Fråga från en läsare om ”mitt” stall

Härom dagen kom nedanstående kommentar från en läsare och givetvis vill jag svara både henne och andra eventuella nyfikna.
 
Skulle du inte kunna skriva lite mer om ditt stall(fodringar/dygn, hagtid, plats i ridhus osv) Är nyfiken! vet att du skrivet om det tidigare men rutiner ändras.
Kan du inte heller skriva om hur du skulle ha ditt ”ideal” stall och även bjuda in oss läsare att skriva. Roligt med andras tankar och åsikter
Givetvis utan att klanka ner på ditt nuvarande ställe, men det finns ju alltid saker som man tycker mindre om.

 
Om jag ska skriva lite om rutinerna i ”mitt” 7-hästarsstall och anläggningen i stort ser det ut ungefär så här:
 
Hästarna morgon-fodras runt 06.00 och släpps ut mellan 7.30 och 8.00.
 
Intag mellan 14.00 och 14.30 (kan bli tidigare om det är dåligt väder) då kraftfoder och stråfoder serveras. I hagen finns endast vatten- mat får ej läggas ut. Vi har både gräs och grushagar, gräshagarna räcker ej till alla utan vi får turas om att använda dessa. Under leriga/ regniga delar av året används gräshagarna inte.
Vi har även 2 konvalescenthagar i box-storlek- utmärkt om man har en skadad häst
 
Kvällsfodring sker runt 19.00.
 
Fodringarna utförs om inget annat sagts av stallägarna som bor ”på plats”.
 
I mitt stall kan man välja mellan hö och torrt ensilage (produceras på gården) och mellan havre och korn. Betfor ingår också.
 
Halm (egenproducerad och fin) ingår i stallhyran, vill man ha spån ingår 2 balar/ månad, resten får man köpa till.
 
På anläggningen finns även ett 17-hästars stall som bara är några år gammalt och där är rutinerna desamma bortsett från att man där har flera olika sorters kraftfoder att välja bland och som ingår i stallhyran.
 
Medan mitt stall endast har kallvatten finns det en riktig spolspilta med varmvatten i det stora stallet och även sadelkammaren är av modernare snitt (finns i stallet medan vår är i en uppvärmd träbod).
 
I mitt stall mockar man själv och gör i ordning sina höpåsar och kraftfoderspannar (3 per per dag), i stora stallet är det ”all inclusive” och man behöver bara göra i ordning kvällsfodrings-spannen.
 
Eftersom det finns många fler hästar i det stora stallet har man där endast jour ungefär var 12:e vecka, i mitt stall är det var 7:e söndag som man ska fodra de 3 målen samt släppa ut och ta in hästarna från hagarna.
 
Bortsett från detta behöver man inte hjälpa till med något mer egentligen mer än att vara med och tvätta stallet på sommaren vilket tar några timmar i anspråk.
 
På anläggningen finns plats för hästtransporter- det kostar en hundralapp per månad att ha släpet där.
 
Vad gäller ridhuset är detta ca 20 x 60 med speglar på ena kortsidan. Sköts mycket bra, dvs har ett välfungerande underlag för både hoppning och dressyr. Upp-plockningstvång råder och följs bra.
 
Sprinklersystem finns och kan användas av alla om man tycker att ridhusbottnen är dammig.
 
Vill man träna hoppning är den som driver anläggningen c-tränare i hoppning och har både regelbundna veckoträningar för grupper och även privatlektioner om man önskar detta.
 
För dressyrryttare står det fritt att ta dit sin egen tränare eller försöka organisera träningar med andra som är intresserade.  
 
De som använder ridhuset är dels vi som står på anläggningen men även sådana som löst ridhuskort. Hur många dessa är har jag ingen aning om- före 16.00 upplever jag att man mestadels är ensam i ridhuset medan det kan vara uppemot 10 ekipage per gång kvällstid- det är vad jag har hört i alla fall (jag rider aldrig efter 17.00).
 
En grusbana (också kanske 20 x 60) som är öppen året runt finns i direkt anslutning till ridhuset, gräsbanan strax intill är säkert dubbelt så stor men används bara från ungefär juli-november.
 
Uteridningsmöjligheterna tycker väl jag är ganska dåliga men det beror så klart på med vad man jämför och vad man har för typ av häst.
 
När jag hade en häst som kunde gå över eld och vatten utan att blinka reflekterade jag inte alls lika mycket över hur begränsade möjligheter man har att rida utan att behöva hålla till på vägar där både bilar, motorcyklar och jätte-lastbilar kan dundra förbi- nu är jag mer än medveten om detta och upplever det som mycket negativt. Bortsett från omgivande 70 och 50-vägar kan man rida på grusvägar och grässtigar; några öppna fält, skog eller egentliga ”klätterbackar” finns ej vilket jag saknar.
 
Ja, detta var lite (eller mycket) om mitt stall och jag kan säga att jag valde det NOGA:).
 
Min erfarenhet är att det ALLTID finns något man skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till men detta är så nära den FÖR MIG optimala anläggningen som jag kan komma utifrån mina önskemål och förutsättningar.
 
Jag vill sköta det mesta själv, kunna utnyttja ridhuset tidiga morgnar, ha möjlighet att rida ensam där, ta med mig min hund, ha stallet nära och få lov att själv bestämma hur mycket jag ska strö och  fodra- alla dessa krav uppfylls här utan att jag blir ruinerad.
 
Fick jag önska mig något på denna anläggning skulle det vara en egen gräshage- hade faktiskt kunnat tänka mig att betala en hel del extra för detta och då hade jag också kunnat sköta hagen som jag ville, tex bygga ett vindskydd och lägga ut stråfoder.
 
En duschspilta med varmvatten hade också varit trevligt att ha men det är inget jag egentligen SAKNAR utan det hade mer varit lite ”grädde på moset” liksom exempelvis en skrittmaskin.
 
Men sammanfattningsvis är jag nöjd och har också insett att jag varken skulle kunna ha hästen BILLIGARE eller ”enklare” om jag hade haft eget stall- då hade jag fått jobba många gånger mer än idag och ändå inte haft det som bra som jag har det nu med ridhuset tex.  
 
Vad säger ni readers? Vad är bra/ dåligt med era stall? Trivs ni? Vill ni flytta? Drömmar/ erfarenheter? Fram med allt!

Måndag- ingen rea för mig

Idag ägnade jag en stund åt att besöka Hööks, Horze och My One för att se om de mot förmodan hade något värt att köpa på sina respektive reor.

Tyvärr besannades mina farhågor- urplockat och oattraktiva varor gjorde att jag mer eller mindre vände i alla butikernas dörrar.

Hade annars tänkt mig några snygga vinterridtröjor men åkte alltså hem tomhänt.

Kreon vilar vidare- inte mycket att orda om det. 20 minuter i lina i ridhuset blev det idag och det gick bra.

Veckan som gått

Veckan började bra; med en ledig dag och sådant är alltid uppskattat, i alla fall hos mig.

I onsdags kom NN för att hålla träning och det var väldigt roligt, som vanligt höll jag på att säga.

Kreon visade förvisso upp sin eldiga sida under några sekvenser men han skröt också med fina skolor och galoppfattningar som tidigare i veckan varit varierat mycket bra och ganska sprättiga men nu bara var så lugna och korrekta.

Efter dessa stordåd inledde Muppe den korta vila jag planerat för honom och den pågår för fullt as we speak.

En vecka är det tänkt att gossen ska få vila ryggen samtidigt som han tex ”tränar” på att umgås med andra hästar i ridhuset.

Den så kallade träningen ska, har i alla fall hans ägare tänkt sig, utmynna i att Kreon blir van vid att hästar kommer in i och lämnar ridhuset utan att han behöver engagera sig i deras göranden och låtanden.

Andra ryttare ska också få smacka på sina hästar utan att Kreon ska tro att detta är avsett för honom och han ska också lära sig att andra hästar får sprätta till utan att han måste göra det.

Vår ridning i det alltid morgontomma ridhuset fungerar oftast ypperligt så nu är det dags att ”take it to the next level”- det vill till om vi ska tävla till våren.

På tal om tävling löste jag Kreons livstidslicens i veckan- lika bra att ha det gjort och den lär väl inte bli billigare med åren om man ska betala årligen.

Den gångna veckan innebar att min käraste kollega slutade för ett annat arbete och jag som hatar förändringar våndas nu inför vad som komma skall.

När kommer det en ny medarbetare, vem kommer det att bli och hur länge ska den människan stanna är frågor som jag med mitt kontrollbehov skulle vilja ha svar på.

Nåja…nytt år och nya möjligheter- förhoppningsvis blir året ännu bättre än det förra, jag håller tummarna!

Mera söndag- kvällsmotion av en frusen (???) stackare

Nu har jag precis kommit hem efter ett för mig jätteseeeent pass i ridhuset med Kreon :).

Jag hade tur när jag kom in, samma häst som Kreon blev så upprörd när den övergav ridhuset och lämnade honom helt allena under NN-träningen i onsdags var där tillsammans med en liten ponny så idag kunde jag träna med 2 hästar.

Medan Kreon fick skritta på lina (jag tillät ingen annan gångart) så red de 2 andra ekipagen omkring och när de hade ridit klart blev vi lämnade ensamma.

Denna gången sa inte Kreon ett knyst, varken när de gick ut eller när de hördes utanför ridhuset, han skrittade på hur behärskat som helst, om det sedan var för att han var blasé efter 45 minuters vankande låter jag vara osagt :).

I stallet skrattade jag gott åt flickorna som tyckte sååå synd om ”stackars Kreon” som hade fått tillbringa ridhusvistelsen utan…..TÄCKE!!!!

Tja..förvisso helklipptes han för 2 månader sedan men dels är han välnärd och dels var det + 8 grader och vindstilla ute så jag kunde inte tycka synd om honom…jag försökte inte ens :).

Vad är det man säger förresten…något om att man ”aldrig kan bli profet i sin egen stad” (stall)? Så jag kan nog lägga ner projekt ”bota folk från täckes-hysteri” i stallet…eller vad tror ni :)?

Söndag- vaken? Vaken!

Börjar ni vakna till liv nu kära läsare?

Jag gissar att årets första dag också är den mest folktomma- inte så konstigt kanske?

Själv hade jag frivilligt (fast mot betalning) tagit på mig att ha jour i båda stallen idag så det var bara att stiga upp i ottan och fodra samt släppa ut 24 djur i respektive hage.

Jag hade också lovat att mocka till 2 av hästarna i mitt stall och fixa med deras foder så innan allt var klart hade jag varit i stallet i hela 3 timmar.

Jag vet inte om jag ska kalla det tur eller otur men när 21 av hästarna var utsläppta började det ösregna- trist som bara den men ändå tur att jag slapp springa med ALLA i det blöta.

Hemma chansade maken och jag på att det skulle vara ganska skyddat i skogen i Skrylle- det var det INTE :(.

Både vi och Soya var genomvåta efter en timmes promenad och jag fick proppa tvättmaskinen med ler-våta kläder när vi kom hem.

På grund av vädret tog jag också in hästarna en timme tidigare än jag tänkt från början och det var ett gäng spaka djur som lommade in i sina boxar- de ville verkligen in.

Nu tycker jag att vi kan vila oss alla någon timme- kvällsfodringen är inte förrän sju och jag ska bara röra lite på Kreon innan dess, förhoppningsvis (och troligen?) i ett överfullt ridhus.

Tror ingen kommer till stallet förrän ganska sent idag 🙂 och Kreon behöver ju sällskapsträna.

Året som gått

Jaaa….ett omväxlande år har det varit på sitt sätt…kanske inte så som jag initialt hoppades på men bra ändå.

Året började med att jag lärde känna NN och började träna för henne.

Mitt syfte var från början att få en ”second opinion” huruvida jag skulle behålla Archie eller ej, detta efter att ha velat fram och tillbaka nästan hela förra året och också eftersom min dåvarande tränare tyckte ”sälj”.

När jag började träna för NN tändes hoppet, Archie gick för det mesta mycket bra på träningarna men när tävlingssäsongen satte igång blev inte resultaten de förväntade.

Hade det ”bara” varit de uteblivna rosetterna som störde hade jag kanske behållit Archie ett tag till men jag började också tröttna på att han de senaste åren blivit så otroligt….ja, rent ut sagt TRÖG att rida, framför allt inne på tävlingsbanorna.

Jag blev vråltrött efter endast en kort tid i sadeln, det var ett ständigt drivande, långa sporrar som inte hjälpte särskilt mycket och ett evigt ”jagande”- så fort man inte var ”på” honom la Archie av. Hans förmåga att gå från on till off på en sekund blev för jobbig för mig och jag ville inte heller känna att jag fick tvinga fram varje steg på en häst som hellre hade föredragit att stå stilla.

Jag minns exakt när jag fattade beslutet att sälja honom; det var direkt efter att jag hade kommit ut från banan på Helsingborgs fältrittklubb i somras.

Visst var det varmt i ridhuset men när Archie på en tiondels sekund vid inträdet på banan förvandlades från en väldresserad, normalgående häst till en ovillig klump som jag gjorde fruktlösa försök att bära runt inne på banan: då fick jag nog för sista gången.

Efter några annonser på Hästnet och Bukefalos som inte gav något (många backade så fort jag bara andades att Archie haft fång för 3 år sedan) fick jag genom NN kontakt med en ridskola som köpte Archie, inte till det pris jag tänkte mig men på sådana villkor att jag genomförde försäljningen utan att tveka.

Medan jag höll på att försöka sälja Archie, vilket tog ca 2 månader och förstörde hela min semester, hade NN fått in en häst till försäljning, en häst hon blev mycket förtjust i och tyckte att jag skulle köpa.

Först var jag inte det minsta intresserad av det outbildade djuret som var Kreon men det tog inte lång tid innan jag inget hellre ville än att köpa honom och detta bidrog absolut till att jag kunde skiljas från Archie utan vånda.

Mycket snart efter att jag köpt Kreon tävlade vi för första gången och om kommande tävlingar går lika bra som de 2 vi hunnit avverka under hösten kommer jag inte att vara annat än otroligt nöjd.

Kreon har under de månader jag ägt honom utvecklats jättemycket, han har fått ett mer ”adekvat” utseende för sin ålder (när jag köpte honom hade man kunnat missta honom för en 4-åring) och befinner sig också utbildningsmässigt mer i nivå med jämnåriga dressyrhästar än när han vid köpet knappt kunde fatta rätt galopp.

Än så länge passar mig Kreon mycket, mycket bättre än vad Archie gjorde, i alla fall om man ska se till hans potential som dressyrhäst.

Han är otroligt lättlärd, har bättre fysiska förutsättningar och sist men inte minst: en egen motor.

Jag blir aldrig trött av att rida honom, jag använder de kortaste sporrarna som säljs och spöt kan lämnas kvar i stallet.

Att denna egna motor även innburit en egen vilja som inte alltid går att kuva exakt som jag vill är priset jag får betala- i alla fall nu.

Jag har också insett att många av de bekymmerslösa saker jag gjorde med Archie är ett minne blott- att lasta Kreon och köra iväg med honom och Soya till vilt främmande platser finns inte på kartan- än.

Hur tävlingsindividen Kreon kommer att bete sig vid kommande tävlingar är också osäkert- jag är inte helt övertygad om att han alltid kommer att vara så iskall som han var i höstas och helt klart kommer man inte bara att kunna åka iväg med honom som en behändig liten handväska- så som jag gjorde med Archie.

I slutet av året meddelade NN att hon skulle flytta tillbaka till Stockholm och efter att både ha tränat mycket intensivt för henne och hjälpt till på hennes anläggning en hel del kunde jag inte känna annat än en stor sorg över att inte längre ha en så engagerad tränare lätt tillgänglig.

NN var, medan hon bodde här mer eller mindre en av mina närmaste grannar och även våra stall låg på 5 minuters körväg från varandra.

Och bortsett från själva ”bekvämlighetsaspekten” måste jag säga att jag aldrig haft en så generös tränare förut, en tränare som ställt upp som inte bara just tränare av mig och min häst utan som fungerat som ett enormt stöd när Archie skulle säljas och Kreon köpas, som inte tvekat att låta mig rida på sina hästar för att få in den rätta känslan osv.

Nu är planen att NN ska komma ner och hålla träningar ca 2 gånger i månaden och jag hoppas innerligt att det blir så.

På Soya-fronten har det inte hänt så mycket, skillnaden från förra året är väl att jag helt slutade att tävla med henne.

Även om hennes ”driv” alltid varit en miljon gånger större än Archies så var resultaten ännu sämre än hans och det var bara att inse att enkom VILJA inte alltid räcker.

Jag tror inte att doggy saknar tävlandet och jag gör det inte för en sekund.

För mig räcker det att ha Soya som det bästa sällskapet man kan ha- för Kreon gäller som ni förstår helt andra kriterier!

Som vanligt skriver jag inte vad jag önskar av nästa år- det kan man nog lätt lista ut ändå.

Gott nytt år!

Tänkte avsluta året på bloggen med lite bilder- imorgon kommer det mer text under den sedvanliga rubriken ”Året som gått”:

I början av året stiftade jag bekantskap med min nuvarande tränare som jag här på bloggen har valt att kalla NN.

Är man extremt nyfiken av sig kan man säkert lätt figga ut vem hon är och bryr man sig inte- tja…då duger det bra med NN tycker jag.

Här Archie och NN:s hund och Soyas boyfriend ”Charles” som i verkligheten heter något liknande :).

Våren var vacker i Dalby där jag gått många härliga promenader med Soya under året, både ensam, med maken, Bodil med Salli-saluki och Åsa med Soyas andra killar Gandi och Trillik.

Även sommaren bjöd på vackra vyer- här ett rapsfält som Soya och jag fotograferade under en cykeltur.

Detta var det första kortet jag tog på Mupp-Kreon, han stod då fortfarande hos NN till försäljning och jag insåg att jag gärna ville köpa honom. Skickade både denna bild och några…harkel…högkvalitativa filmer till en av mina goda vänner för att få höra hennes åsikt om djuret som jag initialt definitivt inte var det minsta intresserad av.

Man kan väl säga att Kreon inte visade upp sin bästa sida första gången jag såg honom riden och jag undrade i mitt stilla sinne vad NN egentligen tänkte när hon tyckte att detta var en häst för mig vilket bara bevisar att man inte ska tvivla på ett proffs :).

Tyvärr gick det inte så lätt att sälja Archie utan det blev precis som jag befarat en längre process.

Ett naturbruksgymnasium i Norrland backade ur i sista minuten vilket var otroligt synd då de lärare från skolan som kom för att provrida red Archie FANTASTISKT bra och jag även i övrigt tror att han hade passat deras verksamhet ypperligt.

Medan jag bad många böner att Kreon inte skulle hinna bli såld innan jag fann en köpare åt Archie tröstade jag mig med ovanstående bild (som jag har som skärmsläckare på min I-phone) mååååånga gånger.

Som vi alla vet blev Muppe-Duppe slutligen min och här ses han på väg till sin andra tävling i höstas.

De 2 gånger vi har varit iväg har överraskat mig extremt positivt och nu hoppas jag bara att gossen minns att det är så man ska sköta sig när det blir dags att ge sig iväg till våren igen.

Kreon är på vissa sätt lik Archie vilket denna bild speglar- han är lika leksugen och tillgiven men där tar nog också likheterna slut- på gott och ont höll jag på att säga.

Medan Archie gick över eld och vatten utan att bekymra sig en sekund är Kreon långt mer ifrågasättande och jag måste numera rida på ett hel annat, bättre sätt.

Jag hoppas och tror att jag kan få större framgångar med denna häst om jag spelar mina kort rätt men det kommer som sagt an mycket på mig själv hur det kommer att bli. Kreons mycket större känslighet än tex Archies kan säkert ta oss till helt andra höjder så att säga men det kommer inte att komma av sig själv utan kräva att jag verkligen rider ”som man ska”, klokt och konsekvent dessutom.

Lördag- slutet gott, allting gott

Hoppsan…i morse var det minsann någon minusgrad och genast var allting täckt av vacker, vit frost som glimmade i solskenet som ganska snabbt bröt fram.

Efter hagutsläpp gick jag en långpromenad med Soya i det vackra vädret, ni ser ju själv på bilderna ovan.

När klockan var två var det dags att ta in Muppe från hagen och strax därpå begav jag mig ut på ännu en promenad, denna gången med både honom och Mimmi i sällskap.

När jag hade gått exakt samma runda som jag ibland rider konstaterade jag lite sorgset att medan man ganska lätt kan se var jag och Kreon har ridit genom att följa de många (minst 5) lösa bajshögarna utmed vår ridsträcka så bajsade han inte en enda gång när han fick ha mig som trygghet på marken idag. Och givetvis var det inte tal om några snurrningar heller.

Ja, ja…det är bara att hoppas att gossen snart vänjer sig till fullo vid att vara helt avslappnad när vi rider ut- jag vill ju att han ska NJUTA, inte gå och ha ont i magen.

Om några timmar är detta året slut- det blev kanske inte som jag tänkt mig men rubriken säger allt ändå.