Nu har jag börjat rida ännu lite mer/ hårdare och är väl i princip snart uppe i ”normal träningsdos” eller vad man ska säga.

Med risk för att tjata så känns Kreon jättefin och det gör han ju 95 % av tiden man sitter i sadeln vilket också är anledningen till att jag står ut med de resterande 5 % som uppträder ibland och som inte alls är roliga.

Jag längtar ofta till jag ska rida och är lika ofta på väldigt gott humör när jag hoppar av och brukar tänka att jag skulle önska alla ryttare just denna känsla- då står man ut med mycket; tidiga morgnar, dåligt väder, massor av pengar som slukas in i häst-hålet osv :).

Det ”enda” jag önskar mig nu är att jag på allvar ska komma igång med tävlandet också- på den punkten har det inte alls blivit som jag hoppats och tänkt mig och jag känner att tiden går.

Nu finns det ju en hel del förklaringar till att det har blivit som det har blivit; bortsett från Kreons  ”idéer” på tävlingsbanan så har han ju stått skadad i nästan 2 månader i våras och varit halt nästan lika länge under hösten så detta har så klart påverkat.

Nu lider ju dessutom tävlingssäsongen mot sitt slut och bortsett från att det snart inte FINNS några tävlingar så kan jag inte påstå att mitt eget sug att ge mig ut och tävla i kyla, regn, kanske till och med snö är så där jättestort.

Så…det blir  väl till att ha TÅLAMOD och träna vidare en tag till.

I onsdags fick Kreon besök av ”sin” fysioterapeut och det var ett mycket bra besök så tillvida att det inte fanns minsta lilla ”grej” att anmärka på eller åtgärda hos djuret.

I torsdags var det dags för ett nytt Gekås/Ullareds-besök och det blev väl som de föregående; massor av shopping och ca 3500 kronor mindre på kontot :).

Alla vardagar har tillbringats i ridhuset så i helgen har jag ridit utomhus båda dagarna och jag hoppas att vädret kommer att tillåta just mer utomhusridning.

Numera är det mörkt redan vid fem-tiden på eftermiddagen och jag vägrar att rida när det är svart ute så helgerna blir värdefulla på detta vis.

I helgen blev Kreon även klippt för andra gången och nu vågar jag nog på allvar utnämna honom till ett ”otroligt snäll häst att klippa”- det tackar jag för!

Jag är väldigt glad att ni läser mer och mer på bloggen- fortsätt med det så ska jag försöka att fortsätta att ”leverera” :)!

Har ni tankar om vad ni skulle vilja läsa mer eller mindre av så var inte rädda för att hojta till. Det är inte säkert att jag ”lyder” men jag vill gärna höra vad ni tycker :)!

Så här fullt var det i bilen på hemvägen från Ullared :)! Vi satt helt ihopklämda men det var det värt!