Ett säkert vårtecken

Ställde följande fråga på ett forum för hästfolk i Skåne:

Fler som märker att hästarna börjar rata hö/ hösilage ute till förmån för ”gräset”?

Båda mina gör det tydligt sedan en vecka tillbaka ungefär och de har tidigare ätit samma hösilage med god apetit.

Glädjande nog bekräftade många mina hästars ratande!

Hade bara Frenchie, som absolut kan vara kräsen, lämnat allt utlagt hösilage i hagen åt sitt öde hade jag blivit mer orolig men när även matgamen Bibbi gör detsamma och fast balen luktar som alla andra balar osv så…

Jag får helt enkelt förlita mig på att mina djur inte svälter och Bibbi ser i alla fall fortfarande ut som en elefant 🙂 trots enbart lite havre.

Frenchie har tappat det lilla överhull han hade och som klädde honom *snyft* men han ser fortfarande fin ut, dock med extra tillskott av både protein och energi.

Och gräset lär ju ”ta fart” rätt snart så jag hoppas att detta minskade matintag bara är temporärt.

Torsdag- ingen handväska

Uteritt i skogen med Frenchie idag och som så ofta tänkte jag att han är den av mina hästar som generellt ger bäst känsla just när man rider ut.

Och då har alla föregångare (utom Kreon) verkligen varit jättesnälla, stabila och ”gått fint” oavsett miljö.

Men Frenchie slår dom alla på fingrarna i känslan när man galopperar samlat, gör byten eller whatever och han får den där extra bjudningen och viljan som tyvärr brister i ridhuset.

Nu har jag ju fantastiska uterittsmöjligheter hemma så jag behöver verkligen inte köra iväg som jag gjorde ibland med de andra hästarna för att slippa tex nöta på tråkiga grusvägar eller för att möta upp med någon ryttarkompis för en kul gemensam ritt för DET känner jag däremot att jag inte kan (läs: vågar) göra med Frenchie.

För många år sedan, när jag ägde Décima myntade jag begreppet ”handväska” och menade med det ordet att det är en häst som man likt en handväska nästan kan ta under armen och bege sig var som helst.

Och så har mina tidigare hästar varit men så skulle jag aldrig våga göra med Frenchie.

Han är så reaktiv och kan både glo rejält på saker och vägra gå förbi dom så jag skulle aldrig våga åka iväg med honom till en främmande plats ENSAM och knappt ens med ett väldig pålitligt sällskap någonstans där vi var mycket säkra på att miljön inte skulle bjuda på något som kan skrämma hästar rejält (och hur kan man egentligen veta det om någon miljö….).

Så jag får ”nöja mig” med den ofta underbara känslan i hemmaskogen och strunta i att Frenchie inte är någon handväska ha ha.

Bjuder på en gräslig bild som inte bara illustrerar hur jag inte gör mig bra på foto utan även hur icke-matchande jag ser ut när jag rider för mig själv. Och då ser man ändå inte gummistövlarna, termobrallorna och Frenchies vinröda schabrak som skär sig kopiöst mot det neongula ländtäcket *ASG*!

Tidsplanering på tävling

En sak som jag har noterat i flera år är att ju tidigare en tävling börjar desto senare kommer de ekipage som rider bland de första i klassen. Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att man vill sova en kvart extra eller vad?

För att ta ett exempel såg jag för ett tag sedan ett ekipage som anlände till tävlingen mindre än 45 minuter innan sin start och ryttaren hoppade upp på hästen en halvtimme innan starten (skrittade då 3-4 minuter och började därefter trava och galoppera ”för fullt”). Och nej, personen var inte försenad utan tyckte att det räcker så.

Och man kan så klart absolut ha olika upplägg för sina tävlingar och ibland blir det inte heller så som man har planerat.

Själv vill jag gärna vara ute i god tid, FÖR god tid skulle nog vissa säga.

Men jag vill komma minst 1 timme innan min start så att jag kan tränsa, byta om osv i god tid och sedan skritta i ca 20 minuter innan jag börjar själva framridningen.

Sedan hatar jag att vara i tidsnöd och har hellre tid över än att jag behöver stressa med whatever men även där är man ju olika.

När är ni på en tävling innan er starttid och hur resonerar ni kring ovan?

Onsdag- snart påsk

Insåg, när jag kollade min kalender i morse att det redan är påsk nästa vecka! Jag tyckte det var sportlov nyss!?!

Köpte denna passande gula blomma på Granngården i morse på väg till träningen för Nina; det är nivån på påskpynt för min del 🙂 .

Träningen var ganska fokuserad på galoppslutor och jag fick ett bra tips.

Om jag börjar en galoppsluta och känner att ”det inte händer någonting” (dvs tvärningen är för dålig) ska jag INTE vända ifrån och avsluta/ prova igen utan bryta av till skritt (eller trav), fortsätta på linjen och göra tvärningen i den långsammare gångarten. Det blir mer pedagogiskt för hästen och förhoppningsvis får man också igenom mer tvärning i skritt. Funkade bra för oss i alla fall.

Läderlagning

Förra veckan upptäckte jag hastigt och olustigt att några sömmar hade släppt på min sadel, se pilarna på bilden.

Jag ville så klart inte rida med en ”trasig” sadel och förvärra den än så länge lilla skadan så jag ringde till Bea på Hästsportsadelmakaren i Malmö (telefon 040-949808).

Eftersom jag inte ville vara utan min sadel annat än över dagen bokades en tid till igår; jag lämnade in sadeln på morgonen och hämtade den på eftermiddagen. Kostnad 300:-!

Jag vet många som anlitar Bea för diverse sadelreparationer så bor ni nära Malmö kan jag rekommendera denna trevliga kvinna med utmärkt service!

Tisdag- upptorkning

28 februari

19 mars

Mindre än en månad mellan bilderna men kolla skillnaden!

Måtte det nu inte komma fler evighetsregn så att inte bara denna yta (insläppet till Bibbis hage) torkar upp utan mycket annat som stått under vatten länge!

Frenchie har haft en vilodag och jag har varit på en planeringsdag med jobbet samt fått fixat en grej som jag ska berätta mer om imorgon.

Olycka

Fler som råkar ut för denna typ av olycka med ojämna mellanrum 🙂 .

Jag och Henrik gör det på tok för ofta och sedan klagar vi till varandra att vi ”inte har något gott hemma”.

”Nästa gång vi handlar måste vi köpa MER godis” säger vi till varandra men hur mycket vi än köper ”försvinner” det i ett nafs. Konstigt….

Måndag- släpservice

igår kväll blev jag bjuden på middag ute; min och Henkes deal är ju att jag bjuder på middag när jag är placerad och han bjuder när han sänker sitt golf-handicap. Och igår spelade han mycket bra hi hi!

Och i morse körde jag till träning för Nina med mitt skinande rena släp (och bil) – får se hur länge det varar.

Men det kändes verkligen värt de 80:- jag betalade för att tvätta av släpet fullständigt good enough.

Det blir ju inte som när man lämnar in det för professionell tvätt givetvis men dels blir ju kostnaden den tiodubbla då och dels så måste man köra och lämna och hämta släpet vilket kan vara drygt beroende på avståndet.

På tal om släp fick jag idag en förfrågan från en vän om var jag brukar lämna mitt släp på service.

När jag svarade (ÖB-service i Malmö) insåg jag att jag fått hjälp av samma person där i ca 35 år!!!! Hur gammal kände jag mig inte efter den uträkningen *ASG* !

Dagens bild: lilla Gulligullan ❤️

Tvätta

Dagens tips till alla som kört med hästsläp i vinter; kolla över både bilens och släpets hjulhus för att se hur de klarat årstiden. Den delen av ett fordon syns inte lika uppenbart på gott och ont.

Jag pratade med en vän i förra veckan som dels påtalade hur skitigt mitt släp såg ut (sant, kolla bilden) och dels berättade att hon själv hade tvättat sitt ekipage och där tvätthallen efter att hon hade bearbetat hjulhusen ”såg ut som om jag hade tvättat en jordbruksmaskin”.

Och efter dessa kommentarer tittade jag själv till lite närmare på mina hjulhus och fick en liten chock.

Det var nog rätt många kilo intorkad lera som lämnade min bil och släp efter att jag hade tryckt igång högtryckstvätten kan jag säga.

Jag har utan tvekan gett upp tanken om den alltid rena bilen, eller ens släpet; bor man 3-4 kilometer in på en grusväg så GÅR det liksom inte att hålla fordonen i det skick jag egentligen skulle önska men nu hade det verkligen gått för långt, det erkänner jag.

Sedan vurmar man ju olika mycket för olika saker och lägger energi på dom.

Jag älskar ju att harva tex och gör det långt oftare än de flesta (läs: efter VARJE ridpass) och en del skrattar åt mitt boxväggs-tvättande men jag hade en stallkamrat vars pappa tvättade deras släp efter typ varje användning. Och när jag säger tvätta så menar jag ”rengjorde det kliniskt in och utvändigt med diverse medel och trasor”. Det ni 🙂 !

Söndag- nytta och nöje

Ja, det är inte bara roligt att åka på Pay and ride tycker jag utan (så klart) även väldigt nyttigt att få muntlig input från en domare.

Jag håller oftast med om mer eller mindre allt domarna påtalar och idag var inget undantag.

Det som för mig blev den övergripande känslan var att Frenchie blev på tok för hög i formen och det var en mycket onödigt miss från min sida.

Han har varit så obrydd på så många tävlingar och har dessutom varit på denna tävlingsplats flera gånger (Lunds civila ryttarförening) att jag bröt min vana att trava runt några varv och verkligen få honom avspänd. Han kan ofta vara ganska spänd bara en lite stund för att sedan slappna av.

Idag galopperade jag in på banan innan startstignal och fick dessutom lite kort tid på mig innan denna ljöd och det märktes direkt att detta inte räckte för att Frenchie och jag skulle liksom bli ett.

Han gick i en för hög form med en inte så rund nacke som han behöver för att jobba med ryggen skulle man kunna sammanfatta programmet och dessutom var galoppslutorna på tok för raka.

Detta tyckte både jag och domaren så nu vet jag dels vad jag ska fokusera mer på och hur jag INTE ska äntra en bana innan startsignal.