Fredag- det går framåt

Idag var det äntligen dags för en NN-lektion igen!

Jag visade hur vi har tränat på bakdelsvändningarna som nu börjar kännas riktigt fina ibland.

Någon gång översamlar sig Kreon, någon gång går det väl långsamt men på det stora hela verkar poletten ha ramlat ner.

Jag visade också linjer ur LC- programmet, lite skolor (på bebis-nivå) och så provade vi att göra några travökningar under lättridning.

Fortfarande är det som det ofta är med unghästar tycker jag, väldigt lite ”häng” och mycket mer snabb-trummande med benen i ökningarna men liiite bättre går det i alla fall än för några veckor sedan.

NN och jag pratade också om mina tankar och upplägg kring galoppfattningarna (att ha lite mer fart och inte dra bak ytterskänkel för mycket) samt tömkörningstragglandet utomhus innan jag börjar rida ut själv och hon höll med om att detta var bra strategier.

Veckans tips: ”I-phone-vantar”

Nu har ni fått flera tips på hur ni kan rusta er inför höst och vinter och här kommer ett till:

Om ni som jag brukar kolla på olika saker (facebook, inkomna mail osv) via I-phonen eller liknande telefoner medan ni tex går, väntar på bussen eller gör något annat utomhus har ni säkert märkt att det börjar bli kallt om händerna.

Vill man slippa frysa och samtidigt kunna använda telefonen rekommenderas vantar av denna typ:

Som ni nog har märkt funkar det inte att trycka på skärmen med ”traditionella” vantar medan dessa är avsedda just för detta ändamål.

Själv köpte jag mina i Ullared för 25 kronor men de finns ju även på andra ställen och kommer säkert att förgylla er telefonidag :)!

Vill folk läsa bloggar?

Ja, denna fråga ställde jag och några vänner oss häromdagen då vi kom att diskutera den lilla ”debatt” som uppstod när jag publicerade film från Kreons första tävling.Mina vänner var både chockade och förundrade över vad de ansåg vara folks oförskämdhet medan jag är mer luttrad och tar eventuella ”taskiga” kommentarer med ro.

Minns då jag för några år sedan skrev att jag hade råkat göra ett sporrsår/skav på Archie. Jag kunde lika gärna ha skrivit att jag hade försökt att DÖDA honom och de kommentarer jag fick var i vissa fall inte nådiga.

Det verkade i dessa kretsar vara en dödsynd jag utsatt hästen för, själv tog jag även detta med ro då jag för det första inte gjort det medvetet och för det andra sett massor av hästar, även sådana ridna av så kallade proffs men märken i sidorna.

Förstå mig rätt; jag tyckte så klart inte att det var BRA det jag gjort men inte heller världens undergång.

Kanske är det för att jag är äldre (?) än många bloggskrivare som jag inte tar vilt främmande människors kritik särskilt allvarligt?

Hade tex NN ”klagat på” Kreon hade jag blivit lååååångt mer påverkad särskilt om jag tyckte att kritiken var obefogad men anonyma människor vars kunskaper man inte vet ett dugg om? Näää…..

När någon skriver som häromdagen ”det enda som skiljer Archie och Kreon åt är färgen” kan jag bara skratta åt hur man kan vilja göra bort sig själv (tro f..n att man gör det anonymt) genom att skriva något så korkat.

Om man på fullt allvar MENAR en sådan kommentar avslöjar man bara en enorm okunnighet alternativt uttalar sig om något man inte har ens den blekaste aning om då det i princip inte finns NÅGRA likheter mellan Kreon och Archie….tja det skulle vara deras kön i så fall :).

De har helt olika kroppsbyggnad, storlek, benställning, hovar, öron, svans, man, rygg, hals, buk, gångarter, framåtbjudning, känslighet för skänkel och spö….ja, jag skulle kunna fortsätta i en evighet.

Hur som helst och för att återgår till rubrikens fråga så konstaterade jag och mina vänner att det inte är konstigt att varken bloggar läggs ner eller att ”folk i gemen” knappt vågar visa bilder där de sitter stilla till häst.

Jag vet inte hur många elakheter jag läst på andras bloggar (själv tycker jag ändå att jag varit förskonad) och jag undrar ju om syftet är att få bloggägaren att bli så ”fed up” att bloggen slutligen läggs ner.

Eller njuter man bara i största allmänhet av att göra ner andra för att man själv mår så kasst att det som skänker tillfredsställelse är att göra andra ledsna?

Ja, inte vet jag och JAG kommer i alla fall varken att lägga ner bloggen eller gå hem och gråta så ni kan känna er lugna- det kommer inlägg även framöver ha ha!

Torsdag- semester igen

Om ni inte visste det kan man faktiskt bli mördad om man går förbi en sådan här- i alla fall om man heter Kreon!

Då var det dags för ännu en semesterdag för mig, den har bara gått allt för fort.

Soya och jag har varit i Malmö, dels för att hon skulle rastas på gamla domäner, fälten kring Jägersro där hon sprungit med Archie så många gånger och dels för att jag skulle shoppa lite i närheten vilket ni kunde läsa om i föregående inlägg.

Kreon skulle, om jag följer min planering slaviskt, ha haft en vilodag idag men eftersom jag ju varit ledig ville jag passa på att motionera honom utomhus i dagsljus.

Det blev nästan 1 timmes tömkörning i skritt och vi hade våra diskussioner om huruvida man verkligen ska gå fram överallt eller om man i stället ska tvärvända och försöka gå hemåt i stället.

Nu är ju mitt motto att det är den som betalar som också bestämmer och det gäller även den gode Kreon om han nu trodde något annat så han fick ju ge sig även om det blev väl tröttsamt ibland, i alla fall för mig som inte riktigt kan förstå varför tex en stubbe är att betrakta som en hästmördare som man inte ska närma sig.

Även om min uppfattning är att Kreon är ganska tittig utomhus så tycker jag att han i alla fall hittills har visat sig väldigt resonabel NÄSTA gång han har gått förbi samma sak som var livsfarlig gången innan.

Idag skrittade vi tex förbi FÅREN med stort F och Kreon skänkte dom knappt en blick.

Men jag kommer nog att fortsätta att traggla tömkörning mycket och länge innan jag vågar rida ut ensam; jag känner mig tusen gånger säkrare på marken för där kan jag inte ramla av (bara bli nersprungen…..) i alla fall.

Hemma har jag klippt ner mina hallonbuskar; de bär som fanns kvar var så ynkliga att det inte är något att spara.

Försökte också kratta upp några ton löv lite halvhjärtat men gav rätt snabbt upp; det är inte på så trista sysslor jag vill slösa en semesterdag :)!

Mera shopping!

Eftersom jag inte hittade allt jag ville ha i Ullared igår var jag ”tvungen” (harkel….) att kompletteringsshoppa lite idag:

Denna värmefilt spetsade jag in mig på redan för ca 10 dagar sedan; den såldes då på City Gross för 349:–.

Snål-Birgitta tänkte dock då ”jag väntar och ser om de säljs ÄNNU billigare i Ullared”.

Medan jag väntade på min resa hann City Gross sänka priset på sina filtar till 299:– och eftersom de förvisso kostade lika mycket i Ullared men endast fanns i VITT (inte så smart när man har en svart hund som också vill ligga under filten) så köpte jag den bruna varianten på City Gross idag.

Fördelen är ju också att jag har närmare till City Gross OM det skulle vara något fel på filten; jag blir lite misstänksam över den inte alls rykande åtgången.

Vad hände med den Birgitta som för något år sedan inte skulle drömma om att rida i annat än VITA schabrak?

Ja, inte vet jag men nu är det hur som helst andra kulörer som gäller och de vita schabraken används endast på tävling.

Ovanstående tygstycke inköptes på Horze i Malmö för 259 kronor, i Ullared är det inga problem att hitta schabrak för omkring hundralappen men de brukar oftast inte falla mig i smaken.

Tror ni att det fanns några Catago-skydd i Ullared? GIVETVIS INTE!!! De var så slutsålda som en vara kunde bli men ärligt talat gjorde det inte så mycket- jag tyckte inte de var helt optimala.

Och i väntan på skydden med stort S har jag köpt dessa urbilliga dito på Horze där ett par (2 stycken) kostar 79 kronor.

Jag kan ju tänka mig hur bra de kommer att hålla/ gå att få rena för detta pris men som sagt; de är köpta som en temporär lösning.

De skydd jag sett för ca 650 kronor i samma affär var inte tillräckligt snygga för att jag skulle lägga 1300 för ett set så jag avstod.

Nya senskydd blev det också- bra att ha vid hoppning eller uteritt och de jag har (exakt likadana men vita) är vid det här laget ca 10 år gamla och börjar se för trista ut. Dessa kostade 179 kronor, också på Horze.

Tillbakablickar: Birgitta tappar humöret och vinner sin klass

Funderandes över gårdagens inlägg om ”high-lights i hästlivet” kom jag att tänka på precis raka motsatsen skulle man kanske kunna säga- den gång jag tycker att jag gjorde bort mig som mest i hästsammanhang.

Nu har jag förvisso gjort bort mig många gånger genom åren, sagt klumpiga saker, gjort ännu dummare ting osv men den händelse jag tänker på får mig alltid att rysa inombord och jag skäms verkligen än idag.

Händelsen utspelade sig när Archie precis hade börjat tävlat LA, jag tror att det var hans 2: eller 3:e start på denna nivå (han var 5 år gammal).

Jag minns inte alls VARFÖR men jag var otroligt missnöjd efter vår ritt inne på banan och var för en gångs skull riktigt rasande när jag hoppade av hästen.

Jag som för många år sedan slutade att tappa fattningen på ett så omoget vis SLET in Archie i transporten och när han inte genast ville skena in i densamma så ryckte jag tag i honom rejält och sa också några väl valda ord.

Nu vet jag inte hur många som bevittnade detta raseriutbrott (förhoppningsvis inte så många för detta var dagens sista klass och jag red typ sist) men det är ju ändå ett helt oacceptabelt beteende.

Fortfarande arg som en furie gick jag bort till sekretariatet för att ta min kritik innan jag kunde åka hem bara för att konstatera att jag hade VUNNIT klassen?!?!?!

Jag fattade ingenting, domaren var mycket positiv i sin kritik och det var bara att svälja ilskan och gå ut på prisutdelningen.

Jag kände mig sååå dum och tänkte att de som eventuellt hade sett mitt utbrott tidigare måste ha tänkt att jag antingen var världens diva eller idiot (eller båda delarna).

Stå och slita och dra i en häst som precis har vunnit sin klass….gapa och skrika…nä…usch…

Har ni några pinsamma minnen ni vill/vågar dela med er av?

Onsdag- Ullared tur och retur

Även idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och jag fortsatte att träna på samma saker som igår- galoppfattningar ur trav framför allt.

När passet var över hastade jag till jobbet och efter några timmar där begav jag och 3 arbetskamrater oss av till Gekås/ Ullared.

Som vanligt blev det en blandad kompott av nödvändigheter (hygienartiklar och liknande), godis till doggy, lite hästsaker (ridhandskar, strumpor), några julklappar, kläder till mig själv (jacka, sjal, bh, varma strumpor) och grejer till hemmet (en dörrmatta bl.a.).

Slutnotan landade på ca 3000:- dvs ungefär vad jag brukar handla för och det känns alltid som att det blir billigare än förväntat.

Nu har jag fyllt mina lager för i alla fram 3 månader framöver då det förhoppningsvis blir en ny resa.

Nu är vi på väg hem, trött är jag men imorgon hägrar en semesterdag!

Dagens (lycko)fråga

Som man kanske kan förstå var jag väldigt glad efter helgens ”tävlingsdebut” och denna glädje fick mig att fundera över när jag varit som ALLRA gladast i hästsammanhang.
 
Så klart tycker jag att de flesta hästdagar är mer eller mindre roliga, annars hade jag inte lagt så mycket tid och pengar på mitt intresse men det finns (väl?) alltid några särskilda höjdpunkter i ens ridliv tänker jag och idag skulle jag vilja veta vilka dessa varit/ är för er del?
 
Om jag bara får välja en enda händelse för egen del så tror jag nästan att det måste bli dagen då Heron tog sin första placering i medeslvår (130) hoppning.
 
Jag minns att jag var nästan HYSTERISKT glad över detta i några dagar, inte så att jag gick omkring och skröt och ”bar mig åt” men INOMBORDS var jag så glad, så glad.
 
För mig var det verkligen ”stort”- jag som bara några år tidigare knappt vågade ta mig över en på marken liggande bom och som fick många av de lektionshästar jag red innan jag köpte egen häst att tvärnita flera meter framför hinderna- så osäker var jag, och det kände ju hästarna så klart.
 
Redan när jag köpte Heron som 4 åring förstod jag att han var en jäkel på att hoppa, han var om inte annat alltid en halv meter över alla hinder så man behövde aldrig fundera över hans kapacitet ha ha.
 
Vi började tävla ganska snabbt och jag minns att jag tyckte att LC (1 meter) var JÄTTEHÖGT, jag dog nästan när jag gick banorna.
 
Efter ett tag började denna höjd kännas helt ok men då var det LB som kändes jätteläskigt.
 
Och när LB gick som en dans så var det dags att vara livrädd i LA (man kan ju undra varför jag ens tävlade hoppning om jag var så höjdrädd men det VAR roligt när det gick bra ha ha).
 
Ja, så fortsatte det tills vi alltså började tävla medelsvår och det är nog därför jag räknar den första placeringen på denna nivå som mitt lyckligaste hästminne. Knäppt kanske men så är det.
 
Slutklämmen på historien är dock inte lika rolig- 3-4 dagar efter min hysteriska lycka blev Heron halt, jag har ingen aning om varför och minns inte heller hur länge han var det men det jag minns är att jag verkligen kände att man aldrig får vara riktigt glad några längre stunder och det är en erfarenhet jag tyvärr gjort även längre fram i livet.
 
Så numera är jag sällan så där riktigt, riktigt glad utan snarare lite halvrädd för när bakslaget ska komma om jag tycker att något är så där super-duperbra. Tyvärr.
 
Men vad säger ni andra, kanske inte lika neggiga människor? Vad är era high-lights inom hästeriet? Finns det inga ha ha? Händer det ständigt?

Tisdag- galoppanalys

Vad bra det är att prata om eller skriva om specifika ridproblem man har!

Igår hade jag en mailkonversation med en god vän (tillika c-tränare) om helgens tävling med Kreon där jag skrev att jag givetvis var mer än nöjd med allt han presterade UTOM de jäkla ”bakutarna” vid vissa galoppfattningar på framridningen.

Och när vännen gav mig rådet att prova några nya strategier, tex bara fatta galopp för inner skänkel så insåg jag ”från ingenstans” vad problemet egentligen är.

För hade någon frågat mig tidigare hade jag svarat ”problemet är att Kreon någon gång sparkar bakut när man fattar galopp” men det är mer specifikt än så: problemet är att Kreon SLÅR MOT YTTER SKÄNKEL i galoppfattningen.

Jag har alltså tidigare inte reflekterat över VAD i min ridning som gör att han ibland sparkar bakut utan bara konstaterat ATT han gör det men när jag skulle sätta det på pränt så insåg jag som sagt att han aldrig någonsin sparkar med inner bak utan alltid ytter.

Jag har så klart inte känslan av att jag drar bak ytterskänkeln speciellt långt men dels så kanske Kreon är så himla känslig för just detta i galoppen att bara några centimeters skillnad stör honom och dels så kanske jag drar bak skänkeln mer än vad jag tror.

Här måste jag göra en utvikning och berätta om första gången jag tävlade Décima.

Min dåvarande sambo hade filmat ritten och när jag tittade på filmen i efterhand så kunde jag just konstatera att min ytterskänkel i den ena galoppfattningen var så långt tillbakadragen att det såg ut som att jag försökte klia hästen i ljumsken!

Så…nu är det ännu mer eftertanke i galoppfattningarna som gäller och i morse gav detta resultat direkt.

Jag gjorde hur många fattningar som helst med hjälp av endast inner skänkel och av ”bakutarna” syntes inte ett spår!