Skrivet

Dagens (kommunikations)fråga

Sitter och läser ett inlägg på Buke som handlar om att en inackorderad tydligen ”bombarderas” med SMS så fort hon har gjort något ”fel” i de 2 andra inackorderingarnas tycke. Skribenten tycker att detta är så jobbigt att hon knappt vill åka till stallet vissa dagar och hon är dessutom ständigt orolig för att åter bli påhoppad kring olika saker.   
 
Jag tjatar ofta om det här med KOMMUNIKATION och hur lätt det blir missförstånd och sura miner, helt i onödan- bara för att man inte VÅGAR/VILL kommunicera.
 
Jag har skrivit om det förr; min ”allergi” mot när man använder exempelvis stalltavlan som ett redskap att avreagera sig på/ leka ”Bror Duktig” och/ eller att hänga ut enskilda inackorderingar.
 
”Birgitta, du glömde att sopa efter dig” och liknande meddelanden på stalltavlan skulle göra mig mycket sur- sådant tar man ”face to face” eller i absoluta nödfall via sms, inte genom att hänga ut någon offentligt. Det är både fegt och onödigt tycker jag.
 
Har man något att säga ska man göra det till den det gäller- ”alla andra” behöver inte gotta sig i att någon får ”smisk på fingrarna”.
 
Men jag förstår ABSOLUT att folk använder både tavla och sms för sådant de inte vågar säga rakt ut- tänk så bekvämt att få utlopp för allt man har på hjärtat utan att riktigt behöva stå för det.
 
Samtidigt bäddar det som sagt för både missförstånd och onödiga irritationsmoment- hade man pratat med varandra hade man kanske fått en fullt acceptabel förklaring på varför någon ”glömde” att sopa stallgången eller vad tusan det nu kan röra sig om.
 
Jag tror också att folk ytterst sällan gör saker av ren illvilja- typ medvetet struntar i att sopa en stallgång om vi nu ska fortsätta att ta detta som exempel.
 
Sedan vet jag att en del som älskar att klottra på tavlan skulle skylla på att ”vi träffas så sällan” och så kan det ju mycket väl vara- vissa av mina stallkamrater ser jag tex inte på flera dagar ibland men har hittills inte träffat en enda hästägare som saknar mobiltelefon så om inte annat så kan man faktiskt RINGA till den man behöver lufta något med.
 
Hur fungerar det i era stall? Har ni hästägare som älskar att klottra? Blir ni sms-jagade? Andra erfarenheter?

Skrivet

Måndag- Dr Jekyll och Mr Hyde

I morse blev jag verkligen medveten om hur stor skillnad det är om jag rider ensam i ridhuset på morgonen eller med andra på eftermiddagen.

Visst har jag märkt skillnad även innan men trott att det OCKSÅ kunde bero på att Kreon precis har vilat och kanske haft lite överskottsenergi men den förklaringen kan jag helt bocka av nu.

Medan gossen varit sååå på tårna de sista passen med andra i ridhuset och dessutom bestämt sig för att delar av ridhuset inte ska beträdas så gick han nästan och segade sig fram i morse- i alla fall med hans mått mätt. Och att gå i hela ridhuset var inte det minsta konstigt.

Ja, ja…detta stärker mig bara ännu mer i att jag ska undvika morgonritterna, precis som jag ju gjort de senaste veckorna.

Idag var det också ”nypremiär” för Mini-ridning, hon har inte suttit på Muppe på 3 veckor (herregud vad tiden går….) och vi blev båda positivt överraskade när vi kunde konstatera att poletterna vad gäller både slutorna och byten verkligen har rasslat ner i det lilla djurets hjärna. Jättekul var det, verkligen!

Skrivet

Om den goda vilan

Nu när jag har satt igång Kreon efter hans minivila kan jag bara ännu en gång konstatera, för vilken gång i ordningen vet jag knappt, att det är sååå bra att vila en frisk häst.
 
Missförstå mig rätt, så klart ska man givetvis också vila den sjuka/ skadade hästen, inget snack om den saken.
 
Men om man vilar en häst som man TROR är frisk och den inte genast efter typ första eller max andra ridpasset känns mer eller mindre som innan vilan, dvs BRA då vill jag påstå, i alla fall om jag ska generalisera att det är NÅGOT ”fel” på hästen och att man ska vara väldigt vaken och kanske beställa en tid hos veterinären.
 
En frisk häst ska inte kännas styv och stel när man sätter igång den, inte heller ovillig till att bjuda framåt när detta begärs eller ”käftig” när man tar tyglarna.
 
Min erfarenhet är att friska hästar känns MINST lika bra efter en vila som innan den medan hästar som det är något fel på känns minst lika dåliga som innan vilan, i alla fall om man inte behandlat dom.
 
Visst…en del skavanker läker ut fast sällan efter bara 1-2 veckor men det finns också skador som visar sig mycket tydligare när hästen har fått ”slippa” arbete.
 
Minns en stallkamrats unghäst som gavs en viloperiod. När den sattes igång kändes den hemsk att sitta på och efter en veterinärcheck visade det sig att hästen hade någon form av sammanväxningar i ryggen. Medan den hölls igång märkes detta ej men när den fick vila så blev den genast sämre.
 
Känner ni igen detta, håller ni med eller har ni andra erfarenheter?

Skrivet

Veckan som gått

Åter en kort arbetsvecka har passerat och det tackar man ju aldrig nej till eller hur?
 
Vädret har varit ömsom vin och ömsom vatten höll jag på att säga, i alla fall vatten har vi haft gott om i form av otäcka regn som har gjort våra redan genomleriga hagar ännu lerigare.
 
Både fredagen och söndagen bjöd dock på sol och jag passade på att rida ut båda dagarna för att riktigt utnyttja det fina vädret.
 
Annars avslutades Kreons korta vila i veckan och jag rider åter på honom sedan i torsdags. Han känns minst lika fin som innan sin lilla semester men har blivit lite mer spänd och sprallig i ridhuset, kanske för att jag nu försöker att rida när det INTE är så lugnt där utan när även andra rider.
 
Jag försöker nu att förbereda honom för ett liv som tävlingshäst och då går det inte att alltid rida ensam i ridhuset under ”största möjliga tysssssstnad”- så ser det ju aldrig ut på tävlingsplatserna.
 
Lilla Soya har inte varit glad när det har stormat och ösregnat, maken har ibland nästan fått släpa ut henne och sedan har det gått väldigt snabbt HEMÅT.
 
Både i fredags och idag träffade vi Åsa och whippetkillarna, i fredags i Dalby och idag på Järavallen och då är det minsann inga tveksamheter från Soyas sida. Tvärtom börjar hon gnälla och pipa i bilen redan minuter innan vi nått vår destination- hon måste ha en inbyggd GPS som talar om för henne var vi är på väg :).
 
Vi har också märkt av små, små tendenser till skendräktighet, de många leksakerna som vanligtvis ligger orörda i Soyas Bia-bäddar har plötsligt ”fått fötter” och maken och jag har hittat dom lite varstans, framför allt i vår säng och i sofforna.
 
Vi (läs JAG, maken sover som en stock) märker också att Soya inte ligger lika mycket ”som en sten” i vår säng på nätterna, nu kan hon stiga upp och vanka lite innan hon kommer tillbaka och det är inte heller likt henne.
 
Bortsett från ovanstående är hon sig lik och vi har tagit bort alla leksaker för att slippa att hon tror att de är hennes bebisar så förhoppningsvis är allt snart som vanligt.
 
 
 
 

Skrivet

Mera söndag- färdigdansat?

Läser på facebook att många har dansat ut julen och jag funderar på att göra detsamma. Förvisso är det bara elljusstakarna som behöver packas ner men lite mysigt är det att ha dom lysande så jag får fundera ett varv till tror jag.

Idag har maken och jag varit på Dalby gästis och ätit brunch- bor ni i krokarna kan jag rekommendera det.

God mat för 175:–/ person och ingen trängsel.

Eftersom solen faktiskt tittade fram idag igen valde jag att rida ut- det blir så mycket ridhusridning ändå tycker jag.

Var ute i över 1 timme och hade ingen brådska tillbaka till stallet, bortsett från när Kreon leker staty och måste snurras igång (suck…….ska han någonsin tröttna på DEN leken….) så är han jättehärlig att rida, känns så lösgjord från första steget, mjuk och fin i munnen utan minsta motstånd.

Även om det som sagt känns väldigt tröttsamt med dessa statylekar så ska jag nog inte gnälla allt för mycket så länge våra ”problem” håller sig på den nivån- det kunde varit långt, långt värre känner jag och hellre en häst som står stilla än en som försöker skena och/ eller bocka säger fegis-Birgitta :)!

Skrivet

Söndag- long time no see

Efter morgonens stallfix och utsläpp av Kreon i en stycken swimmingpool åkte jag med Soya till Järavallen där vi hade stämt träff med Åsa and the whippetboys.

Nu var det länge sedan Soya och jag var där, dels är det inte lika lång väg till Dalby och dels har Åsa blivit så förtjust i Dalbys omgivningar (hon är ofta på Järavallen och tycker det är kul med omväxling) att vi har träffats där de sista månaderna.

För Soyas del spelar det nog ingen större roll, bara hon får springa lös och leka med sina killar så trivs hon och Åsa och jag hade lika mycket att ”avhandla” som vanligt trots att vi sågs senast i förrgår.

Som vanligt blir jag förvånad över att inte fler hundägare hittat till varken Järavallen eller Dalby men det är bara skönt- både Åsa och jag trivs med stillheten och att kunna gå avslappnat med hundarna utan att riskera att möta trettioelva ouppfostade jyckar som man måste förhålla sig till. Idag såg vi bara en bjäbbig sak på håll men han hördes desto mer :).

Efter 1½ timme var promenaden slut och nu ligger Soya nöjt och sover resten av dagen, i alla fall om HON får bestämma :).

Järavallen påminner en hel del om Dalby- öppna vidder, lite skog, vatten att bada i för den som vill.

Liksom i Dalby kan man rida här och idag mötte vi 2 ekipage på håll.

Min kines undersöker något intressant.

Alla 3 undersöker något lika intressant :).

Gandi filosoferar och själv började jag tänka på hur bra det hade varit att köra hit och låta Kreon få smaka på lite klättring i grustaget. Tål att tänkas på….

Skrivet

Vill man så kan man

En läsare har frågat mig hur vi ”får ihop det” med NN-träningar just nu och detta tänkte jag orda lite om.

Kan vara intressant för andra som vill få specifika tränare till sin anläggning och kanske bor i obygden tänker jag.

Jag vet att en god vän till mig tex får träningar i Norrland av en tränare som flyger upp från Stockholm, givetvis inte enkom för hennes skull ha ha utan för att hålla helgkurser ungefär en gång i månaden.

Har man tur kan det faktiskt gå att sy ihop sådana här arrangemang och det hänger så klart en del på både tränarens och elevernas vilja.

I vårt fall är vi ca 10-12 ryttare som önskat fortsätta att träna för NN och det som är lite vår räddning är att vi alla håller till i stall med ridhus inom en radie på ca 3 mil från Sturup varifrån man kan flyga tämligen billigt till Stockholm (under tusenlappen vilket fördelat på 10 ryttare då blir max en hundralapp per person) .

Vi får hjälpas åt med att hämta och lämna NN på flygplatsen samt att köra henne mellan de olika anläggningarna men mellan tex ”mitt” ridhus och ett av det andra är det ca 3 minuters körväg- ingen större ansträngning eller tidsåtgång med andra ord.

Alternativet hade så klart varit att vi alla tränade i samma ridhus men då måste VI köra med VÅRA hästar och det tar betydligt länge tid och är omständligare än att köra NN ”hit och dit”. Dessutom skulle då alla utom de som står på just den anläggningen få betala ridhushyra och både det, NN:s arvode och kostnaden för flygbiljetten hade kanske blivit lite väl mastig för somliga.

Är man intresserad av att få till träningar i denna stil rekommenderar jag BINDANDE anmälan med förskottsbetalning och kan man sedan inte utnyttja sin ridtid så får man själv ordna en reserv eller helt enkelt förlora pengarna.

För egen del hoppas jag givetvis att både mina tränings-kamrater och NN ska vilja fortsätta med dessa events ungefär varannan vecka- det hade verkligen varit det bästa för mig framför att dels byta tränare och dessutom behöva ge mig ut på osäkra vintervägar och i mörker och kyla.

Skrivet

Lördag- som natt och dag

Ja, så skulle man kunna sammanfatta skillnaden mellan gårdagens och dagens väder- igår härligt soligt och idag mulet och regn, regn, regn.

Jag släppte ut Kreon i regn i morse och tog in honom i regn i eftermiddags- stackaren gnäggade helt övergivet när han såg mig…han ville absolut in.

Dagens pass avslutades med en otroligt härlig känsla men innan vi hade kommit dit var det inte lika muntert.

Pigga/ ouppfostrade/ överskottsenergifulla/ testande Kreon hade initialt bestämt att en tredjedel av ridhuset (kortsidan närmast vägen) var MINERAD MARK- gick man där kunde man bli sprängd i bitar så där ville han INTE gå.

Om jag tvingade honom försökte han antingen att tvärstanna och vägra gå eller så gick han- spänd som en fiolsträng och med några få sidohopp.

Efter en stund slappnade han av och kunde gå helt normalt och då vågade jag mig också på att galoppera.

Galoppen känns jättefin just nu och jag fick mest bra fattningar men också någon ”jag MÅSTE hoppa i luften fattar du väl”. Men nej…det fattar jag inte och accepterar inte men försöker att inte göra allt för stor affär av det hela utan bara ryta till lite och sedan göra ett nytt, lugnt försök.

Träffade en annan ryttare som inte sett oss på ett tag som spontant tyckte att min sits hade blivit mycket bättre sedan jag skaffade Kreon och det var ju roligt att höra- när jag satt och svor åt den fiolssträngsspända Muppen.

Avslutningen var dock hur härlig som helst och då var allt förlåtet….så klart :)))).