Skrivet
Har sett på en del bloggar att man ”bjuder in” sina läsare till att gästblogga dvs skriva ett inlägg om sig själv eller något som intresserar dom.
Fick idén när jag läste en kommentar av Eva från Lux- en mycket rolig kvinna; HON skulle kunna roa oss mycket, bara för att ta ett exempel.
Men ni kanske föredrar att läsa och inte skriva?
Skrivet
En tråkig vecka har snart passerat, tack och lov tämligen snabbt.
Tack och lov ska jag kanske också använda som ord för att beskriva Kreons sårläkningsprocess so far- än har det gått över förväntan och det vill jag nog tacka både Kreons starka fysik (och psyke) liksom all medicinering och veterinära omvårdnad.
Nu får vi se vad som händer på tisdag då bandaget ska bytas- jag hoppas på att få börja gå små promenader med odjuret då.
Jag saknar ridningen enormt och när jag säger ridningen menar jag ridningen på Kreon.
Jag vet och håller med om att det är jättenyttigt att rida andra hästar men det är liksom aldrig något jag saknar eller längtar efter vilket jag gör när det gäller Kreon.
Jag har försökt att sysselsätta mig med en del långpromenader med Soya och träffade tex en gammal stallkamrat och tillika bloggläsare i lördags (Åsa)- det var i alla fall mycket trevligt.
Framöver lär det bli promenader utan mitt ”ordinarie” kära hundsällskap- den andra Åsa eftersom hon har hanhundar och Soya började löpa idag.
Även om det fortfarande är ganska kyligt på morgnarna är våren här på allvar vilket jag kunde konstatera när jag gick ut i trädgården i helgen.
Maken tog också hand om årets första gräsklippning och även ogräset skymtar här och där.
Plommonträdet blommar…
…liksom körsbärsträdet jag fick i 40-års present.
Kreon får agera gräsklippare omkring stallet- skönt att han har något att roa sig med.
Jättebandaget som ska förhindra svullnad och som säkert hindrar liiite om gossen skulle vilja hoppa omkring i sin sjukhage.
Skrapsåren på bak-knät börjar också läka och man kan numera vidröra dom utan att Kreon hoppar twist.
Skrivet
Jaha….precis som maken och jag misstänkt ett tag började Soya löpa idag.
Inget att göra åt så klart och egentligen ett i-landsproblem men hon kunde väl ha ”hållit igen” tills imorgon i alla fall :)?
Nu fick jag ställa in en efterlängtad hundpromenad med Åsa som har 4 hanhundar (!) och får väl trösta mig med att det ändå regnar ute.
Så de kommande 3 veckorna blir det inga träffar med boysen för vår del vilket vi kommer att sakna.
Huruvida Kreon saknar att inte bli riden vet jag ej, än så länge verkar han vara vid gott mod.
Jag tog ut honom utanför stallet i eftermiddags för lite kombinerat gräsätande (Kreon) och borstning (Birgitta) och jag är övertygad om att sådant kan påskynda läkningen.
Inte att bli borstad i sig men att man masserar igenom kroppen, att hästen känner sig uppmärksammad och får göra det som de flesta hästar tycker bäst om = äta gräs :).
Skrivet
Dessa ständiga sammanträffanden som bevisar hur liten världen är….de tar aldrig slut!
Idag har Staffanstorps ridklubb, den ryttarförening som ligger närmast vår anläggning (tar 5 minuter att köra dit) tävlingar och Kreon skulle egentligen ha varit med.
När jag körde dit för en stund sedan för att lämna veterinärintyget för att kunna få tillbaka anmälningsavgiften säger mannen som tar emot intyget:
”Ursäkta att jag frågar men var det den hästen som galopperade omkring lös i Grevie i söndags”.
Det visar sig att mannens fru och dotter mött Kreon i bil de hundratalet meter han galopperade hem och de såg också hur han ramlade och ”fortsatte att galoppera med frambenen medan bakbenen släpade i marken”.
Jaha…det förklarar ju de identiska skrapsåren på bakkotorna fast det ena var ytligt och det andra är det som behandlas.
Annars öser regnet ner just nu och Kreon har fått gå in stallet ”i förtid”.
Bandaget skyddas bra av regntäcket såg jag men att stå i en boxhage i hällande ösregn…nej…då står han nog bättre i boxen.
Skrivet
Åhhh vilket ordvitsig rubrik :)))!
Känns ju som lite pest eller kolera för MIN personliga del:
Om man läser rapporten så är det i galoppen hästen blir mest spänd och ju mer man spänner gjorden.
Samtidigt är ju risken större att sadeln kasar hit och dit om gjorden inte är tillräckligt spänd och om man rider på en häst som kan muppa sig i galoppen (läs: min häst) och har en kasande sadel= ännu mer spänd häst= ännu större risk för att ramla av.
http://www.hippson.se/artikelarkivet/utrustning/forskningskollen-drar-du-gjorden-for-hart.htm
Skrivet
Ja, som så ofta förr har jag idag valt att vara ”kärringen mot strömmen” och låta Kreon stå utan täcke i stallet.
Beslutet grundades på att det nu, kl 18.00 är 15 plusgrader och sol- min ”tvekan” beror väl på att det på morgnarna bara är kanske 4 grader och att alla andra hästar står med vintertäcken.
Rådfrågade Kreons fd ägare och visste ju innerst inne vad hon skulle säga så nu får vi se om Kreon överlever natten :).
Sista sprutorna gavs idag så nu ska vi inte träffas förrän på tisdag- inshallah som mina klienter skulle säga (arabiska och betyder ungefär ”om Gud vill”).
Jag blir alltid så sugen på veterinäryrket när jag träffar Kreons x-ägare- jag minns med längtan både böckerna och serien ”I vår herres hage” och inbillar mig att det är lite så än idag, med tusen ”moderniseringar” givetvis.
Tyvärr tror jag inte alls att jag skulle ha någon FALLENHET för veterinäryrket och skulle inte heller vilja studera i många år i min ålder så det får sluta vid romantiserade drömmar :).
Skrivet
Idag har Soya träffat en kompis hon inte sett på länge; kungspudeln Vilja!
Viljas ägare Åsa och jag var stallkamrater ett mycket kort tag på ridskolan och har fortsatt att hålla kontakten sedan dess, bland annat genom bloggen.
Som rubriken säger kom vi långt idag- vi gick i över 1,5 timme i Dalby men det kändes som att jag hade kunnat gå minst lika länge till :).
Åsa och jag hade mycket att avhandla :), det blir ju så när man inte träffas så ofta men har både gemensamma intressen och gemensamma vänner och bekanta.
Hundarna kommer så väl överens så dom kunde vi lämna åt sitt öde :), de sprang så fint i vår närhet och njöt nog av den vackra naturen.
Lite regn fick vi på oss och det störde ju vissa av oss (den som är gjord av sockervadd) mer än andra men det gick det med 🙂
Vissa tiggde mer än andra.
No way jag följer med ut där sa Soya och satte sig på MYCKET behörigt avstånd när Vilja vadade ut i vattnet.
Skrivet
Mail och sms är, gissar jag en befrielse för en del ”blygisar” som har svårt för att prata med folk, har tex en bekant som får riktig ångest om hon måste ringa eller besvara ett telefonsamtal.
Men man kan så klart också gömma sig fult bakom det skrivna ordet- DÅ vågar man plötsligt uttala sig på ett sätt som man aldrig hade vågat (eller BORDE) IRL.
Skrivet
För ett tag sedan fick ni ett bloggtips av mig och nyligen läste jag hur denna skribent löser sin hästs ”mupperier”….känns det igen :)?
Jag har fått frågan, här på loidressage, hur jag hanterar DC´s påhitt på ute på vägen.
Idag provade jag en ny strategi när jag red från stallet till ridhuset – att inte ta strid och korrigera så fort DC börjar tänka åt ”fel” håll. När han kastar sig helt om till vänster har jag alltid vänt tillbaka honom åt höger, alltså samma väg som han vände. Idag gjorde jag tvärtom – när han vänder 180 grader till vänster tar jag i vänster tygeln och vänder honom minst ett varv till åt vänster – han får fortsätta att gå på en liten volt till vänster tills han tröttnar. Då kommer vi i från evighetskampen där han säger vänster och jag säger höger. När han inte vill snurra till vänster längre rider jag åt det håll jag vill – ibland går han, ibland får vi fortsätta vända vänster. Det fungerar jämförelsevis väldigt bra och spänningarna minskar från både hans och min sida.
Jag fokuserade på vart vi skulle i stort, alltså målet för vår ritt, inte exakt vilka steg vi tog på vägen dit. Här är även Karins mentala träning till stor hjälp – att se framför sig att man kommer fram till ett visst ställe och att inte fastna på vägen. Jag försöker också att tänka lite som när man seglar, att man inte alltid kan köra spikrakt på målet för ibland är det ett grund i vägen och man måste avvika från kursen, men återgår till den så fort som möjligt.
När jag tänker efter är det faktiskt precis så jag hanterat DC’s lastningstrams. Första tiden jag hade honom protesterade han och dansade på bakbenen varenda gång han skulle åka, men eftersom jag inte gjorde någon affär av det slutade han. Nu behöver jag bara öppna bakluckan och skicka in honom – en förutsättning när man åker så mycket och oftast ensam.
Att rida till Segersta tog oss 42 minuter idag – vägen hem tog en dryg kvart.. trots det är jag jättenöjd, det var inte någon lätt ridtur och jag fick tänka ut massa olika knep för att få DC dit jag ville, men det gick! Min kära pålle bjöd bl a på levader med viftande framben och capriole på en åker. Publik hade vi också – vi red förbi ett hus där det stod folk i ett fönster och skrattade åt oss där vi skuttade runt.
Skrivet
Igår fixade jag med Kreons för långa hår och idag var det dags att ta itu med den egna kalufsen.
Jag upptäckte för ett tag sedan att frisörsalongen som är granne med min arbetsplats erbjuder ”elevklippning” för 100 kronor och när jag undersökte saken närmare visade det sig att ”eleven” i själv verket är utbildad frisör från Bosnien men att hon behöver träna på språket.
Tja….dels talar jag ju serbiska och förstår därmed bosnier lika lätt som en stockholmare förstår en göteborgare och dels vill jag inte att frisören ska prata med mitt hår utan klippa det.
Och klippningen blev alldeles utmärkt första gången jag gick dit så jag återvände idag och blev lika nöjd.
För er som bor i Malmö kan jag alltså rekommendera Salong Valencia på Bergsgatan 44.
Om dagens veterinärbesök hos Kreon kan jag berätta att vi känner oss försiktigt positiva då läkningen än så länge går mycket bra.
Vi sprang också med djuret och där kom nog min djupaste suck av lättnad.
I söndags direkt efter skadan sprang Muppis som en virvelvind, i tisdags ville han inte alls trava och när jag jagade på honom hoppade han fram som en skadeskjuten kråka medan han idag åter både VILLE och KUNDE springa hur bra som helst.
Sista antibiotika-sprutan ska ges imorgon, såret ska åter läggas om på tisdag och då kan jag förhoppningsvis börja gå på kortare promenader med sjuklingen.
Men men…än är det långt till ridning och jag tar fortfarande en dag i taget.
Såret i tisdags.
Såret idag när bandaget togs av.
Ingen svullnad!
Efter tvätt. Här ser man hur mycket såret faktiskt har dragit ihop sig på bara 3 dagar.
Senaste kommentarer