Fruktpojken

Jag är uppfostrad med att man inte slänger mat och undviker det om jag kan.

En del rester hamnar i Mollys gap- hon är en perfekt diskmaskin för tallrikar och kastruller.

Nu har det visat sig att även lille B fungerar som en liten….soptunna låter inte så trevligt men ska vi kalla honom mat-medhjälpare 🙂 ?

I somras hade vi lite plommon på ett träd och medan ingen annan i familjen år dessa ”offrade” B sig och slök några varje dag (jag petade ut kärnorna).

En påse fruktmüsli gick samma öde till mötes, B fick några deciliter som godis varje dag tills hela förpackningen var tom. Samma sak med bröd som blivit lite gammalt men inte mögligt- B tog hand om det direkt 🙂 !

Nu har jag provat att ge honom även andra frukter än de äpplen som både han och Vicke har ätit stora mängder av i flera månader och jag kan rapportera att vindruvor och clementiner har käkats upp i ett nafs medan honungsmelon inte vara så populärt.

En riktig fruktpojke till skillnad från sin större, mer bortskämda kamrat som är ganska skeptisk till all frukt utom äpplen och päron!

Onsdag- 11 grader och en killer-hund

Idag var det 11 grader när jag red ut !?!

Det känns både konstigt och bra (om man som jag inte tycker om att frysa) men jag ”tröstar” mig med att det i oberäkneliga Skåne ändå kan komma minusgrader hur snabbt som helst. Inga mjuka övergångar här inte….

Läste på Facebook att en vän i Stockholm har fått 3 lite speciella vänner; ett svanpar och deras unge som hon numera kan handmata alla 3.

Efter allt jag hört om aggressiva svanar tycker jag att det är både fascinerande och ur-gulligt; jag vill också hitta någon djur som jag kan tvångsgosa med förutom mina egna : ) !

Molly bokstavligen tvångsgosade en mus till döds i morse och jag är smått chockad över min timida hund!

För bara någon dag sedan lyckades hon fånga och på 2 sekunder döda en liten fågel i stallet och nu denna mus!?!

Jag såg att hon hoppade omkring i halmen i Baltis box och tänkte ”lycka till med att fånga en mus Molly” och antingen var det lycka eller skicklighet men hon klapp den lika snabbt som fågeln härom dagen!?!

Det var INTE bättre förr…..

Ibland säger folk, skämtsamt eller på allvar att ”det var bättre förr”.

Någon gång kan det måhända upplevas så men många gånger är det nog mer ett önsketänkande eller så minns man helt enkelt fel.

Härom dagen, medan jag tog bort en bajshög från ridhuset slog det mig hur nästan ofattbart det verkar idag att ingen på den tiden jag började rida plockade upp bajs från ridhuset- inte på vår stora ridskola i alla fall.

Man lät bara bajset malas ner i underlaget- hur äckligt som helst, framför allt om man bestänker att vi hade minst 80 hästar i stallet inklusive polisrytteriet.

Idag tror jag inget ridhus hade accepterat att ryttare lämnar kvar bajs så inte tusan var det bättre förr!

En annan sorts bajs som vi förr inte var lika noga med som idag var hundarnas; jag kan fortfarande minnas när det här med hundbajspåsar var en nyhet. Tidigare var det inget konstigt om hundägare lät hundens visitkort förbi liggande lite varstans.

Samma sak med rökning för att ta ett helt annat ämne!

Tänk när man rökte hej vilt på restauranger, i lunchrum på jobbet eller inne på tjänsterum! Det finns ju inte på kartan idag och vem saknar det? Möjligen en del rökare?

Nej, det finns många exempel på att vi var…tja…grisigare förr…mer obetänksamma, mindre hänsynstagande, mindre rädda om miljön om inte annat. Så klart finns det exempel på motsatsen också men en del har absolut blivit bättre.

Tekniken inom hästvärlden

På temat ”allt var inte bättre förr” konstaterar jag att tekniken på olika vis verkligen har underlättat olika saker för oss hästägare.

Jag berättade nyligen om övervakningskameror och känner en hästägare som är överlycklig för sin.

Hästägaren har en ”kolikhäst” som tyvärr drabbats av detta elände ganska ofta och ägaren, som själv är iväg i tjänsten en del helger känner stor trygghet i att kunna ha koll på sin häst i mobilen.

Ett annat område där tekniken underlättar, framför allt i dessa Coronatider när man vill undvika resor och för mycket mänsklig kontakt är träningar över nätet.

På bilden ovan ser ni ett fantastiskt exempel på detta!

En bekant till mig tränar på bilden i mitt ridhus för sin tränare som befinner sig utomlands (!) och detta genom ganska enkel utrustning och utan att vara världens teknikproffs!

Måndag- hos mig

Vad har hänt med ridhus-besatta Birgitta 🙂 ?

Hon red banne mig på utebanan idag igen!?!

Lite skämt och lite allvar men dels blev jag nog lite utomhusridningshärdad när jag stod hos Anette förra hösten och våren och dels var det idag så pass behagligt väder att jag struntade i ridhuset.

Tids nog lär det bli tillfälle att krypa in där….

På tal om morgonens inlägg om leriga hagar ser det numera ut så här hos mig:

Vägen till den hage där Vicke går blir jätteslipprig när det har regnat och eftersom den liksom sluttar så har jag ibland fullt sjå att hålla balansen för egen del.

Jag gjorde en ny ingång längre in i hagen eftersom den ursprungliga var så upptrampad men även denna börjar se lite geggig ut.

Syns ganska tydligt var ”vandringsleden” går och här brukar Vicke stå ibland när han vet att intaget närmar sig.

Merparten av hagen ser än så länge ut så här och….

….så här !

Wtf wish???

Alltså Wish är såååå roliga ibland!

Jag har vid ett eller två tillfällen beställt saker därifrån, mina solglasögon för 9 spänn tex som jag haft i massa år.

Men en del de säljer fattar jag verkligen inte vad det är eller så är det så himla knäppt/ galet/ roligt.

Här kommer ett exempel (fler kommer framöver, var så säkra):

För er som inte fattar så säljs t-shirten som en Nirvana dito medan bilden föreställer gruppen Hanson.

Det är som att sälja en ABBA-poster med en bild på Whitney Houston….

Årstidens vanligaste fråga

Jag vågar nog påstå att en av de absolut vanligaste frågorna på nätet/ olika Hästforum just nu är hur/om man kan göra sina hagar mer ”lerfria” .

Av de hundra/tusentals svaren att döma är detta ett näst intill mission impossible så vida man inte har sina hagar på sandmark, har extremt mycket pengar/ resurser till sitt förfogande och/ eller rent ut sagt asfalterar skiten!

Det verkar väldigt svårt att tygla naturens krafter och ju fler hästar man har på ju mindre yta desto lerigare blir det och det hjälper sällan vad man än lägger ut i leran för att liksom suga upp densamma.

Folk har provat med träflis, grus, asfaltkross, halm, svindyra gummimattor och jag vet inte allt men oftast blir resultatet endast kortvarigt.

En rejäl uppgrusning med lika rejäla maskiner eller ovan nämnda mattor är nog det som hjälper bäst men här får man sätta kostnaden i relation till resultatet och/ eller liksom värdet av att ha torra(re) hagar.

Gummimattorna kostar tex tusentals kronor för bara små fyrkanter som räcker till att täcka ett fåtal kvadratmeter och detta är nog få enskilda hästägare intresserade av att investera i om de står uppstallade hos någon annan?

Och att som stallägare köpa mattor till kanske 10 hagar eller mer….vem har råd med det?

Frågan kompliceras av att det är så svårt att hitta, ur ALLA aspekter lämpliga hästgårdar i Sverige; hade det vimlat av sådana hade man helt enkelt kunnat välja att köpa en gård där all mark är sandmark och gärna lite kuperad så att man kunde bygga hagar i nedförsbacke för att underlätta avrinningen.

Men så ser ju inte Sverige som helhet ut och jag undrar dessutom hur just ”hagmarkens beskaffenhet” påverkar valet av den gård man köper?