Skrivet
Om de nya ändringarna kan du läsa här.
Det verkar faktiskt som att man har lyssnat på ”folket” vad gäller anmälningsavgiften till dressyrtävlingar för det var väldigt många som hade tagit chansen och kommenterat just detta förslag läste jag.
Bra att det blir frivilligt- då kan stockholmarna använda sig av detta som en nödlösning på sitt problem med för få tävlingar i relation till tävlande och vi andra kan få ha kvar anmälningarna så som det är nu.
Skrivet
Fast det är kanske inte så konstigt eftersom jag verkligen AVGUDAR henne :)!
Skrivet
På tal om diskussionerna kring insamlingen till Sara Algotssons häst fick jag en bloggkommentar och fråga från en läsare som skriver ”jag skulle ALDRIG våga äga en sån häst, än mindre rida den eller släppa ut den i hagen och ALDRIG våga rida fälttävlan 🙂 Kan du inte ha en bloggfråga på hur dyr häst folk skulle ”våga” ha, Birgitta?”
Ja, det var ju ett intressant spörsmål tycker jag och jag bollar frågan vidare till er kära läsare.
Hur mycket skulle en häst du köper ”få” kosta om du så att säga skulle använda dig av dina egna pengar, dvs pengar som du har tjänat ihop och sparat på egen hand?
Skulle du resonera annorlunda om det i stället handlade om pengar som du tex ärvt eller vunnit och på vilket sätt skulle beloppen i så fall skilja sig åt och varför?
Om jag ska svara på mina egna och bloggläsarens frågor får jag väl säga att min smärtgräns i dagsläget ligger någonstans runt 200.000 förutsatt att jag fick ut försäkringspengar för Kreon (som är försäkrad för 80 + 40).
Jag vill varken skuldsätta mig eller tömma mitt sparkonto helt utan ha möjlighet att tex köpa en bättre begagnad bil när min 12 år gamla dito rasar ihop.
Fast om jag skulle lägga 200.000 på en ny häst fick den allt vara otroligt fin och tämligen ung (säg…max 8-9 år) så att jag förhoppningsvis kunde rida på den länge medan jag sparade ihop pengar till ännu en ny häst.
Jag skulle inte ha råd (läs; TA mig råd) att helförsäkra ett så dyrt djur och så har ju fallet varit med både Archie och Kreon som inte kostade dessa summor.
Hade jag ärvt (högst osannolikt) eller vunnit (nästan lika osannolikt) typ en halv miljon eller mer hade jag kunnat tänka mig att lägga en del av dessa pengar på en fin häst men troligen ändå inte mer än….kanske 300.000.
För dom pengarna tror jag att jag hade kunnat få en häst som räcker även för mina tävlingsambitioner och en dyrare häst än så hade nog känts för riskabelt att äga…TROR JAG.
För övrigt låg min budget på 30.000 när jag köpte de första hästarna och 50.000 när jag köpte Décima. För Archie tömde jag sparkontot, han kostade 110.000.
Skrivet
Konstaterade i morse när jag körde till jobbet att det var ”halvmörkt” i stället för becksvart ute men skillnaden är för mig egentligen noll.
Jag hade mycket hellre velat att det var ljust sent på eftermiddagen/ kvällen när man har slutat jobbet och kanske vill rida ut eller gå ut och gå med sin hund.
Ja, ja…det är som det är….
Kreon fick i alla fall ett dressyrpass i ridhuset på morgonen och han kändes faktiskt lite seg när jag började trava.
Han skrittar ALLTID ganska sakta (om man jämför med den energi han får därefter) i början av våra ridpass men idag travade han också ganska låååångsamt och det tog ett tag innan hans vanliga självgående kom igång.
Jag misstänker att det kanske är den fortsatta pälssättningen i kombination med igångsättning efter flera veckors vila som kanske påverkar honom och ska öka på fodret lite. Kreon får ju i princip inget kraftfoder alls (½kg havre) så lite mer kan jag nog ge samt även öka lucernmängden.
Annars känns Kreon jättefin och lika ridbar som alltid och det är ett sant nöje att rida honom.
Jag jobbar vidare med övergångar och tempoväxlingar, tänker på formen och att inte sitta med för långa tyglar. Gjorde lite skolor idag och påmindes om att slutan för höger skänkel görs bättre som förvänd sluta så jag tränade den mest så.
Några byten blev det också och nu gör jag bytet åt det svåra hållet utmed långsidan och först när Kreon är helt rak vilket fungerar mycket bättre än om jag vänder snett igenom då han oftast vet vad som komma skall och börjar ”banana iväg” .
Skrivet
Hade en intressant diskussion med en stallkamrat nyligen och nu är det dags att höra vad ni tycker och tänker:
Nu är ju detta en i allra högsta grad hypotetisk fråga men OM ni var ”tvungna” att rida minst 6 timmar i veckan; hade ni kunnat och/ eller velat ha häst då?
Ni skulle alltså vara tvungna att i vart fall sitta på hästen 6 timmar/ vecka om ni så skulle skritta, ni fick inte byta ut dessa 6 timmar mot exempelvis longering eller tömkörning och inte heller ta hjälp av någon annan ryttare.
Detta skulle ni göra året runt med undantag för 4 veckor på sommaren och 2 veckor på vintern då ni hade fått ”slippa” om ni hade velat.
Vad säger ni?
Hade ni hunnit?
Hade ni tyckt att det var så pass trist att ni hade sålt hästen?
Bygger er hästhållning på att ni kan rida mindre än så här på en regelbunden basis pga småbarn, otillräckligt intresse, för hög arbetsbelastning eller dylikt?
Rider ni redan minst 6 timmar i veckan?
Skrivet
Ännu en vecka med en häst under igångsättning men nu ska vi snart (om en vecka ungefär) vara igång för fullt tänker jag.
Jag rider i ca 40 minuter, numera i alla gångarter men än så länge mest ”runt runt” och utan att göra några skolor eller skänkelvikningar.
Dock har jag faktiskt gjort några byten mer eller mindre för skojs skull och de känns lika ok som innan vilan.
Jag börjar längta efter ett ”vakande öga” som kan säga åt mig när jag behöver skärpa till mig, efter ett så här långt uppehåll känner jag mig lite ringrostig faktiskt.
Helgen har ägnats åt ridning utomhus och det känns skönt att detta har avlöpt utan mark-känning :).
Innan Kreons konstaterade knäledsinflammation tyckte jag att han var väldigt bra på ”g” med uteridningarna och så gott som 100 % lugn och säker när jag red på utebanan men även om jag inte tycker att vi är tillbaka på ruta 1 efter vårt uppehåll så känns det nu inte alls lika självklart att bara rida ute ”hur som helst” utan det gäller att se till att de rätta förutsättningarna finns (läs; ingen hård blåst, dåligt väder, hästar i hagarna som stör, jaktlag som är ute och skjuter osv).
Nåja…vi tar en dag i sänder…
Veckans glädjeämne var så klart min veterinärs omdöme när jag kom dit för att visa upp Kreon, han tyckte att djuret var klcokren både vid longering och böjprov och att han såg smidig och fin ut över lag.
Ett annat måhända barnsligt glädjeämne är att Katten med Hatten numera har insett att det är mysigt att bli klappad och att jag kan göra det ganska obehindrat.
Det svarta krypet har ju i månader flytt för liv och lem bara någon av oss i stallet har råkat passera honom vilket kändes så löjligt överdrivet och inte passade kattmataren (läs; moi) alls.
Men nu är det som jag vill ha det; katt-trion låter sin utfodrare plåga dom med sitt kelande och verkar dessutom uppskatta det :).
Annars vet jag inte om det har hänt så mycket mer spännande i veckan?
Övergången till vintertid hade jag gärna varit förutan; jag har ingen glädje av att det nu blir ljusare på morgnarna och hade hellre sett att det inte blir mörkt så himla fort på kvällen.
Jag rider ändå inte ut på morgonen och därför ser jag för egen del ingen fördel med ljuset så dags faktiskt.
Nu börjar det snart bli dags för mig att för tredje året i rad ta ut 10 semesterdagar en dag i veckan i 10 veckor och det ser jag mycket fram emot. Förhoppningsvis blir det lika lyckat som föregående år då jag kunnat ägna mig lite extra åt mina djur och bara göra roliga saker under ledigheten.
Skrivet
Skrivet
Även idag var det kallt men nu var jag bättre förberedd med långkalsonger, termobyxor, raggsockor och vinterskor så det var helt ok att pyssla i stallet på morgonen.
Jag passade bland annat på att tvätta väggarna vid Kreons krubba liksom själva krubban, både in och utvändigt, för tyvärr äter gossen som en gris och man kan hitta intorkad betfor både här och där.
Efter hagintaget skrittade vi ut med en för oss ny bekantskap, Emma på Akribori-valacken Astaire som nyligen flyttat till vårt stall.
Astaire är ett perfekt sällskap för Kreon, han är en sådan där häst som blir helt lugn om den andra hästen (läs; Kreon) stirrar upp sig och det är ju precis en sådan följeslagare jag vill ha till min ibland väl tramsiga häst.
Nu var det ju typ 7 veckor sedan (!!!) jag red ut och jag var beredd på allt men under den timme vi var ute gick det för det mesta lugnt tillväga.
Något otäckt hopp blev det tyvärr men om man verkligen ska analysera det så kan man också säga att det fanns ”skäl” till dessa, vid ett tillfälle dundrade en bil med släp förbi oss och vid ett annat rusade några vilt skällande hundar omkring i sin trädgård när vi kom ridande förbi.
Hur som helst hoppas jag på Astaires sällskap flera gånger, det är bra att ha några snälla hästar i stallet att ta hjälp av så att det inte behöver bli som förra vintern då jag slet med Kreon ensam ute på vägarna.
Skrivet
Skrivet
Flera av er har kommenterat att det är svårt att skriva kommentarer i ”den lilla rutan”.
För er information kan otekniska Birgitta meddela att detta beror på att ni använder en gammal webläsare och att rutan är ”hur stor som helst” om ni uppdaterar till en nyare version av i vart fall Internet Explorer eller Firefox.
Vet inget annat sätt att komma förbi problemet, ska se vad min webmaster svarar (om du läser detta Moa).
Senaste kommentarer