Våra bästa vänner

Min bästis…..

Jag retas ibland med min stallägare Anette och hävdar att vattenpumpen är hennes bästa vän och ständiga följeslagare.

Med andra ord en frekvent använd tingest i vårt stall och det vill till i regniga tider.

En annan stallägares bästa vän vill jag påstå är hans traktor; han kör den massor varje dag och den används till allt möjligt. På bilden nedan hjälper han oss att tömma vår gödselstack:

Får jag gissa tror jag att min förra tränare Olof hade valt en röjsåg som en god kamrat och min egen bästis torde vara harven- inget snack om den saken!

Vicke har nog ingen favorit men däremot ett stort hatobjekt; alla vattenspridare i hela världen he he!

Har ni någon egen favorit-apparat/ maskin i stallet?

Söndag- sista

Då var årets sista tävling avklarad och jag är nöjd med båda klasserna som jag red.

Skönt att kunna avsluta så och inte med besvikelse.

Jag tycker ju att det är mycket tråkigt med det, som jag upplever det, stora tappet av antalet startande men om man ska hitta en positiv sak med detta så är det att man slipper sitta och vänta i timmar mellan två klasser.

Idag hade jag bara en timme mellan mina starter och det passar mig perfekt; då hinner jag inte lessna och framför allt nu när det både är kallt och blir mörkt snabbt är det skönt att komma hem i vettig tid.

Jag känner att tiden då jag kunde sitta 3-4 timmar och ”glo” mellan två klasser är förbi för min del; jag orkar inte ladda om till den andra klassen och oftast så går hela dagen till att ”bara” tävla.

Lördag- grått

För att pigga upp en grå novemberdag (och för att ingen av oss älskar matlagning) blev det idag middag på Järnvägskrogen.

Vi äter så pass tidigt (runt 16.00) att det är ganska folktomt och man slipper vänta på maten vilket passar oss perfekt.

Vicke och jag var i ridhuset på morgonen och det blev ett bra pass med de sedvanliga rörelserna.

Gjorde lite arbetspiruetter ur bakdelsvändningarna och de kändes helt ok.

Har också varit och handlat spånpellets på Byggmax; denna gången hittade jag bara 2 trasiga säckar 🙂 (de säljs för halva priset) men alltid något…

Har också varit och tittat på en begagnad bil men där återstår (för) mycket förhandlingar innan det kan bli affär.

Jag vill inte börja med att tex köpa en bil med slitna däck som dessutom ”knarrar” när man svänger- allt sådant måste vara åtgärdat eftersom det snabbt kan kosta massor att laga.

Vi får väl se om jag har ärvt min pappas makalösa prut-skills (han hade vunnit mästerskap om det fanns som gren att pruta) – i annat fall sitter jag inte i sjön på något vis och det är då man gör de bästa affärerna.

Ett annat bilhandlarrips är att köpa bil i januari. Då är alla ”blacka” efter julen samtidigt som bilfirmorna vill sälja!

Fredag- blött, blött, blött

En dag kantad av regn av varierande droppstorlek, som mest kom det ganska rejält och åtföljdes av sådant där smått som man knappt känner och märker men som ändå gör att man är genomblöt efter en timmes skrittande.

Jag och Elisabet gav oss ut på morgonen och vi och hästarna blev både blöta och ”trafiksäkerhetstränade” höll jag på att säga.

Eftersom det var så blött och lerigt på gräs och grusvägarna red vi mycket på asfalt och hade verkligen maximal otur med alla möjliga fordon och vägarbeten som vi passerade.

Det kom traktorer och lastbilar dundrande, vägarbeten med blinkande lampor och svängande grävskopor pågick….

Men våra pojkar skötte sig finemang och tur var det för jag har inte mycket att sätta emot med mitt lilla ponnyhack 🙂 !

Numera rider jag nästan aldrig ut ensam eftersom jag kan få sällskap och det blir ju så mycket roligare att rida ut tycker jag; Vicke har varit snäll i alla år, både ensam och med andra men för min egen del är det så mycket roligare om man har någon att prata med ha ha.