Onsdag- hej höst

Vilken härlig känsla när man har hunnit rasta hunden, ta in Vicke från hagen och hoppat upp i ridhuset när världens ösregn bryter ut och man inser att det kommer att regna läääänge.

Jag fortsatte med samma jobb som hos Olof igår och hade en bra känsla hela tiden.

Några seriebyten blev inte så bra förvisso men sedan fanns det dom som var desto bättre och det är det viktigaste.

Längtar efter mina lediga dagar; pga ett extrapass kommer jag att ha jobbat 4 i stället för 3 nätter efter nattens jobb och det känns.

Hur man lockar tävlande (eller inte)

Så ska det se ut…..

Jag noterar med intresse att det inte bara är på min blogg det har diskuterats hur man kan öka antalet startande i dressyr och vad man kan göra åt det faktum att det i vissa delar av landet har dippat vad gäller antalet dressyrstarter/ år.

Jag har läst många förslag och själv kommit med några och det ska bli intressant att se om trenden går att vända och med vilka medel i så fall.

Något som har framförts är att man, när urvalet av tävlingsplatser är stort, väljer den arrangör som man som tävlande på olika vis bedömer som ”bäst” och det behöver inte handla om avståndet utan tex prispengar, bemötande eller kanske det viktigaste: framridningen och tävlingsbanornas skick.

Jag är den första till att instämma i det sistnämnda och kan ta ett, eller snarare två exempel på tävlingsplatser som jag besökt i år och som verkligen skilt sig åt.

Den ena tävlingsplatsen (som jag väljer att namnge då jag bara har det bästa att säga om den) är Stensäters ryttarförening.

Arrangören har där tillgång till en maskinpark utan dess like och dessutom intresse och kunskap om hur man sköter underlag för att det ska bli optimalt att rida på.

När jag har tävlat där har man exempelvis harvat mellan klasserna (och då talar vi om max 20 starter per klass) och vid ett tillfälle körde man till och med ut med en gigantisk vattentank och vattnade under tävlingen eftersom det var sommar och torrt.

Denna tävlingsplats skulle jag pga ovan välja framför de flesta andra- får man inte hästen att gå där beror det i alla fall inte på underlaget- det är en sak som är säker.

En tråkig motsats stötte jag på hos en annan arrangör som BORDE ha en adekvat maskinpark och som har anordnat tävlingar i minst 20 år- de är således inga ”nybörjare” på detta.

Under en klass som jag bevittnade (jag red den ej själv) var framridningen så djupharvad att jag är väldigt tveksam till om jag ens hade vågat göra något annat är skritta där inne.

Frågade någon av ryttarna hur underlaget kändes och fick mycket riktigt svaret ”jättetungt” och hörde också om någon som bara hade vågat rida fram i 10 minuter pga detta.

Alltså…ska man finna sig i att bara våga rida fram i 10 minuter när man har betalat 300 kronor eller mer för att få rida en klass?

Nej, jag tycker verkligen inte det och även om framridningstiden kan variera beroende på häst så tror jag nog att väldigt få, om någon häst kan prestera på topp efter endast 10 minuters framridning.

Så skulle valet stå mellan denna tävlingsplats eller någon annan vet jag ju vad jag hade valt och frågan är om jag ens hade åkt även om det inte fanns andra arrangörer att välja bland? Högst sannolikt inte- jag är livrädd för just djupharvade underlag.

Så; jag tror att en del tävlingsplatser kommer att liksom rensa ut sig själva nu när det inte är så stort tryck på de som vill tävla och det är kanske lika bra det, eller?

Tisdag- grått

Med slingor i håret….

Idag har det varit en sådan där dag då man känner att hösten är i antågande.

Jag var glad att Olof valde att hålla min lektion i ridhuset- inte bara för att Vicke trivs bäst där utan också för att det regnade….

Annars är Olof en förespråkare av utebaneritt om det går vilket jag tycker är bra i sak men som sagt; träna dressyr i regn när man KAN vara i ridhuset känns lite onödigt.

Hur som helst blev det ett fint pass där vi tittade på skolor i trav, bakdelsvändningar och byten.

Fick tipset att göra bytena ur en väldigt samlad galopp ur styrketräningssynpunkt så det ska jag leka lite med hemma.

Det SÅG väldigt trevligt ut i speglarna i alla fall 🙂  (och kändes bra också).

Ouppfostrade säljare

Att hästköpare kan vara en släkte för sig och ha alla möjliga och omöjliga idéer för sig är väl en allmän sanning höll jag på att säga och detsamma gäller uppenbarligen för säljare också.

Läste nyligen om en person som var på väg för att kolla på en häst och som 35 minuter innan utsatt tid via sms får veta att hästen redan är såld.

Personen hade då redan kört ganska många mil och var, fullt förståeligt inte så glad…to say the least…

Jag förstår ju att många vill sälja…tja om inte kanske till ”första bästa” så i alla fall till den som bestämmer sig snabbt och utan krångel men borde det inte höra till ”god ton” att meddela någon som är på väg för att kolla på hästen att ”du…jag har någon som ska komma klockan xx och om den personen bestämmer sig på plats så säljer jag hästen”?

Den här skojaren var aldrig utannonserad utan köptes ”på kontakter”- en mycket smidig affär!

Måndag- mulet

En mulen dag som jag har använt till att vila från nattens jobb, en powerwalk med Molly och en uteritt med lite klättring med Vicke.

Underlaget på den enorma stubbåker jag red på kändes väldigt bra- inte för djupt och inte heller stenhårt så det blev en del långa galopper i konditionshöjande syfte.

Ska klippa Vicke om några dagar tänker jag- å ena sidan lär jag behöva göra om jobbet kort därefter om jag gör det så tidigt- å andra sidan tycker jag att han ser för ”rugg-ugglig” ut för att jag ska stå ut att vänta….

Veckan som gått

Nu har vi äntligen haft flera soliga dagar men tyvärr…det känns ändå som att sommaren håller på att lämna oss och det bevisas av både tilltagande mörker kvällar och morgnar men också kyligare temperaturer när inte dagsljus råder.

Här går det mesta sin gilla gång höll jag på att säga; Vicke och jag kämpar på!

Vi har varit hos Olof 2 gånger under veckan och som vanligt red vi då vars en gång med bra resultat.

Mindre bra resultat blev det under helgens meeting- det var lite stolpe ut av olika anledningar men det är inget jag ältar utan det är bara att jobba vidare.

Det är ju så med bedömningssporter på gott och ont och inte mycket att göra åt än att försöka att hela tiden bli bättre.

Söndag- meeting

Denna helgen har jag tävlat både på lördagen och söndagen- detta till stor del för att tävlingsplatsen bara ligger ca 30-35 minuters körning från vår anläggning, dvs nära med mina mått mätt.

Jag red 2 MSV C:1 med en framridning på 35 minuter/ dag= nästan vilodag för Vicke ha ha.

Kan inte påstå att jag är nöjd med utfallet; igår hade jag en jättebra känsla men fick dåliga procent pga svaga skolor och hamnade mitt i klassen och idag hade jag en sämre känsla, bättre procent och hamnade första utanför placering.

Även mina förberedelser med att träna på att rida bredvid ”växtlighet” var förgäves- för ovanlighetens skull valde arrangören att INTE ha några tujor (eller vad det nu var) precis vid staketet vid domarkortsidan 🙂 .

Och de stora blomsterarrangemangen stod för långt bort för att ”Herr kan glo på det mest oväntade” skulle bry sig 🙂 .

Skönt med tävlingar så nära- mindre än en timme efter start stod Vicke i sin hage.

För min del väntar middag ute med Henke lite senare och ett extrapass på jobbet i natt.