Tisdag- banbyte


Svår att motstå för en dressyrnörd

Till dagens träning hade jag valt att byta ridbana från stubben till den ”egentliga” ridbanan- den bestående av grus.

När den är nyfixad, se bild ovan, går den inte att motstå :).

Jag undrar om Kreon instämde för han skötte sig jättebra under hela passet utan ett enda mupperi trots att jag bara hade mitt lilla träns att klamra mig fast i :).

Christina ville idag se skänkelvikningar, skolor i trav, bakdelsvändningar, övergångar mellan galopp och samlad skritt och samlad galopp med tagen bakdel och allt fokus på Kreons bakben gjorde att han kändes helt galet underbar i den avslutande galoppen.

Även formen blir bättre och bättre tyckte Christina och det är roligt att höra och något jag själv också tycker.

Fråga från en läsare om Kreons sår

En läsare (Lina) frågade nyligen hur det står till med Kreons sårskada.

Ta i trä så står det mycket bra till efter 37 sorger och bedrövelser och med tanke på att det har gått 4 månader men jag vågar knappt säga/ skriva det faktiskt.

Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” och köra down memory lane och minnas hur det såg ut under resans gång:

Så här såg såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.

Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.

Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.

Nu börjar det arta sig.

Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.

Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.

Men det var seeeegt…veckorna gick…

Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..

…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.

Här ser man tydligt att omkretsen minskat.

Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.

Ännu mindre sår.

Nu börjar det verkligen hända grejer….

…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.

Sedan gick det snabbt!

Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre. Någon gång kliade Kreon upp det lite men på det stora hela så har såret nog sett ut så här som längst, i flera veckor.

Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.

Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad som går ner när man har ridit.

Det återstår att se om det alltid kommer att vara så, jag tror faktiskt inte det men även om det blir så så tycker jag ändå att det blev en mycket bra läkning trots allt.

Måndag- avskedsritt

Oj så varmt det har varit idag- 30 grader enligt radion och tro mig…det kändes.

Till och med jag, troligen en av Sveriges mest frusna personer har känt mig helt yr hela dagen och jag var totalt slut när jag kom till stallet.

Som jag hoppades glömde jag dock allt vad trötthet heter när jag väl satt i sadeln på min fina häst och det fläktade riktigt behagligt när man kom upp lite från marknivå :).

Enligt stallägaren kommer han att harva upp ”min” dressyrbana (läs: hans stubbåker) inom kort så jag misstänker att dagens ritt var den sista på detta underlag.

Jag red mest tempoväxlingar i trav och galopp idag men provade även på några bakdelsvändningar, halter, byten och övergångar mellan galopp och skritt.

Just nu ligger mitt folkus på ökad STYRKA, tekniskt vet Kreon vad jag vill och nu handlar det om att det ska förfinas vilket det krävs ökad styrka till, inget annat höll jag på att säga.

Efter 40 minuter var jag mer än nöjd och Kreon säkert ännu nöjdare när han fick bli svalkad genom en sval dusch.

The typical whippetägaren….

…..köper en hundbur för 7000 men kör en bil för 4000.

Här finner man stora likheter med the typical hästägaren som köper ett släp för i vart fall 50.000 som sedan dras av en Volvo från 80-talet värd 2000 kronor.

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du är den sista att lämna en tävlingsplats, inte ens någon i sekretariatet är kvar.

När du ska köra hem ser du att någon glömt kvar ett ganska fint dressyrspö i närheten av ditt släp.

Vad gör du?

* Tar spöt och behåller det.

* Tar hem spöt och ringer arrangören senare och berättar att det finns hos dig om någon efterfrågar det.

* Lägger undan spöt på en ”smart” plats på anläggningen, ringer arrangören och berättar var du lagt det.

* Låter spöt ligga kvar och gör inget.

Och så en följdfråga:

Skulle du svara annorlunda om det i stället handlade om 4 fina benskydd?

Veckan som gått

Hjääälp….kan inte minnas att någon vecka gått så snabbt som denna, man blir nästan lite rädd!

Maken har varit bortrest nästan hela veckan och detta har inneburit att jag har fått stiga upp i ottan, cykla med Soya för att motionera henne rejält för att därefter ta med henne in till Malmö för att kunna rasta henne ytterligare under dagen.

Sedan har jag så klart ridit på min kära Mupp och det har mestadels varit härliga ridpass, flera av dom på en stubbåker i direkt anslutning till stallet och resten på åkrarna och vägarna kring stallet.

Även tisdagens lektion hölls på stubbåkern och Christina var nog lite förvånad över att min galning kunde gå så avslappnat på ett jättefält trots att vi bland annat tränade på galoppökningar medan han kan ha så mycket åsikter om annat som normala hästar inte skulle blinka åt.

Ja, ja…det är Muppe-Puppe i ett nötskal….inte som andra…på gott och ont :))).

2 vardagkvällar har ägnats åt halmintag och det har faktiskt varit ganska trevligt och även gett lite motion :).

Nu kan man inte pressa in ett kuvert på loftet så vi har alla gjort ett bra jobb och kan vara lugna för strö-försörjningen till nästa sommar.

Lite shopping har det också blivit i veckan; det rundsydda tränset från Hööks som jag tjatat en del om är äntligen mitt liksom en hållningsväst som jag också nämnt på bloggen.

Den sistnämnda ska jag givetvis utvärdera ordentligt på bloggen men jag vill först rida några gånger med den.

I fredags startade Malmöfestivalen för i år och även om jag inte har som tradition att besöka den varje år så brukar det vara trevligt- så även i lördagskväll.

Vädret var sådär fantastiskt och det kändes nästan som att man befann sig utomlands- en härlig bonus nu när sommaren oavsett om vi vill det eller inte går mot sitt slut.

I lördags blev det också en långpromenad med Soya, Bodil och Salli i Dalby, idag har Soyis och jag varit i Käglinge på morgonen och på hundstranden i Lomma på kvällen- en härlig avslutning på veckan!