Uteritt

Deltog nyligen i en diskussion på nätet som handlade om hur ofta och i vilket syfte man rider ut och ställer nu samma frågor till er!

Hur ofta rider ni ut?

I vilket syfte rider ni ut; som konditionsträning, för att ge hästen en återhämtning från annat arbete, som omväxling, för att ni själv tycker att det är roligt/ roligare än xx…?

Jag har själv aldrig varit något större fan av uteritter trots att jag för det mesta har haft både vettiga uteridningsmöjligheter och snälla hästar.

Jag tycker helt enkelt att det är roligare att träna dressyr och hade gärna gjort detta 6 dagar i veckan 🙂 .

Eftersom jag dock tror mer på varierad träning och varierat underlag så rider jag trots allt ut minst 1-2 gånger i veckan även om det också är lite i jämförelse med en del andra ryttare.

Hästen jag ägde innan Vicke (Kreon) var jättejobbig att rida ut ensam på och jag förstår om ”man” undrar varför jag trots det envisades men dels ville jag verkligen ge honom variation och inte ge vatten på kvarnen ”dressyrkärringar är fegisar som låser in sig i ridhuset 6 dagar i veckan” (tråkig inställning som florerar och som tyvärr också stämmer i en del fall….) och dels ville jag inte att hästen skulle ”bestämma” var vi skulle rida (dvs ”inte ut”).

Sedan förespråkar jag verkligen inte att man ska rida ut till varje pris- därtill är olycksrisken för stor.

De gånger jag själv rider ut försöker jag ha ett syfte med ritten; antingen att tex träna styrka genom klättring eller kondition genom långa galoppass eller bara som en mental break efter några dagars dressyrjobb.

Med sällskap tycker jag att det är mycket roligare att rida ut men då bara om man som både ryttare och hästar är på samma våglängd.

Jag vill inte rida ut med någon som bara flänger iväg i slängtrav/ jättesnabb galopp och inte heller rida med hästar som håller en helt annan takt än min i de olika gångarterna.

Att hela tiden sitta och bromsa eller driva min häst i skritt har jag fått göra flera gånger och det är inte det minsta rogivande utan skapar bara stress hos mig.

Men om hästarna håller samma takt och man själv har trevliga diskussioner med den andra ryttaren medan man rider kan en uteritt vara hur mysig som helst.

Måndag- dubbelklipp

Efter morgonens ridhuspass var det dags att brumma igång min gamla klippmaskin och helklippa Vicke.

Det är tur att han är så snäll och accepterar att ha saxen tätt intill öronen tex för det är ingen måtta på hur högt motorljudet är eller hur mycket det ”blåser” om maskinen. Men snyggt blev det!

En som inte alls är förtjust i ”klipp” är Molly- när jag skulle ansa hennes klor nyss såg hon som vanligt ut som hon helst ville gömma sig.

Men just whippet har väldigt snabbväxande klor så det gäller att hålla efter dom- jag tycker det ser förskräckligt ut när hundar har jättelånga klor plus att det så klart inte är bra för dom heller.

Minns en klients hund för några år sedan!

Den hade så långa klor att de hade liksom böjt sig inåt och jag erbjöd mig att klippa dom för jag stod helt enkelt inte ut med att se det.

Ha ha ha…vi var flera som försökte hålla fast den sprattlande lilla 5-kilos hunden och det blev väl bättre med min klippning men inte helt hundra.

Tack och lov lydde familjen mitt råd och lämnade bort hunden för kloklippning så nästa gång jag kom dit var det ännu bättre.

Veckan som gått

En vecka med mycket sol och värme, faktiskt otroligt varmt för att vara  i mitten av september skulle jag säga men nu anar man ändå vad som väntar; mörkare och kyligare tider.

Vickes ljusa sommarslingor över hela kroppen är helt borta och ersatta med tjockare päls och jag har tagit fram klippmaskinen.

Vi har tränat på hemma och hos Olof och det finns alltid någon att slipa på; just nu fokuserar jag en del på piruetterna tex.

Jag börjar hitta lite uteridningsvägar kring anläggningen och känner mig mer och mer hemma i stallets rutiner.

Söndag- ut på tur, aldrig sur

I morse var det min tur att ha utsläppet i stallet; detta tar en knapp timme och då får hästarna sitt hö i hagen.

Jag tycker att detta är perfekt; då kan alla äta i sin egen takt vilket passar min ”myrätare” perfekt.

Skulle han äta sin frukost i boxen fick man vänta några timmar med utsläpp eller lämna kvar en del i boxen och det hade också gjort det svårt att rida så tidigt som jag gör och samtidigt förvissa mig om att han får tillräckligt med mat innan eftermiddagens ranson. Och jag vill ju att han ska vara ute så mycket som möjligt och inte ”slösa hagtid” genom att äta i ultrarapid i boxen.

Idag blev det en timmes uteritt och nu börjar det bli lite kallt tyckte frusna jag, i alla fall tidiga morgnar.

Lördag- nature calling

En timme och tio minuter efter avslutad ritt sitter jag och äter min mans goda pannbiffar till middag- älskar när det är så nära till tävlingar!

Jag är mer nöjd med ritten än vad procenten (63,5) indikerar- förra helgen var det precis motsatt; bättre procent än känsla.

Det enda som retade mig rejält var att Vicke preciiiiiis när jag skulle rygga…..bajsade i stället 🙂 🙂 🙂 !

Jag gjorde halt och gav hjälperna för ryggning och absolut inget hände!?!?

Jag blev mycket förvånad tills jag insåg vad som höll på att ske bakom mig!

Det kostade ju några poäng men ingen placering och i övrigt var jag nöjd.

Inget gloende på något, ingen tappad bjudning och inga missar förutom bajsincidenten 🙂 .

Vann klassen gjorde ett ekipage på 71% – det var en ren fröjd att titta på även som konkurrent 🙂 !

Fruktstund

Har frågat på ett whippetforum och det är tydligen inte alls ovanligt att  denna ras äter både divers frukter och bär (som de plockar direkt från buskar)!