Onsdag- styrketräning pågår

I morse bestämde jag mig för att även för egen del (och inte bara när NN rider) försöka höja ribban lite och inte sitta och ”mesrida”.
 
När Kreon går så fint som jag tycker att han oftast gör nöjer jag mig gärna med att rida lite FÖR kravlöst och avslutar passen efter kanske lite FÖR kort tid och det är ju inget fel att göra så ibland för att berömma hästen och sända ut positiva signaler men om man aldrig tänjer på gränserna så lär man inte heller komma vidare.
 
Detta är givetvis en inte alltid så lätt balansgång, i alla fall jag vill ju inte köra helt slut på hästen och inte heller riskera att trigga igång Kreons humör om jag pressar på för hårt/ för länge men som sagt så kan man ju inte heller alltid stanna kvar i vad Jan Brink kallar KOMFORTZONEN.
 
Idag blev det alltså ett längre (40 minuter) ridpass där jag också ställde lite mer krav i framför allt galoppen.
 
Kreon är än så länge inte så självbärig i vänster galopp som jag skulle önska även om skillnaden mellan galopperna nu är långt mindre än den var när jag köpte honom.
 
Då var högergaloppen så otroligt mycket bättre men nu har vänstergaloppen börjat komma ifatt och då kan jag också öka kraven genom att tex inte acceptera häng i handen som ett femte ben.
 
Allt det som jag beskriver är ju så klart NYANSER, det är inte så att Kreon vräker sig på och att man har 5 ton i händerna men som sagt; allt går att förfina och det är det jag jobbar med nu.
 
Lyhördhet, ökad (fysisk) styrka, korrekthet är det jag fokuserar på och framför allt styrkan är ju inget som kommer över en dag oavsett hur lyhörd hästen är och hur noggrant man rider- den måste byggas upp.  
 
När jag avslutade passet var jag hur som helst mycket nöjd- jobbet vi utfört kändes precis lagom, inte för mjäkigt men inte heller för ansträngande och Kreon gick jättefint utan att vilja ”diskutera” något alls, inte ens galoppfattningarna :)!

Om hundmänniskor- håller ni med?

Trots att jag är hundägare räknar jag mig MER som häst än hundmänniska ovh även om jag i alla år har ansett att vi (hästfolket) är galna på många vis så vidhåller jag ändå att hundfolket är ÄNNU tokigare.

Hittade denna lustifikation på nätet och jag måste säga att jag nickade igenkännande (fast inte för egen del märk väl) åt det mesta :)))!!!

RASBESKRIVNING:

Hundfolk är en speciell ras som inte är godkänd av SKK.

De tenderar att ha röriga hus, men de områden där hundarna får mat och bor är fläckfria.

De har alltid en lista av utställningar inom räckhåll.

De har barn som vet mer om blommor och bin när de är 5 år än de flesta vet när de är 40.

Hundfolk kan köra många mil, spendera tusentals kronor på bensin, hotellrum och mat för att få chansen att ta hem ett pris eller en rosett.

Det är ovanligt att träffa på dom på helgerna, om du inte råkar befinna dig på samma utställning.

De har problem med att komma i tid till jobbet, men är på en veterinärbesiktning vid prick 08:00.

Hundfolk kan sälja sina lyxiga hem i den bästa stadsdelen till förmån för ett skjul med en bra plats för hundgårdarna.

Hundfolk betalar räkningen tio dagar för sent, men glömmer aldrig sista inbetalningsdagen för en utställning.

Hundfolk kan glömma tandläkartiden, men glömmer aldrig en tid för att vaccinera sina hundar.

Hundfolk kan prata i timmar i telefon med andra hundmänniskor på ett språk som bara dom förstår.

Hundfolk tillbringar flera timmar varje dag på nätet för att hänga med i vad som händer i Hundvärlden, titta på andra hundmänniskors hemsidor och titta på andras hundar.

Hundfolk har föräldrar och familj som tycker att de är galna, grannar som tycker att de är konstiga och Hundvänner som tycker att de är fantastiska 🙂

Tisdag- vila och vandring

Idag tyckte jag att Kreon kunde behöva en ”helvila” och slippa allt vad ridning och tömkörning heter så det blev bara en 20-minuters promenad vid hand efter jobbet.

När vi var nästan hemma mötte vi en stoooor lastbil som stannade till strax innan vi möttes och jag tackade genom att vifta översvallande med händerna samtidigt som jag tänkte att det egentligen inte är klokt att man ska känna sådan tacksamhet över något som faktiskt borde vara SJÄLVKLART!

Men hade jag fått en krona för varje gång jag till häst mött en ”galen” människa bakom ratten hade jag varit mycket rik och hade varje förare som körde vårdslöst i närheten av mig och mina hästar blivit av med körkortet hade Skåne snabbt förvandlats till ett ”spök-län” i alla fall vad gäller trafiken.

Att inte vuxna människor kan förstå att ett 600-kilos djur kan bli rädd om de kör så att de nästan nuddar både häst och ryttare eller vrålar förbi långt över gällande hastighetsbegräsningar…ja…det övergår mitt förstånd.

Det var för bra för att vara sant :(!

Redan när jag lärde känna NN tänkte jag att denna bekantskap var för bra för att vara sann- vad är oddsen för att en så skicklig ryttare och hästutbildare skulle bli en av mina närmaste grannar liksom?

När sedan NN samtyckte till att komma till ”mitt” ridhus 06.30 för att hålla träningar tänkte jag igen ”när ska jag vakna ur denna härliga dröm”?

Nu vet jag svaret; uppvaknandet kommer att ske om 1 månad då NN tar sitt pick och pack och flyttar till Stockholm- ett avstånd inte ens jag i min ivrigaste ambition kan överbrygga.

Det blir alltså till att byta tränare och det är givetvis hur tråkigt som helst och då inte bara för att nästa instruktör ”givetvis” inte kommer att vilja träffa mig i ottan.

För mig måste 3 kriterier vara uppfyllda för att jag ska vara nöjd med en tränare:

1. Matchningen: man måste ”klicka” med varandra, tro på tränarens idéer och denna ska ha en positiv inställning till ens häst.

2. Tillgänglighet: jag vill kunna träna minst en gång i veckan utan att tränaren ständigt ställer in, ändrar tiden, åker bort i flera veckor.

3. Pris: eftersom jag vill träna 1-2 gånger i veckan har jag inte råd med vilka fantasipriser som helst oavsett tränarens nivå.

Att jag varit priviligierad som fått rida på NN:s hästar, fått hjälp med att både sälja Archie och köpa Kreon har jag verkligen förstått och förväntar mig inte liknande ”bonus” av nästa tränare- nu hoppas jag ”bara” att jag med hjälp av NN även i denna fråga hittar någon som både Kreon och jag trivs med.

Ni kommer helt naturligt att få veta hur det går även om nästa tränare kanske får heta XX!

Måndag- jag utnyttjar tränaren:)!

Så här stod Archies boxgranne Della ofta och vilade sig på honom :). Medan hon var på en utbildnings-sejour på Flyinge hann Kreon ta Archies plats men det spelar ingen roll för detta vänliga sto- bak som bak…bra att ha som huvudstöd :)!

Eftersom jag nu haft några väldigt trevliga ridpass på egen hand den sista tiden har jag bestämt mig för att försöka höja ribban lite för Kreon och detta genom att ”utnyttja” min tränare NN och hennes kompetens.

Även om jag tycker att jag sitter mer korrekt nu än tidigare osv så sitter hon ÄNNU BÄTTRE (och rider bättre) och jag vill gärna att Kreon ska få in ”den rätta känslan” för olika saker så fort och smärtfritt som det bara går- han blir ju trots allt 7 år inom kort och behöver inte behandlas som en unghäst hur länge som helst.

Planen är därför att låta NN rida på Kreon en del framöver då jag som sagt tror att det kommer att gå fortare och lättare att lära honom olika saker med henne på ryggen.

Det finns också ett annat skäl till att jag fn vill att NN rider så mycket som det ges tillfälle till- jag kommer att berätta mer om detta i ett separat inlägg imorgon (nej…jag är inte gravid ha ha ha).

Annars ligger jag lågt med våra framtidsplaner- erfarenheten har lärt mig att ”allt kan hända” och det blir bara dumt om man har basunerat ut för mycket.