Archie hör av sig igen (via ombud :))

Vilket sammanträffande!

En timme efter att jag och några pratat om Archie i stallet (och jag lovordat mitt beslut att sälja honom till en ridskola, som jag många gånger anser sköter sina hästar bättre än privatpersoner) fick jag denna hälsning via hans ”ombud” på Facebook:

Hej jag vill bara skicka en hälsning från archie, han mår bra och trivs hos oss.
Han går i hage med en privat häst hela dagen och går nu med i verksamheten, de elever som ridit honom gillar honom skarpt.
Han går i lagom tempo och är väldigt lydig och han är fantastisk:)
Han verkar gilla livet på ridskolan och jag vill bara att du ska veta om det, om du har vägarna förbi så är du mer än välkommen att hälsa på.

Kan man bli annat än nöjd med sådana besked?

Som jag nämnt förut är jag inte precis FÖRVÅNAD- jag började själv min ridkarriär på en stor ridskola för över 30 år sedan och stod uppstallad där med egen häst i över 20 år så jag har ju sett en del lektionshästar ”komma och gå” men aldrig någon så fin som Archie (sade hon inte alls partiskt :)).

PS. Det ”bästa” i hela försäljningshistorien kring Archie är att han är köpt OSEDD- snacka om att lita på sina ”kontakter” (läs NN).

Lördag- nu ÄR det vår

Att ordspråket ”det som göms i snö kommer upp i tö” stämmer utmärkt är en bara alltför trist sanning- det blir jag varse varje vår då jag tex tittar ut i trädgården.

Idag ägnade jag en tråkig men nödvändig stund där och krattan fick hålla mig sällskap.

En massa löv som hade blåst ihop i olika högar lite här och var och geggat ihop sig till en sörja blev bortforslade och nu ser det lite trevligare ut utomhus.

Fast att sätta ut trädgårdsmöblerna som jag läste på Facebook att flera planerade att göra till helgen tänker jag inte inte göra- så varmt är det inte än och jag har fått skrapa vindrutan flera morgnar denna veckan.

Men visst ÄR det vår, precis som rubriken säger och det är jättehärligt!

Vår utepaddock håller än så länge bra klass och jag hoppas att jag kan rida där mycket den närmaste tiden då jag tror att det är den bästa träningen jag kan ge Kreon på hemmaplan.

Har vi tur så kommer det och går lite hästar medan vi rider där, både i själva paddocken och på vägen utanför och det är ju det jag vill att Kreon ska vänja sig vid.

Idag träffade vi inte så många hästar men för att vara så här i början av vår träning så räcker det och Kreon blev lite olydig och ville plötsligt inte gå på vissa ställen som han precis hade passerat femtioelva gånger men det gick väldigt lätt att rida sig ur detta och jag tar en miljon gånger hellre sådana här känsloyttringar framför hans bockningar eller ”nej, jag förstår inte vad som menas med galoppskänkel”.

Släng dig i väggen Ranelid!

Trots att jag slutade att titta på Melodifestivalen för över 20 år sedan kunde jag inte undgå att notera den storm som Ranelids bidrag till Melodifestivalen skapade- inte helt förvånande tycker jag.Jag kan förstå att människan provocerar- inte bara genom sin ”appearance” utan även för att han ju ”prat-sjunger”, dessutom på den mest konstiga ”dialekt” man kan tänka sig.

Fast i vissa sammanhang tycker jag att han ligger i lä.

Fick nedanstående klipp av en ”jugge-kollega” och höll på att garva ihjäl mig (mina föräldrar kommer ju från fd Jugoslavien och själv talar jag och förstår språket till 100 %).

Länken visar alltså Montenegros (en del av ex Jugoslavien) bidrag till Melodifestivalen och om man är ”jugge”, har varit i landet (ffa vid kusten) eller bara har en sjuk humor så kommer man att skratta igenkännande…eller inte…

Av de kommentarer jag läst på Youtube tycker ”folk” antingen att bidraget är såååå pinsamt och skämmer ut landet fullständigt eller så ser man ett nyskapande, någon som vågar vara annorlunda.

Ja, döm själva men glöm inte var ni hörde det först:

Jag GARANTERAR att denna låt kommer att spelas sönder på varenda strand utmed Adriatiska havet i sommar (jag går redan och nynnar på den…euro-neuro….euro-neuro…)!

http://www.youtube.com/watch?v=Yzw09JcZHXc&feature=share

 

Dagens ”hur tänkte hon nu då”?

Ja, jag vet att man ska sköta sig själv och skita i andra men jag kan ändå inte låta bli att skaka förundrat på huvudet.
 
Idag var det nog årets finaste dag hittills, solen verkligen strålade och det var 13 grader varmt och vindstilla.
 
Trots dessa temperaturer ser jag ett ekipage som skrittar och travar i det mycket välisolerade ridhuset med ridtäcke?!?!?!
 
Ja, jag kan inte låta bli att fundera över vad denna hästen har på sig vid uteritt och minus 10 grader!

Fredag- ännu ett nytt ridhus på listan

Ja, som rubriken säger så har Kreon och jag besökt ännu ett nytt ridhus, denna gången på Bökebergs (www.bokeberg.com) anläggning.

Bilderna nedan kan inte tillnärmelsevis göra ridhuset rättvisa, det är ett av dom finaste jag ridit i. Måtten är gigantiska, 80 x 33 meter och estetiken går verkligen inte av för hackor.

Trots den främmande platsen och massor av solkatter var det mormorshästen Kreon jag satt på vilket gör mig ännu mer övertygad om att det är mer andra hästar än något annat som stressar honom.

Jag hade en sådan tur att en ”cowboy-ryttare” kom in och skulle rida när jag bara hade varit i ridhuset 1-2 minuter och jag förvarande honom på hur Kreon kan bli med tanke på att han planerade att träna lite slide-stops och dylikt :).

Men som sagt; hade min mormor levt hade hon lätt kunnat rida Kreon trots att hon aldrig suttit på en häst och detta ändrades inte trots att western-ekipaget lämnade oss efter en stund.

Då hade 2 halvblod hunnit komma in och Kreon brydde sig inte om dom heller utan gjorde de bästa övergångarna galopp-skritt-galopp över medellinjen, hur många gånger som helst.

Underlaget är nog mer anpassat efter westernridning tror jag- det var inte så djupt men ändå lite kompaktare än vad jag brukar rida på och detta bidrog nog till de fina övergångarna, Kreon liksom ”satte sig” bättre.

När jag hade ridit klart ville jag vänta på att de 2 halvbloden skulle gå ut för att provocera fram lite stress-träning hos Kreon och mycket riktigt tvärstannade han när de lämnade ridhuset och blev jättestel i kroppen. Kanske inbillade jag mig men jag tyckte att hans hjärta började bulta hårdare men jag lät honom stå blickstilla (hade jag i det läget krävt att han skulle gå tror jag han hade exploderat) och pratade lugnande med honom i kanske 1 minut och sedan kunde vi skritta vidare som om ingenting hade hänt.

Något gott för allt detta körande med sig- Kreon som var lätt att lasta innan har blivit ÄNNU lättare med detta moment nu och springer nästan in i transporten.

Huruvida träningen med att acceptera att andra hästar ”kommer och går” kommer att gå lika snabbt återstår att se men det tror jag tyvärr inte.

Dagens (inspirations)fråga

Idag funderar jag över det här med inspiration och vad som kan inspirera oss ryttare och det kan ju så klart vara många olika saker och/ eller personer.
 
En bok man läst, något man hittat på nätet, en youtube-länk, ens tränare, en vilt främmande människa man möter i ridhuset…ja..ni fattar…
 
Hur ser det ut för er del?
 
Har ni någon/ flera som ni regelbundet/ då och då rådfrågar/ tar hjälp av/ gråter ut hos?
 
Saknar ni ofta inspiration? Hur tycker ni att ni kan återfå den?
 
Själv har jag aldrig haft problem med att rida ensam utan har snarare föredragit det men jag är samtidigt en väldigt babblig och nyfiken person som, om jag fick önska fritt, gärna hade varit omgiven av likasinnade, dressyr och tävlingsintresserade ryttare.
 
Nu har jag sällan haft så många ur den sistnämnda kategorin i min absoluta närhet utan mest haft stallkamrater som varit promenadryttare så därför är jag glad över tex Internet där jag tycker att man kan både diskutera, få tips och inspiration helt gratis och när man vill nästan:))).
 
Sedan har jag givetvis vänner och bekanta som både tränar och tävlar aktivt men merparten träffar jag inte på en daglig basis och det är synd tycker jag.
 
Bortsett från nätet får jag också inspiration när jag tränar eller när jag och Mini rider tillsammans och sedan har jag en god vän som jag kan mailbomba vid behov (och hon mig så klart).
 
Tack och lov har jag sällan problem med inspirationen över lag utan önskar tvärtom att veckan ibland innehöll fler dagar som man kunde träna på- jag tycker det är väldigt kul att rida helt enkelt!

Torsdag- skritt pommes frites

Idag blev det en skrittrunda med min lilla häst- samma runda som vi har vandrat trettioelva gånger.

Det finns fortfarande enstaka ställen där Kreon kan stanna upp men nu behövs det knappt några snurrningar (egentligen bara på ett ställe i början av rundan) vilket, om inte annat, sparar en hel del tid ha ha.

Men för oss är dessa skrittrundor fortfarande inget man ”bara gör” utan jag måste ändå rida aktivt eller hur jag ska säga.

För några veckor sedan slöade jag till och fick för mig att jag kunde prata i telefon och skritta samtidigt (läs: hålla tyglarna i en hand) och se….det passade inte Muppman alls.

Så fort han kände att jag inte höll i tyglarna som jag skulle började han bromsa och vägra gå så det telefonsamtalet fick avslutas fortare än kvickt.