Tisdag- dubbelt upp och en tjurig ryttare

Morgonen inleddes med träning för Nina.

Jag red riktigt bra nästan hela passet och fokuserade på bjudning för skänklarna- det måste ”sitta” ännu bättre på träning eftersom det fallerar på tävling och jag får inte frestas att hjälpa till med spöt för mycket.

I slutet av passet ville Nina att jag skulle visa fyror, treor och tvåor.

Vi tränar i princip aldrig någonsin på seriebyten men jag har flera gånger ”skrutit” om att detta är en av Vickes paradnummer så ni förstår säkert hur bra det gick att visa dom….NOT 🙁 !

Fyrorna och treorna gick bra men tvåorna blev 2,2,3,1,1 eller 2,1,1,1,1 eller…tja…fan allt möjligt och jag blev ”Birgitta 6 år”, tjurig och….tjurig…..

Sedan ”vet” jag att Vicke har svårare för tvåor än ettor ibland och då får man ge det lite tid och några försök men man måste rida ordentligt och inte som en tjurig barnunge. Blä till mig själv!

På hemvägen vräkte regnet ner och väl i stallet fattade jag beslutet om dubbla regntäcken med ett tredje tunt fleecetäcke underst!

Täckesnarkomani på hög nivå alltså 🙂 🙂 🙂 men eftersom det hade regnat igenom det ena täcket häromdagen och jag inte ville göra samma test med det andra täcket fick det bli så här.

Och eftersom båda täckena är ofodrade la jag på ett tredje täcke för att inte riskera att mitt helklippta djur där pälsen inte har växt ut en millimeter skulle börja frysa (+2 hos oss).

Dagens Facebookfråga eller artighet gone wild?

Något jag undrat och faktiskt även retat mig på länge är de som publicerar inlägg på Facebook där de skriver ”tack för insläpp” (i en viss grupp).

Alltså vad är det att tacka för? Och tänk om alla gruppens x tusen medlemmar skulle hålla på och publicera tack-inlägg när de blev medlemmar?

Artighet är förvisso en dygd men come on….det finns väl ändå gränser 🙂 ?

Måndag- morötter och pannkakor

Idag körde jag till ridhuset och red och konstaterade på hemvägen att (ta i trä) Vicke tycks ha övergett sin ovana att skrapa hela vägen dit och halva vägen hem.

Han började med det för någon månad sedan och skrapade ofta så att hela transporten gungade och förbipasserande undrade vad som stod på men nu har han tagit en paus vilket både jag och golvet i släpet är tacksamma över.

Efter ridningen åkte jag för att fylla på herrens morotslager och det var han nog tacksam över hi hi.

För några dagar sedan såg jag en serie där det i ett avsnitt lagades pannkakor och jag blev så sugen att det idag blev just detta till brunch:

Flyga i ridbyxor?

2 som flyger i jeans….

Nu har jag sett det flera gånger; hur ryttare som åker med flyg reser i ridbyxor!

Kanske är det jag som är ”konstig” men för mig känns ridbyxor inte alls som något man har på sig på flyget, vare sig de är helt rentvättade eller ej.

Ridbyxor är förvisso just ryttares ”uniform” eller en del av den men varför måste man gå klädd så ”överallt”?

Jag kan absolut förstå om man svänger inom ICA efter stallet eller till och med åker buss några hållplatser i ridbrallor men att sätta sig på en flera timmar lång flygning, kanske bredvid personer som man aldrig träffat, och ha ridbyxor….näe….det känns väldigt konstigt för mig.

Lika konstigt som om en hantverkare satte sig på planet iförd sin ”jobboverall” eller om en mc-förare hade på sig sitt skinnställ….eller om jag skulle sitta med ridbyxor på jobbet även om det är ett nattjobb utan kollegor.

Om man nu har jättebråttom till en provridning kan man väl dra ett par mjukisbyxor över ridbyxorna- väldigt enkelt- problem solved och man behöver inte sticka ut.

När jag läst tidigare diskussioner om ”ridbyxor på flyget” så har många anfört att man måste tänka på allergiker medan andra svarat att de förutsätter att man har rena ridbyxor på resan.

Och så klart är allergiaspekten jätteviktig att beakta men för mig handlar det som sagt om så mycket mer; att man helt enkelt inte har ridbyxor på sig överallt.

Håller ni med eller är jag en knäpp stofil? Ska man få klä sig hur man vill på flygplan eller var går gränsen?

Söndag- trist

En väldigt gråmulen dag ”kryddad” med massor av regn 🙁 !

Gissar att jag inte är ensam om att sucka och längta till något annat….

Vicke har vilodag efter att ha haft sadel på ryggen varje dag i över en veckas tid och jobbat på jättebra.

Jag har lagat en köttgryta som jag för Henke beskrev som ”Sveriges mästerkock har varit i vårt kök” (inget fel på mitt självförtroende he he…) så idag blir det middag hemma 🙂 !

Lördag- lustigkurre

Skickade ovanstående bild till Nina och skrev något i stil med ”ungefär som när jag tycker att jag har en jättefin galopp….”.

Detta är lite av ett stående skämt hos oss men med allvar bakom; när jag började träna för Nina var Vicke inne i en period med väldigt kantig galopp som Nina benämnde tralopp 🙂 men jag hade blivit så van vid den (känslan) att jag inte tyckte att den var hälften så dåligt som hon.

Vi har sedan dess arbetat massor på att förbättra just kvalitén i den samlade galoppen där kantigheten är väldigt bortslipad men framträder vid spänning, framför allt på tävling.

Snäppar man upp tempot till arbetsgalopp försvinner kantigheten också men det är ju inte i arbetsgalopp jag tävlar numera….

Idag red jag själv i ridhuset, inte i någon travlopp mind you utan övade vidare på det vi gjorde igår, dvs mycket slutor i trav och galopp.

Provade också en del på en av våra största och längst pågående akilleshälar; travökningar som blir mycket bättre om man gör dom ur ”nästan-passage”. Även upptagningarna efter ökningarna blir bättre om man tänker så- ett litet tips.

Nu har vi precis kommit hem från middag på en thairestaurang här i byn; det var här vi träffades på en av våra första dater faktiskt! Och det blev ju bra hi hi….