Fredag- 25+ 25

Idag hade jag planerat att rida på ett visst sätt men tänkte när jag satte mig i sadeln ”tja…PLANERA kan man ju alltid…om det sedan blir som man har tänkt sig (läs: om Kreon låter en göra det man tänkt)…det är en annan sak”.
 
Men mina inte så förtroendeingivande tankar om min kära häst kom helt på skam, hela passet blev EXAKT som jag ville:))).
 
Först blev det 25 minuters jogging i trav och galopp i lång och låg form i paddocken, jag ville bara checka att Kreon kändes lösgjord och ”med” (vilket han gjorde) och att han travade och galopperade i den takt jag önskade.
 
När detta var kontrollerat var det dags för nästa kontroll- LYDNADSKONTROLLEN.
 
Jag red ut med hopp om att få en avslappnad tur med mest skritt, lite trav och även lite galopp och det fick jag också i 25 minuter.
 
När vi red förbi en självgående gräsklippare (har ni sett dom…de ser ut som eldrivna dammsugare…) så tvärnitade Kreon och ville initialt inte gå fram men det krävdes faktiskt inte så mycket övertalning för att få honom på andra tankar och resten av turen förflöt utan drama trots att vi därefter även red förbi en skock får som tack och lov stod stilla och höll tyst :))).

Det var ju skenande får som i sin tur fick Kreon att skena, ramla och slå upp det berömda evighets-såret så jag har ju funderat på hur stort trauma ett får-möte skulle kunna i framtiden.
 
Så inalles var jag mycket nöjd när jag hoppade av och det hoppas jag att Muppe-Puppe också var.

Om att gå vidare i livet….eller inte….

Idag funderar jag på ett fenomen som jag har stött på flera gånger- både i yrkeslivet och privat.

Jag har noterat att människor när de råkar ut för en traumatisk händelse i livet som tex egen svår sjukdom, en allvarlig olycka, en anhörigs bortgång eller dylikt oftast väljer en av två vägar:

Antingen går man vidare i livet efter en sorgeperiod av något slag eller så ”fastnar” man- under väldigt många år och ibland under en livstid.

Man ”blir sin sjukdom” tex, kan exempelvis knappt prata om något annat, upptar enorma sjukvårdsresurser och verkar inte VILJA bli bättre.

Eller så sörjer man någon/ något så djupt att man inte kan arbeta på flera år- om någonsin.

Som utomstående är det ibland väldigt frustrerande med dessa ”fastnare”- man har svårt att förstå deras djupa känslor av sorg under så lång tid, deras ältande och fokus på att ”mala” om det som har varit.

Jag undrar vad det är som gör att man väljer den ena eller andra vägen men gissar att det är många faktorer som samverkar; ens personlighet och sätt att se på livet framför allt men kanske också en massa annat, som utbildning, yrke, familj och vänner….ja, inte vet jag.

Torsdag- minnet var bra och INTE kort

Idag var Mini och jag verkligen nöjda med vårt Mupp-djur!

Jag bad Mini att lägga fokus på slutorna för höger skänkel och prova några byten- tänk så behändigt att bara kunna stå på marken och domdera :).

Skämt å sido- även från marken syntes Kreons större svårigheter i slutan för höger än vänster skänkel men det är ingen katastrof eller något som oroar mig.

Bytena småchockade både Mini och mig- dessa mindes Kreon VÄL hur man gjorde och han gjorde dom alla mer eller mindre odramatiskt och faktiskt riktigt bra. Inte så att de är tävlingsmässiga men de gjordes lätt, utan hopp och skutt och vi blev som sagt förvånade över att det inte fanns en tillstymmelse till sargsparks-försök eller annat som vi ibland har fått se och känna på tidigare.

Ja, det är en dr Jekyll och mr Hyde jag äger….absolut!

Mitt humör var på topp efter att ha bevittnat detta mästerverk :))), tänk vad lite som ska till när man är en knäpp hästägare :)))!

Gullis bakom galler :)! Den lilla katten kan verkligen roa sig själv och jag skrattar ofta med och åt honom.

Svenska bloggars mest fotograferade kota de senaste månaderna? Som synes går det framåt med läkningen och min plan är att prova att ta av bandaget om 3-4 dagar.

Dagens fynd!

Hittade denna 55-liters plastlåda på hjul för endast 39 kronor på Netto.

Praktisk till allt möjligt tänker jag- kanske hästgrejer som nu har legat i 2 spannar i hästtransporten.

Birgitta tänker framåt (ylletäckesfråga)

Har beställt 2 ”Mias”-schabrak från www.butikenistallet.e-butik.se och medan jag väntar på att få dom satt jag och funderade på om jag inte skulle köpa även ett ylle-ridtäcke från Mias därifrån.

Ylletäcket kostar 660:- och man kan välja på ”tusen” olika färgkombinationer vad gäller täcke, kantband och passpoal = man behöver inte ha samma som ”alla” andra.

Nackdelen med denna webshop är att även leveransen tar ”tusen” veckor- schabraken har jag redan väntat på i 8-9 veckor men vad gäller ridtäcket lär det ju förhoppningsvis :))) inte behövas på några månader.

Nu till min fråga:

Någon som har detta ridtäcke och har något att säga om kvalité osv?

Vad var det jag sa…eller nåt….

Läste ni om ett föl som hade misshandlats till döds för några dagar sedan?

Det var flera artiklar om det på nätet, blogginlägg och kommentarer på Facebook en masse.

Folk var hysteriskt indignerade och rasande, varningar skickades ut att man skulle se till sina hästar osv.

I sak fullt förståeligt men jag som är luttrad tänkte faktiskt ”det är säkert inte sant utan folk har bara gjort en massa antaganden- eldat upp varandra utan att ha fakta på bordet”.

Tack och lov fick jag rätt:

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article14969880.ab