Trångbodd kattägare :(

När man läser en sådan här artikel kan man få många tankar.Exempelvis undrar jag hur det kan få gå så långt- hade mannen inga GRANNAR som reagerade på den skarpa stanken och slog larm tidigare?

Jag undrar också vad som kommer att hända med alla dess katter?

Trots att jag är djurvän ifrågasätter jag nästan varför man inte omedelbart avlivade allihop.

Visst; det låter hemskt men för det första är katterna väldigt skygga och lär därmed vara otroligt svårplacerade och för det andra är de så himla många. Vem i Norrland kan/ vill ta sig an alla dessa stackare när Blocket mm vimlar av enstaka katter som folk inte blir av med.

Och vad kostar det inte med över 70 katter på ett pensionat?!?!?! Vågar inte ens tänka tanken….och det är ju vi skattebetalare som på ett eller annat sätt får stå får kalaset.

Inte bara hästmänniskor…..

För att ännu lite mer ta oss hästmänniskor i försvar efter gårdagens inlägg så måste jag säga att det verkar väldigt vanligt inom många olika ”grupper” med tävlan, intriger, missunnsamhet, kritik osv.

Jag vet att någon vid något tillfälle påstod att det inte var så konstigt om det var en massa intriger i ett stall ”eftersom det var fullt av kvinnor” (läs: kvinnor är mer benägna till sådant beteende) men jag undrar jag….

För att ta ett exempel som jag har fått i alla fall en liiiten inblick i sedan några år tillbaka tack vare inköpet av Soya så skulle jag vilja berätta lite om det jag lite förenklat kallar ”whippet-världen”.

Ni som inte har whippet ska betänka att detta är en förhållandevis liten ras i Sverige och att utövarna inte på långa vägar går att jämföra med tex hästfolket som det ju går 13 på dussinet av.

Trots (eller kan det vara TACK VARE????) denna lilla värld tillhör whippetfolket verkligen inte ”klubben för inbördes beundran”- tvärtom.

Man är oeniga om en hel del och drar sig inte för att lufta sina åsikter på olika nät-forum där man kan få läsa både det ena och det andra, ibland rena personangrepp.

Jag deltar sällan och aldrig i dessa diskussioner, mycket för att mina kunskaper är allt för begränsade.

För mig är Soya tusen gånger snyggare än många av de champions som skördat stora framgångar så jag har liksom inte så mycket att komma med när det diskuteras rasstandard och dess utvecklig eller tillbakagång tex.

Eftersom man inte bara tävlar i skönhet med whippets utan även i olika grenar som har att göra med exmpelvis en hunds snabbhet och smidighet så finns det även åsikter kring både detta och hur hundarna bedöms, vilka hundar man ska avla på etc.

Som sagt ibland väldigt hätska åsikter och debatter och jag skrattar lite igenkännade och jämför med hästvärlden.

Men…frågan är om det inte är så ”lite överallt” och vilka hobbys/ sporter/ intressen man än ägnar sig åt.

Eftersom det i alla fall i vissa människors natur verkar ligga att TÄVLA/ komma först är det kanske naturligt att inte vilja att andra ska ”komma ifatt” en på olika vis och att det är därför dessa ”små-krig” uppstår eller vad tror ni?

Fredag- läskunnig häst och kodknäckning?

Då var det dags för det numera sedvanliga dubbelpasset på fredagarna och som vanligt började jag med att rida.
 
Kreon kändes fin och inte det minsta påverkad av att detta var det tredje dressyrpasset i rad i ridhuset- något jag egentligen verkligen vill undvika, alltså att det blir likartat arbete 3 dagar i följd.
 
Jag börjar undra om spindelpojken kan läsa- i så fall läste han nog gårdagens inlägg där jag beskrev hur våra serpentinövningar kan gå till i bästa och sämsta fall.
 
Min gissning är att Kreon inte alls vill kännas vid att han ibland inte gör serpentinerna optimalt och det ville han verkligen visa mig i morse- de gjordes nästan bättre än någonsin :))).
 
Även galoppombytena som Mini visade upp var nog de bästa hittills- väldigt lugna, oftast direkt på hjälpen och utan föregående hopp och skutt- VAD har hänt med min gosse :)?
 
För att ytterligare fortsätta lovords-tiraden så fick vi även känslan att Kreon snart kommer att knäcka ”tramp-koden”, fortfarande kan han bli upprörd och kasta sig bakåt eller inåt, dvs lämna spåret men som sagt…det är nog på G….

Hästmänniskor är ett jäkla släkte

Insåg nyligen att man bör undvika att läsa för mycket på diskussionsforum som tex Bukefalos då man i så fall lätt kan få uppfattningen att hästfolk inte är riktigt kloka på många olika sätt.

Vi är både godtrogna, oärliga, okunniga, okamratliga och gud vet allt.

Jag vet inte hur många trådar jag läst genom åren som handlat om:

Folk som lånar ut sin häst till någon som missköter den, inte betalar den som överenskommits, vill lämna tillbaka den av konstiga anledningar etc.

Hästägare som stjäler andra hästägares utrustning och/ eller foder eller lånar saker utan att fråga.

Hästfolk som släpper ut andras hästar utan lov, i andra hagar än de överenskomna, med andra hästar än de överenskomna osv.

Folk som i god tro låter någon stalla upp sin häst hos dom varpå hästen inte sköts, stallhyran inte betalas, foder inte köps in och hästägaren slutligen försvinner utan att ha betalat en krona.

Inackorderingar som mobbar varandra, pratar illa om en bakom ryggen, skriver taskiga meddelanden på stalltavlan, intrigerar och har tretusen åsikter om ens häst som de framför, både ombedda och ombedda till gud och alla människor.

Ja…ni fattar….

Vad alla dessa inlägg står för kan man ju så klart spekulera i och själv får jag hoppas att vi inte är så hemska som det kan verka utan att det ju är AVARTERNA och UNDANTAGEN folk skriver om och beklagar sig över- när allt fungerar som det ska brukar folk inte vara lika snabba med att skriva om sådant.

Vad tror ni? Är vi hemska?

Torsdag- on my own

De senaste torsdagarna har jag låtit Kreon löshoppa men eftersom vårt ridhus är något bottenfruset just nu och Kreon inte precis lösgalopperar samlat om man säger så samt även gillar att göra tvära inbromsningar så vågade jag faktiskt inte låta honom hoppa idag.

Dessutom känns det som att det var länge sedan jag red ett ”riktigt” dressyrpass på egen hand och tränade på mer än LB:1-linjerna typ så det var detta vi ägnade oss åt i morse.

Idag blev det en hel del slutor i trav samt galopp-linjer, dels så som de ser ut i LA:1-programmet och dels så som serpentinerna rids i MSV C-programmen.

Och tänk så mycket man behöver hålla koll på i dessa serpentiner!

I bästa fall har man en häst som mjukt bryter av från galopp till skritt, skrittar rakt, avspänt och taktmässigt några steg för att därefter ”falla in i ” en lika mjuk ny galopp.

I sämsta fall har man en häst som ramlar in på bogarna i avbrottet, som stannar till i stället för att skritta avspänt, som därefter gör några ålande skrittsteg och därefter fattar rätt eller fel galopp men ganska katapultartat.

Just nu befinner vi väl oss oftast någonstans mellan bästa och sämsta scenariot med lutning åt det bästa tack och lov- mycket handlar om hur avspänd jag lyckas rida Kreon och där tycker jag som sagt att jag märker en förbättring på det stora hela vilket jag så klart är jätteglad över.

Nu ska man ju inte ”ropa hej” men jag har ju haft funderingar på om Kreon skulle bli ännu mer full av egna idéer med ökad kondition, mer muskler, högre krav från min sida osv så det är ju bra att inte denna farhåga har besannats (än).

Dagens (kritik)fråga

Idag tycker jag att det skulle vara intressant att veta hur ni föhåller er till begreppet KRITIK och då tänker jag främst på kritik som kan uppfattas negativt.

Kritik kan för all del vara positiv också men det är nog inte så de flesta ser på ordet utan hör man KRITIK så tänker man nog främst på motsatsen, eller har jag fel?

Hur som helst, mina frågor idag är följande:

Brukar du OOMBEDD kritisera din omgivning (ha ha ha …undrar hur många som svarar JA på den frågan)?

Om någon ber dig om ett ”utlåtande” och du känner att du inte är så positiv; hur framför du kritiken? Är du ”brutalt ärlig”, försöker du linda in kritiken eller LJUGER du rent av för att inte såra den andra parten?

Och om du FÅR kritik hur reagerar du? Försöker du att ta den till dig, blir du rasande eller skiter du i vilket?

Om jag ska svara på mina egna frågor så försöker jag att inte ge folk kritik oombedd.

Om jag däremot tillfrågas har jag mycket svårt för att ljuga, den som frågar får vara beredd på min ÄRLIGA uppfattning även om jag KAN försöka att linda in kritiken till viss del.

Men jag skulle aldrig säga/ påstå något som jag absolut inte tycker, typ ”din häst är i lagom hull” om hästen var smal men däremot skulle jag kanske linda in smal-kommentaren genom att tex förklara att JAG oftast tycker att hästar som är NÅGOT för tjocka ser snyggare ut än ”vinthundsvarianten”.

De som känner mig väl vet också att om jag inte kommenterar något KAN detta betyda att jag inte gillar det och därför håller tyst för jag är INTE snål med beröm OM jag tycker om något och skulle inte låta bli att berömma bara för att ”han/ hon ska inte tro att han/hon är något”.

Även där är man ju olika; en del skulle inte säga något positivt om så himlen föll ner på dom medan andra kastar superlativen omkring sig, menade eller ej bara för att vara ”snälla”.

Vad gäller hur jag reagerar på kritik beror det mycket på vem som framför den men också delvis på i vilken sinnestämning jag befinner mig.

Är jag på bra humör har jag lättare för att skaka av mig i mina ögon orättvis kritik, är jag redan lite låg kan jag bli förbannad, sur eller rent av ledsen.

Kritik från de som står mig närmast (familj, vänner, tränare) eller från någon som jag är i någon form av beroendeställning till (stallägare, arbetsgivare) tar jag allvarligare på än om tex en vilt främmande bloggläsare skriver något men det är kanske inte så konstigt?

Mera onsdag- djupfryst har-stek anyone?

 
Den allt annat än oskyldiga dödgrävaren!
Om någon är sugen på att käka hare kan ni med fördel kontakta undertecknad som inget hellre vill än att vara behjälplig.Den bokstavliga asätaren Soya AKA Äckel-Knapraren har lyckats hitta en stendöd och maläten hare och varje gång vi närmar oss platsen där den ligger har jag fullt sjå med att jaga bort henne därifrån.

 
Varje dag upprepas samma procedur- när vi närmar oss ”harstället” får Soya fnatt och skenar dit i full karriär och sedan ägnar jag en god stund åt att försöka få henne att inte rusa tillbaka 15 gånger innan jag slutligen tröttnar och släpar bort henne, antingen genom att BÄRA henne eller dra henne i täcket.
Tyvärr ligger liket dessutom på en större äng utan någonstans där jag lätt hade kunnat dumpa det (urk….) och Soya har som sagt svårt att slita sig därifrån.Så..är ni sugna…kom till Staffanstorp!

Onsdag- det rullar på

Om dagens ridning finns egentligen inte mycket nytt under solen att rapportera om- det går sin gilla gång skulle man kunna säga.

Liksom föregående onsdagar har Mini och jag delat på passet och det gick väl som det brukar- över lag bra.

Kreon är inne i en lugn ”period” (vore trevligt om den varade livet ut om ni frågar mig) och har helt slutat med vissa av sina konster och inte mig emot som sagt.

Efter att ha begrundat alla tips ni försåg mig med igår och läst lite mer på nätet är min senaste teori att Kreon inte tål soja (jag vill hela tiden skriva Soya :))- det är tydligen inte helt ovanligt bland även människor och hundar också.

Archie fick konstiga utslag efter att ha ätit soja länge (när en 20- kilos säck var nästan slut) och även om jag inte kan svära på att det berodde på sojan försvann utslagen när jag tog bort sojan.

Måtte det vara samma sak med Kreon annars vet jag faktiskt inte vad jag ska göra (mer än låta veterinärundersöka honom).