Mer om missunnsamma människor

En vän och tillika bloggläsare beklagade sig nyligen över vad hon upplevde som missunnsamhet från ridfolk hon kände och utan att gå in på några avslöjande detaljer kring hennes situation kunde jag bara bekräfta hennes känsla- jag har också upplevt den då och då genom åren.

Som jag skrev för ett tag sedan tror jag egentligen inte att just hästfolk är varken mer eller mindre missunnsamma än folk i gemen- eller så kanske de är det? men det blir inte mindre tråkigt för det.

Jag minns exempelvis när jag hade mina största framgångar med Heron i hoppning och då han, med mega-amatör-Birgitta slog många namnkunniga ryttare med hästar som kostat mångdubbelt än vad han gjort.

Jag upplevde flera gånger hur en del som man ändå trodde att man hade en bra relation till verkade reta sig när det gick bra och njuta när det gick dåligt för oss.

Kom jag tillbaka efter en tävling där det gått dåligt ville de veta ALLT, hade jag med mig en rosett hem var det inte alls intressant att höra NÅGOT om tävlingen.

Jag skulle kunna ge många fler exempel på samma tema även med mina andra hästar- numera är jag luttrad och bryr mig inte lika mycket och det är väl bara att acceptera att det är så det ÄR tänker jag.

Det kommer alltid att finnas de som inte unnar andra något bra/ framgång- så tror jag.

I stället för att bli ledsen som min vän blev så kan jag bara rekommendera att man försöker vända denna missunnsamhet till något positivt- den kan kanske sporra en till att bli/ rida ÄNNU bättre för att inte ge surkartarna något att frossa i?

Ett annat tips är att rensa ut de missunnsamma ur ens liv om man kan och annars i görligaste mån försöka att ha så lite att göra med dom som möjligt.

Måndag- fällning och fjällning

Muppis vilar vidare och jag kunde idag även konstatera att han har börjat fälla lite och sätta lite vinterpäls.

Med tanke på att några av hästarna på anläggningen sedan veckor tillbaka har typ dubbelt så tjock vinterpäls redan så är jag inte förvånad och jag HADE planerat en klippning om några veckor fast nu med vilan så kan jag ju lugnt vänta.

Medan Kreon alltså fäller så har mina fötter fortsatt att fjälla även om det nu är på upphällningen.

Som jag nämnde kommer jag inte att köpa dessa ”fjällnings-sockor” mer- det blev lite för bra med all gammal hud som ramlar av i tid och otid :).

Dagens (halt häst) fråga

På tal om ett svar jag gav en läsare nyss undrar jag:

Är det bara jag som knappt känner till någon häst som ALDRIG har varit halt, av vilken anledning det än må vara?

När jag gick igenom ett 20-tal hästar i huvudet (sådana som kompisar äger eller som står på vår anläggning) så kunde jag max komma på typ 2 stycken, alltså kanske 10 %.

Vad säger ni andra?

Soff-hundar

 

Faktiskt så hade min schäfer Ketty en egen soffa på den tiden jag var sambo.

Vi hade då en tresitssoffa som VI satt i och en tvåsitssoffa som var den långhåriga schäferns och såg ut därefter (gick aldrig att få helt ren från hår).

När folk som inte kände till soffarrangemanget besökte oss fick man hojta till ”INTE DÄR” om de var på väg mot hundens soffa, annars var risken att de skulle få oönskad behåring på sig.

Det lustiga var att Ketty aldrig någonsin försökte ligga i VÅR soffa annat än när vi inte var hemma- då minsann ville hon passa på.

Det räckte dock att tex bre ut dammsugarslangen över vår soffa så vågade hon inte hoppa upp :).

Soya har ingen egen soffa egentligen- hon ligger helst där vi sitter/ ligger.

Däremot har damen en egen fåtölj påovanvåningen, maken och jag satt aldrig i den ens innan vi köpte doggy och numera tillhör den alltså henne.

Veckan som gått

Tja…det mest minnesvärda eller vad jag ska kalla det som hände under veckan var väl att mina misstankar om att allt inte stod till 100 % rätt med Kreon besannades via ett veterinärbesök i onsdags.

Fram tills dess hade jag ett tag varit fundersam på varför Kreon ibland då man red i höger varv och i en ”tävlingsform” kändes som om han inte riktigt drev på jämnt med bakbenen.

Denna känsla har varit tämligen subtil och inget som jag känt hela tiden eller under varje ridpass men eftersom den inte försvann ville jag kolla upp Kreon tänkandes att min magkänsla aldrig brukar ljuga.

Och mycket riktigt så konstaterade veterinären att Kreon hade en böjprovsreaktion när man böjde höger bak högt och nu får jag bara vara tacksam över att inte något annat ben också har hunnit få reaktioner av att jag har ridit  på denna skada.

Att just höger bakben har drabbats av en inflammation tycker jag i sak inte är helt konstigt eftersom en svaghet i detta ben varit märkbar allt sedan jag köpte Kreon även om jag både tycker att benet har blivit starkare och att jag har tränat både klokt och lagom.

Men som ett erfaret proffs sa till mig härom dagen så är sådant här (ledinflammationer hos tränande hästar, framför allt under ett uppbyggnadsskede) inget att varken chockas över eller anklaga sig kring- det är högst vanligt och kan hända ”vem som helst” och kommer också troligen att hända igen under Kreons liv som tävlingshäst.

Vill man ha en häst som aldrig blir halt får man nog köpa sig en gunghäst- det är min erfarenhet.

Efter en cortisoninjektion i onsdags är ordinationen att Kreon ska vila en vecka och skrittas i två- därefter är det dags för återbesök och en trolig ombehandling, så ser mitt hästliv ut framöver.

Om jag ska orda om något annat än Kreon kan jag väl säga att hösten har kommit och att jag tycker att det är lika trist som alltid.

Än har vi knappt fått en droppe regn på flera veckor men hårda vindar har plågat oss en del och det blir bara mörkare och kallare för varje dag som går.

Måste förresten berätta att min ögonfransförlängning visat sig vara en succé av gigantiska (!) mått.

Antingen var jag världens fulaste människa innan eller så vet inte jag för folks reaktioner har faktiskt varit smått…tja…nästan ÖVERDRIVNA…tycker jag…

Någon har knappt kunnat koncentrera sig på att PRATA med mig utan bara glott på fransarna och detta har inte varit karlar utan faktiskt kvinnor :).

Förstår att ni efter dessa rader ÄNNU mer vill se resultatet men min man har rest bort igen och jag kan inte ta kort på ögonen själv :).

Söndag- ingen tillfällighet

Känslan jag fick härom dagen om att hösten har kommit har tyvärr bara befästs, det är kallare, mörkare och nu har det också blåst ganska mycket i några dagar.

Kreon verkar tack och lov nöjd i sin grushage- på gott och ont står han mycket mer harmoniskt i den än i gräshagarna där han ibland blir rastlös och kan börja gå omkring lite väl mycket eller stå vid grinden och liksom vänta på att få bli intagen.

Jag vill ju egentligen att han ska gå i gräshagarna så mycket som möjligt men dels är de i princip helt utan just gräs efter hästarnas ivriga betande i sommar och dels vill jag inte att han rör sig nu när han är konvalescent så det får bli enbart grushage ett tag framöver.

Nu dröjer det inte länge innan jag får börja skritta i alla fall och då händer det lite mer i hans liv om han nu känner sig uttråkad.

Annars är jag faktiskt inte så deppig som jag brukar vara vid häst-konvalescenser; jag försöker att se på denna som en tidigarelagd vintervila som jag ju ändå hade planerat in.