För er som är nyfikna och undrar så har jag redan fått 2 rapporter från Archies nya ryttare, en redan dagen efter att han flyttat och en för någon dag sedan.

Och utan att gå närmare in på några detaljer så tycker jag att de 2 citaten ”han verkar stormtrivas” och ”han är en toppenkille” gör att jag känner mig lugn och trygg i att försäljningen var ”rätt” och mer än så kan jag inte begära.

Archie är ju inte längre min att ha åsikter och synpunkter på och jag kan bara hoppas att han får ett fortsatt bra liv, precis som jag tycker att han hade hos mig.

När jag köpte Archie så var han ju otroligt snäll och hade ganska lätt för sig vilket flera människor ”varande” mig för- alltså varnade för att det är lätt att man rider för länge och kräver för mycket av en häst som ”bara går och går” utan problem.

Nu när jag upplever samma sak med Kreon, dvs att han tex har otroligt lätt för att galoppera trots att han inte kan så mycket annat ha ha får jag åter höra samma varningar.

”Rid nu inte för länge”, ”ta det nu lugnt med hästen” osv.

Jag måste säga att jag inte riktigt kan ta till mig dessa varningar för egen del även om jag vet att det finns de som absolut frestas att rida för mycket.

Själv är jag nämligen nästan tvärtom- jag ”vågar” knappt rida ens så länge som man ”ska”- för om allting fungerar jättebra så ser jag dels ingen anledning att nöta vidare och framför allt är jag livrädd för att få ett bakslag om jag pressar för mycket vilket då alltså snarare får till följd att jag sitter och ”mesar”.

Det är när det INTE går som jag vill/ tycker som jag riskerar att rida för länge- det har jag tyvärr gjort allt för många gånger i mina dagar.

I förhoppningen att ”det SKA gå” har jag suttit och ridit både mig själv och hästen så trötta att det hade varit bättre att sluta långt tidigare.

Häromdagen fick jag en kommentar som, det måste jag erkänna, fick mig att höja på mer än ett ögonbryn.

En person sa till mig ”jag vet ingen som skryter så mycket om sina hästar som du”- detta efter att jag i SKÄMTSAM ton hade sagt något om att Kreon är så snygg.

Kommentaren gjorde mig inte bara fundersam utan faktiskt också lite ledsen eftersom den bara förstärkte de ”vibbar” jag redan tycker mig ha känt från en del andra håll i samband med mitt nya hästköp, en form av missunnsamhet eller avundsjuka eller ”jantelag”…ja…jag kan inte riktigt sätta fingret på det till 100 % men det känns väldigt trist.

Är det kanske för att vi bor i ”landet Lagom” som man inte ska få vara riktigt glad?

Det verkar som att i alla fall vissa människor tycker att man ska få vara glad bara man inte är FÖR glad för då måste man tryckas ner med små ”stick”.

Exempel:

JAG: ”Åhh..jag gillar verkligen modellen på den här hästen”

Missunnsam kommentator: Absolut, MEN (alltid detta MEN) han har väldigt tunn svans får jag säga.

Eller:

JAG: ”Så roligt att Kreon har så lätt för att gå i förvänd galopp”

Missunnsam kommentator: ”Ja, men då kanske han får svårt att lära sig byten i stället”.

Efter kommentaren om att jag SKRYTER så mycket om mina hästar försökte jag verkligen att rannsaka mig och tänka efter om jag är en skrytmåns men jag tycker faktiskt inte det.

Eftersom jag själv finner ANDRAS skryt ganska tröttsamt så brukar jag inte ägna mig åt evighetsutläggningar om hur det gått på träningar och tävlingar, inte ens när jag själv varit supernöjd men om det är att betrakta som skryt att man tycker att ens egna djur är fina, snygga och bra- tja…då är jag kanske en skrytis i alla fall?

Fast ligger det inte lite i sakens natur så att säga; att man är väldigt förtjust i sina djur?

Det är väl därför man har köpt dom och därefter valt att behålla dom?

Och varför ses det automatiskt som SKYTSAMT om man berömmer det som tillhör en själv, varför ska man alltid hålla så himla ”låg profil” och inte förhäva sig?

För mig är det ytterst märkligt om man har en hund eller en häst som man själv tycker är värdelös, dålig, trist, dum, ful men det är kanske mitt sätt att tänka som det är fel på?

Idag tänkte jag skriva lite om ett nytt försäkringsbolag som jag har kommit i kontakt med: DINA FÖRSÄKRINGAR.

Jag hade faktiskt aldrig ens hört talas om detta bolag förrän en god vän rekommenderade det i samband med en diskussion om hästförsäkringar och när jag stod i begrepp att köpa Kreon ringde jag dit för att förhöra mig närmare om villkoren.

Av all information jag fått, både över telefon och i skriftlig form kan jag inte annat än att tro att jag har gjort en mycket bra affär då jag bytte från Kreons ursprungsbolag IF till Dina försäkringar- sedan får jag bara hoppas att jag inte förbisett någon ”fälla” eller dylikt.

Jag kan knappt tro att det kan skilja så mycket mellan olika bolag men Kreons försäkring blev…tro det eller ej…över 10.000 kronor (!!!!) billigare per år genom att jag valde Dina försäkringar.

Jag har valt en kombination av A1 och A2 samt utökad veterinärvård och hos Dina försäkringar kan man bara välja en självrisk, 1800:– och därefter ersätts 80 % av ens kostnader. Medicin ersätts med upp till 3.000 per försäkringsperiod.

Eftersom Kreon inte utnyttjat sin försäkring hos IF fick jag inte heller någon karens vid bytet av bolag- det är ju annars det som avskräcker en del från att byta.

Summa summarum skulle jag verkligen rekommendera er att dels se över era försäkringar i allmänhet och hästförsäkringen i synnerhet- det kan finnas ganska många tusenlappar att spara.

Jag minns då jag och maken skulle köpa vårt hus och jag kollade hem och villaförsäkringar. Även där skilde det för snart 10 år sedan flera tusen mellan den billigaste (Länsförsäkringar, ca 3000) och den dyraste (Skandia, ca 6000) försäkringen så det lönar sig helt klart att vara lite om sig och kring sig.