Mera onsdag- härlig hundpromenad

Idag valde jag faktiskt att sluta lite tidigare, inte för att som ibland RIDA utan för att hinna ta en härlig hundpromenad med semesterfirande Åsa.

Kreon fick finna sig i ett mycket kort eftermiddagsbesök och sedan styrde jag kosan mot Dalby med Soya.

Det var otroligt skönt att ta en sådan här långpromenad mitt i veckan; ska jag vara ärlig så är det inte långa vandringar jag vanligtvis längtar efter när jag kommer hem trött efter stall och heltidsjobb (vandringarna sköter maken men så har han ingen häst att ta hand om heller :)) men någon gång ibland är det inte helt fel.

Vädret var väl inte det bästa men hundarna hade lika roligt som vanligt gissar jag; Soya sprang i alla fall för allt vad tygen höll och jagade Åsas Trillik som aldrig förr- en syn jag inte kan se mig mätt på :)!

Onsdag- business as usual

Idag stod ett delat ridpass på Kreons schema, först red jag lite mer basic-linjer och sedan red Mini så som hon brukar.
 
Som vanligt, höll jag på att säga, gick det mesta som det skulle- inga sensationer åt något håll utan det är bara att träna vidare.
 
Mycket av jobbet vi gör handlar ju om att göra Kreon starkare och att han ska klara av att göra det vi begär bättre och bättre och det händer ju inte över en weekend (tyvärr:))).
 
Tempoväxlingarna i trav hoppas jag ska förbättra både grundtraven och Kreons förmåga att öka utan att benen bara trummar på snabbare och snabbare.
 
I skolorna saknas fortfarande tillräcklig samling även om ”teknik-poletten” har ramlat ner ganska bra.
 
Bytena är också för osäkra så här lång- visst…med en pistol mot huvudet skulle jag kunna stappla mig igenom ett medelsvår B-program i alla fall hemma i ridhuset men då hade det varit ”på vinst och förlust” (läs: med största sannolikhet STOR förlust) så där återstår också en del arbete.
 
Trampträningen går hyfsat, ibland kommer det flera fina tramp-steg och ibland låser det sig i Kreons lilla hjärna och då kan han tvärstanna eller gå bakåt i stället för att tänka framåt, inget konstigt det heller.
 
Så summa summarum: vi har att göra :)))!

Kort affärskurs för nätaffärer

Om du har en affär där du säljer hästsaker över nätet skulle jag vilja ge dig ett tips för att få BEHÅLLA kunder och SÄLJA redan beställda varor (innan köparen tröttnar och drar tillbaka sin beställning).

Du bör när du läser detta ha i åtanke att det idag finns MASSOR av ANDRA affärer som säljer hästprylar över nätet och att man ibland, hos vissa affärer kan få sina saker dagen efter att man gjort beställningen. Detta kallas SERVICE.

Om du får en beställning på en vara som du för stunden inte har inne är det INTE service att låtsas som det regnar i avvaktan på att varan ska levereras till dig av den du köper dina grejer av.

Den som gjort beställningen vill inte leva i ovisshet utan tar hellre emot ett mail från dig, även om du i mailet skriver att du inte vet NÄR varan kan levereras. Detta kallas också SERVICE.

På så vis slipper beställaren undra om beställningen kommit fram, om det blivit något strul med betalningen, om beställningen kanske till och med skickats ut men kommit på villovägar osv. Beställaren slipper också att STÖRA dig via mail/ telefon för att efterfråga sina varor.

Bara ett tips i all välmening….från en bortskämd (?) internetköpare som gärna drar tillbaka sin beställning om du inte ids uppfylla ovanstående. Eller så har du så mycket kunder ÄNDÅ och är i så fall bara att gratulera…eller?

Dagens (tilläggstjänst)fråga

Besökte för ett tag sedan ett stall där jag noterade att man tar extra betalt för ”allt”- för att sätta på täcken, ta av lindor, ta in hästen från hagen när hovslagare/ veterinär kommer osv.

Det känns som att det är mer eller mindre så det fungerar i många inackorderingsstall numera, eller har jag fel?

Och jag gissar att man som stallägare kan se på dessa extra-tjänster på 2 sätt; antingen som något som man har möjlighet att tjäna en extra slant på utan att behöva höja den faktiska stallhyran eller som något man helst vill slippa och därför ser till att ta så pass bra betalt för att folk helst ska dra sig för att efterfråga tjänsten. Idag finns det ju tex många täcken som kan användas både inne och ute och på exempelvis vår anläggning finns det numera inte många hästar som får extra täcken påsatta av personalen.

Hur fungerar det i era stall?

Tycker ni att det är bra att man tar betalt för allt extra eller vill ni hellre att det ingår i stallhyran som då rimligen riskerar att bli högre?

Själv föredrar jag absolut att var och en betalar för det som den utnyttjar- inte så konstigt eftersom jag bor så nära stallet och därför aldrig efterfrågar de extra tjänster som många av mina stallkamrater behöver för att slippa köra flera mil för att fixa själva.

Tisdag: the dreaming dog

I natt har min sömn blivit minst sagt störd- Soya måtte ha haft världens längsta och mest intensiva dröm för hon gläfste vad som kändes tusen gånger och i en evighet.
 
Eftersom doggy nästan alltid ligger vid våra fötter är det tämligen lätt att peta på henne om hon gläfser i sömnen och därmed bryta ”låtandet” men i natt var det som förgjort.
 
Hur jag än skakade henne med min fot så tystnade hon inte…tja möjligen temporärt men snart var hon igång igen.
 
Till slut och i halvdvala baxade jag upp henne, la henne i min famn och hoppades att hon därmed skulle hålla sig lugn. Och det hjälpte faktiskt:)))! Eller så var jag för utmattad för att höra fortsättningen?

Herr Kreon har också haft tid att drömma idag; det enda han behövde göra på sin vilodag var att gå (läs: stå) i hagen och gå en kortare promenad med mig på eftermiddagen.

Filmtips?

Har läst en del om en Steven Spielberg-film som nyligen hade premiär: ”War Horse” och den låter väldigt intressant och något som skulle passa oss hästälskare.

En bloggläsare som sett filmen lovade mig dessutom att det var ett lyckligt slut; jag vägrar konsekvent att se annat på film (livet är fullt nog av elände utan att man ska behöva se det på film också).

En del gråtande ”utlovade” läsaren också- DET vet jag inte om jag är så förtjust i (får huvudvärk direkt).

Men vad säger ni som sett filmen: var den något att ha?

Dagens (bajs)fråga

I samband med Kreons kliande som jag skrivit om tidigare beslutade jag mig för att utesluta att han inte hade mask och skickade därför in ett träckprov (som visade måttlig förekomst av blodmask- därav avmaskningen i fredags).

Jag har genom åren gjort detta då och då och därför också sluppit att avmaska (läs: mata min häst med gift för det är så jag ser det) och på nuvarande anläggning har stallägarna gjort detta en gång varje sommar sedan jag flyttade dit i alla fall och avmaskat alla hästar som behövt detta.

Men det ÄR ju näst intill omöjligt att mask-kolla alla hästar, i alla fall hos oss där hästar kommer för in/tillridning och där även övriga inackorderingar byts ut med ojämna mellanrum.

Vet att detta med avmaskning sköttes urdåligt på den ridskola där jag stod innan (vet dock inte hur det är nu), där avmaskade alla lite som de kände för, dvs någon avmaskade flera gånger om året, någon inte alls och så fanns det allt däremellan. Och givetvis var det aldrig någon som mockade sin avmaskade hästs hage speciellt pga detta.

Minns att en hästägare avmaskade sin häst samma dag som den åkte på bete- juste mot den betesägaren!

Mitt förslag på hur man kunde i vart fall FÖRSÖKA hålla koll på ”maskläget” i alla stall är att man som nyinflyttad avkrävs ett träckprov senast veckan efter att man kommer till stallet och att ens häst under tiden får gå i en och samma hage som man sedan sanerar vid behov.

Ett träckprov kostar inte många kronor och går snabbt at få svar på så det torde inte vara en orimlighet som jag ser det i alla fall.

Dagens frågor är:

Tar du träckprov på din häst innan avmaskning? Om inte; varför? Hur ofta avmaskar du? Och om du står i annat än eget stall; hur sköts detta på din anläggning, kollektivt eller sköter var och en sin egen hästs avmaskning?

Måndag- humörsvängning

Idag var Muppe på ett helt annat (läs: sitt normala lugna jag) humör än igår och det tackade jag för.

Passet kunde förflyta utan drama, även när den person som longerade sin häst samtidigt som jag red lämnade ridhuset.

Idag tränade jag väldigt mycket på tempoväxlingar i trav och försökte få lite gung i stället för ”spring-spring” och det går nog liiite framåt (ordvits) inbillar jag mig.

Slogs under passet åter av hur orättvist ridlivet kan vara.

Kreon flyttar sig som den enklaste sak i världen i skänkelvikning och man behöver knappt nudda honom med skänklarna medan Archie hade så svårt, så svårt att gå åt sidan vad man än gjorde nästan.

Hans bästa skänkelvikningar, efter år av träning var ändå inte, med mig på ryggen i alla fall, ens som Kreons sämsta…tja…sånt är som sagt ridlivet…orättvist..precis som mycket annat. Sedan är detta så klart ingen anledning att ge upp, sluta kämpa osv men nog tusan kan detta livets lotteri reta en ibland.

Zappare

Hihi…så här hade man aldrig kunnat hitta Soya i alla fall; hon är heeelt ointresserad av tv:n.

Det ska vara någon gång om någon hund skäller otroligt mycket från tv-rutan som hon hajar till men annars är hon verkligen ingen tv-tittare :)!