Mer om haghysteri

Då och då dyker de upp; inläggen där man tävlar i vem som har sin häst ute i hage längst och där en del hästägare skuldbeläggs och sågas med fotknölarna för att de, enligt andra, gör ”fel”.

Läste nyligen ett inlägg författat av en person som sökte stallplats men förfärades över att det ”överallt” var ”utsläpp när det börjar bli ljust och intag innan mörkret faller” som gäller= för få timmars hagtid enligt skribenten.

Och som vanligt blev det ingen hejd på de som ville leka Bror Duktig och berätta att hos dom, där går hästarna minsann ut klockan 5 och tas in 22….typ…

Jag är sååå trött på detta onyanserade snack!

Ja, har man eget stall kan man så klart göra som man vill och då hade min häst också gått ute på liknande vis.

Men nu gällde diskussionen stallplats och många stall bygger på ett kollektivt ansvar eller att en avlönad person sköter in och utsläpp.

Jag undrar hur många hobbyryttare som hade varit intresserade av  att åka ut till stallet 5 på morgonen för att släppa ut 5-15 hästar innan jobbet eller köra tillbaka klockan 20-22 för att göra detsamma?

Enligt min erfarenhet; ytterst få!

Och även om intresset fanns; hur säkert är det att hantera x hästar i mörker?

Enligt min erfarenhet är inte alla hobbyryttare särskilt erfarna ”hästmänniskor”, ibland är aktuell häst deras första egna efter x år på ridskola och osäkerheten kring att hantera andras hästar kan vara stor.

Och när osäkra människor hanterar andas hästar kan det bli problem, problem som ökar vid tex mörker.

Och nej, alla stall har inte belysning som ett fotbollsarena.

I inlägget jag läste ondgjorde man sig också över att en del personer ville ”hålla kväll” tidigt och så fick man gudbevars inte tänka och känna som hästägare.

Man ska leva för sin häst och hela ens liv ska kretsa kring dess välbefinnande. Punkt.

Jag som trots allt lever vääääldigt mycket för min häst, tycker jag själv i alla fall, måste sucka igen.

Att kräva att inackorderingsstall ska drivas så som man hade gjort på den egna gården är inget annat än en löjlig utopi; många stallägare bedriver redan ren välgörenhet utan vilken massvis av hästägare hade fått sälja sina bebisar- låt oss vara tacksam för det!

Torsdag- ny säng

Här ser ni när Molly inviger sin nya hundsäng som hennes husse köpte igår.

Hans fromma förhoppning att hon ska sova i denna säng och inte som ibland bokstavligen honom ger jag inte mycket för…jag vet allt för väl vem som bestämmer hemma hos oss ha ha ha. Ledtråd: det är varken jag eller Henke 🙂 !

För Vickes del blev det idag ett ridhuspass med repetion av gårdagens övningar- jag tycker det blir bra med 2 likartade träningar på rad.

Jag håller inte med

Känns som att denna tjej ville ha sina 15 minuter i rampljuset genom att skriva trams.

För mig blir det löjligt att dra slutsatser utifrån en tävling och jag håller inte alls med efter 30 års tävlande.

Visst kan man uppleva dressyrtävlande olika men det blir mycket vad man gör det till tycker jag.

Och man är också på tävlingen av olika anledningar och med olika inställning.

En del vill placera sig, andra tävlar mot sig själva. Några är jättenervösa, andra inte.

För vissa är tävlandet vardagsmat, för andra något väldigt speciellt som man förberett sig för jättemycket och länge.

Vissa vill “socialisera”, de pratar med allt och alla, andra går in i sin bubbla.

Och så vidare och så vidare…….

Har ni en plan?

Som vi har diskuterat många gånger förut kan hästlivet mycket snabbt förändras åt alla möjligs håll.

Idag undrar jag om ni har en plan eller tankar kring hur ni skulle göra om ni väldigt hastigt och oplanerat miste er häst?

Skulle ni köpa en ny häst eller lägga hästägandet på hyllan, permanent eller under väldigt lång tid?

Skulle ni kanske bli medryttare i stället?

Hur skulle ni finansiera ett nytt hästköp?

Själv har jag sedan länge lagt undan pengar till en ny häst; ni vet….”better safe than sorry”.

Att jag sedan verkligen inte VILL ge mig ut i hästletardjungeln är en annan sak och jag hoppas verkligen slippa detta under många år.

Men det är skönt att kunna om jag skulle vilja så att säga.

Onsdag- training

I morse var Vicke och jag hos Olof- alltid lika kul att träna!

Jag hade gärna gjort det oftare men jag har inte obegränsat med pengar eller ork att köra iväg och Olof har inte heller alltid tid.

Jobbade några timmar under eftermiddagen och konstaterade att jag verkligen inte saknar att jobba dagtid.

Det tar mig dubbelt så lång tid att komma hem de få dagpassen jag gör än när jag jobbar natt och mitt tålamod med bilköer, senfärdiga förare och dylikt är noll.

Är själv ingen bra bilförare och tycker inte om att köra bil så det är nog bäst för alla om jag håller mig till mina morgnar 🙂 .

Hejdå 8000 pix

Easy come, easy go!

På grund av en ca 4 timmar lång flygförsening senast vi reste (i somras) var vi lovade sammanlagt 800 Euro i ersättning av Primera Air.

Att ansöka om ersättningen var plättlätt och tog på fullt allvar typ 10 minuter- att få pengarna var desto svårare.

Och nu lär vi så klart inte få dom!

Jag har hela tiden tänkt ”jag tror det när jag ser det”, dvs när pengarna är på kontot och som tur är handlar det ju inte om pengar vi en gång i tiden lagt ut.

Annars vill jag absolut slå ett slag för att generellt kräva ersättning vid förseningar; upptäckte i somras att det finns hur mycket information på nätet som helst om hur man går tillväga och väldigt många fler hade kunnat få pengar om de bara iddes och/ eller kände till sina rättigheter. Bara sök på flygförseningar så får ni all info ni behöver.

Tisdag- skritt

Dagens ridpass ägde rum i ridhuset eftersom jag ville använda mig av speglarna mer än jag brukar.

Jag tränade på bakdelsvändningar, ryggningar, slutor i skritt och piaff och för allt detta såg jag ett spegelbehov.

Nästan hela passet bestod av skritt och jag tyckte om det jag såg 🙂 .

Ovan ser ni stallets stråfodersystem. Varje stallägare packar 3 höpåsar; en som läggs ut vid utsläpp, en som läggs i boxen till intag och en som ges på kvällen.