Ögonbryn

Igår var jag på en salong i Staffanstorp och fick ögonbrynen plockade.

Detta unnar jag mig då och då; tycker att det förbättrar ens utseende för små pengar, snabbt, enkelt och smärtfritt.

Ser ibland kvinnor med buskiga bryn som enligt mig hade blivit såååå mycket snyggare med bara några pincett-ryck men smaken är ju olika…

Annars är väl just ögonbrynen den kroppsdel som fått mest fokus på sig hos gemene kvinna på senare år?

Alla har varken råd eller lusr att pumpa upp bröst eller läppar men brynen har de flesta råd att lägga en hundring på.

Dessutom kan man ”ångra” sig väldigt lätt; det är bara att låta håren växa ut på några veckor 🙂 !

Många har också börjat måla sina bryn- med väldigt varierande skicklighet och resultat om ni frågar mig.

Jag gillar ju när det ser naturligt ut (ryyyysee av lila hår tex) och en del brynmålningar ser väldigt påmålade ut men åter igen; smaken är olika!

Har ni funderat på ett salongbesök för plockning eller trådning tycket jag absolut att ni kan give it a go i alla fall en gång och se vad ni tycker!

Torsdag- fälttävlan nästa?

Idag på vår uteritt red jag förbi en pytteliten bank och fick för mig att prova att hoppa upp och ner för den!

Jag har aldrig hoppat bank med Vicke men denna var så låg att jag grabbade tag i manen och styrde emot (hästen iförd  hackamore) och det var inga som helst problem.

När vi hade lekt över den 4-5 gånger red vi vidare- nu får vi se när nästa hopptillfälle infaller.

Rubriken är verkligen inte ens ”lite skämt och lite allvar”; det finns inte på kartan att jag skulle prova på fälttävlan.

Jag hoppar nästan inte alls ens numera; det var månader sedan sist och det finns flera anledningar till det.

Dels är jag lat och orkar inte bära fram hinder och dels känns det, framför allt sedan jag ramlade av för snart 3 år sedan som en för onödig risk att ta eftersom jag ändå aldrig avser att tävla i denna gren.

Jag märkte ju hur otroligt lätt det är att skada sig rätt rejält och ändå kom jag relativt lindrigt undan, trots allt.

Inte heller känns det värt att riskera att något händer Vicke; det finns så många andra sätt han kan skada sig ändå.

Att tävla hoppning kommer som sagt inte att ske; samtidigt som jag aldrig har haft en så ”lätthoppad” (superlydig och med stor vilja ATT hoppa) häst förut så skulle han vara så otroligt tittig på allt runtomkring på en tävlingsplats och jag hade med min obefintliga balans seglat av vid minsta tvärnit eller inte förmått honom att hoppa medan han glodde på en miljon saker överallt.

Och är det något jag har lärt mig så är det att om man tror att hästen ska vägra; då gör den också det om man inte är tillräckligt tuff och skicklig och jag är varken den ena eller det andra.

Så vi får hålla oss till dressyren och masa oss fram i lugna tempon ha ha ha!

Vad rätt man tänkt men fel det blev….

Hittade denna bild på Facebook.

En granne till en hästägare med 2 islandshästar som ville vara snäll….

För tusen år sedan var det någon som dagen efter midsommarafton hade lagt sallad (säkert överbliven från festen….) i flera hästars krubbor på ridskolan där jag hade min häst uppstallad. Ingen av hästarna åt det dock 🙂 🙂 🙂 !

Nätaffärer

Då och då handlar jag allt möjligt via nätet – det känns många gånger smidigare än att köra iväg x mil, slösa sin tid och bensin för att köpa samma sak för samma pengar eller rent av betala mer.

Ibland finns inte det man vill ha i IRL-affärer och ibland är det privatpersoner som säljer begagnat väldigt förmånligt.

Vi beställer alltid hundmat via nätet; det levereras till dörren och det är ju skönt när det handlar om en tung säck som jag hade fått körs långt för att hämta.

Sedan har jag tex beställt en sadelgjord via nätet, en ”bajsupplockare”, ridjacka, ridstrumpor, spray mot klåda till svansen- allt med snabb leverans och med utlovat utseende.

Av privatpersoner har jag köpt vinterridstövlar (världens fynd), chaps i neopren (som var för stora), ett bett osv.

Just av privatpersoner kan man ibland köpa verkliga fynd men tyvärr är ju inte alla ärliga utan luras på olika vis.

Jag köper via olika försäljningssidor på Facebook och helst av personer som jag har någon gemensam vän/ bekant med.

Inbillar mig att man inte är lika benägen att ”skita ner sig” för ett par hundralappar om man gör affärer med folk man är bekant med och hittills har det gått bra.

Idag undrar jag om ni beställer via nätet, vad i så fall och om ni någon gång blivit blåsta? Hur slutade historien i så fall- fick ni någonsin upprättelse eller fick ni säga hejdå till era pengar?

Onsdag- länsat

Efter dagens stallbesök åkte jag till en ödetomt som jag upptäckte för ett tag sedan i syfte att plocka äpplen till Vicke.

Nyligen såg det ut så här och jag tänkte att jag skulle kunna plocka hur mycket äpplen under hur lång tid som helst:

Tji fick jag kan man väl säga för idag möttes jag av denna syn:

Alla 4 träden på tomten var i princip länsade på frukt så uppenbarligen var jag inte ensam om min upptäckt.

Nåväl…det är ett fantastiskt äppelår så det finns andra ställen att plocka på- jag blev mest förvånad!

Att leva i nuet

Bland många visdomsord man kan få sig serverade från olika håll är att man ska ”leva i nuet”.

Funderade på detta och inser att jag nog gör det rätt så bra även om jag hela tiden har saker inplanerade.

Men mina planeringar sträcker sig oftast inte så långt fram i tiden, undantaget tex olika resor som jag och Henrik ofta bokar flera månader i förväg för att veta att inget blir slutsålt, att semester beviljas, djurpassning är ordnad osv. Men vi tar också alltid alla ombokningsskydd som går att få….

Vis av, oftast tråkig, erfarenhet vet jag hur snabbt planer kan omkullkastas och vill därför varken tänka eller ”outa” allt för mycket framtidstankar och sedan är jag väl lite larvigt skrockfull också.

När folk tex frågar om mina mål på lång sikt med Vicke så är jag ganska fåordig- vi har väl alla som hästägare upplevt hur snabbt sådana mål får stå tillbaka av alla möjliga orsaker.

Eftersom jag själv ändå är ganska ”i nuet” och tycker det är att föredra kan jag fascineras av de som verkar leva motsatt- både framåt och bakåt så att säga.

En del kan tex planera ett hundköp som ligger 1-2 ÅR fram i tiden- det känns väldigt märkligt för mig just eftersom så himla mycket kan hinna hända/ ändras under så lång tid.

Å andra sidan är det kanske/ troligen trevligt och roligt att ha något att se fram emot och längta till- så som vi gör med våra resor.

Vet också de som på olika sätt tycks ha fastnat i det som en gång har varit och det känns för mig som lekman och utifrånbetraktare som ”inte bra” men det kanske det är?

Det kan tex handla om släkt, vänner och husdjur som man mist, saker man upplevt eller bara något sådant enkelt som hur man såg ut för 10 år sedan.

Absolut ska man få sörja det man saknar men ibland känns det inte helt sunt att älta sådant som inträffade för 10 år sedan i stället för att försöka gå vidare och skapa nya minnen.

Sedan finns det så klart tragedier som man aldrig repar sig från och man har ju också olika lätt att släppa saker- det förstår jag.

Själv har jag hittills varit lyckligt förskonad från verkliga mardrömsorger så kanske är det lätt för mig att tjoa att man ska leva i nuet…hur tänker ni?

Tisdag- på linjen

Sist jag var hos Olof tyckte jag att det var jättesvårt att få Vicke att hålla MIN tänkta linje (litet voltspår) i den samlade galoppen.

Han ville vända/ ramla inåt med baken före och jag lyckades inte riktigt få honom 100 % där jag ville.

Igår och idag har jag jobbat med detta och nu går det mycket, mycket bättre.

Det kändes skönt att ha klippningen gjord igår- som vanligt har kylan kommit snabbt och nu är det bara enstaka grader på morgonen och detta med en hel del regnskurar har gjort att regntäcket är på flugmössan undanstoppad. Hejdå sommaren- du var ändå vääääldigt långlivad!

Uteritt

Deltog nyligen i en diskussion på nätet som handlade om hur ofta och i vilket syfte man rider ut och ställer nu samma frågor till er!

Hur ofta rider ni ut?

I vilket syfte rider ni ut; som konditionsträning, för att ge hästen en återhämtning från annat arbete, som omväxling, för att ni själv tycker att det är roligt/ roligare än xx…?

Jag har själv aldrig varit något större fan av uteritter trots att jag för det mesta har haft både vettiga uteridningsmöjligheter och snälla hästar.

Jag tycker helt enkelt att det är roligare att träna dressyr och hade gärna gjort detta 6 dagar i veckan 🙂 .

Eftersom jag dock tror mer på varierad träning och varierat underlag så rider jag trots allt ut minst 1-2 gånger i veckan även om det också är lite i jämförelse med en del andra ryttare.

Hästen jag ägde innan Vicke (Kreon) var jättejobbig att rida ut ensam på och jag förstår om ”man” undrar varför jag trots det envisades men dels ville jag verkligen ge honom variation och inte ge vatten på kvarnen ”dressyrkärringar är fegisar som låser in sig i ridhuset 6 dagar i veckan” (tråkig inställning som florerar och som tyvärr också stämmer i en del fall….) och dels ville jag inte att hästen skulle ”bestämma” var vi skulle rida (dvs ”inte ut”).

Sedan förespråkar jag verkligen inte att man ska rida ut till varje pris- därtill är olycksrisken för stor.

De gånger jag själv rider ut försöker jag ha ett syfte med ritten; antingen att tex träna styrka genom klättring eller kondition genom långa galoppass eller bara som en mental break efter några dagars dressyrjobb.

Med sällskap tycker jag att det är mycket roligare att rida ut men då bara om man som både ryttare och hästar är på samma våglängd.

Jag vill inte rida ut med någon som bara flänger iväg i slängtrav/ jättesnabb galopp och inte heller rida med hästar som håller en helt annan takt än min i de olika gångarterna.

Att hela tiden sitta och bromsa eller driva min häst i skritt har jag fått göra flera gånger och det är inte det minsta rogivande utan skapar bara stress hos mig.

Men om hästarna håller samma takt och man själv har trevliga diskussioner med den andra ryttaren medan man rider kan en uteritt vara hur mysig som helst.