Skrivet

Äppletips till dig själv

Idag har jag tagit mig tid till något tråkigt som dock senare kan användas till något roligt eller rättare sagt GOTT!

Jag har skalat och skivat en miljon äpplen som nu ligger paketerade i påsar i frysen.

När man sen blir sugen på en äppelkaka (den rätt jag på fullt allvar tror att jag hade valt om jag bara fick äta en enda sak resten av mitt liv) så tar man bara fram en påse, häller innehållet i en ugnsform, strör smulpajsdeg över och så är dagen räddad :).

Skrivet

Dagens (vikt)fråga

Dagens fråga är hur många av er som har koll på er hästs vikt?

Vet ni säkert hur mycket hästen väger och hur vet ni detta i så fall? Har ni vägt hästen på våg eller använt er av ett så kallat viktband?

Och hur mycket väger er häst?

Kreon vägde i förra veckan 560 kilo och i vintras 546 så han verkar hålla vikten. Han är vägd på klinik båda gångerna.

Jag har aldrig använt mig av viktband och undrar hur tillförlitliga de egentligen är?

Skrivet

Fredag- jaaa…ridbyxaaaa!

Då var ordningen återställd.

Ridbyxorna hade torkat sedan gårdagen och omslöt idag mina ben när jag äntrade Kreons sadel.

Även idag tränade vi på halter ur skritt och halleluja….gossen ställer sig inte längre i kors med frambenen :).

I övrigt tränade jag bara på en enda grej som redan Christina plågat mig med och som låter lättare att göra än vad det faktiskt är:

Jag skrittade på en rak linje (vänd rätt upp) och växlade mellan att ha Kreon höger respektive vänsterställd men fortfarande gående spikrakt fram.

För övrigt är jag glatt förvånad över att jag kunde rida på en lugn häst, utan graman och utan att ramla av.

Detta sagt då i princip ALLTING gått ”fel” på jobbet idag- det var ”one of those days” och jag var faktiskt rädd att det skulle fortsätta i stallet :).

Skrivet

Om fördomar mot hästfolk

Idag funderar jag på de fördomar mot oss hästmänniskor som finns och om det ÄR fördomar eller snarare FAKTUM?

Om jag ska utgå från mig själv så upplever jag att många som inte själva har häst tror/ tycker att det här med hästar tar mycket tid och kostar minst lika mycket pengar.

Och så ÄR det ju för många hästägare, eller?

En hel del som inte själva sysslar med hästar har också respekt för dessa stora djur och inbillar sig att de är farligare än vad i alla fall jag anser att de är.

En annan fördom om hästfolk som jag har hört är att vi kan vara barnsliga (hästen är vad dockor är för små flickor) och enkelspåriga (vi tänker bara på hästar och kan inte prata om något annat).

Några anser också att man har skaffat hästen som ett barn-substitut och en del att ens intresse ska gå över när man har blivit mer vuxen.

Ja, vad säger ni läsare?

Har ni hört allt detta ovan och känner ni igen er? Tycker ni att det stämmer eller är det överdrivet eller rent av helt galet?

Skrivet

Torsdag- hjääälp…jeans?!?!?!

Idag råkade jag ut för ett retligt missöde- jag råkade tappa mina ridbyxor på gatan i ösregn och insåg att jag hade 2 alternativ när jag skulle rida; att rida i jeans eller i ett par termobyxor jag har liggande i bilen.

För att inte bli totalt idiotförklarad om någon skulle se mig i ridhuset valde jag jeansen men detta är verkligen inget ridplagg om ni frågar mig- inte ens om man ska skritta.

Kreon skötte sig lika fint som igår i alla fall och idag utökade vi träningen genom att träna på halter ur skritt.

På tal om jeans förresten:

En möbelförsäljare informerade mig en gång om att detta är det plagg som i särklass sliter mest på möblerna, något jag nogsamt noterade och därefter aldrig sitter i hemma :).

Skrivet

Ibland har man mer tur än man förtjänar

Som jag har berättat flera gånger använder jag ytterst sällan koppel till Soya och faktiskt inget halsband heller.

Men förra veckan fick jag av någon outgrundlig anledning för mig att sätta på henne ovanstående halsband när vi gick kring anläggningen och jag tänkte till och med ”bara det inte glider av” när vi gick ute på den enorma åkern.

Sedan tänkte jag faktiskt inte mer på halsbandet förrän på kvällen då jag insåg att ”oj….jag tog aldrig av det och nu är det borta”.

Åhhh vad jag retade mig!

Inte för att halsbandet representerar något direkt värde (vi fick det på köpet när vi köpte Soya) och inte för att jag inte har flera andra halsband till henne som aldrig används utan mer för att det var så himla klumpigt av mig- gå med ett sådant halsband (som kan öppna sig så pass mycket och glida av) på en åker.

Jag bad faktiskt stallägaren lite halvhjärtat att hålla utkik efter halsbandet när han harvade åkern (som om han skulle hitta detta- snacka om nål i en höstack) men trodde att det var borta för evigt- jag som ALDRIG (tvi tvi) blir av med saker.

Men! Undernas under!

Stallägarens fru hittade halsbandet åt mig- inte på åkern dock utan på utebanan i närheten!

Jag blev så himla glad och tycker som sagt att jag hade mer tur än jag förtjänade :)!