Ibland är killar bara såååå jobbiga (hundinlägg)

Idag var jag ute på en cykeltur med lilla Pippi och som så ofta då vi tar tvåhjulingen körde vi förbi en av hennes killar, Enzo.

Enzo ÄLSKAR att leka med Soya och vanligtvis är det ömsesidigt men ni vet hur vi kvinnor kan vara någon gång….ibland PASSAR det bara inte :).

Och idag var en sådan dag!

Hur Enzo än krumbuktade sig så gjorde Soya allt för att ignorera honom, hon rullade i gräset, tittade åt alla håll utom på Enzo osv.

Jag misstänker att den stackars gossen slutligen tänkte ”Dessa kvinnor…vem kan förstå sig på dom?!?!?”

Mysteriet med Ewa Olssons väg?

För någon månad sedan dök det upp ett litet mysterium på vägen till mitt stall.Jag kör ju denna väg minst 2 gånger varje dag sedan 2 år tillbaka så jag är väl förtrogen med den och hajade därför till när det plötsligt dök upp en skylt jag aldrig sett förut.

Skylten, som ni kan se på bild nedan, påstår ju att den pekar på Ewa Olssons väg och det kanske inte vore sååå konstigt om det de facto FANNS en väg i skyltens riktning.

Men någon väg finns alltså inte utan endast en villatomt med tillhörande fastighet och det är det som gör mig så förundrad.

Tomten och huset har dessutom stått där ”i evigheter” så det är ingen nybyggnation på något vis.

Jag har så klart inte kunnat behärska min nyfikenhet utan har frågat ”lokalbefolkningen” vad som menas med skylten och det svar jag fått hittills har varit att det bor en ”spågumma” (?!?!?) i huset och att skylten har tillkommit för att hennes kunder ska hitta lättare.

Tydligen FÅR man sätta upp sådana här skyltar vilket jag finner ytterst märkligt (då det som sagt inte är en VÄG skylten visar utan en TOMT) men vem är jag att döma?Men vad tror ni? Kan det verkligen vara på detta viset eller finns det någon läsare som säkert VET gåtans svar?


Skylten pekar på…..

…den här trädgården?!?!?

Torsdag- Glad-Birgitta bytte plats med surmuppen

I morse hade sur-Birgitta tack och lov gett sig av och trots att samma hinder fortfarande stod kvar i ridhuset, precis som igår, så gjorde inte detta något utan vi koncentrerade oss på att RIDA i stället för att TJURA.

Även Soyis var med och hon blev överlycklig när först NN dök upp och och ännu gladare när NN:s sambo och medföljande doggy, Soyas pojkvän (en av dom….) Charles (MITT smeknamn på denna hund, han heter Charlie Brown ha ha) äntrade ridhuset.

Hundarna lekte väldigt intensivt medan Kreon fick jobba på nästan lika intensivt han och vi hade en väldigt trevlig stund i ridhuset alla.

Jag dristade mig till och med till att SKOJA (näää…inte SKRYTA) med NN:s sambo och ropade till honom:

”Vill du se en 10-mässig galopp” och det ville han ju så klart så då var det bara ”upp till bevis” ha ha.

Nu blev det väl inte riktigt en 10-mässig galopp (nääää????) men hyfsad i alla fall och vi visade också upp lite skol-embryon i trav och förvänd galopp.

Passet avslutades med att jag försökte göra lite travlängningar under lättridning och medan mina försök till ökning under nedsittning än så länge bara resulterar i att Kreon pinnar på fortare och fortare med korta otäcka steg så fick jag till riktigt härlig ”swing” när jag red lätt.

Inridningshjälp?

Läste om denna docka i senaste numret av Ridsport och jag måste säga att den är väldigt människolik för ändamålet eller vad tycker ni?

Inte för att jag tycker att den ska användas slentrianmässigt- de flesta hästar går dock att rida in på det traditionella sättet och utan problem men sen så finns det ju alltid de djur som är MYCKET svåra och initialt rent utav farliga för ryttaren och då kanske en docka inte vore helt fel, eller?

http://www.youtube.com/watch?v=X8WyOXhJ3uk

Smeknamnstävlingen är INTE avgjord!

Jag vill börja med att tacka för era mer eller mindre vitsiga förslag, de fick mig att tänka efter lite och det jag kunde konstatera är följande:

Precis som Lina skrev i kommentarerna till inlägget är smeknamn något som oftast kommer efter ett tag, när man lärt känna djuret, så vida det inte är väldigt ”självklara” smeknamn som att man kanske kallar en häst som heter Karl för Kalle.
Håller också med Görel som skrev att det är svårt att hitta på smeknamn som passar om man inte har träffat djuret, i alla fall om namnet inte associerar till någon egenskap som djuret har, ”Fulis”, ”Pricken”, ”Lillen” eller vad det nu kan vara.

Jag insåg också, på tal om flera förslag, att jag i sak inte tycker om när man ger djur ”människo-namn”; Sigrid, Svea, Jörgen, Karlsson eller Olle tex.

Detta har ju blivit otroligt vanligt bland hundägare och jag kan på rak arm konstatera att säkert hälften av de hundar jag känner har just människonamn men själv föredrar jag alltså sådant som man vanligtvis inte kallar homo sapiens, typ Mishi, Peaches, Poppy…ja, den typen av smeknamn. Däremot får det officiella namnet gärna (helst faktiskt) vara lite mer ”ordentligt” som exempelvis Soyas ”Per-Mobile Zingy Beauty”.

Så Kreons smeknamn får nog anstå tills vi känner varandra bättre och så är det bara att hoppas att han inte lockar mig till att kalla honom för ”Brallis”, ”Avkastarkungen”, ”Skyggo” eller något i den stilen:))))))

Onsdag- Gnäll-Birgitta är på besök

Usch….just nu känner jag mig riktigt gnällig men det kan man väl få vara ibland?

Har precis konstaterat att vår tvättmaskin gått sönder FEM dagar efter att garantin har gått ut och även om det finns en 3-årig fabrikationsfelsgaranti också som BORDE gälla så blir jag bara så trött….

Saker som en tvättmaskin ska i min värld bara se till att fungera, i alla fall om man skött den minutiöst i ett sketet års tid!

Ridningen var inte heller en höjdare idag :(.

Försökte skritta ut lite men hann inte långt innan jag blev attackerad av världens svärm av några äckliga små flygfän som troligen också bidrog till att Kreon började konstra som aldrig förr och skulle inte gå fram.

Gick in i ridhuset i stället men där var det ÅTER trettioelva miljoner hinder som, tyckte jag, stod i vägen överallt.

Det är lite komiskt, eller INTE, att jag pratade med en person om vårt ridhus nyligen och denna sa:

”Är det inte det (ridhuset) där det alltid står en massa hinder?”

”Näää så ofta är det inte” sa jag förvånat men nu känns det precis som att det är exakt så det är.

Och medan jag uppskattade de gånger det fanns hinder i ridhuset när jag hopptränare med Archie eller i vart fall tämligen lätt red dressyr
ändå så börjar jag nu störa mig när jag sitter på en inte lika lättmanövrerad häst som skulle behöva stora fria ytor för att kunna ridas mer framåt än vad jag nu kan göra.

Så… då var det färdiggnällt för idag, jag tror att gnäll-Birgitta ger sig av redan idag och ersätts av sin i vart fall något mer positiva kamrat, den ”vanliga” Birgitta.

Köptips: KLIPP TILL

Höstens antågande innebär i alla fall för mig flera tråkiga händelser, det blir tex både mörkare och kallare utomhus- det hade jag gjort mycket för att slippa.
En annan sak jag gärna hade sluppit är att hästarna sätter päls som ”måste” klippas- det finns inte i min sinnevärld att jag skulle rida ens en unghäst som har lång, otäck vinterpäls kan jag säga.
Nej… jag rakar skoningslöst bort allt som går och får därmed en lättskött häst som kan arbeta optimalt utan en massa gräsliga hår som överhettar den och som jag sedan ska behöva borsta bort från all utustning och även mig själv.
Tycker man som jag skulle jag vilja ge ett köptips som man snabbt tjänar in och det är att köpa sig en egen klippmaskin!
Så mycket dyrt ”skit” (läs: exempelvis ”bling-blingad” utrustning som kostar fem gånger så mycket som den borde bara för att det sitter något ”inne-märke” på den) som folk slänger ut pengar på förstår jag inte att man inte investerar i en klippmaskin i stället.
En del tror kanske att det är SVÅRT att klippa hästar men det är faktiskt hur enkelt som helst; kan man raka benen på sig själv fattar man absolut hur man gör detsamma på hästen också :)!
Det ”enda” (och det kan vara nog så jobbigt) man egentligen behöver är tid och tålamod….tja…och så givetvis en häst som ACCEPTERAR att bli klippt ha ha.
Men om man betänker att en helklippning i alla fall i Skåne kan kosta uppemot 500:– och att de flesta ”måste” klippa sin häst i varje fall 2 gånger om året så inser man snabbt att det finns pengar att tjäna på en egen maskin.
Om man går in på Blocket och tittar så ser man att det går att köpa rätt så robusta (läs: som det inte tar en halv evighet att klippa med) saxar för under 3000:– nya eller för kanske 1000-2000:– begagnade.
Är man lite om sig och kring sig kan man således spara in kostnaden på mindre än 2 år och är man ÄNNU driftigare kan man klippa även ANDRAS hästar och då har man ju tjänat in saxen på nolltid!
Klippmaskiner har dessutom en låååång hållbarhet, i alla fall om man ”bara” klipper 5-10 hästar om året och inte låter saxen ligga slängd bland fukt och smuts- jag skulle gissa att min egen maskin är långt över 10 år vid det här laget tex.
En annan fördel med att ha en egen maskin är ju givetvis att man kan klippa precis när man själv känner för det- inte när någon anlitad klippare har tid och man kan också ”putsa till” eventuella missar väldigt enkelt om man nu är en sådan person (vinkar till mig själv) som stör sig på detta.
Det är väl den största anledningen till att jag kommer att klippa Kreon själv trots att jag misstänker att ett 3:e världskrig kommer att utbryta när han hör och känner saxen mot kroppen- jag är så petig med klippningen och tycker att många som åtar sig detta mot betalning är så slarviga att jag hade gått och stört mig på ”ränder” och bortglömda hårtestar till förbannelse.
Ja, ja…. hur det än kommer att gå med just Kreon….det finns ju något som heter Domosedan min gosse…sade hon med ett ”evil grin” så vidhåller jag: köp en egen sax och klipp till!

Tisdag- variation sökes!

Även idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och om detta finns inte så mycket att förtälja- jag tränade vidare på galoppfattningarna och idag blev det flera stycken jättefina, direkt ur skritt!

Ridhuset var fullt av hinder vilket jag måste säga lite ordvitsigt var ett hinder- det är inte helt lätt att rida så ”påhittigt” med en unghäst då tycker jag.

Över huvud taget längtar jag till en tid (undrar när….) då jag kan rida lite mer ”Archie-like”, dvs mycket mer omväxlande än vad jag gör nu.

Tyvärr vill i alla fall jag påstå att våra uteridningsmöjligheter inte är så bra om man inte har en häst som går fram precis överallt och jag hör heller aldrig folk i stallet ge sig ut på några längre turer med sina hästar.

Kreon verkade ju mycket rädd för får sist jag var ute och dessa pälsbollar riskerar man att möta nästan var man än rider = inte läge att utmana ödet själv anser jag. Detta får anstå tills jag har någon trygg häst som sällskap och det är inte heller helt lätt att få ihop då folk rider på så olika tider och det börjar bli mörkt tidigare och tidigare nu.

Inte heller har vi något bra ställe att klättra på NÄRA och det saknar jag också liksom att bara lasta och köra iväg till skogen.

Även om jag älskar ridhusridning så vill jag ju inte att Kreon ska bli helt less på vårt ”malande” där så jag får försöka fundera ut sådant som både ger omväxling MEN är hyfsat säkert- i alla fall tills jag känner mig säkrare på hur Kreon reagerar i olika situationer.

Hittills har han ju varit snäll men dock visat att han verkligen inte är en häst som såsar sig genom livet och otittigt vandrar fram precis överallt så jag kan inte påstå att jag känner mig till 100 % säker på honom, långt därifrån.

Soya goes GI

Som jag nog har nämnt äter min man enbart GI-kost sedan månader tillbaka vilket har medfört att han fullständigt rasat i vikt.

Sett i alla fall till honom en ypperlig bantingsmetod således och han äter dessutom gott och går aldrig hungrig.

Varje morgon inleds med äggröra och stekt bacon och det är nog inte svårt att lista ut vem som gärna gör honom sällskap vid frukostbordet.

Tycker bilden trots kass kvalité är rolig med lilla Mimmi som slickar sig så vällustigt om munnen….jag kan faktiskt förstå henne….