Reservgrejer

För ett tag sedan kom jag och en stallkamrat att prata om saker man kan ha i släpet och jag nämnde att jag alltid har en jäkla massa grejer där ”i reserv”.

Det är spön, hjälm, sporrar, nummerlapp, grimskaft, bett, schampo, flugspray, regnjacka, borstar, hink, svamp och annat och mycket har legat där i hur många år som helst.

Men det hade varit retligt att komma fram till en träning/ tävling och ha glömt whatever….så resonerar jag.

Det är lite samma sak med min bil där jag har minst ett par extra skor, vantar, halsduk, handduk för avtorkning av allt möjligt, stora påsar (typ Ikeas blå), någon dricka osv.

Oftast tycker jag att det är så att ju bättre förberedd man är desto mindre behöver man använda sig av det man förberett men det är så klart en avvägningsfråga; man kan ju inte köra omkring med hur mycket extragrejer som helst ha ha.

Tisdag- glas i kras

En gång är ingen gång….men idag red jag för andra dagen i rad på vår utebana!

Det gäller att passa på; kommer det en ny omgång regn är det ridhuset som gäller igen.

Passade även på att snabb-frisera Vickes man idag; tog en sax och kapade av en rejäl bit efter att i helgen ha insett att han snart skulle kunna förväxlas med en travare.

När man slarvklipper som jag gjorde nu i stället för att rycka manen dyker det upp missade tofsar här och där men dom får jag attackera allt eftersom känner jag 🙂 .

Fick rapport från Henrik att glasmästaren lyckats laga alla trasiga rutor i mitt kommande stall och det var verkligen skönt.

Att några glasbitar kan skänka sådan tillfredsställelse ha ha…

Men dels ser det ju inte klokt ut med trasiga glas/ konstiga lagningar med exempelvis träskivor och annat och dels kan det både vara farligt (risk att man skär sig) och att det blir världens tvärdrag i stallet.

Här ser ni hur rutorna såg ut i Vickes kommande box innan lagningen:

Efter lagning ser en del rutor ut så här:

Just det ja….idag har jag även ”provgått” i smala dörröppningar med Vicke!

Som ni kan se på denna bilden (togs medan tidigare boxinredning fortfarande var kvar) är stallöppningen mycket liten, 1 meter bred och 2 meter hög (samma mått ut mot gödselstacken).

Och det finns liksom inget lätt sätt att utvidga dörrhålet så det hade ju verkligen varit komik…eller inte….om det hade visat sig att Vicke är liksom för stor för att passera 🙂 !

Men dels har vi haft smala stalldörrar i tidigare stall och dels finns det 2 smala stalldörrar på nuvarande anläggning (dock ej in till det stall där Vicke står) så jag gick med honom sadlad genom dessa dörrar idag och kunde konstatera att det gick lätt.

Så klart kan det bli trist om Vicke skulle få panik av någon anledning och vilja skena ut genom stallet liksom vettlöst men då får han väl krocka med dörren eller nåt…jag kommer inte att vidta några dörrbreddande åtgärder i dagsläget i alla fall.

Fler hästar?

Flera har frågat mig om det inte är läge att köpa en ridhäst till nu när jag ska flytta till eget stall.

Jag är absolut öppen för möjligheten om ”rätt” häst dyker upp men tror ändå att detta kan dröja om det ens blir verklighet.

Dels räcker det bra för mig att rida på en häst; det är väl mer de gånger man har stått med en skadad häst som man hade önskat sig en till.

Och framför allt så växer inte den typen av hästar jag vill äga på träd- inte med en begränsad ekonomi i alla fall.

Jag vill inte ha en unghäst av flera olika anledningar och äldre, välutbildade och snälla men energiska hästar kostar oftast x hundra tusen så det är liksom inte bara att shoppa, inte om man inte vill ta någon form av lån och det vill jag inte.

Vid val av häst måste jag inte bara beakta ekonomin utan även hästens psyke och stabilitet.

Jag har i princip alltid ridit ensam och det lär bara förstärkas när vi flyttar till ”obygden”.

Att rida ensam är alltid en större risk och med en unghäst bedömer jag sannolikheten för en potentiell olycka som för stor för att det ska passa mig.

Jag har alltid varit en fegis till häst och har inte heller tränat upp någon bra balans om en häst bockar, kastar sig eller dylikt eftersom mina hästar aldrig har sysslat med sådant.

Och så klart kan man ramla av alla hästar eller skada sig på andra vis medan man håller på med hästrelaterade aktiviteter men jag drar ändå gränsen vid exempelvis unghäst för egen del.

Måndag- efter regn kommer sol

Ja, att det kommer sol efter regn fick jag ”bittert” erfara i morse.

Vår bana var nyharvad när jag kom och frestelsen att slippa koppla släpet för att köra till ridhuset blev för stor även om det hängde tunga moln ovanför stallet.

Och mycket riktigt började det regna precis när jag hade tränsat och i kanske 10 minuter medan jag red.

Men sedan blev det uppehåll och jag red dessutom i termobyxor utanpå ridbyxorna så jag klarade mig bra och hade bra känsla över lag medan jag red.

Ibland är det inte alltid så lätt att sitta ner i traven i termobyxor men idag gick det bra 🙂 .

Efter passet kom både solen och min kära hovslagare; båda lika välkomna.

Vickes hovar ser riktigt bra ut trots all väta och vi fortsätter med lädersulorna.

Jag diskuterade också min eller rättare sagt Vickes potentiella hagkompis…..

…..och även Markus tycker att det låter som ett vettigt val, liksom för övrigt andra ”insatta” jag diskuterat frågan med.

Annan intressant sak som Markus och jag diskuterade var hur Vicke skulle klara flytten och att bli skodd på ett nytt ställe.

Markus trodde inte att det skulle bli några problem då ”Vicke är så stabil” på vilket jag kontrade att det är med Vickes stabilitet ungefär som med Ingemars Stenmarks ”tur”; ju mer han tränade desto mer ”tur” hade han.

För Vicke har i min ägo förvisso alltid varit relativt stabil men jag har också alltid gjort väldigt medvetna val kring i princip allt runt honom.

Jag har valt stall med omsorg, jag har tränat honom på att stå uppbunden ensam i stallet flera veckor innan ett första hovslagarbesök i ett nytt stall osv.

Sedan instämmer jag absolut i Markus teori att ju fler förändringar man ”utsätter” en häst för (byte av miljö tex) desto lättare och lättare brukar det bli.

Det ska vara kul att rida!

Mitt lyckopiller….

En bekants återkommande kommentarer på sociala medier kring sin häst och den egna ridningen fick mig att åter fundera på ett ämne jag har tagit upp flera gånger på bloggen; att det, enligt mig, i princip alltid ska vara roligt att rida.

Kanske inte 10 pass av 10 men banne mig 8-9 utslaget över tid.

Tillfälliga svackor måste man absolut acceptera och försöka minimera och analysera men om man månad ut och månad in ser mycket problem, tycker att det känns motigt, hästen inte fungerar som man vill osv så måste man göra något.

Jag tänker inte utveckla vad gäller just vad man ska/ kan/ bör göra; det förtjänar nästan ett eget inlägg men nöjer mig med att konstatera att man bör göra något!

Sälja hästen, byta tränare, rida mer/ mindre/ annorlunda….ja, lösningarna är många om man vill och vågar se dom.

Kanske blir en del så hemmablinda att de liksom accepterar sina på olika vis negativa känslor kring ridningen eller så är det någon form av prestige inblandad; att man inte vill visa att man ”har misslyckats”, behöver hjälp, inte vill mer eller vad det nu kan handla om.

Jag ser för övrigt samma fenomen vad gäller träning/ motion/ idrottande; hur en del mer verkar tvinga sig själv till whatever än att det utförs för att man tycker om det.

Och ibland kanske man ”måste” träna fast man inte vill; man kan behöva stärka/ rehabilitera någon kroppsdel eller rent av gå ner i vikt och då må det väl vara hänt med lite tvång men annars fattar jag inte grejen?

Livet är för kort för att man ska göra saker man inte vill om man inte måste, efter den åsikten lever jag i alla fall!

Och om man ska gå tillbaka till hästägande så är det för de flesta långt ifrån billigt utan kostar tvärtom en hel del i både pengar, tid och engagemang så då är det ännu viktigare att ha roligt. Tycker jag.

Vad tycker ni?

Söndag- tvätt

Skrittade ut en timme med Vicke, Elisabet och Nilo i morse.

Nilo och Vicke gnäggar numera ibland till varandra så jag får väl tolka det som att en ny vänskap har sett dagens ljus.

Efter ridturen körde jag hundratalet meter bort för att köpa stängselstolpar av en granne till Anette och tillika ryttare i samma ridhus som jag nyttjar till vardags.

Lite (läs: mycket) lustigt sammanträffande att jag trots annonsering och utkastade frågor till alla möjliga jag känner bara fick napp hos en enda person och som visade sig bo närmast vårt stall.

Nu har jag 180 stolpar som en bekant ska hjälpa mig att trycka ner med en traktorskopa- det kommer säkert att spara både min rygg och tid.

Idag har Henrik och jag också hjälpts åt med att tvätta alla väggarna i stallet vilket gick mycket fortare än jag trott eftersom jag dels hade ”förskurat” de värsta fläckarna tidigare i veckan dels ju inte har någon inredning alls som behöver rengöras.

Nu är det ”bara” att måla när temperaturen tillåter och jag tror att det kommer att räcka med ett lager färg av både det vita och det svarta.

Före
Efter

Det kanske inte syns någon större skillnad före och efter tvätt men nu vet jag i alla fall att det är tvättat med rengöringsmedel och varmvatten så man inte målar över smuts.

Imorgon kommer en glasmästare för att åtgärda den mängd trasiga rutor som just nu omger stallets 8 fönster (7 i stalldelen och ett i foderkammaren).

När det blåste rejält i fredags var det ”fullt blås” i stallet pga de trasiga rutorna men det kommer förhoppningsvis att dämpas rejält.

Bye bye London

I Coronas spår gör man även som enskild olika val.

Jag tvekade tex inte alls att åka och tävla igår då jag vet hur det vanligtvis ser ut på de tävlingsplatser jag besöker: tomma läktare, få människor i cafeterian osv.

Själv är jag lyckligt lottad med en häst som inte kräver någon medhjälpare och i ”smitto-tider”, så som det var även förra våren fast det då handlade om hästsmittor, kan jag parkera en bit ifrån andra släp, undvika att socialisera med andra människor osv.

En enda sak har påverkat mig personligen hittills och det är att jag och Henrik har bestämt oss för att avboka vår planerade Londonresa i början av april.

Tanken var att vi bara skulle vara borta i 3 dagar så det var ingen resa som vi hade lagt ner en massa pengar och planering på och dessutom är den ombokningsbar så vi förlorar inga cash.

Det var mer att det passade bra med en liten resa innan vi flyttar till vårt nya boende och blir mer låsta men nu är det som det är.

Vi vågar om inte annat resa av rädsla att bli strandsatta; det vill vi inte utsätta varken oss själva eller våra hund och hästpassare för.

Sedan känns just London med sitt myller av människor verkligen inte som det bästa resmålet oavsett.

Hur har Corona påverkat er hittills?