Skrivet

Tack!

Min hjälpryttare tackar mig för att han fick rida på fina Kreon!

Han tackar också alla läsare för deras uppskattning och lovar att försöka komma och hälsa på bloggen någon gång igen om ni vill?

Skrivet

Vågar den skrockfulla uppdatera er?

Har ni tänkt på hur det ibland kan vara så att medan något har pågått så har det stört er oerhört men när det plötsligt upphör så märker man det knappast?

Det har i alla fall hänt mig flera gånger och jag tänkte berätta om 2 av dessa saker som verkligen både stört och framför allt bekymrat mig.

Om jag ska börja med Kreons hosta så var detta något han ”led” av (fast han verkade verkligen inte lidande) redan när jag köpte honom.

Han hostade varje morgon vid fodring och om man red var det samma visa där; det kunde komma upp till…tja kanske 20 hostningar de första minuterna man red- sedan blev och förblev han tyst.

Red man efter säg….klockan 10 hostade Kreon ALDRIG.

För att göra en lång historia kort fick Kreon diagnosen ”lymfoid hyperplasi” en form av ”underutveckling” i halsen som Jonas Thornell trodde skulle växa bort; ”en dag märker du bara att hästen har slutat att hosta” och han gissade att detta skulle ske någon gång i sommar.

Veterinär Thornell fick rätt även om jag fick vänta lite längre än till sommaren men nu under hösten så har Kreon (permanent får jag hoppas) slutat att hosta och jag har inte hört en enda host på kanske 2 månader.

Tidigare kunde det vara uppehåll på kanske 1 dag här och där eller om Kreon fick Ventipulmin men detta medel har ju karens och kändes verkligen inte som någon permanent lösning.

Även om jag inte har känt att hostningarna har påverkat mitt träningsupplägg eller dylikt så har det ju inte känts så trevligt att ha en häst som hostar så pass mycket;  folk kan ju undra varför man rider på en hostande häst om de inte vet bättre men just denna åkomma påverkar inte en hästs prestationer på något vis (hörde att tex supertravaren Victory Tilly led av samma sak).

Hur som helst, det blev verkligen som veterinären sa- plötsligt en dag slog det mig att jag inte kunde minnas när Kreon hostade senast.

Och minns ni det kopiösa kliandet, både tidigt i våras och nu för kanske 1,5 månad sedan?

Det har också ”bara” upphört- försvann lika snabbt som det kom och jag kan bara gissa att det var pälssättningen som utlöste klådan.

Inte heller detta var det minsta kul, i våras rev Kreon hål på skinnet på några ställen och såg helt ”maläten” ut där- ni kan ju tänka er vad esteten Birgitta tyckte om DET?

Dessutom verkade Kreon klart störd av kliandet, han slängde sig mot allt som tog emot och gned sig med sådan intensitet att jag var rädd för att han skulle ta sönder både hagen, väggar i stallet och annat som vi är rädda om :).

Låt oss hoppas att både hostandet och kliandet är minnen blott säger den glada ägaren!

Skrivet

Tisdag- öronbedövande

Vad döljer sig bakom denna lilla mysse månne :)?

 

Notera den extremt ordvitsiga rubriken förresten!

Ja, bloggen är bra på många sätt, ett av dom är att jag har fått en väldig massa användbara tips genom åren.

Nu senast tipsades jag om att prova att rida med någon form av hörselskydd på Kreon i förhoppning att det ska mildra hans mupperier vid uteritter.

Jag bestämde mig för att prova direkt, dvs redan under dagens träning för Christina.

Kreon kan ibland under dessa träningar, eller när jag rider själv i ridhuset på eftermiddagarna för all del, bli lite hoppig om han hör att det går ekipage utanför ridhuset.

Jag tänkte därför prova om bomull i öronen kunde hjälpa även mot detta och konstruerade 2 bollar av nylonstrumpor fyllda med just bomull.

Eftersom Kreon snabbt skakade ur dessa ur öronen täcke jag dessa med en mössa och så var det problemet löst :).

Huruvida det var bomullen i öronen, någon placebo-effekt hos hans ryttare eller en tillfällighet låter jag vara osagt men Kreon gick jättefint hela passet och jag var väldigt nöjd med hur han kändes.

Vi fortsatte det rakriktande arbetet i galopp utmed långsidorna (tänka öppna, rätta framdelen efter bakdelen), gjorde skänkelvikningar och öppnor, tränade på vänd rätt upp i trav, volt till vänster , sedan rakt fram och därefter ny volt till höger och den partiska ägaren satt mest med ett leende på läpparna och njöt.

Jag bad Christina, som också är dressyrdomare att säga hur hon hade bedömt tex skänkelvikningarna och vissa tyckte hon var ”7-mässiga mot en 8”  och det kändes ju skönt att höra.

Skrivet

Förtydligande om samvetsfrågorna

Till dags datum har jag publicerat lite över 40 ”samvetsfrågor” som ni har fått ta ställning till och en kommentar från en fd stallkamrat fick mig att vilja göra detta förtydligande.

Så här skrev hon:

”Är det i ditt stall som alla dessa underliga saker händer? Läste något för ett tag sedan om ovänskap och fallfrukt”.

Så här är det:

De frågor jag ställt till er är IBLAND baserade på sådant som har hänt mig, kanske helt nyligen eller för 10-15 år sedan. Det kan också handla om sådant som har hänt ANDRA och som de har berättat för mig eller om sådant jag har läst om.

Ofta ändrar jag också om lite i ”storyn” för att det ska bli mer intressant eller inte gå att känna igen.

Vid några tillfällen har även mina läsare tipsat mig om olika frågor som man kan ta upp och detta är jag väldigt tacksam över så om ni har någon idé så bara släng fram den (eller maila mig).    

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du och en vuxen stallkamrat börjar verbalt att bråka i stallet.

Efter en häftig ordväxling knuffar stallkamraten till dig, inte speciellt hårt men absolut medvetet och du tappar balansen och ramlar bakåt mot en vass krok som sedermera gör ett blåmärke i ryggen på dig. Du skriker till av smärta.

Stallkamraten ser vad som händer men gör eller säger ingenting utan vänder på klacken och går och kommenterar därefter inte händelsen vidare.

Det finns inga vittnen till det som hänt.

Vad gör du?

* Ingenting

* Försöker prata med stallkamraten och avkräva en ursäkt

* Pratar med stallägaren

* Gör en polisanmälan  

Skrivet

Måndag- på glid från räkmackan

Redan medan jag red idag blev det så kristallklart för mig, Kreons beteende på tävlingen i lördags.

Jag ”visste” redan då vad som troligen utlöste hans lilla ”scen” inne på banan men idag blev det så uppenbart och det känns faktiskt skönt att kunna fastställa det.

Kreon har, vill jag påstå, en 8-mässig galopp och den är otroligt ”skönriden”, man bara åker med :).

Denna härliga känsla har fått mig att missa att galoppen faktiskt inte är så spikrak som den känns, tittar man från marken kan det på långsidorna se ut som om Kreon går i en ”dålig sluta”, utan tillräcklig tvärning men alltså inte helt rak.

Och fin galopp eller ej, Kreon har (som alla andra karlar….) hittat ett sätt att spara sig, dvs sin bakben, genom att just inte ha dom 100 % under kroppen och när jag nu, sedan jag återupptog träningen för Christina försöker ”tvinga” honom att göra det blir han sur.

Djuret har ju hela ridlivet glidit fram på en räkmacka, det sa till och med X om honom redan när han skulle ridas in, han kändes väldigt ”färdig”.

Och det kan man ju tänka sig hur någon som alltid haft väldigt lätt för sig och som dessutom bara fått en massa beröm OCH som är känslig med humör reagerar när han håller på att glida av räkmackan- det brukar inte ske utan protester.

I Kreons fall så tycks han anse att om han inte får galoppera ”på sitt sätt”, dvs med bakbenen i vilo-läge så ska han antingen bryta av till trav eller byta galopp vilket han har gjort flera gånger med mig de senaste veckorna om jag inte passat honom.

Och med passa menar jag att jag inte får kräva för mycket utan bara balansera på gränsen- att kräva men inte kräva för mycket, för häftigt.

X krävde uppenbarligen ”för mycket” med Kreons mått mätt i lördags och därför fick han smaka på Kreons  ”medicin”, en mindre känslig häst hade så klart aldrig reagerat så häftigt, om den ens HADE reagerat.

När jag nu har blivit medveten om detta får jag nog försöka justera strategin för rakriktning lite och prata med Christina om detta.

Så klart ska hästen fortfarande förmås att använda sina bakben bättre men med kanske ännu mer ”lirkande”, man får lura honom lite, prova andra övningar osv.

Det får ju inte bli en ”grej” av detta med att byta galopp eller bryta av till trav och så klart är det inte Kreon som bestämmer men jag tror i detta fallet mer på list än att försöka TVINGA fram något.

”Kvinnans list övergår mannens förstånd” har fungerat på den lilla Muppen förut och ska nog fungera framöver också….

I övrigt kan jag bara säga att jag var tvungen att avbryta passet efter 30 minuter för jag hade bara inte mage att kräva mer av Kreon som kändes så fin, så fin. Som sagt….med list kommer man långt….