Mera lördag- slutrapport

Ja, så var då ännu en häst och tävlingsdag slut och det är jag också…slut alltså :).

Men det gör inget- det har det verkligen varit värt och jag kan inte nog poängtera hur glad jag är över samarbetet med X och att han rider min häst så bra och dessutom GILLAR honom.

Om jag ska förmänskliga Kreon lite är jag övertygad om att han läser folk väldigt bra och tycker man inte om honom…tja..då tycker han inte om den personen heller och då är det inte så trevligt :).

Idag blev det en fjärdeplacering för Kreon (X vann klassen med den andra hästen han red) och jag skojade lite och sa att jag nu börjar bli bortskämd med placeringar och kommer att bli sur om de uteblir.

Skämt å sido- i LB/LA är det ju inte svårighetsgraden som är några bekymmer utan att få djuret att spänna av och det tycker jag verkligen att X är på mycket god väg att lyckas med.

Kreon var inte ens svettig under sadeln efter dagens ritt, X red kanske effektivt i max 25 minuter med mycket skritt också men det är ju knappast något som tröttar ut en så pass tränad häst som min.

Det som möjligen tröttar är ju ”mupperierna” men eftersom de inte heller pågick i många minuter så gissar jag att Kreon har haft en tämligen behaglig dag.


En väldigt fin bild som My tog på Muppis (det är jag som håller honom).


En märklig häst….går som en handväska bredvid en på tävling, är fullständigt avslappnad när man tar av utrustningen och börjar beta gräs som om ingenting har hänt…men kan bli så spänd ”bara” för att man vill galoppera.

Ärligt talat så är Kreon, bortsett från galopp-idéerna MINST lika lugn och snäll på tävling som mina tidigare hästar och det säger verkligen en hel del…

Lördag- delrapport

Skriver detta från tävlingsplatsen- Kreon har gått sin klass och skött sig jättebra och nu väntar vi bara på att sista ryttaren ska rida klart.

Bloggläsaren My har hälsat på och det var jättekul att träffa henne- vi har inte setts på flera år.

Roligt också att Kreon visade upp sig för henne och alla andra på bästa vis så nu ska jag fortsätta att skoja med stallägarna till vilka jag förra helgen sa uppfodrande:

”Nu får ni inte kalla min häst för Kreon längre- nu ska ni kalla honom MÄSTAREN” :)!

Ja, man måste få skoja ibland och de gläds med mig och vet vilket jobb jag lägger ner på mitt lilla djur.

Dagens framridning innehöll inte lika mycket mupperier (läs: bakutsparkar och arg svans) som sist så jag hoppas verkligen att Kreon kommer att släppa detta helt i sinom tid.

Slutresultatet inne på banan blev 69%, inte en enda femma men flera åttor och 2 av 3 halter som såg perfekta ut.

Det sistnämnda visar IGEN att Birgitta måste rida bättre- hästen kan uppenbarligen stanna helt korrekt:).

Idag var det en LB:2 utomhus och som vanligt skänkte Kreon varken domarkur eller något annat en blick.

Måtte även DETTA hålla i sig när gossen lämnar sin bubbla och deltar mer i verkligheten :).

1 år!

Man brukar ju säga att ”tiden går fort när man har roligt” och det stämmer bra i mitt och Kreons fall- idag är det exakt 1 år sedan jag blev hans ägare.

Jag hade ju lärt känna Kreon ganska många veckor dessförinnan, ridit och longerat/ tömkört honom en del och hanterat honom ytterligare lite till men som sagt; 1 september skrevs köpehandlingarna och Muppis flyttade till ”mitt” stall.

Ett omvälvande år har det varit minst sagt och jag tycker att jag både har och inte har fått det jag trodde mig ha köpt.

Visst förstod både NN och jag att Kreon var en känslig individ som man inte kunde hantera hur som helst så hans mupperier har i sak inte förvånat mig/oss men att han också skulle vara så lättlärd och så fin att rida för övrigt är en underbar bonus som absolut gjort och gör att man står ut med det andra, mindre roliga.

Jag trodde inte att en så begåvad häst skulle ha så svårt att acceptera att bli uteriden på samma jäkla häst-dödarväg och oja sig lika mycket varje gång (läs: typ 50 gånger vid det här laget)  men å andra sidan trodde jag inte heller att jag skulle kunna galoppera i en underbar samlad galopp helt ensam eller med sällskap när man väl har ridit förbi allt som stör herr Mupp.

Dressyrmässigt befinner vi oss idag på samma nivå som Archie gjorde när jag sålde honom och det är också en härlig bonus för jag var i ärlighetens namn inte så sugen på att ”börja om på nytt” med ÄNNU en unghäst.

Och jo, Kreon var förvisso 6 år när jag köpte honom men såg absolut ut som en 4 åring och kunde inte mer än en nyss inriden sådan så han har verkligen utvecklats i rekordfart.

För att min lycka ska bli total måste jag kunna tävla Kreon utan problem- hittills har det ju varit lite si och så med den saken kan man väl lugnt säga.

Men jag har ju tagit hjälp som ni vet och hoppas mycket på detta men vad som händer i framtiden står än så länge skrivet i stjärnorna.

Oavsett vad har jag aldrig under hela mitt ridliv haft så många helt underbara ridpass på en och samma häst och det är banne mig värt hur mycket som helst och något jag skulle önska alla ryttare att få uppleva.

Fredag-galopp på topp

Idag har jag känt mig lite yr under eftermiddagen- misstänker att det beror på ett för högt sockerintag.

Det har helt klart sina risker att både fira en kollega som fyllde jämnt OCH att besöka flera klienter som ville bjuda på sötsaker :).

Muppis fick en liten åktur efter jobbet- vi körde till X som tränade honom lite.

Det blev mest galoppjobb och Kreon fick galoppa hit och dit, kors och tvärs, samlat, ökat, i varierad form osv och det såg väldigt lätt och trevligt ut.

Det är skönt att X har samma ”approach” när han tränar Kreon som jag har och detta utan att jag har instruerat honom- han ”leker” också fram vissa grejer, klappar mycket och rider för lätta hjälper- inga våldsamheter där inte :).

Eftersom X också är typ en halv meter längre än jag är det skönt att han inte rider  på styrka- jag vill ju helst ha en ryttare på Kreon vars ridstil harmonierar med min även om X är tekniskt skickligare så klart.

Annars är ju risken att det skulle bli för stor skillnad när jag sedan ska sitta upp och det vill jag absolut inte- jag är så nöjd som det är :).

Försvarbart? (hundinlägg)

Har vi gått för långt i vår iver att hålla våra hudjur vid liv till varje pris?

När jag tittar på denna bilden svarar jag SPONTANT ja.

Fast det är lätt att döma andra….

Hade det gällt tex Soya så vete tusan hur jag VERKLIGEN hade agerat?

Att hon skulle ha benproteser betvivlar jag starkt att jag skulle gå med på men annat….var går gränsen?

Utvärdering Perfect shoulder-väst vs Provalli flexband

Efter att nu ha ridit 3 dressyrpass med Perfect Shoulder-västen känner jag mig redo att avge en utvärdering och jag kan väl börja med att säga att jag är nöjd.

På en 5-gradig skala skulle jag ge västen i alla fall betyget 4 sett till helheten.

Jag tror absolut att man hade kunnat tillverka en produkt som gav ÄNNU bättre stadga och sitshjälp men då gissar jag att man hade fått ge avkall på både pris och det enkla sättet att använda västen.

Med fler tampar och tåtar eller knappar och kardborrar hade det tagit för lång tid att sätta på sig västen, blivit omständligt helt enkelt och då finns risken att västen förblir hängande oanvänd i stallet.

Idag är västen lätt att sätta på sig, väger i princip ingenting och går att tvätta vilket också är viktiga förutsättningar för att produkten ska komma till användning särskilt då man kan bli ganska svettig under västen om det är varmt ute.

Som nämnts ger västen ett bra stöd och det viktigaste av allt är att den gör detta utan att man känner sig det minsta fastlåst.

Man har fortfarande 100 %-ig rörlighet i armarna varför man inte behöver vara rädd för att tex inte kunna ta tag i hästen om den hoppar till eller att man ska ramla av pga att man blir styv i kroppen och inte kan följa med i hästens rörelser.

Priset, ca 600 kronor bedömer jag som adekvat och sett till hur länge man kommer att kunna använda västen som väl använda pengar.

Leverans genom företagets hemsida (http://www.psofsweden.se/se) skedde inom en vecka och de kontakter jag hade med företaget via mail har varit föredömliga; jag fick svar mycket snabbt.

Avslutningsvis skulle jag vilja göra en jämförelse mellan detta sitshjälpmedel och PROVALLIS flexband (http://provalli.se/)  som jag också provat och som också utger sig för att vara ett ryttarhjälpmedel.

Jag tycker att Provallis flexband är mycket mer omständligt att sätta på sig om man vill ha en tröja/ jacka ÖVER bandet (alla vill kanske inte ståta med att de använder ett sådant eller så fryser man helt enkelt)- till detta behöver man menar jag hjälp från någon utomstående så att inte bandet ska korva sig eller kasa ner vilket är ett stort minus.

Om man jämför produkterna rent prismässigt så är flexbandet mycket billigare (kostar 249 kronor om man beställer det via hemsidan) men när man sedan tittar på vad man får för pengarna, det vill säga i stort sett ett rejält resårband och ingenting annat så känns det som att man snarare har betalat för själva idén än för material och tillverkningskostnaden.

Jag som verkligen inte kan skryta med några sykunskaper lyckades en gång i tiden ganska lätt göra ett enkelt flexiband medan jag däremot inte hade kunnat tillverka en Perfekt Shoulder-väst hur lång tid jag än hade haft på mig.

För att nu inte helt döma ut flexbandet så tycker jag nog att det hade en minst lika stödjande funktion som västen men däremot blir ens armrörelser något begränsade medan västen inte begränsar dom alls så det är också värt att ta i beaktande.

Torsdag- bytt är bytt…för det mesta

Idag blev det ett dressyrpass på gräsbanan- det var länge sedan jag red där.

Pratade med NN igår och hon påminde mig om att göra några byten då och då för att ”hålla dom vid liv” även om vi inte ska tävla på den nivån på ett tag så idag la jag lite tid på dessa.

Det är fortfarande skillnad på bytena från vänster till höger och vice versa, åt det lätta hållet går det lätt och sker oftast på hjälpen eller max ett språng efter, lugnt och sansat.

Åt det svårare hållet måste jag förbereda längre tid, det kan ta en stund innan bytet kommer och det kan också bli väldigt svajigt.

Idag fick jag till dom bättre dock så det är nog bara en träningssak- även X har ungefär samma upplevelse av bytenas kvalité och jag tänkte be honom att också träna lite på dom.

All upphetsning före och efter bytena är i alla fall helt borta sedan ett bra tag tillbaka och har väl förvisso egentligen aldrig någon större sak heller vilket är skönt.