Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag var planen att gå en längre promenad med Frenchie i skogen men när jag hörde skogsmaskinerna braka redan från stallet bestämde jag en annan rutt, från grusvägen och till den mindre skogen vid mina hagar (bilden är tagen där fast vid ett annat tillfälle).
Efter 45 minuters skritt blev det hage för Frenchie och körning till Malmö för mig- det var dags att hämta spån.
Snickeriet där jag hämtar spån har inte haft något på ett tag och jag har fått ta av mitt reservlager med spånpellets vilket jag helst inte vill även om det är väldigt bekvämt.
Gratis ÄR godast tycker jag så det kändes skönt att kunna fylla transporten och dessutom köra i ”normalt” väder och inte i snöstorm eller över isgator. För där hade gränsen gått även om det hade funnits spån tidigare- så mycket är det inte värt att riskera körning på vinterväglag.
På tal om spånet märks det tydligt att många hästägare har fått det tuffare ekonomiskt.
När jag fick nys om spånet hade snickeriet mer än de visste vad de skulle göra av det och jag tipsade säkert 30 personer om inte fler utan att någon nappade.
Sedan dess har jag fått flera förfrågningar om samma spån men nu har den möjligheten upphört av olika anledningar (utom för mig).
Minns ni att jag nyligen skrev att man genom att vilja omvandla en travare till tex en dressyrhäst gör det onödigt svårt för sig, som om ridning inte redan är svårt nog per se?
Travare är avlade för att INTE galoppera och är det något en dressyrhäst behöver kunna göra så är det att galoppera… något förenklat.
Jag funderade på detta nyligen; det där med hur det ibland blir så tydligt för vilket ändamål vissa djur är avlade.
Jag skulle ta in hästarna och såg att Bibbi stod nästan längst bort i sin hage.
Jag hann knappt titta bort i 2 sekunder så var hon plötsligt vid sin grind !?!?
Om hon så hade FLUGIT trodde jag inte att hon kunde förflytta sig så snabbt men det kunde hon ju uppenbarligen.
Och när hon kopplar in ”travar-traven” går det fan i mig undan!
Då ska man betänka att detta är ett 18-årigt avelssto som aldrig har startat och som började producera föl redan som unghäst!
Hon är fullständigt otränad och kan ändå nå dessa hastigheter som hennes vältränade kamrat Frenchie bara hade kunna komma upp i om han skenade med livet som insats. Visar tydligt vad travare är avlade för, eller hur?
Ett minst lika bra exempel utspelade sig för tusen år sedan, första dagen med min första greyhound.
Jag hade redan en supervältränad schäfer som brukade hänga med min dåvarande sambo när han körde långsamjobb med diverse travare på Jägersro. Denna hund hade en ork utan dess like och jagade gärna kaniner i parken utanför vårt hyreshus.
Första kvällen hon och min nyinköpta, fullständigt otränade greyhound släpptes lösa i parken ihop kom det en kanin hoppande nästan direkt.
Båda stack efter den och det var som att se en cykel (den vältränade schäfern) försöka hålla jämna steg med en Ferrari (den otränade greyhounden)! Skillnaden var nästan skrattretande men så är det också två vitt skilda raser, avlade för två vitt skilda ändamål….
I morse var jag och Frenchie hos Nina för att visa upp vad vi jobbar med just nu och som tur var så instämde hon i att en hel del har ”lossnat” bra.
Vi hann knappt komma hem förrän det var Bibbis tur att stå i centrum; hon fick besök av veterinär Eva.
Som jag har berättat tidigare hade Bibbi EXTREMT rinnande ögon när hon kom till mig och en mycket lång historia lite kortare så är ögonen avsevärt bättre men inte helt bra.
Jag har provat allt receptfritt som existerar och köpte t.o.m. med mig ögonsalva från USA men ögonen, och framför allt det ena rinner fortfarande en aning.
Idag försökte Eva spola tårkanalerna vilket gick med det ”bästa” ögat (det som nästan inte rinner alls) medan det sämre ögats tårkanaler förmodligen är för igentäppta med gammalt ”skit” för att det skulle lyckas, trots upprepade försök.
Bibbi ska nu ha cortisondroppar i båda ögonen ett längre tag (med nedtrappning) så får vi hoppas att hon blir helt bra.
Eva berömde Bibbis uppförande mycket för denna behandling (spolningen) är långt ifrån behaglig men lilla Bibbi skötte sig perfekt.
Här bild på när det ena ögat färgades för att utesluta skador på hornhinnan (det fanns inga):
Och här 2 bilder jag tog på henne igår!
Hon är minst lika välnärd som Frenchie numera och jag har tagit bort allt extrafoder så att hon numera äter ca 13-15 kilo torrt hösilage, 2 kilo helhavre och 3 dl sojamjöl.
Min morgon började lite dramatiskt; Bibbi for vid hagutsläppet iväg på stallgången och ut från stallet och fortsatte sedan att vara helt hispig de få stegen hon tog utomhus innan jag stannade henne.
Denna häst är sååå snäll att leda och har aldrig någonsin tagit ett felsteg i grimskaft så jag hann faktiskt tänka ”hon har fått en stroke och håller på att dö” (ja, jag vet att mina tankar är lite väl drastiska ibland…) för hon var helt stirrig och totalt olik sig själv.
När jag hade fått stopp på henne lyckades jag även i mörkret urskilja att den ena täckesgjorden på något sätt hade hamnat runt/ mellan bakbenen och liksom ”ströp” henne varje steg hon tog. Svårt att förklara men ett täckesbyte senare var Bästa Bibbi tillbaka ❤️och vi kunde gå ner till hagen lika lugnt som alltid.
Frenchman levererade ett jättefint pass i ridhuset och vi har banne mig snäppat upp en hel del tycker jag. Att rida när han går som idag är sååå roligt! Love him!
Jag rider ju med ett renskinn under sadeln vintertid och som ni säkert förstår kan man inte tvätta detta varken för hand eller i maskin med vettigt resultat.
Jag har i stället läst att man ska gnugga skinnet i snö och sedan gärna låta det ligga kvar någon timme- det påstås att kylan och fukten får smuts att släppa.
Sedan borstar jag mitt renskinn med en vanlig hästborste efter varje användning- på så vis undviker jag att renskinnets hår filtar ihop sig av svett.
En bild på en annan persons skitiga box påminde mig om hur jag har misskött mitt stallunderhåll i vinter.
Många hade med sina mått mätt sagt (om mig) ”hon är knäpp” för deras boxar och annat är ”alltid” mycket smutsigare än mina men jag tycker om när det ser rent ut och har också hästar som verkligen inte gör mitt arbete svårt.
Men de senaste veckornas snö, isgator, stormar, hällregn, fukt osv har verkligen minimerat min lust att pyssla i stallet och en del hade jag inte kunnat fixa till vad jag än gjorde; all grönaktig beläggning som har satt sig på många målade ytor utomhus tex. Det får vänta tills vädret är varmare helt enkelt.
Och att tvätta boxväggar i minusgrader är väl kanske inte heller det lämpligaste men idag, när Frenchie har vilodag och det är plusgrader tog jag några minuter till att i alla fall blaska av boxarna hjälpligt.
Ju längre man låter saker vara desto skitigare blir de ju oftast och jag vet nästan ingen värre dammsamlare än ett stall som används, vad man än strör med. Den som har det dammfria stallet får gärna motbevisa mig 🙂 !
Det blev helt klart en liten uppfräschning tycker jag och mer hade jag inte förväntat mig heller med min lilla arbetsinsats (varmvatten och en svamp).
Att det är extremt blött i markerna just nu tror jag många runt om i Sverige erfar; denna uppkomna sjö mitt ute på en åker körde jag förbi på väg till träningen igår.
Och även Ryhus har fått känna på vattenkrafterna; mina hagar har aldrig varit så blöta som nu och då är de ändå väldigt mycket torrare än många andas.
Men efter att Frenchie hade tagit sig en liten galopp igår var hans ben sjöblöta av lera och han hade stora lerstänk i hela huvudet.
Idag blev han motionerad i mitt lilla ridhus och sedan valde jag faktiskt att ta in båda från hagarna några timmar i förtid.
Ni får påstå att jag förmänskligar djuren medan JAG påstår att i alla fall mina hästar tycker det kan vara skönare att komma in i stallet och äta hösilage än att stå utomhus i blåst och hällande ösregn även om stråfodret finns även där.
Och oavsett vem av oss som har rätt så kommer båda gående (Bibbi ofta i full travar-trav) när jag visar mig under dylika väderförhållanden och det är svar nog för mig i alla fall.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer