Skrivet

Ska du sälja häst- besiktiga den!

Fick en fråga från en läsare angående hästköp (det inlägget publiceras om några dagar) och den påminde mig om att jag borde skriva om ett, som jag själv tycker, bra råd till de som ska SÄLJA hästar.
 
För er som inte orkar läsa hela inlägget är tipset kort och gott: besiktiga din häst redan innan du annonserar ut den!
 
Jag vet inte hur ni andra som har sålt/ köpt hästar har känt men både då jag varit säljare och köpare har jag vid en försäljning faktiskt mest varit nervös för besiktningen i allmänhet och böjproven i synnerhet.
 
Jag skulle kunna skriva en bok om alla hästar som folk velat köpa men som inte gått igenom en besiktning och det är ju så klart otroligt frustrerande för både köpare och säljare fast kanske av vitt skilda anledningar.    
 
Jag har själv råkat ut för ovanstående när Décima skulle säljas; hästen reds och tävlades ”för fullt” och jag hade så klart inte en tanke på att det skulle vara något ”fel” på henne men vid besiktningen hade hon dock ½ grads böjprovsreaktion på ett bakben vilket för min del renderade en prisreducering men lika gärna kunde slutat med att de tilltänka köparna inte ville ha henne.
 
När Archie skulle säljas valde jag, delvis på grund av ovanstående och också efter ett klokt råd att besiktiga honom redan i samband med annonseringen och innan jag hade en köpare.
 
Beroende på hur mycket man vill kosta på hästen kan man ju välja om man bara vill göra en enklare besiktning med böjprov eller om man vill göra mer omfattande undersökningar med kanske endoskopi, röntgen eller vad man nu kan tänka sig men jag tror absolut att det är ett bra försäljningsargument om man i annonsen kan skriva att hästen nyligen är besiktigad ua och dessutom slipper man förhoppningsvis obehagliga överraskningar när man väl HAR hittat en köpare.

Skrivet

Torsdag: sist men inte minst (även om man kallas Mini)

Jaha…vad ska jag mer säga för att var ordvitsig? ”Slutet gott allting gott” kanske?
 
Fast där är jag dubbel för även om Mini har avslutat vårt samarbete på bästa vis så kan jag ju inte tycka att det är något GOTT alls med att hon flyttar….buhu….
 
Hursom…eftersom dagens pass var den sista Kreon-ridningen för Minis del så valde jag att filma- jag, mästerfotografen ska tilläggas så man kan ju tänka sig hur de filmsekvenserna kommer att se ut ha ha.
 
Jag tror att ni håller med om att det är väldigt svårt att koncentrera sig på hur hästen egentligen går när man ska filma samtidigt men det kändes som att det gick bra med ridningen och Kreon var lugn och sansad.
 
Mini var juste och sa att HON inte bryr sig om jag lägger ut någon film eller ej; hon liksom jag vet vad som är svagheterna än så länge men vi får väl se hur jag gör när jag själv sett mina mästerverk bakom kameran.

Skrivet

Tillbakablickar: mina hästars olika personligheter

Häromdagen gick jag och funderade på en person (ingen hästmänniska faktiskt) med en i mitt tycke osunt misstänksam personlighet och då började jag också fundera på (troligen eftersom jag befann mig i stallet just då) hur alla mina 4 hästar haft ganska olika personligheter (om man nu ska förmänskliga djur och det kan man väl få göra ibland:))).

Den häst jag hittills ägt längst (10 år), Heron var som jag tidigare berättat om ”full of himself”, en häst med stort självförtroende, alltid nöjd med livet och allmänt GLAD.

Han hade ingen ”personlig sfär” som han vaktade, han kunde själv armbåga sig fram om han kände för det och hade heller inget emot om andra stötte emot honom, gick för nära, kliade sig mot honom osv.

Décima, som jag ägde i 8 år, var hans raka motsats med just den här överdrivna misstänksamheten, som om hon alltid trodde att andra hästar hade någon form av dold agenda.

Jag var hennes gud som hon dyrkade, andra människor tyckte hon om men sina artfränder…de kunde hon gärna slippa.

Och ni vet hur det kan vara med människor ibland; att de som är mest inställda på att ”någon kommer att hända”-de råkar också ut för allt möjligt och lite så var det med Décima.

När en annan häst genom sin ryttares ouppmärksamhet sprang in i henne på en hoppträning och rev upp ett djupt sår på ett av hennes bakben är jag säker på att hon kände bekräftelsen på det hon alltid trott: ”andra hästar är inte att lita på- de kan skada dig!”.

Händelsen satte därför också djupa spår i henne- det tog evigheter innan jag kunde möta andra hästar i annat än skritt utan att hon fick panik, gissa hur lätt det var att tävla på sådana premisser?

Hade samma sak hänt den som trodde gott om alla, Heron, hade han troligen inte skänkt incidenten en ytterligare tanke i efterhand. För honom hade det mer varit ”Shit happens…lev och gå vidare” men för Décima tog det lång tid att repa sig.

Archie som jag ägde i 5 år var min mest ”introverta” häst- troligen är det också därför jag har upplevt honom som svårpåverkad i dressyren.

Archie var lite som Ferdinand- ville helst slappa i hagen och hade otroligt nära till ”off-knappen” om han fick chansen.

Medan Heron tyckte att andra hästar kunde vara ”kul” och Décima ansåg dom som ”troligen onda” tror jag inte att Archie över huvud taget reflekterade så mycket över andra hästar. Han var trygg i sig själv och struntade för det mesta i vad andra hästar sysslade med.

Kreon det lilla livet är min hittills känsligaste häst och också den som läser människor mest och bäst- man kan säkert bli lika hatad som älskad av honom och han är också den av mina hästar som kräver mest hästkunskap och den som jag minst hade låtit ”vem som helst” hantera.

Medan jag själv har varit otroligt slapp och avspänd med de andra hästarna och aldrig skänkt en tanke åt att jag tex kunde ramla av är jag långt mer på min vakt med Kreon.

Inte så att jag tycker att han är elak (tvärtom, han är för det mesta väldigt vänlig och kelig) eller att jag går runt och är rädd för honom men jag försöker ändå att alltid ”ligga steget före” honom och tänka efter HUR jag agerar i olika situationer.

Så klart hoppas jag att han blir min hittills BÄSTA häst och om inte annat tycker jag vansinnigt mycket om honom.

Skrivet

Onsdag- ingen ång-VÄLT

Dressyrpass på träns i ridhuset blev det i morse och det gick precis så lugnt och städat till som det nästan alltid gör när vi är ensamma- inga omkullvälta barn tex :))).
 
Jag tränade inte på något annat än det jag brukar utan försökte ”bara” att få till skolor, galoppfattningar och övergångar så bra som det går med fokus på snabba reaktioner för skänklarna och en häst som är kvick i benen.
 
Kreon har ibland velat….vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det men det ser ut som att han går och ”håller sig” och därför har jag varit extra noga med att både variera tempot och också rida lite mer framåt än jag och Mini brukar.
 
Kreons trav är ju än så länge sådan att ett lite högre tempo lätt renderar ”spring, spring” men jag tycker att det är bättre om det blir så några steg och i ett övergångsskede än att jag sitter och rider i vad som känns som ett behagligt tempo men som för en betraktare ser för långsamt ut.
 
Galoppen har ju alltid varit otroligt bärig och där är ju också risken att man fastnar i en samlad galopp eftersom den är så ”skön-riden” i stället för att gasa på lite.
 
Eftersom jag i grunden är en ”försiktig” ryttare tror jag inte att denna ridning riskerar att jag konstant kommer att flänga runt i ett övertempo medan jag däremot nog får akta mig för att rida för långsamt i tron att ”oj…det går ändå mycket mer framåt än med Archie”.  
 
Liksom jag varierade tempot så varierade jag också formen, den långa, låga sitter som en smäck och där får jag härlig swing i traven men jag vill att Kreon ska kännas lika loss i båda varven även i en högre form och fick jobba lite i vänstervarvet för att få till det- också något som jag ständigt återkommer till.
 
Som avslutning skrittade jag ut den korta rundan runt en stor åker, Kreon ställde 2 korta frågor och fick 2 korta stick i sidan som svar och mer än så blev det inte- således inget omkullvält där heller :))))!

Skrivet

Vill ni se en film när Kreon gör galoppombyten?

Tja….låt mig då direkt säga: DET FÅR NI INTE :)))))!

Både igår och någon av de gånger Mini ridit i förra veckan så har tanken ”ska jag filma” flimrat förbi.

Det hade varit roligt att visa er utvecklingen av framför allt bytena för även om vi aldrig har upplevt att Kreon haft jätte-jättesvårt för dessa och de inte är 100 % tävlings-redo ännu så ÄR där en skillnad, absolut.

I början var det ju en del hopp och skutt, försök att sparka i sargen osv medan det nu i mina ögon ser ganska okomplicerat ut- på vår nivå.

Men…någon film kommer ni inte att få se, inte nu och kanske aldrig?

När jag läste Frida Hallgrens blogg igår och idag bekräftades en hel del av de tankar jag själv haft vad gäller att filma Kreon.

Jag har flera gånger tänkt ”Oj, vad modig Frida är som så ofta lägger ut filmer på när hon tränar/tävlar/ rider” men nu har hon råkat ut för samma sak som hänt mig flera gånger och som gjort att jag tröttnat på att visa filmer.

Även om man får 20 jättepositiva kommentarer så är det ändå de 2,4,5,7 eller vad det nu må vara negativa kommentarerna som gör en ledsen, förbannad, sur…ja, allt annat än glad i alla fall.

Och vem tycker om att höra/ läsa negativ kritik om sin älskling- även om det skulle finnas korn av sanning i kommentarerna?

Sedan kan man så klart tycka att ”har man gett sig in i leken får man leken tåla” men då kan man ju också välja att INTE ge sig in i leken- och det är väl där jag står just nu.

För jag kan nästan svära på att även om jag hade visat en sekvens där Mini gör ett klockrent byte med Kreon så skulle någon eller några hitta NÅGOT att gnälla över, om det så är färgen på schabraket eller manens längd.

”Den som söker han finner” och jag tror att det alltid, oavsett vem som filmas finns saker man kan hänga upp sig på, klaga på, ifrågasätta och som sagt- just nu vill jag inte utsätta mig för detta varken då jag själv eller någon annan rider vad jag anser min FINA häst.

Bloggen driver jag för att jag tycker att det är kul och då kan jag också välja att avstå från det som jag inte tycker är kul; att ”riskera” befogad eller obefogad kritik från ibland vilt främmande människor som kanske aldrig ens har sett mig/ Kreon IRL och/ eller som egentligen inte har en aning vad de snackar om.

Så. Birgitta 12 år har talat och vi får väl se om Birgitta snart 46 kan övertyga henne om något annat.

Skrivet

Tisdag- bad hairday (för mer än Muppe)

I morse var det lite blåsigare än vanligt och om det var detta eller något annat outgrundligt som fick Kreon att muppa sig men idag hade han verkligen en ”bad hairday”.

När vi red ut gjorde han ungefär 7432 stopp, fick säkert lika många sporrstick i sidan och gick mellan detta och hela sista delen av den timmeslånga turen som ett urverk där han bland annat visade en galopp ”to die for”. Muppe är med andra ord ett otroligt passande smeknamn….

Turen inleddes för övrigt nästan direkt med att Kreon såg något nytt hästätande vilket gjorde att han tjurigt klev ut på en villagräsmatta som går direkt utmed vägen man kör/ rider på, det finns inget staket eller annat som avgränsar den så att säga.

På gräsmattan står några blomkrukor och Kreon råkade dessutom välta en av dom och då jag vänligt bad grannen mitt emot (som stod och påtade i SIN trädgård…klockan 6 på morgonen….) om hon kunde lyfta upp krukan fick jag till svar att jag minsann fick komma tillbaka och göra detta själv.

Fick också veta att man inte ska ha hästar som min och att han kunde välta omkull ett barn nästan gång…ja….det KAN finnas barn ute i trädgårdarna även 6 på morgonen….

Ibland tycker jag inte att det spelar någon roll VAD man säger eller HUR man säger det…så jag red bara vidare, körde tillbaka och rätade upp krukan efter ritten och la faktiskt också en lapp i gräsmattefamiljens brevlåda om vår lilla ”incident” (som resulterade i några hovmärken på gräset).

Ja, det är intressant så olika människor det finns i vår herres hage….

På samma väg skrek en annan husägare en gång att jag skulle ”koppla min hunnadjävel” menandes Soya som gick så stillsamt bredvid Archie som en hund bara kan och här tyckte jag mest att det intressanta var ordvalet- HUND-DJÄVEL- sagt av någon som själv har hund?!?!?!

Då minns jag hellre med värme en gammal farbror som knappt kunde gå men som ändå stapplade framför Kreon ute på vägen som draghjälp OCH gav honom ett äpple från sin trädgård när den sistnämnde muppade sig för fullt. Det är att vara djurvän…och KLOK….i min värld.