Tänk om….

…det alltid var sådant väder att man kunde rida utomhus i t-shirt klockan 6 på morgonen utan att varken svettas eller frysa OCH cykla med hunden iförd shorts och linne klockan 8 på kvällen och känna likadant.
Jag vet att en del hade tröttnat men INTE JAG!!!!
 

Dagens (samvets)fråga

Jag tycker att det är intressant med denna typ av inlägg och de svar man får eftersom de faktiskt, inbillar jag mig, kan få en att stanna upp och tänka till.Det är inte alltid så självklart hur man agerar- det är lätt att TYCKA en massa tills den dagen det är dags att leverera så att säga.

Även jag, som ibland kanske framstår som kaxig på bloggen (?) är en fegis i vissa situationer och skäms över detta.

Scenario:

Du följer med en vän till en dressyrträning.

Medan din vän rider fram hör du hur tränaren med vad du antar är hennes kompis pratar om den elev hon precis haft i väldigt trista ordalag.

När eleven ska få feedback på lektionen är tonen helt annorlunda och inget av det som tränaren precis sagt till sin kompis tas upp.

Du råkar känna den som tränat ganska väl.

Vad gör du:

* Låtsas som ingenting.

* Släntrar bort till personens transport när hon ska lasta och köra hem och berättar vad du hört.

* Säger till tränaren att du tycker att det är högst olämpligt att ”snacka skit” om sina elever på detta vis.

Torsdag- hjälp……sken!!!!

Äntligen! Jag tror att solstolen hade börjat bli rädd för att totalt damma igen i förrådet!

Morgonritt i frisk, lagom tempererad luft. ”Det här är livet” tänkte jag.

Hah….tusen spänn på att i vart fall några av er trodde att det var Kreon som hade skenat när ni läste rubriken!

Näää…tack och lov har Muppis hittills inte visat sådana tendenser utan i stället känns det som att mina semesterdagar börjar skena iväg.

Den första veckan gick i behagligt mak men nu har farten ökat…tyvärr.

Eftersom jag anade att dagen skulle bli lika HOT som igår valde jag att rida tidigt på morgonen- ett klokt beslut.

Det blev ett dressyrpass på gräsbanan med sedvanliga övningar samt något fler byten är jag brukar göra. Idag gjorde jag kanske 7 stycken och de från vänster till höger känns jättefina och på hjälperna medan de från höger till vänster måste förberedas mycket noggrannare för att jag inte bara ska få en häst som genar iväg och slutligen byter lite ”tjohej”- inte på hjälperna och som en ostbåge i kroppen. Men nu har jag en strategi för hur jag ska göra i alla fall, dvs sitta lugnt kvar i båten och inte låta mig ryckas med, själv börja fara hit och dit i kroppen osv :).

Måste än en gång berömma Minis jobb med bytena- det har hon gjort mycket bra!

Hettan har gjort alla anläggningens hästar lite ”dästa”- till och med Kreon som är den förste till att stå i givakt vid hag-grinden ”ta mig först…ta mig först…annars springer jag benen av mig…” har gått och betat mycket lugnt och varit from som ett lamm att ta in.

Annars är han tyvärr, i alla fall enligt sin egen erfarna ägare den häst som KAN vara dummast att leda från hagen då han i upprört tillstånd inte drar sig för att vifta med frambenen. Inte så trevligt så klart och det gäller att känna honom och veta ATT det kan hända för att man också ska hinna stävja det.

Lite pinsamt eftersom jag är den första som tycker att ”folk” ska ha ordning på sina hästar och ha dom så uppfostrade att vem som helst kan hantera dom men i detta fallet lever jag inte riktigt som jag lär.

Det finns fortfarande situationer då gossen inte är så rolig att gå med, läs: om han inte får gå in bland de första hästarna och i stället för att utmana honom väljer vi att just ta in honom innan han blir upprörd och då går det bra.

Som framgår av bilden ovan har jag äntligen kunnat ta fram solstolen hemma och både gårdagen och dagen har tillbringats i denna i flera timmar och i sällskap av Åsa Larssons senaste bok.

Soya avskyr värme som denna så hon ligger mest och sover- vi får gå ut med henne tidigt på morgonen eller senare på kvällen om vi vill ha någon action i det lilla livet.

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du står uppstallad i ett större stall.

En dag hittar du en hundralapp i stallet. Ingen efterfrågar sedeln så vitt du vet.

Vad gör du:

* skriver ett meddelande på tavlan att du hittat hundringen

* säger inget tills du hör en hästägare beklaga sig över den tappade sedeln- då lämnar du tillbaka den

* säger inget även efter att du hört att en av hästägarna tappat pengarna

Halt hund!!!

I söndags blev Soya oförklarligt halt?!?!?!

Jag hade varit ute och gått med henne på morgonen och då lufsade hon bara omkring som hon brukar, det var inga vilda kaninjakter, hundlek eller annat upphetsande.

När vi hade varit hemma i någon timme och det var dags för en cykeltur var doggy märkbart halt, hältan värmde ur efter ett tag men kom sedan tillbaka igen.

Jag klämde igenom benen från alla håll och kanter, vickade på tårna, tittade mellan trampdynorna och försökte verkligen på alla vis att hitta något smärtområde utan att lyckas.

Eftersom jag hade Rimadyl-tabletter hemma fick Soya 1,5 sådan och sedan bad jag en bön att hältan bara skulle vara tillfällig.

På kvällen syntes det fortfarande en orenhet när vi gick i trädgården men nästa morgon kunde jag lättat konstatera att doggy var ohalt.

Jag kan bara gissa på en tillfällig sträckning eller dylikt och håller fortfarande på och stirrar på mitt lilla djur med argus-ögon varje steg hon tar.

Om jag måste hitta NÅGOT positivt med denna skrämselattack så är det att maken nu nog bättre förstår mina gigantiska hopp ner i förtvivlans stup när hästarna varit halta.

Nu när HANS enorma kärlek visade lite tecken på skada fick han känna på hur det känns och det var INTE roligt alls tyckte han….långt därifrån (hade han fått bestämma hade vi kört till djursjukhuset 5 minuter efter att Soya blev halt).

Mera onsdag- hett, lätt och en hel del svett

Back med ”Skuggan” tätt bakom.
 

Dagen idag måste ha varit en av sommarens varmaste och jag kunde för första gången lägga mig och sola i trädgården.

Jag gissar att många kommer att somna men ömmande (läs BRÄNDA) kroppsdelar ikväll; själv smorde jag in mig rejält men såg en hel del ”tomater” i min omgivning :).

När jag och Josefine red ut Back och Kreon strax efter klockan fem var det fortfarande hur varmt som helst men vi gjorde inget ansträngande arbete utan joggade mest i trav och galopp.

Kreon gick sin vana trogen pressad mot Backs bakre regioner, det är först på hemvägen som han vågar gå jämsides och till och med framför honom.

Jag gissar att både Back och de andra hästarna vi haft som sällskap känner Kreons osäkerhet och låter honom hållas- annars brukar det inte vara så uppskattat att ha hästar som är riktigt så närgångna :).