Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:
 
Du och en stallkamrat är anmälda till samma tävling.
 
Stallkamraten frågar dig om du kan/ vill köra båda hästarna i din transport om hon står för bensinkostnaden samt ger dig 200 kronor för besväret.
 
Du vet att era hästar kommer väl överens men vet också att genom att köra hennes häst har du ca 150 kilos överlast och kör således olagligt.
 
Vad gör du?
 
* Avböjer eftersom körningen blir olaglig.
* Avböjer eftersom du är rädd att överlasten ska skada din transport.
* Accepterar
 
När jag började min tävlingskarriär för mer än 20 år sedan hade jag ingen egen transport.
 
En vän till mig saknade körkort (hon var för ung) men hade föräldrar som hade både fina bilar och en fin transport.
 
Eftersom vi alltid åkte på samma tävlingar körde jag faktiskt våra hästar ihop trots att det inte var lagligt och chansade på att vi inte skulle bli stoppade.
 
Minns en gång då vår bil fastnade i en snöstorm mitt i Helsingborg- DÅ var jag livrädd att polisen skulle komma och undersöka varför vi varken kom fram eller tillbaka med bil och släp.
 
Fast vi fick ut hästarna illa kvickt och ledde dom till tävlingsplatsen för att därefter köra hem den ena hästen samma dag och lämna den andra som vi hämtade den nästkommande så det löste sig det också….
 
Idag skulle jag absolut inte chansa.
 
Dels har jag en egen fin transport som jag är rädd om och dels vill jag inte riskera varken böter, körkort eller annat för någon annans skull.

Skrivet

Tips för nya bloggläsare (eller gamla och glömska)

Som ni kanske har märkt innehåller den här nya bloggen olika kategorier och eftersom alla inlägg måste kategoriseras manuellt, ett i taget, och jag har skrivit över 4000 kommer detta att ta sin tid eller i vart fall ungefär en månad även om jag ägnar det mycket tid.

Hur som helst vill jag tipsa er om mina egna favoriter- de inlägg som finns under kategorin TILLBAKABLICKAR.

Där tycker jag att man kan läsa en del kuligheter och även lära känna mig bättre (om man nu vill det?) så har ni inget annat att läsa rekommenderar jag dessa inlägg.

Skrivet

Onsdag- mormor longerar

Idag hade jag planerat att rida ut men eftersom jag inte lyckades ragga upp något sällskap valde jag att avstå.

Jag vill inte gärna fightas ensam med Kreon på vardageftermiddagarna då risken för att möta för många fordon och annat som skrämmer, är i vägen osv är större än på helgerna så jag reviderade planen och gjorde något jag gör ytterst sällan: jag longerade.

Att jag så sällan longerar beror nog delvis på att jag tycker att det är så roligt att rida men också på att jag fått lite aversion mot longering genom att jag de senaste 20 åren sett så många lata hästägare missbruka denna motionsform.

För så klart kan man jobba en häst utmärkt även på lina och inte bara använda densamma för att snabbt låta hästen springa av sig lite.

Som jag berättade nyligen har stallägaren nu harvat stubben men den är så ytligt bearbetad (och alltså inte plöjd i ordets rätta bemärkelse) att han tyckte att jag gott kunde prova underlaget.

Och det gjorde jag och det fungerade hur bra som helst.

Medan jag longerade mindes jag att Kreon inte bara är en häst som vilken mormor som helst kan rida om han är på rätt humör- hade min mormor levt hade hon lätt även kunnat longera djuret.

Kreon är verkligen en ”longerings-maskin”- han jobbar på jättebra, tar inga egna galna initativ och man kan jaga på honom precis hur mycket man vill utan att han försöker sticka eller bli dum- trots att ytan vi befann oss på var näst intill oändlig.

Faktiskt fattade han förvänd galopp var sin gång i båda varven och höll den så lätt, så lätt och fick mycket beröm för både detta och allt annat.

När han fick sträcka ut överlinjen rejält fick han en mycket bättre trav än grundtraven och jag hade kunnat stå och titta på honom hur länge som helst kändes det som.

Nu valde jag att sluta efter en knapp halvtimme, solen gassade, Kreon gjorde som sagt ett utmärkt jobb och det kommer en dag imorgon också.

Skrivet

Välkomstkommiten

Sedan ett tag tillbaka har våra stallkatter skapat en ny rutin som jag fåfängt måste erkänna att jag är mycket förtjust i.
 
Varje morgon när jag parkerar min bil utanför stallet kommer Gullis travande mot den och möter mig. Oftast jamar han lite uppfodrande ”vi vill ha mat” tror jag han säger och då får man skynda på de få stegen till stalldörren.
 
På själva stalldörren, som är en halvdörr där övre halvan alltid står öppen sitter Mimmi och väntar lika ivrigt och så rusar båda två in tillsammans med mig och ställer sig vid mitt skåp och väntar på några nävar torrfoder.
 
Numera har ju skaran utökats med Mimmis unge Svartis men den rackaren är än så länge för skygg för att våga sig fram även om han/ hon inte längre flyger iväg som en katapult bara jag visar mig.
 
Det känns väldigt trevligt att börja dagen på detta välkomnande vis och det komiska är att detta faktiskt har varit något jag en gång i tiden ville undvika.
 
Stallägarna berättade nämligen för länge sedan om en inackordering som för ”tusen år sedan” hade för vana att mata katterna.
 
Detta fick till följd att de till slut till och med lärde sig att känna igen motorljudet på hennes bil så de blev helt uppspelta bara de hörde den.
 
”Så vill jag absolut inte ha det” har jag tänkt tidigare- jag vill inte känna mig liksom TVINGAD att mata katter som hoppar runt mina ben men riktigt så har det inte blivit.
 
Det är ju inte så att katterna attackerar 🙂 mig varje gång jag kommer till stallet utan det är bara på morgonen som denna procedur upprepar sig och de få nävarna av det billigaste torrfodret som säljs tycker jag gott att jag kan offra på dom som lite morgon-kel.
 
För jag tror inte egentligen att katterna är speciellt hungriga- de får ju sin mat av stallägarna och fångar dessutom en del själva men jag tror att det har blivit lite av ”en grej” med min mat och de svälter knappast ihjäl eller står och skriker om jag INTE skulle dyka upp någon morgon.   

Skrivet

Fråga från en läsare om vila efter tävling

En anonym läsare undrar hur jag ser på vila efter tävling, dvs om hästen behöver det och hur mycket i så fall osv.
 
Som vanligt tycker jag inte att det går att ge ett allmängiltigt svar eftersom hästar är individer och jag dessutom tycker att det är skillnad på både hästens ålder och psyke samt tävlingens svårighetsgrad men om man ändå ska generalisera lite så tycker jag så här:
 
Om vi pratar om en ung häst (4-6 år) som är i början av sin tävlingskarriär tycker jag gott att man kan låta hästen vila helt dagen efter en tävling, oavsett nivå. Därefter är det bara att rida på som vanligt.
 
Generellt är ju inte den unga hästen så vältränad och fysiskt utvecklad som en vuxen häst och dessutom kan den ovana tävlingsmiljön verka tröttande på psyket, framför allt om hästen inte också är van att åka till tex träningar utan mestadels tillbringat sitt liv i ett litet stall utan större kontakt med omvärlden.
 
Om vi däremot inriktar oss på den vuxna, utbildade hästen som tävlat en del, som är van att transporteras och som inte stressar upp sig varken direkt innan eller under en tävling så menar jag att man för all del kan låta hästen vila dagen efter tävling OM MAN VILL men det är absolut inget som hästen BEHÖVER.
 
Förvisso kanske man inte ska planera in värsta dressyrpasset dagen efter att man tävlat 2 dressyrklasser men att tex rida ut/ skritta ut eller bara rida lite lösgörande arbete på bana kan man absolut göra.
 
För att vända på resonemanget kan jag väl också säga att om man anser att hästen BEHÖVER vila efter en tävling på lätt nivå bör man nog snarare se över sitt träningsupplägg och kanske INTE åka och tävla innan hästen är tillräckligt tränad.
 
För vad är det man egentligen ”gör” på en tävling?
 
Ja, i alla fall jag brukar INTE rida ”hårdare” på tävling än på träning utan snarare tvärtom.
 
Jag har alltid velat att mina hästar skulle se tävlandet som både KUL och framför allt LÄTT och därför har jag alltid tränat dom på en högre och mer ansträngande nivå än vad de sedan tävlat.

Skrivet

Tisdag- ändrade planer

Även till dagens träning möttes jag av en perfekt vidgjord utebana- till ingen nytta visade det sig :(.

Jag hann bara rida fram, så fort Christina uppenbarade sig började det regna och vi fick vackert krypa om inte till korset så i alla fall till ridhuset.

Dagens träning hade fokus på rakriktning och att Kreon skulle ta lika mycket stöd på båda tyglarna.

Jag fick vända upp på medellinjen, rida rakt fram men med Kreon ömsom ställd åt vänster och ömsom åt höger- låter lätt men är lite svårare :).

Det blev även jobb på volten i både trav och galopp och nu har Christina skärpt kraven på oss och vill att Kreon ska swinga ännu mer i traven, komma upp i formen, ta yttertygeln och vara böjd för inner skänkel- ja…ni förstår.

Vi tittade också på bakdelsvändningarna igen liksom halterna och i de sistnämnda måste jag tänka på att sitta tungt och stilla- minsta lilla jag rör mig i sadeln så gör Kreon detsamma och halterna blir lite hur som helst.

Uppenbarligen kan ju hästen stanna korrekt- i alla fall med X 🙂 så mycket ligger nog hos hans ägare som måste skärpa sig.

Måste förresten nämna att det kommit flera dressyr och träningsintresserade nya hästägare till anläggningen vilket är mycket roligt tycker jag.

Skrivet

The typical whippetägaren….

 
….kör 40 mil enkel resa för att hunden ska få springa 2 lopp om vardera 11 sekunder.

Det är nog det som faschinerar mig mest som utifrånbetraktare TROTS att jag själv sysslar med en dyr och tidskrävande hobby.

Men inte ens jag skulle köra så långt med hästen med den tid det tar, de kostnader det medför och för att kanske få ett pris värt på sin höjd någon hundralapp.

Visst kan man tänka på ÄRAN men sporten är så liten att man knappast lär hamna ens i tidningen, än mindre bli någon ”kändis” :).