Usch så tråkigt det är med detta november-mörker! När jag hade ridit klart kunde man tro att det var läggdags men klockan var faktiskt bara fem på eftermiddagen.

Kreon fick alltså ett dressyrpass i ridhuset och jag konstaterade samma sak som i förrgår; det blir lite väl tungt i handen emellanåt och om jag kräver ”tävlingsform” för länge- Kreon orkar inte riktigt detta ännu vilket jag nog måste tänka mer på och även rida i en längre och lägre form under passet.

Men överlag känns det bra och jag ville knappt sluta att trava när det var dags att avrunda, i just den lägre formen känns det så otroligt bra.

Idag var det flera hästar i ridhuset igen och det är verkligen bra för Kreon att träna på social samvaro :).

Annars noterade jag, för att anknyta till rubriken att Kreon sedan sin vila ser mycket mer ut som en riktig dressyrhäst, den runda rumpan fick han redan för ett bra tag sedan men nu har han också fått en liiiten ”hingstnacke” 🙂 vilket klär honom mycket bättre än den lilla pinnen till hals han hade när jag köpte honom.

Ja, dagens semesterdag blev precis som jag ville!

Jag kunde ta en lång promenad med Soya i dagsljus :), jag hann skritta ut med Kreon i en timme och jag plockade några ton äpplen i min grannes trädgård. Mission completed med andra ord och som bonus hittade jag lite roliga (?) bilder på nätet som jag tänkte publicera på bloggen. Bra dag!

Hittade nya promenadvägar under dagens vandring med Soya i blåsten.

Tråkigt nog såg jag även flera sådana här skyltar medan jag gick- jättesynd för det hade verkligen varit bra om man även hade fått rida där. Vi är ju inte bortskämda med bra ridvägar kring stallet tycker jag så varje liten extra grässtump och/ eller stig hade varit välkommen.

Men men…får man inte rida där så får man inte….jag såg faktiskt färska hovspår men skulle själv aldrig våga trotsa just ridförbud- det vore väldigt tråkigt om man gjorde sig ovän med markägarna och jag får förutsätta att skyltarna finns där av en orsak.

Idag har Muppis stiftat bekantskap med en ny uteridningskamrat- boxgrannen Landmann.

Jag väljer ju bara mycket snälla hästar som ridsällskap och Landmann tillhör definitivt denna kategori.

Enda gången Kreon slog Landmann på fingrarna var när de skulle passera en jättevattenpöl- medan Landmann tvekade vadade Kreon oförskräckt i men annars var han (Kreon) nog mycket glad över att…..

…..kunna söka skydd bakom Landmann vid minsta tvekan.

Ja, nu när vårt eget äppelträd har släppt alla sina miljoner äpplen som dessutom nästan alla ligger i Kreons mage (och några i min frys i väntan på att förvandlas till äppelkakor) var det dags att vittja grannens träd.

Grannens äpplen är väldigt ”trä-aktiga” 🙂 med ett hårt skal men då lär de hålla länge också tänker jag och Kreon har ytterligare några veckors glufsande framför sig.