 14 dagar och sedan ändå kännas precis lika lösgjord och lydig som innan vilan. Denna egenskap värderar jag mycket högt då tex Décima var en häst som behövde ridas igenom 6 dagar i veckan för att inte kännas styv och jobbig.

Team Archie

”Teamet runt dig: Det är viktigt att ha ett bra team runt sig själv och sin häst. Både för att utvecklas, hålla hästen frisk och få vardagen att fungera smidigt. En tränare man trivs med, en duktig hovslagare, en veterinär som man litar på (och som gärna sett hästen även när den är frisk) och en bra uppstallning/miljö för både häst och ryttare.”

Citatet ovan är hämtat från min goda vän Ann Hammarlunds hemsida (http://www.annhammarlund.se/).

Jag tänkte här berätta lite om teamet runt mig och Archie:

Om vi börjar med mina hästskötare så är det två tjejer som båda rider lektion på ridskolan sedan flera år tillbaka. De heter Lina (går 1:a året på gymnasiet) och Elina (går i 8:an).
Lina började hjälpa mig redan på den tiden då jag ägde Décima och har således hängt med i några år nu. Elina började sköta Archie för lite mer än 1 år sedan.
Båda tjejerna har ridit ut Archie några gånger och det har gått utmärkt.
Lina sköter Archie 3 dagar i veckan och Elina övriga dagar.
Lina brukar också följa med på tävlingar som gott sällskap och medhjälpare i allmänhet och fotograf och filmare i synnerhet. Många av bilderna/ filmerna i denna blogg är Linas verk.

Som hovslagare har jag sedan ca 20 år tillbaka Thomas Fredlund. Vårt långa samarbete talar väl om hur nöjd jag är.

Veterinär Henrik Bertelsen är en nyare bekantskap och jag säger till honom som jag gjort till alla andra veterinärer genom åren: ”dig vill jag helst SLIPPA träffa framöver”. Men detta beror givetvis inte på Henriks kompetens som djurvårdare utan på att väl ingen djurägare vill träffa veterinärer mer än nödvändigt.

Min tränare sedan några år tillbaka är Birgitta Nilsson, en instruktör som ställer hårda krav på sina elever men som man också kan skoja och ha givande dialoger med under lektionerna.
Birgitta började rida innan jag ens var född och har både tävlat framgångsrikt och haft många duktiga elever i alla discipliner. Varje vecka är det någon av hennes elever som kniper rosetter på tävlingar runt om i hela Skåne vilket dels beror på att hon har många tävlande elever men givetvis också på att hon är en skicklig tränare.

På ridskolan där jag haft alla mina hästar uppstallade är det Irene Mattsson som är stallchef. Det är hon som varje vardag hämtar Archie och Birk från hagen (jag släpper själv ut dom) och det är också hon som har det övergripande ansvaret när jag är bortrest. Irene är en riktig klippa och likadan ”hönsmamma” som jag så vi talar verkligen samma språk när det gäller Archies uppfostran, väl och ve.

Det känns verkligen skönt och tryggt att ha dessa människor omkring sig och det underlättar givetvis min hästhållning på många olika vis.

Hoppning!

Idag hoppade jag och Archie i ridhuset!

Både idag och förra veckan har Archie hoppat jättebra och det är både glädjande och till viss del lite oväntat eftersom han alla andra gånger jag har försökt att skutta över några minihinder har hoppat som en skadeskjuten kråka och dessutom lyckats riva flera gånger.

Jag har varit mycket förvånad över hur en häst som vid löshoppning seglar över alla hinder upp till 130 cm med perfekt taxering och som kanske har rivit 3 gånger på 50 språng kan ha så svårt att med en ryttare på ryggen ta sig över ett 60 cm högt räcke utan att bommarna flyger omkring.

Även om jag är så långt som man kan tänka sig från mina glansdagar som hoppryttare så har jag ändå tyckt att Archie, som annars är i balans och kan hålla galoppen på mycket små ytor borde kunnat galoppera mot ett enkelhinder på en långsida utan att ständigt försöka bryta av till trav men det har han alltså gjort flera gånger.

Men nu har poletten plötsligt ramlat ner!

Archie har 2 hoppträningar i rad galopperat mot hinderna, hoppat väl och utan att riva. Vi lyckades ta oss över en oxer med den fantastiska höjden 70 cm och ett räcke och ett kryss i samma höjd!

Jag ska verkligen försöka att hoppa oftare framöver så att vi båda bibehåller lite bättre hinderkänsla!

Årets första träning

Idag var det dags för årets första träning efter ett ca 1 ½ månad långt uppehåll pga min och tränarens semestrar.

Idag fokuserade vi på sidvärtsrörelser/ skänkelvikning eftersom jag upplever att Archie KAN göra dessa långt bättre än han ibland VILL. Gossen behöver förstå att jag menar allvar när jag trycker till med den sidförande skänkeln och att man då inte bara lite halvhjärtat kan smyga åt sidan lite lagom oengagerat. Jag tror att poletten ramlade ner till slut men det hänger lika mycket på mig själv; att jag verkligen FÅR IGENOM det jag vill och inte nöjer mig med mindre.

Vi gjorde också ett galoppombyte åt vardera hållet varav bytet från höger till vänster blev ganska bra och bytet från vänster till höger ganska dåligt (så är det nästan alltid).

Birgitta tyckte att travökningarna hade blivit ”lite bättre” vilket var stora ord för att komma från henne :=) och instämde i att galopperna nu är mycket mer ”lika” (för någon månad sedan var det nästan omöjligt att rida i samlad vänster galopp medan det gick hur lätt som helst i högergaloppen).

Ny träning om 1 vecka.

Archie- den fingerfärdige!

I förrgår när jag skulle ta in hästarna hittade jag Birks ledträns mitt i hagen (det hänger vanligtvis på en hagstolpe och det är ström i staketet).

Detta har hänt någon gång förut, dvs att Archie har roat sig med att dra in sitt och/eller Birks träns men denna gången hade han gått steget längre och lyckats med något som i mina ögon får betraktas som smått fantastiskt: grimskaftet låg BREDVID själva tränset och karbinhaken till grimskaftet var helt intakt. Hur en stor häst kan få loss en liten karbinhake utan att förstöra densamma är för mig en gåta och om jag kunde få Archie att göra detta på kommando skulle vår lycka i underhållningsbranschen vara gjord!

Året som gått…..

Då var det 2008 och jag kan bara hoppas på ett lika bra år som 2007 fast helst utan de skador som Archie tyvärr också ådrog sig.

Om jag tittar tillbaka på året som gått så kan jag konstatera att Archie vuxit till sig mycket, både rent mentalt men även fysiskt. Han är nu ca 167 cm och blir troligen inte mycket större. Fram till i somras låg han ofta och vilade sig på eftermiddagarna, något han helt slutat med vilket jag tolkar som att växtperioden är mer eller mindre över.

I våras fick Archie en ny hagkompis, ponnyvalacken Birk som nu är 12 år gammal. De två har verkligen funnit varandra och Birk har hitills varit den häst som med störst jämnmod och tålamod funnit sig i Archies små ”lekar” där ”Följa John” och ”jag måste bita dig i baken” hört till favoriterna.
Gossarna tillbringade en härlig sommar tillsammans på ett dagbete där de hade en jättehage för sig själva och det ser i dagsläget ut som att vi återvänder dit även denna sommar.

År 2007 var också året då Archie mycket framgångsrikt började en förhoppningsvis mycket lång tävlingskarriär. Det blev placering i mer än hälften av de 7 starterna och vi hann till och med debutera i LB med en 3:e placering, endast 1 poäng från det ekipage som blev 2:a.

Vi har under hela 2007 tränat för min tränare Birgitta Nilsson och avser att fortsätta med detta en gång i veckan även framöver. Birgitta är en härlig personlighet som ställer höga krav men som man också kan skoja och skratta ihop med.

På kvalitetsbedömningen i september blev Archie bedömd som klass 1 i HOPPNING vilket är lite komiskt eftersom all vår träning är inriktad på DRESSYR. Men gossen visade redan en månad efter att jag hade köpt honom som 3 åring att han kunde hoppa (då han hoppade ut genom en 1.50 meter hög ridhusdörr vid löshoppning) så egentligen är jag inte förvånad. Archie löshoppar några gånger i månaden och han visar alltid spänst, vilja, en utmärkt taxering och river ytterst sällan (och då blir han så arg på sina bakben att han sparkar bakut efter rivningen).

Vi lyckades inte kvala till 4-års championatet och detta tror jag dels berodde på att Archie precis innan kvalet var skadad (pga en hovblödning som jag inte vet hur han fick) och dels helt enkelt ännu saknar den förmåga till längning och samling som krävs för att slåss med de bästa 4 åringarna.

Vår ridning idag är inriktad på just samling och längning och att Archie ska få ett bredare register däremellan. Galopp-kvalitén har förbättrats otroligt under vintern och nu är både vänster och högergaloppen mycket bra (tidigare var det ganska stor skillnad dem emellan).

Vi har börjat nosa lite på galoppombyten och tramp (passage-embryon) vid tömkörning.

Om tiden räcker till ska jag även börja hoppa lite mer uppsuttet.

Vad som händer under 2008 får tiden utvisa men jag har några hemliga mål som jag lovar att avslöja allt eftersom året går…..

Slut på tävlingssäsongen

Idag deltog Archie och jag i vår sista tävling för denna säsongen och Archie skötte sig lika bra som vanligt. Tyvärr blev det ingen placering (fattades en ynka poäng) men jag var nöjd med både ritten och hur Archie skötte sig utanför banan.
Även denna gången åkte vi utan hästskötare och det gick utmärkt.

Sammanfattningsvis har Archie tävlat 7 gånger i år med 4 placeringar (3 i LC:2 och 1 i LB:1, varav seger i LC:2 som bästa resultat).

Jag är mer än nöjd med både resultaten och hur Archie har hanterat tävlingssituationerna. Han har verkligen överraskat mig på ett positivt sätt och agerat långt mer moget och rutinerat än vad man kan kräva av en häst i hans ålder.

Innan jag började tävla med Archie trodde jag att han kanske skulle vara lite spänd och springa och titta efter andra hästar på tävlingsplatserna men Archie har tvärtom aldrig brytt sig om andra ekipage och även om han har tittat till lite på lite ovanliga saker inne på banan så har han, så fort han har fått startsignal varit oerhört fokuserad. Om detta håller i sig kan jag inte önska mig en bättre tävlingshäst.

Han står dessutom mycket stilla i transporten, är lätt att lasta, blir inte nervös eller trött och verkar sammanfattningsvis inte det minsta missnöjd med tävlingssituationerna.

Tävlingssäsongen 2008 kommer förhoppningsvis att påbörjas i februari eller mars och då även med regionala tävlingar.

Vågar inte skriva något om våra mål för nästa år…..som alla hästägare vet kan det gå snabbt mellan ”upp som en sol och ner som en pannkaka” och man får vara glad för varje dag som man har en frisk häst som man kan rida på.

Reslutat:

http://www.dagstorp.nu/resultat/dressyrH/res071124.html

Vi vann!!!!

Gissa vem som är glad idag?!?!?Black Beauty tog sin första seger i LC:2 !Trots att jag har närmare 200 placeringar med olika hästar är jag inte bortskämd med just segrar så det var så klart superkul.Det som gjorde det extra kul var att

1. Jag åkte ensam till tävling för första gången. Det gick hur bra som helst och det enda jag behövde hjälp med var att lasta (som kanske hade gått även om jag hade provat själv men jag ville inte utmana ödet).

2. Archie var den enda 4-åringen i klassen (det brukar vara 2 max 3 hästar inkl Archie).

3. Archie var en av FÅ hästar som gick som ett urverk inne på banan. Man hade ställt 2 stora krukor med granris bredvid domarbordet och detta, eller om det var något annat okänt, gjorde att 8 av 10 hästar knappt ville närma sig domarbordet. Det första ekipaget jag såg lyckades inte ens göra den första halten utan utgick efter att hästen hade visat prov på en del skolor ovan mark . Archie reflekterade som vanligt inte över något utan gjorde sitt jobb (åhhh vad jag älskar tävlings-MASKINER, finns det något bättre???? ).

För den pris-nyfikna kan jag berätta att jag denna gång fick en ”återuppbyggande ansiktscreme och 2 rengöringsprodukter” från Vichy (kan ju behövas nu när man har passerat 40-årsstrecket ) och en 20-kilos säck med havrefritt foder från Hippo (värde ca 160:–). Fodersäcken sålde jag raskt till 2:an i klassen för en hundring då jag har mer eller mindre fri tillgång på kraftfoder inkluderat i stallhyran (det ingår 5 kg havre/ dag och så mycket kommer Archie förhoppningsvis aldrig att äta).

Resultat:

http://toolbox.svenskidrott.se/Downloads/45236/docs/resultat_18_nov_häst.html