Onsdag- bild och kommentar of the day

Dagens ridning bestod av att jag och Vicke skrittade till ridhuset där det blev ett 30 minuter lösgörande pass med bland annat en hel del slutor i galopp. Sedan skrittade vi hem igen och that was that.

Senare på eftermiddagen fick jag en kryptisk bild från min stallkamrat Elisabet och innan jag hann skriva tillbaka och fråga vad tusan hon menade med detta:

….kom följdkommentaren:

Guldklimpen kissade innan han gick in”!

Alltså…jag dog nästan…

Både över att Vicke, om än säkert tillfälligt/ slumpmässigt valde att besudla hagen hellre än boxen 🙂 och att Elisabet både noterade och fotograferade skiten…jag menar…kisset 🙂 !

That’s the spirit och säkert något jag själv hade gjort för att rapportera en så banbrytande händelse så jag blev verkligen full i skratt. Tack snälla Bettan ❤️, you know me so well!

Snabbt jobbat Dafgård!

Igår kväll, innan jag åkte till jobbet värme jag en kyckling-lasagne i micron.

När jag hade ätit upp nästan hela portionen bet jag i något hårt och hann tänka ”helvetet….jag har brutit av en bit av en tand”.

Men det var ingen tand…inte min i alla fall….

Lokaliserade den lilla biten ni ser på bilden ovan och gissningsvis är det nog ingen tandbit utan snarare en benflisa?

Jag tog 5 minuter att maila Dafgård efter maten och redan i morse fick jag både ett mail och värdekuponger på 75 kronor.

En symbolisk gest mer än något annat men jag måste ändå hylla effektiviteten- helt i min….smak (om man ska vara lite ordvitsig)!

Delar av mailet:

Hej Birgitta,

Tack för ditt mail. 

Enl bilden ser det ut att var ben eller brosk från kycklingen. 
Vi beklagar verkligen det inträffade. Vi har benseparatorer på alla linjer där vi hanterar kött men i sällsynta fall kan små benbitar passera igenom. Detta misstänker jag har skett i detta fall.

Jag kommer rapportera ärendet till vår produktchef och produktion. 

Vi vill att du som kund ska vara nöjd och vill gärna skicka en symbolisk ersättning i form av värdekuponger via sms, så att du har möjlighet att köpa en ny maträtt.

Reservgrejer

För ett tag sedan kom jag och en stallkamrat att prata om saker man kan ha i släpet och jag nämnde att jag alltid har en jäkla massa grejer där ”i reserv”.

Det är spön, hjälm, sporrar, nummerlapp, grimskaft, bett, schampo, flugspray, regnjacka, borstar, hink, svamp och annat och mycket har legat där i hur många år som helst.

Men det hade varit retligt att komma fram till en träning/ tävling och ha glömt whatever….så resonerar jag.

Det är lite samma sak med min bil där jag har minst ett par extra skor, vantar, halsduk, handduk för avtorkning av allt möjligt, stora påsar (typ Ikeas blå), någon dricka osv.

Oftast tycker jag att det är så att ju bättre förberedd man är desto mindre behöver man använda sig av det man förberett men det är så klart en avvägningsfråga; man kan ju inte köra omkring med hur mycket extragrejer som helst ha ha.

Tisdag- glas i kras

En gång är ingen gång….men idag red jag för andra dagen i rad på vår utebana!

Det gäller att passa på; kommer det en ny omgång regn är det ridhuset som gäller igen.

Passade även på att snabb-frisera Vickes man idag; tog en sax och kapade av en rejäl bit efter att i helgen ha insett att han snart skulle kunna förväxlas med en travare.

När man slarvklipper som jag gjorde nu i stället för att rycka manen dyker det upp missade tofsar här och där men dom får jag attackera allt eftersom känner jag 🙂 .

Fick rapport från Henrik att glasmästaren lyckats laga alla trasiga rutor i mitt kommande stall och det var verkligen skönt.

Att några glasbitar kan skänka sådan tillfredsställelse ha ha…

Men dels ser det ju inte klokt ut med trasiga glas/ konstiga lagningar med exempelvis träskivor och annat och dels kan det både vara farligt (risk att man skär sig) och att det blir världens tvärdrag i stallet.

Här ser ni hur rutorna såg ut i Vickes kommande box innan lagningen:

Efter lagning ser en del rutor ut så här:

Just det ja….idag har jag även ”provgått” i smala dörröppningar med Vicke!

Som ni kan se på denna bilden (togs medan tidigare boxinredning fortfarande var kvar) är stallöppningen mycket liten, 1 meter bred och 2 meter hög (samma mått ut mot gödselstacken).

Och det finns liksom inget lätt sätt att utvidga dörrhålet så det hade ju verkligen varit komik…eller inte….om det hade visat sig att Vicke är liksom för stor för att passera 🙂 !

Men dels har vi haft smala stalldörrar i tidigare stall och dels finns det 2 smala stalldörrar på nuvarande anläggning (dock ej in till det stall där Vicke står) så jag gick med honom sadlad genom dessa dörrar idag och kunde konstatera att det gick lätt.

Så klart kan det bli trist om Vicke skulle få panik av någon anledning och vilja skena ut genom stallet liksom vettlöst men då får han väl krocka med dörren eller nåt…jag kommer inte att vidta några dörrbreddande åtgärder i dagsläget i alla fall.

Fler hästar?

Flera har frågat mig om det inte är läge att köpa en ridhäst till nu när jag ska flytta till eget stall.

Jag är absolut öppen för möjligheten om ”rätt” häst dyker upp men tror ändå att detta kan dröja om det ens blir verklighet.

Dels räcker det bra för mig att rida på en häst; det är väl mer de gånger man har stått med en skadad häst som man hade önskat sig en till.

Och framför allt så växer inte den typen av hästar jag vill äga på träd- inte med en begränsad ekonomi i alla fall.

Jag vill inte ha en unghäst av flera olika anledningar och äldre, välutbildade och snälla men energiska hästar kostar oftast x hundra tusen så det är liksom inte bara att shoppa, inte om man inte vill ta någon form av lån och det vill jag inte.

Vid val av häst måste jag inte bara beakta ekonomin utan även hästens psyke och stabilitet.

Jag har i princip alltid ridit ensam och det lär bara förstärkas när vi flyttar till ”obygden”.

Att rida ensam är alltid en större risk och med en unghäst bedömer jag sannolikheten för en potentiell olycka som för stor för att det ska passa mig.

Jag har alltid varit en fegis till häst och har inte heller tränat upp någon bra balans om en häst bockar, kastar sig eller dylikt eftersom mina hästar aldrig har sysslat med sådant.

Och så klart kan man ramla av alla hästar eller skada sig på andra vis medan man håller på med hästrelaterade aktiviteter men jag drar ändå gränsen vid exempelvis unghäst för egen del.

Måndag- efter regn kommer sol

Ja, att det kommer sol efter regn fick jag ”bittert” erfara i morse.

Vår bana var nyharvad när jag kom och frestelsen att slippa koppla släpet för att köra till ridhuset blev för stor även om det hängde tunga moln ovanför stallet.

Och mycket riktigt började det regna precis när jag hade tränsat och i kanske 10 minuter medan jag red.

Men sedan blev det uppehåll och jag red dessutom i termobyxor utanpå ridbyxorna så jag klarade mig bra och hade bra känsla över lag medan jag red.

Ibland är det inte alltid så lätt att sitta ner i traven i termobyxor men idag gick det bra 🙂 .

Efter passet kom både solen och min kära hovslagare; båda lika välkomna.

Vickes hovar ser riktigt bra ut trots all väta och vi fortsätter med lädersulorna.

Jag diskuterade också min eller rättare sagt Vickes potentiella hagkompis…..

…..och även Markus tycker att det låter som ett vettigt val, liksom för övrigt andra ”insatta” jag diskuterat frågan med.

Annan intressant sak som Markus och jag diskuterade var hur Vicke skulle klara flytten och att bli skodd på ett nytt ställe.

Markus trodde inte att det skulle bli några problem då ”Vicke är så stabil” på vilket jag kontrade att det är med Vickes stabilitet ungefär som med Ingemars Stenmarks ”tur”; ju mer han tränade desto mer ”tur” hade han.

För Vicke har i min ägo förvisso alltid varit relativt stabil men jag har också alltid gjort väldigt medvetna val kring i princip allt runt honom.

Jag har valt stall med omsorg, jag har tränat honom på att stå uppbunden ensam i stallet flera veckor innan ett första hovslagarbesök i ett nytt stall osv.

Sedan instämmer jag absolut i Markus teori att ju fler förändringar man ”utsätter” en häst för (byte av miljö tex) desto lättare och lättare brukar det bli.

Det ska vara kul att rida!

Mitt lyckopiller….

En bekants återkommande kommentarer på sociala medier kring sin häst och den egna ridningen fick mig att åter fundera på ett ämne jag har tagit upp flera gånger på bloggen; att det, enligt mig, i princip alltid ska vara roligt att rida.

Kanske inte 10 pass av 10 men banne mig 8-9 utslaget över tid.

Tillfälliga svackor måste man absolut acceptera och försöka minimera och analysera men om man månad ut och månad in ser mycket problem, tycker att det känns motigt, hästen inte fungerar som man vill osv så måste man göra något.

Jag tänker inte utveckla vad gäller just vad man ska/ kan/ bör göra; det förtjänar nästan ett eget inlägg men nöjer mig med att konstatera att man bör göra något!

Sälja hästen, byta tränare, rida mer/ mindre/ annorlunda….ja, lösningarna är många om man vill och vågar se dom.

Kanske blir en del så hemmablinda att de liksom accepterar sina på olika vis negativa känslor kring ridningen eller så är det någon form av prestige inblandad; att man inte vill visa att man ”har misslyckats”, behöver hjälp, inte vill mer eller vad det nu kan handla om.

Jag ser för övrigt samma fenomen vad gäller träning/ motion/ idrottande; hur en del mer verkar tvinga sig själv till whatever än att det utförs för att man tycker om det.

Och ibland kanske man ”måste” träna fast man inte vill; man kan behöva stärka/ rehabilitera någon kroppsdel eller rent av gå ner i vikt och då må det väl vara hänt med lite tvång men annars fattar jag inte grejen?

Livet är för kort för att man ska göra saker man inte vill om man inte måste, efter den åsikten lever jag i alla fall!

Och om man ska gå tillbaka till hästägande så är det för de flesta långt ifrån billigt utan kostar tvärtom en hel del i både pengar, tid och engagemang så då är det ännu viktigare att ha roligt. Tycker jag.

Vad tycker ni?

Söndag- tvätt

Skrittade ut en timme med Vicke, Elisabet och Nilo i morse.

Nilo och Vicke gnäggar numera ibland till varandra så jag får väl tolka det som att en ny vänskap har sett dagens ljus.

Efter ridturen körde jag hundratalet meter bort för att köpa stängselstolpar av en granne till Anette och tillika ryttare i samma ridhus som jag nyttjar till vardags.

Lite (läs: mycket) lustigt sammanträffande att jag trots annonsering och utkastade frågor till alla möjliga jag känner bara fick napp hos en enda person och som visade sig bo närmast vårt stall.

Nu har jag 180 stolpar som en bekant ska hjälpa mig att trycka ner med en traktorskopa- det kommer säkert att spara både min rygg och tid.

Idag har Henrik och jag också hjälpts åt med att tvätta alla väggarna i stallet vilket gick mycket fortare än jag trott eftersom jag dels hade ”förskurat” de värsta fläckarna tidigare i veckan dels ju inte har någon inredning alls som behöver rengöras.

Nu är det ”bara” att måla när temperaturen tillåter och jag tror att det kommer att räcka med ett lager färg av både det vita och det svarta.

Före
Efter

Det kanske inte syns någon större skillnad före och efter tvätt men nu vet jag i alla fall att det är tvättat med rengöringsmedel och varmvatten så man inte målar över smuts.

Imorgon kommer en glasmästare för att åtgärda den mängd trasiga rutor som just nu omger stallets 8 fönster (7 i stalldelen och ett i foderkammaren).

När det blåste rejält i fredags var det ”fullt blås” i stallet pga de trasiga rutorna men det kommer förhoppningsvis att dämpas rejält.