En film till!

Här kommer ännu en film på Kreon och mig, givetvis filmad från söndagens tävling.
 
Jag både ryser och inser nyttan med att titta på den så kallade galoppfattningen 2,15 minuter in i filmen- vad är det min vänsterskänkel försöker att göra? Gräva hål i Kreons ljumske kanske? Om det är så jag BRUKAR fatta galopp är det inte konstigt att det kommer en del arga sparkar tillbaka!
 
Nu HAR jag faktiskt skärpt mig med detta (se föregående inlägg) men på filmen blir det så tydligt och det var ju också den missen som kostade oss en placering så det var ju rätt åt mig kan man kanske säga ha ha.  
 
Det domaren ”klagade” på var en tidvis för låg form och det instämmer jag så klart i och ska försöka att korrigera vid kommande tävlingar.
 
Hemma gör jag det givetvis men inne på banan hade jag dels så mycket annat att tänka på/ oroa mig över och dels så VILL jag inte korrigeringsrida för mycket nu i början, precis som jag har berättat tidigare, utan i stället fokusera på att berömma hästen för att han över huvud taget GÅR inne på banan utan att hitta på hyss.

Tisdag- vi repeterar

Redan medan jag stod och pratade med NN efter gårdagens lektion tänkte jag ivrigt: ” det här ska jag fortsätta att träna på imorgon”.

Det jag ville träna var galoppfattningar för endast säte och väldigt ”diskret” skänkel och oj så fina fattningar vi fick till de flesta gångerna!

NN gav mig igår bl.a. rådet att inte fatta galopp lite ”hej svejs” som jag gör ibland, dvs när jag låter Kreon springa iväg i stället för att bli kvar i den form och det tempo han hade INNAN fattningen påbörjades.

För i det hänseendet är Kreon ingen unghäst, han KAN samla sig så som man ska för att få korrekta galoppfattningar och vill han dra iväg så ska jag hellre avbryta försöket än att göra en slarvig fattning.

Och när jag skärpte mig idag och verkligen fokuserade på hur jag sitter och vad jag gör i fattningarna blev de flesta som sagt jättefina.

Att det ska vara så svårt att begripa….ibland blir jag så trött på mig själv….

Dagens (ord)fråga

Satt och läste nedanstående underhållande blogginlägg skrivet av www.showjumper.se och jag måste säga att jag håller med om i princip ALLT.

Dock gör jag mig skyldig till att använda orden paddock om ridbana, breda hinder och fölisar- det ska erkännas.

Men alla de i övrigt uppräknade orden är också sådana som jag får mer eller mindre rysningar av och också några fler som jag givetvis inte kan komma på så här rak arm.

Jo…ut och träcka en häst (leda den) gillar jag inte, besikta (jag säger BESIKTIGA), trimma (motionera). Tollar (dialektalt?) om hästbajs.

Vad säger ni kära läsare? Är både showjumper och jag överkänsliga eller stör ni er också på dessa eller andra ord och uttryck?

”Hästfinka om hästtransport/släp/lastbil. Det är låter bara så otroligt töntigt och fult haha.
Snokrem om aachenrem. Det är verkligen ett ord jag får rysningar av, okej att säga nosrem men SNOKrem? Jag skulle aldrig kalla en söt hästmule för snok, det förknippar jag med en röd gammal alkisnäsa eller en orm haha.
Märr om alla ston. Blä på det.
Skotta boxar istället för att mocka boxar. Möjligtvis att man skottar snö men hur skitigt är det inte om man måste skotta hela boxen?
När folk säger hovis, tandis, fölis osv när de pratar om hovslagare, hästtandläkare (eller vanlig för den delen) och föl. Det är gräsligt!
Ordet totto om häst.
Stavningen pollen istället för pållen. Pollen är ju frömjöl som finns i luften under vår och sommar.
När folk skriver eller uttalar sadeln som sadlen.
Att hoppa över slutet på ord, tex har du mycket häst hemma nu eller hur många brodd har du i. För mig heter det hästar och broddar när man syftar på flera. Men det är förmodligen dialektalt.
Bettfor om Betfor.
Att många i Sverige (och särskilt i skåne där jag kommer ifrån) säger paddock om ridbana.
Paddock är egentligen en rasthage (a small enclosure or field of grassland, especially for horses) även om det är rätt att säga det om ridbana på svenska. I mina öron låter det i alla fall jättefel hur okej det än är.
Att folk säger att en oxer eller trippelbarr är bred när de syftar på avståndet mellan främre och bakre bommen. Det finns väl en anledning till att det heter längdhinder…
Heter det inte kapacitet längre? Alla ridsportkommentatorer har sedan ett par år tillbaka börjat säga att hästen har mycket kapacité. Måste även lägga till att jag tycker det är jättefult när någon säger att de ska raka sin häst istället för klippa (med klippmaskin då alltså).
Ordet passhäst som används inom travet. Superfult! Det låter som en passgångare. ”

 

Tisdag- sitskänning

Efter gårdagens vilodag var det idag åter dags för ett ridhuspass, denna gången under ledning av NN.

Vi hade redan i förra veckan bestämt att hon skulle rida lite vilket inte hänt sedan jag köpte Kreon och det var både roligt och nyttigt att se någon annan i sadeln.

Både NN och jag tränade på framför allt slutor men det blev också lite galoppfattningsträning och jag fick några viktiga tips gällande sitsen, både i själva fattningarna men även i ridningen för övrigt.

Hemläxan blev att sitta på en pall/ stol hemma och både känna skillnaden mellan när jag sitter rätt och ”faller ihop” och att verkligen känna sittbenen och kunna variera deras respektive tryck.

Kreon är ju så känslig att han kommer att kunna läras att gå för väldigt lätta hjälper men då gäller det också att sitta rätt och ge rätt hjälper annars blir det helt naturligt FEL.

Jag har en pipande GPS-hund- har ni?

Att man kan lära hundar att snoka upp allt från tryffel till försvunna personer är ju ett välkänt faktum liksom att det finns hundar som har sprungit många mil och ändå lyckats hitta hem, även efter väldigt lång tid.

Denna ”inbyggda GPS” måste vara otroligt praktisk att ha (sa hon som kan köra samma väg 3000 gånger och sedan ändå inte kan förklara vägen ens halvbra för någon annan) men ska jag vara ärlig så kan jag bli liiiite (läs: ganska mycket) störd på Soyas otroliga förmåga att orientera sig.

Efter några år med Snabbspringaren har det nu börjat ”samlas” en hel del platser dit vi åker mer eller mindre frekvent för hundträffar/ långpromenader och det tar banne mig inte många gånger innan Soya redan några kilometer före ankomst visar tecken på att hon vet preciiiis vart vi är på väg.

Kör man på motorvägen till Järavallen eller hundkappbanan i Landskrona börjar doggy att gnälla och gny väldigt ivrigt (extremt irriterande ljud om ni frågar mig) flera minuter innan ankomst, samma sak på väg till Ribban eller Dalby.

Att säga till henne hjälper inte ens en sekund utan det är bara att sitta och lyssna på pipandet tills djuret har skuttat ut ur bilen på plats.

Hur gör era doggys? Är de lika vakna för vart ni kör dom eller verkar de strunta i vilket?

Kan ju som en parentes berätta att min schäfer Ketty blev stel som en pinne varje gång vi körde förbi djursjukhuset i Malmö eftersom hon hade varit med om en del trista upplevelser där och körde man förbi utan att stanna kunde man nästan höra hur hon drog en djup suck av lättnad.

Måndag- Kreon mötte skördetröskan (igen)

Åhhh vad nöjd jag är med Kreon idag!

Jag hade föresatt mig att FÖRSÖKA klippa honom utan Domosedan och se hur detta skulle utveckla sig och med facit i hand gick det näst intill perfekt.

Detta är ju bara andra gången han klipps och förra gången var han så drogad att han knappt kunde stå på benen men det fick också precis den effekt jag hade hoppats på; DÅ stod han som en staty och lärde sig uppenbarligen också till denna gången att det är så man ska uppföra sig.

Lite krafsningar med frambenen blev det visserligen och en stallkamrat höll upp ett framben när jag skulle klippa det ena bakbenet och en plätt under magen men hade hon inte varit i stallet så hade jag klarat det ensam också i värsta fall.

Så nu är gossen helklippt; jag tog även huvudet och benen denna gången, i alla fall ner till framknäna och haserna och så får vi se om det kommer att behövas en tredje klippning eller det räcker så här.

För er som kräver BEVIS kommer som så ofta en högintressant film och ni förstår nog varför jag kallar klippmaskinen för skördetröska; den hörs en hel del!