Skrivet

Hårvård och sårvård (med bilder för nyfikna)

Igår fixade jag med Kreons för långa hår och idag var det dags att ta itu med den egna kalufsen.

Jag upptäckte för ett tag sedan att frisörsalongen som är granne med min arbetsplats erbjuder ”elevklippning” för 100 kronor och när jag undersökte saken närmare visade det sig att ”eleven” i själv verket är utbildad frisör från Bosnien men att hon behöver träna på språket.

Tja….dels talar jag ju serbiska och förstår därmed bosnier lika lätt som en stockholmare förstår en göteborgare och dels vill jag inte att frisören ska prata med mitt hår utan klippa det.

Och klippningen blev alldeles utmärkt första gången jag gick dit så jag återvände idag och blev lika nöjd.

För er som bor i Malmö kan jag alltså rekommendera Salong Valencia på Bergsgatan 44.

Om dagens veterinärbesök hos Kreon kan jag berätta att vi känner oss försiktigt positiva då läkningen än så länge går mycket bra.

Vi sprang också med djuret och där kom nog min djupaste suck av lättnad.

I söndags direkt efter skadan sprang Muppis som en virvelvind, i tisdags ville han inte alls trava och när jag jagade på honom hoppade han fram som en skadeskjuten kråka medan han idag åter både VILLE och KUNDE springa hur bra som helst.

Sista antibiotika-sprutan ska ges imorgon, såret ska åter läggas om på tisdag och då kan jag förhoppningsvis börja gå på kortare promenader med sjuklingen.

Men men…än är det långt till ridning och jag tar fortfarande en dag i taget.

Såret i tisdags.

Såret idag när bandaget togs av.

Ingen svullnad!

Efter tvätt. Här ser man hur mycket såret faktiskt har dragit ihop sig på bara 3 dagar.

Skrivet

1-0 till planerings-Birgitta eller extra allt

Igår skrev jag i en kommentar till ett inlägg att jag tycker om att planera och att jag oftast har en både plan B, C och D i beredskap.

Och tur är väl det…

Jag åker ju alltid till stallet innan jobbet och brukar byta om till mina jobbkläder antingen i stallet eller på jobbet.

När jag skulle göra detta i morse upptäckte jag att jag glömt att få med mig….BYXORNA!!!

Planerings-Birgittas kobra-hjärna övervägde snabbt sina alternativ:

1. Åka tillbaka till Staffanstorp (ca 4 mil totalt och jag tycker verkligen inte om att köra bil) för att hämta byxorna.

2. Gå i mina joggingbyxor på jobbet (de luktar säkert lite häst även om de är hyfsat rena, inte så trevligt även om mina arbetskamrater är ett förlåtande släkte).

3. SÄTTA PÅ SIG EXTRA-BYXORNA SOM PÅPASSLIGT LÅG I BILEN.

Tja….vilket alternativ tror ni att jag valde:)))).

Kan för övrigt meddela att samma sak gäller när jag ska åka och tävla.

Det finns knappt den sak jag inte har en dubblett av med mig ”just in case”- det skulle vara själva hästen då ha ha ha…och sadeln och tränset.

Annars ligger det alltid extra nummerlappar, gummiband, borstar, spö, regnjacka, hästtäcke, handskar, ridskor, ridjacka…tja..som sagt…det mesta faktiskt i bil och transport. Detta är saker som jag aldrig plockar ur och i ärlighetens namn ytterst sällan ANVÄNDER:))))!

Skrivet

De 3 H:nas födelsedag

Idag är det den 20 april och jag kommer fortfarande ihåg att detta var Herons födelsedag trots att jag inte skulle kunna säga när mina andra hästar varit födda om mitt liv så hängde på det :).

Att jag minns just Herons var för att vi brukade skoja om det på mitt förra jobb där en arbetskamrats dotter Hanna också fyllde år 20 april.

Jaha…det är HERON, HANNA och HITLER brukade vi säga med vår sjuka humor :))).

Skrivet

Torsdag- spänd ägare med punk-häst

Precis som tidigare dagar verkade Kreon ”som vanligt” idag och hans veterinär och jag beslöt därför med att vänta med bandageomläggning till morgondagen.

Man lär sig någon nytt varje dag och när Kreon fick sitt sår fick jag lära mig att man helst ska låta bandage sitta på så länge som möjligt och INTE lufta sår i onödan. Sedan beror det kanske på vilken typ av sår det är men jag vet med mig att jag hade bytt Kreons bandage minst 1 gång om dagen om jag hade fått göra vad jag trodde var rätt.

Jag är väldigt spänd på hur mycket såret och fickan runt det har dragit ihop sig och hoppas verkligen att vi slipper lägga in Kreon för dränage.

För att sysselsätta djuret lite passade jag på att frisera hans lite lustiga hår- han har som spretande punk-hår som vägrar att växa ner över hela manen.

Skrivet

Förändringsvindar

Idag är jag lite djup och funderar på framtiden- det är nog inte helt fel att göra det ibland och inte bara ta dagen som den kommer och hoppas på det bästa, eller?

Som ni vet står jag på en anläggning med ibland uppemot 20 inackorderingar och detta innebär nästan per automatik att det blir en viss genomströmning av hästar över tid.

Hästägare byter bostad och flyttar då även hästen ibland, hästar säljs, nya köps, ja det kan bero på allt möjligt att boxarna får nya invånare.

Just nu är vi inne i ett bytes-flow; en häst har sålts, en annan har åkt iväg för att förhoppningsvis bli såld, en tjej har fått nytt jobb och tagit hästen med sig och en fjärde häst betar nu på de evigt gröna ängarna. Förutom detta är ytterligare några hästar till salu och en ska åka hem till sin ägare inom kort så det lär bli en hel del nya bekantskaper framöver gissar jag.

Ego-Birgitta hoppas för både Kreons och sin egen skull att de nya hästarna som kommer är ”Archie-kopior” vars ägare inget hellre vill än att rida ut med mig och min knäpp-gök eftersom Kreon i just dessa sammanhang inte föredrar ensamheten.

Sommaren närmar sig med stormsteg och stallägarna har för länge sedan aviserat att ridhuset kommer att stängas för ”underhåll” (tvätt och dylikt) under en månad även om vi ännu inte vet exakt när detta blir.

I år känner jag mig väldigt väl förberedd inför detta då jag av förklarliga skäl redan tvingats hitta alternativa ridhus där jag kan rida- förra året brydde jag mig inte eftersom Archie dels inte hade Kreons problem och dels var till salu.

Slutligen funderar jag över vad jag ska ta mig till (oj, DET lät dramatiskt) om Mini flyttar.

Hennes framtidsplaner är helt oberoende av mig och Muppe höljda i visst dunkel än så länge och för oss vore det otroligt synd om hon väljer att inte stanna i vår närhet.

Även om Mini inte alltid rider Kreon så jätteofta så är bara VETSKAPEN att det finns någon nära som rider Kreon minst lika bra som jag, som tycker om honom och är insatt i hans ”mupperier” en otrolig trygghet som jag inte gärna förlorar.

Men men..vi får väl se vad framtiden bär i sitt sköte som det så poetiskt kan heta- vissa saker kan man försöka att påverka (sa hon med både hängslen och livrem) och annat råder man, på gott och ont inte det minsta över.

Skrivet

Onsdag- vid gott mod

Har precis kommit hem efter att ha besökt herr Mupp som, precis som rubriken lyder verkar vara vid gott mod till skillnad från sin ägare Neggo-Birgitta som, som alltid, mår PEST när djuren är sjuka eller skadade.

Än märks det inte alls att han har mer eller mindre boxvila och det tackar jag vår sjukhage för.

Jag ryser vid tanken på att vara tvungen att ha Kreon stående ensam i box i stallet- risken är att han hade rivit hela bygget alternativt förvärrat sin skada- han blir väldigt upprörd om han måste stå ensam till och med i väntan på att de andra hästarna tas in från hagen varför vi aldrig tar in honom först om det går att undvika.

Jag minns hur tacksam jag var över att det alltid fanns hästar i stallet på ridskolan när Archie hade flera veckors boxvila pga fång- dels hade vi ingen sjukhage där och dels var det så fruset i marken då att han ändå inte hade kunnat stå ute eftersom han var tvungen att stå på en jättemjuk bädd.

Men på denna anläggning är alla hästarna ute samtidigt och jag har full förståelse för att andra inte hade velat hålla sina hästar inne för Kreons skull.

Annars verkar det som om Kreons fd ägare har rätt- han är mycket mer ”pjallig” än mina tidigare hästar som undvek att visa smärta in i det sista- riktiga hårdningar!

Man får helst inte röra vid hans skrapsår på knäna och DET tycker jag verkar lite väl ”omanligt”- de kan omöjligt göra så ont som han vill göra gällande- mes!

Min andra lilla mes har jag varit och luftat på Ribersborgsstranden- den var fjärran från de vita sanddyner man ser på sommaren utan såg väldigt ”skabbig” ut så vi var helt ensamma under vår promenad, ingen annan var lockad av varken den eller snålblåsten misstänker jag.

Skrivet

Hundhistoria ur livet

Idag träffade jag en annan hundägare i Dalby och hon berättade om hur det kom sig att hon numera har en toy-pudel medan hon tidigare haft stora hundar så som dalmatiner och rottweiler.

Kvinnans föregående hund, en 50-kilos rottis hade tydligen segnat ihop när hon var ute med den mitt ute i skogen och vad gör man med en hund som har fått stoke och som man knappt kan rubba från marken?

Kvinnan hade en enorm tur så till vida att några män höll på att hägna in en hage i närheten och kunde komma till hennes undsättning.

Hunden avlivades några dagar senare och då bestämde sig kvinnan för att fortsättningsvis inte äga en större hund än hon kunde bära.