Chokladprovning

Nyligen var Henrik och jag på lakritsprovning i Helsingborg och denna veckan var det dags för en chokladprovning i Malmö.

Fick det sistnämnda eventet i 50-årspresent av mina arbetskamrater men av olika anledningar blev det inte av att vi utnyttjade det förrän nu.

Konceptet var exakt detsamma som på lakritsprovningen och det var trevligt och även lite lärorikt tyckte vi.

Visste ni tex att mörk choklad kan hålla i många år (fanns de som gjorde militären som vittnade om att ha ätit 40 år gammal choklad) och att den vita hinna man ibland ser på choklad inte beror på att den är gammal (vilket jag alltid har trott) utan utsatt för värme.

Och vit choklad är egentligen inte choklad då den INTE innehåller någon kakaomassa alls men får lov att kallas choklad om den innehåller minst 20 %  fett från kakaobönan.

Jag insåg under provningen att mina smaklökar nog är skadade då varken jag eller Henke, till skillnad från flera andra, kunde känna olika smaker likt vinkännare i de 8 olika bitarna vi fick smaka. Vi tyckte all mörk choklad smakade ungefär likadant ha ha ha.

Stort plus att all den mörka chokladen var laktosfri (Henrik tål ej laktos).

Mera fredag- jobb

Medan många ”håller helg” as we speak ska jag både bege mig till jobbet om någon timme och jobba både lördag och söndagkväll/ natt.

Däremellan ska en hel del hästaktiviteter hinnas med och annat också så klart.

Olof har ridit Vicke idag och fokuserat på piruetterna precis som jag gjorde härom dagen hos honom.

Ska bli intressant att se när i tid det blir som de känns hyfsat ”riktiga” så att säga.

Kolla förresten vilken fin bild jag tog på Vicke i morse!

Fredag- nerkrympt

Fick en chock i morse då jag insåg att Vicke hade krympt under natten men det var bara till att hoppa upp och rida ändå!

Skämt å sido: idag har jag gjort något som det var säkert minst 30 år sedan eller mer jag ägnade mig åt: jag har ridit en ponny!!!

Min favorit Miss May blev ” offret” och planen är att rida några pass till då ägaren är bortrest.

Jag har ju aldrig varit en tuff ryttare och att sitta på ett så litet djur med ”ingenting” framför sig kändes lite osäkert de första stegen men när jag hade travat lite bara njöt jag.

MM var så lätt att sitta på i traven och så mjuk i munnen, gick i perfekt form så jag behövde bara ” åka med” 🙂 .

När det är besvärligt att sko

Hittade denna prislista av en hovslagare på nätet på tal om våra tidigare diskussioner om ouppfostrade hästar och att hovslagare lämnar yrket av just denna anledning ibland.

Jag tycker det är både utmärkt och sorgligt att man ska behöva ta betalt för att hantera besvärliga hästar men vad är alternativet om ägaren själv inte förmår/ begriper att göra hästen tillräckligt foglig?

Man kan ju så klart som hovslagare välja att inte sko sådana djur- ett val min egen hovslagare gjort redan för många år sedan.

Han vill inte riskera varken skador eller inkomstbortfall orsakade av dessa och jag förstår honom till 100 %.

Sedan är det inte så lätt när man kanske är ny i branschen och försöker bygga upp en kundkrets- då kanske man tvingas sko hästar man egentligen inte vill befatta sig med men då ska man i alla fall ha lite ekonomiskt kompensation för besväret tycker jag.

För det tar ju både längre tid och är mer riskfylld att försöka jaga omkring en dum häst på stallgången än att sko en snäll häst som inte rör en fena under tiden.

Själv har jag aldrig haft bekymmer med svårskodda hästar men det tror jag framför allt beror på mitt urval av häst- jag har helt enkelt valt att köpa väluppfostrade hästar som i de flesta fall dessutom redan varit skodda tidigare när jag köpte dom.

Dessutom är jag alltid med de första 2-3 skoningarna i alla fall så att jag vet hur hästen beter sig och kan lugna en eventuellt upprörd häst (har aldrig inträffat vad jag kan minnas).

Orkar man?

På tal om morgonens inlägg om trumling av ojämna underlag:

Hittade denna ringvält för 2000:- (begagnad). Frågan är bara om en människa orkar dra den? Vad tror ni?

Edit: fick denna bild av en bloggläsare och detta är tror jag det optimala redskapet!

Torsdag- morgonritt

I morse återupptog jag, tillfälligt eller ej låter jag vara osagt, en gammal vana: jag red på morgonen.

Jag har inte velat göra det annat om det inte var absolut nödvändigt på länge eftersom det skulle inkräkta för mycket på hagtiden så vida jag inte kom och red 5 på morgonen så att Vicke hann äta frukost före/ efter också och det orkar jag inte nu när jag jobbar natt- då måste jag sova ut mer när jag väl är ledig.

Hur som helst blev det ett nyttigt pass där jag dels fick parera och verkligen tänka hur jag skulle rida önskade linjer i ett ridhus fullt av hinder dels fick ”tvinga” Vicke att göra sitt jobb fast han hellre hade låtsats att han aaaaldrig hade sett alla dessa bommar och ”kan man inte få glo liiiiite på dom i alla fall”? Svar NEJ din tramsiga häst!

Tog förresten tiden på mina skrittrundor till och från ridhuset: 8 minuter dit och 9 hem 🙂 !

Jag trodde på 10-12 så det var ju bra.

När jag lämnade stallet såg jag hur Vicke stod och åt av sitt ensilage vilket gladde mig mycket eftersom han igår knappt hade ätit något- kanske pga att det fortfarande finns gräs?

Inte bara jag som är knäpp (om leriga hagar och potentiella lösningar)

Edit: hittade denna ringvält för 2000:- (begagnad). Frågan är bara om en människa orkar dra den? Vad tror ni?

Nu går vi ju mot tristare vädertider enligt mig och jag finner både gyttjiga hagar och frusna diton väldigt plågsamma.

Ja, inte för min personliga del så klart men för Vickes och det beror ju till stor del på hans eländiga sulor.

Att stå i väldigt blöta hagar dagligen främjar ju inte hovarnas kvalité precis och när detta leriga sedan fryser på och blir till ”knöggel”….ja, då reagerar han med sulömhet och blir halt.

En lösning på det sistnämnda problemet hade i min värld kunnat vara att man, precis innan marken fryser på trumlar densamma på något vis och på så sätt slätar ut den så att det knöggliga försvinner = blir lättare för hästen att gå  på.

En stor svårighet med denna lösning är dock  till att börja med att tajma in exakt när denna trumling är optimal att göra då det inte får vara för geggigt och det samtidigt är så att det oftast är på sent på kvällen/natten det fryser på och sedan ha något att trumla med.

Jag har hittills inte funnit någon görbar lösning på dessa 2 saker då jag själv saknat något lämpligt att trumla med och knappast kan begära att stallägaren ska ge sig ut mitt i natten och platta till frusna hagar med tex en traktorskopa.

Hur som helst kom jag att prata om ovanstående med en annan hästägare nyligen och döm om min förvåning då jag fick höra att denna människa var ännu knäppare än jag 🙂 som bara ägnat tid åt att fundera på ovan- hen hade inte nöjt sig med att tänka utan hade också försökt att lösa problemet och vet ni hur?

Jo, genom att gå runt i hästens inte allt för stora hage (men ändå…..) och stampa marken slät?!?!?!? Tidskrävande???? Javisst!!!!

Blev faktiskt lite lättad då jag hörde denna story för ibland tänker jag att jag är den enda i hela världen som lägger så mycket (oftast onödig) tid på att oroa mig för min häst, fundera ut mer eller mindre knäppa lösningar osv. Men jag är alltså inte ensam- det finns i alla fall minst en person till ha ha ha!

Onsdag- första dagen

När jag kom till nya stallet i morse kunde jag konstatera att natten verkade ha förflutit lugnt, i alla fall av boxunderlaget att döma.

Även hagutsläpp och intag gick bra förutom en del skrikande och farande i boxen när jag tog in Vicke först och lämnade kvar de 2 andra hästarna i sin hage.

Förhoppningsvis lugnar han ner sig efter några dagar….

Blev en ny vilodag idag av olika anledningar men det tror jag absolut inte skadar.

Kan inte klaga på boxen…15 kvadratmeter!

Väldigt gulligt litet stall tycker jag.

Vicke direkt efter utsläpp i morse strax efter 7.

Stallflytt

Efter lite drygt 8 (!!!) år på Grevie hästcenter flyttade jag igår Vicke till ett närliggande stall (ligger 1 km därifrån och ännu närmare mitt hem, jag har 2 km dit).

Nu är ju just avståndet den minsta anledningen till flytten även om avstånd till stall är en väldigt viktig parameter för min personliga del- jag tycker inte om att köra bil och att tex ligga och köra 30 minuter eller mer för att komma till stallet finns inte på min karta.

Nej, i stället har jag efter många månaders grubblande valt ett stall med fler (3-4) timmars hagtid och framför allt möjligheten att lägga ut stråfoder där.

Vicke är en häst som kan och bör äta en hel del mat ( han är trots allt 173 cm och tränas 6 dagar i veckan på relativt hög nivå) och jag vill gärna att han konsumerar en del av dagsgivan i lugn och ro utomhus i stället för att som i dagsläget, och när gräset är slut, mest stå och hänga vid grinden.

I vintras löste jag sysselsättningen utan gräs genom att dagligen släpa ut stora mängder av grenar och sly till hagen eftersom vår stallägare hade beskurit flera träd och det fanns massvis att ta av- det räckte faktiskt i flera månader åt Leon och Vicke.

I år behöver träden dock inte beskäras och ärligt talat var det ganska ansträngande att ägna sig åt grensläpning varje dag.

Nåväl….vi får se vad både jag och Vicke tycker om flytten efter ett tag- det är naturligtvis väldigt viktigt för mig att detta blir till det bättre för oss båda men än är det för tidigt att säga något om den saken.

Jag skulle så klart inte ha flyttat om jag inte trodde att det kommer att bli bra men samtidigt är jag också realist och beredd på det mesta.

Jag har aldrig stått i ett så litet stall förut ( det finns plats för 4 hästar och just nu står där 3 inklusive Vicks) och tänker att det kan finnas både fördelar och nackdelar med detta.

Det blir, gissar jag, mer sårbart med så få hästar/ personer men också lättare att komma överens när det inte finns så många viljor att beakta.

Men vi får se.

Jag lovar att rapportera mer detaljerat när vi varit på plats ett tag.

För övrigt kommer jag att fortsätta att rida i ”mitt” gamla och mycket uppskattade ridhus- det tar ca 10-12 minuter att skritta dit och det passar ju utmärkt eftersom jag alltid har varit väldigt slarvig med fram och avskrittning 🙂 !

Tisdag- pigg

Ännu en förhållandevis kall dag (jodå…långkalsongerna har hängt med ett tag….)och som så ofta hade den sällskap av vackert väder stora delar av dagen.

Tisdagar brukar innebära Olofträning- så även idag och lektionstiden användes till att titta på sådant som ingår i MSV A:1, skolorna i trav och galopp i allmänhet och piruetterna i synnerhet.

Vicke kändes ännu mer framåt och alert än vanligt från första travsteget och det är ju sådant man som ryttare uppskattar i alla lägen men i synnerhet när hästen lika väl hade kunnat vara lite matt efter pälssättning, många tävlingar under året och ännu fler och ständigt vässade träningar.