En läsare (Lina) frågade nyligen hur det står till med Kreons sårskada.
Ta i trä så står det mycket bra till efter 37 sorger och bedrövelser och med tanke på att det har gått 4 månader men jag vågar knappt säga/ skriva det faktiskt.
Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” och köra down memory lane och minnas hur det såg ut under resans gång:
Så här såg såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.
Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.
Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.
Nu börjar det arta sig.
Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.
Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.
Men det var seeeegt…veckorna gick…
Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..
…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.
Här ser man tydligt att omkretsen minskat.
Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.
Ännu mindre sår.
Nu börjar det verkligen hända grejer….
…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.
Sedan gick det snabbt!
Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre. Någon gång kliade Kreon upp det lite men på det stora hela så har såret nog sett ut så här som längst, i flera veckor.
Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.
Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad som går ner när man har ridit.
Det återstår att se om det alltid kommer att vara så, jag tror faktiskt inte det men även om det blir så så tycker jag ändå att det blev en mycket bra läkning trots allt.
Senaste kommentarer