Tränaren med

Hi hi….inte bara domarna som ser ”allting”- Nina är likadan 🙂 !

Men det är jättebra och jag har flera gånger insett att jag slarvar helt i onödan och befäster felaktigheter för att jag inte är tillräckligt noga.

Bekräftad farhåga

En av gångerna när jag letade stallplats avstod jag med sorg ett på pappret jättebra stall eftersom jag var rädd att hagrutinerna inte skulle passa Vicke.

Jag bedömde att just det stallets hagar faktiskt var för stora och detta parat med många olika personer som turades om att ta in hästarna gjorde att jag inte vågade chansa.

Jag är lite ”rädd” för stora stall med frekvent omsättning på inackorderingar och så är det ofta i storstadsregionerna och tex kring Lund/ Flyinge av helt naturliga skäl.

Studenter avslutar sina utbildningar och flyttar vidare/ hem, de som bor/ jobbar i en storstad byter kanske bostad och/ eller jobb och allt detta medför att det ganska ofta kommer nya hästar och ägare till stallen.

Och min häst har visat att han blir orolig om hästar ofta tas in på olika tider för att ridas och han kan börja springa både då och om han vid ordinarie intag inte tas in bland de första.

Så klart kan allt sådant läras bort och förhindras om man kan läsa hästar men min erfarenhet är att inte alla har denna förmåga bara för att de själva äger en häst.

Dessutom har man olika åsikter om när man ska ta in hästar beroende på väder och ljusförhållanden och allt detta gjorde att jag inte vågade chansa på just det stallet trots så egentligen underbara hagar.

Men jag såg framför mig hur min knäppis kanske skulle bli orolig om mörkret hade hunnit falla och några hästar hade tagits in för ridning och att ha honom springande i en ibland slipprig, enorm gräshage kändes för riskfyllt.

Och så dessa ständigt nya hästägare som jag hade behövt be att hålla extra koll på just min häst.

Jag har några gånger tänkt tillbaka på hur synd det var att jag inte vågade stalla upp Vicke där och har också funderat på om det kanske hade gått hur bra som helst och att det är jag som nojar i onödan.

Men härom dagen fick jag verkligen bekräftat att jag resonerat rätt!

Jag träffade av en slump en hästägare som nyligen hade stått i stallet jag avstod och hon berättade att det hade gått till precis så som jag varit så rädd för- inte alltid men tillräckligt ofta.

Utan att gå in på detaljer kändes det så skönt att få denna information- då tänkte jag rätt med andra ord.

Den hage Vicke går i nu är långt mindre och där växer ytterst lite gräs men jag sitter inte hemma och oroar mig för avtrampade skor och diverse skador.

De kan så klart inträffa ändå men jag vill ändå känna att jag inte utmanat ödet i onödan.

Fredag- vacay

Nu har sommarlovet börjat för alla barn och gissningsvis väntar semester för många vuxna också.

Själv har jag några jobbpass kvar innan en längre vacay.

Vicke och jag var hos Nina idag och därifrån blir det nu också en tids ledighet.

Som alltid vid denna tiden på året är det lite stiltje på bloggen med både läsare och kommentarer men ni brukar komma igen till hösten 🙂 !

Be om hjälp

En sådan här harv har vi!

Igår gjorde jag något som jag tack och lov sällan gör; jag råkade ta sönder en vajer på stallägarens nya harv.

I sak ingen big deal egentligen men jag kände mig ändå jättedum och ville så klart åtgärda ”skadan” omgående.

För att göra en lång historia kort fixade Henrik ovan och det slog mig redan då jag ringde honom för att be om hjälp hur ovan jag är att göra detta; be om hjälp.

Jag är så van vid att under så många vuxenår behöva ordna ALLT själv; stort som smått och att aldrig kunna förlita mig på hjälp.

Utan att gå in på detaljer kring detta så är jag så tacksam för min fina, snälla man som alltid ställer upp, aldrig klagar eller ifrågasätter utan ”bara” erbjuder sin hjälp.

Jag har annars väldigt svårt att be utomstående om hjälp; jag känner mig ”jobbig” och besvärlig och sliter hellre själv än frågar andra.

Och jag har tyvärr ibland också omgivit mig av personer där det så att säga hade fallit sig helt naturligt att få hjälp med xx men så har det av olika anledningar inte blivit.

”If you want something well done- do it your self” har varit mitt motto; på gott och ont.

Har ni lätt för att be andra om hjälp eller gör ni det mesta själv?

Torsdag- låååång dag

Puh…idag har det verkligen gått i ett och det är jag inte van vid 🙂 .

Jag brukar vanligtvis kunna chilla rätt många timmar varje dag men idag har jag haft fullt upp.

Jag började morgonen med harvning av mycket blöt bana- gårdagens spöregn hade absolut satt sina bokstavliga spår.

Efter ban-fix var det dags för ridning och efter det kom min kära hovslagare.

Jag var hemma efter ca 5 timmar i stallet och hade då även putsat utrustning (vilket jag gör efter varje användning), städat hagen från gammalt utspillt ensilage och gjort lite annat fix.

Väl hemma höll jag på att svimma av hunger eftersom klockan var 12.30 och jag inte hade ätit sedan gårdagen så det blev en mycket snabb dusch och sedan mat.

Snabbt ut med Molly och därefter iväg för massage och efter denna iväg för att byta ut mina helt utslitna däck.

På däckfirman serverades jag för övrigt denna ordvitsiga dryck; hjulmust 🙂 !

Nu återstår bara veckohandling och ett nytt besök i stallet med Henrik som ska hjälpa mig att laga en sak jag tog sönder i morse (mer om detta imorgon) och sedan hoppas jag få landa i soffan!

Jämnt humör

Mild och god

Man hör och läser ibland om ”fux-ston” och deras humör vilket jag själv inte har den minsta erfarenhet av trots att jag har haft 2 stycken.

Både Menelli och Décima var världens snällaste och inte det minsta ”stoiga” på några vis så jag kan inte påstå att jag har någon negativ erfarenhet av varken ston i allmänhet eller fuxston i synnerhet 🙂 .

Men jag undrar rent generellt; märker ni av olika humörsskiftningar på er häst och i vilka sammanhang?

Är vissa ridpass jobbigare på grund av att hästen känns ovillig, tjurig, trött, full av överskottsenergi?

Eller påverkar fällning, pälssättning, värme, kyla?

Märker ni att hästen ändrar humör i andra sammanhang, tex när ni ska tvätta den, vid skoning, hagintag eller annat?

Jag skojar ibland om att jag önskar att jag kunde gå genom livet med samma otroligt jämna och positiva humör som Vicke; det är väldigt, väldigt sällan han visar någon annan sida och han är i princip ”med på allt”.

Därmed inte sagt att han är en zombie som man kan göra vad man vill med; han kan så klart bli både rädd och nervös men på det stora hela så möts man av exakt samma häst 365 dagar om året vilket är väldigt skönt.