Måndag- vackert

Har ni sett något så vackert 🙂 🙂 🙂 ?

Lite skämt och lite allvar men jag tycker det är så….ja…nästan komiskt att man kan få exakt lika bra resultat med rostiga pinnharvar för 150 kronor styck som med en fiiiiiin harv för 10 tusen eller mer.

Såg ett inlägg på Facebook där någon efterfrågade harvningsredskap och det var ingen måtta på tips på svindyra maskiner; fullkomligt onödigt i många fall om ni frågar mig.

Dels för att resultatet enligt mig, som ändå tycker att jag är ganska kinkig, är exakt likadant som med exempelvis en pinnharv och dels för att det inte hjälper hur fin utrustning man än har om man inte använder den tillräckligt ofta.

Jag kör hellre 10 minuter med mina pinnharvar 2 gånger i veckan och har perfekt underlag i alla fall. Men men…smaken är som baken…

Som ni ser drar jag numera harvarna med vår åkgräsklippare och på tal om den så arbetar den så klart även med gräsklippning.

Gräset växer fortfarande vilken jag är väldigt tacksam över; hur näringslöst det måhända än är så ger det bra sysselsättning under det halva dygn mina hästar tillbringar ute och än så länge utan stråfoder där.

Båda har fri tillgång på hö inne och medan Vicke äter kanske 10 kilo äter den lille kanske hälften och båda har kvar foder på morgonen och är inte smala så jag tolkar det som att de får tillräckligt i sig.

Vicke äter förvisso även havre, betfor, soja och matolja medan den lille får lite havre för syns skull och lite betfor bara för att inte känna sig helt utanför ha ha ha. Och så äter de några kilo äpplen vardera just nu.

Nyanserade diskussioner på nätet

En sak som ofta slår mig när diskussioner på nätet uppstår är hur otroligt lätt det är att det skrivna ordet misstolkas OCH att det sällan finns utrymme för nyansering.

Allt ställs till sin spets, överdrivs, det är svart eller vitt och många verkar redan ha bestämt sig och vägrar att rucka på sin åsikt ens det minsta.

De som inte håller med påstås vara avundsjuka eller ”haters” och skriver man något på någon blogg som inte passar kan man få uppmaningar i stil med ”passar det inte så sluta och läs” eller ”jag förstår inte varför du läser när du retar dig”.

I min värld behöver man tex inte tycka exakt som bloggaren i varenda fråga på jorden för att följa den och jag ”vet” att det är så med min egen blogg och har alltid varit.

Jag har i alla tider haft läsare som inte delat mina åsikter vad gäller ridning, träning, hästhållning, hagvistelse och gud vet vad mer men de har ändå varit vuxna nog att ta till sig något och förkasta en del.

Jag undrar också över klimatet i diskussionerna på nätet där jag ser 2 ytterligheter ganska ofta.

Antingen vågar folk kräka ur sig precis vad som helst, framför allt om de får vara anonyma eller så har vi den andra ytterligheten; att precis allt tolkas som kritik och att man därför måste omgärda allt med smajlisar och kramizar för att alla ska förstå att man inte menar något illa. Det är ingen måtta på lättkränktheten enligt mig eller så är jag uppvuxen i en tid/ omgivning där….om uttrycket ursäktas ”man fick tåla lite”.

Och innan ni börjar ropa ”mobbning” och dylikt så menar jag givetvis inte att man ska skriva vad som helst till folk, framför allt de man inte känner och kanske har en lite mer personlig jargong med men allt man läser behöver inte tolkas som att skribenten på något vis är ute efter en eller hatar en.

Själv har jag varken lust, energi eller ser något värde i att hata vilt främmande människor…

Och ja, jag har absolut använt en för hård ton på nätet ibland; det kan hända oss alla även om jag inte försvarar det.

Men det vore trevligt och mycket mer produktivt om vi kunde diskutera bättre på nätet; det finns såååå mycket att lära av varandra tycker jag.

Jag har i alla fall lärt mig massor av mina bloggläsare tex och inspireras ofta av saker jag ser/ läser på nätet.

Söndag- kvistar och löv

När jag hoppade upp i sadeln idag var det regnigt och mulet så det var väldigt tacksamt att kunna få skydd av skogens alla träd.

Eller….så skulle det ha kunnat vara i teorin men i verkligheten fick jag tvärtom en del vattendroppar innanför jackan när jag och bergsgeten plöjde under en del väldigt lågt hängande grenar.

Planen var att utforska lite nya stigar och det gjorde vi tills jag kom ut på en större väg och frågade en förbipasserande vart den ledde och hon svarade ”Veberöd”.

Då kände jag att vi var lite väl off course och valde att rida tillbaka….annars hade vi kanske varit ute än 🙂 ?

Väl hemma fick jag borsta bort både små kvistar och något löv som fastnat i sadeln….livet på landet ni vet 🙂 !

Nu väntar middag ute med mina föräldrar och Henrik!

Långlivad

Ha ha ha…jag är verkligen mästare på att spara en del grejer….

Denna smörja har jag haft i säkert 10 år, troligen mycket längre.

Jag är inte mycket för att fetta in min utrustning; tycker det blir kladdigt och smuts fastnar lättare så burken har legat i någon stall-låda i evigheter.

För kanske 1 år sedan behövde Henrik något att smörja ett par läderskor med och jag gav honom då denna burk att prova.

Och härom dagen, finally…..tömdes den helt på sitt innehåll. Bra hållbarhet om inte annat 🙂 !

Lördag- playdate

Idag har Molly 6 år haft playdate med Pixie 6 månader!

Jag såg av en slump ett inlägg på Facebook om att Pixie med ägare bor i Staffanstorp och long story short erbjöd dom att komma hit och hälsa på.

Molly är ju en försiktig hund som har haft svårt att hitta lek-kamrater och har i ärlighetens namn inte ens träffat någon hund över huvud taget sedan vi flyttade hit så jag hoppades att ett besök av en snäll unghund av samma ras skulle passa och det gjorde det! Jättekul!

Skönt att ha ett ridhus att släppa hundarna i när det pågår jakt inpå knutarna och det är något med grusunderlaget som gör att i alla fall vinthundar springer extra gärna därinne.

Världens snällaste häst….och en hovnarr

Har ni sett den här bilden förut?

Det har jag och igår hade jag min egen version så att säga. Men för att ta det från början:

När jag kom hem från den ”öppna banan” med Vicke och när vi skulle gå till hans hage tänkte jag på hur otroligt snäll han är med vissa saker.

Han går tex lös redan från stallet där jag tar av honom grimman och så promenerar han raka vägen till sin hage.

Förvisso handlar det om typ 50 meter och han är fullt medveten om att jag går bredvid med hans havrespann som hälls i tunnan i hagen men OM han hade velat hade han så klart kunnat springa….tja…om vi ska överdriva ”var som helst och hur länge som helst”. Men det gör han inte.

Nåväl….vi gick som vanligt mot hagen och när vi närmar oss denna ser jag Baltis som har stått i sin högvaktsposition och väntat ivrigt på Vicke så som han alltid gör när denne är iväg.

Men det är inte Baltis jag främst ser utan öppningen till hans hage, titta noga på bilden (som jag tog en stund senare):

Hagen har alltså stått ÖPPEN i…..4 jäkla timmar varav jag har varit iväg i 1,5!?!??!?

Hur jag kunde glömma att stänga? Tja….jag använde den andra ingången till hagen för första gången och tänkte inte på att hagen ju stod öppen vid den vanliga ingången.

Så klart väldigt, väldigt slarvigt och jag kan bara skylla på att jag hade mycket bråttom, bröt en rutin bla bla bla.

Jag kommer högst troligt inte att göra om det men det säger ju en del om B också?

Han ”måste” ha sett att det stod öppet eftersom han stod bara meter därifrån när jag kom?

Att han skulle ha varit ute och gått en runda och sedan kommit tillbaka tror jag absolut inte eftersom Henrik var hemma en del under de 2,5 timmarna jag var iväg och dessutom ”känner” jag Baltis skygga kynne- han föredrar hagens trygghet framför äventyr på egen hand även om det finns gräsfält med tio gånger så mycket gräs 50 meter utanför hans hage.

Men hade han gått dit hade han stannat där och inte tänkt ”oj….nu kommer nog Birgitta snart…bäst att lämna detta underbara gräsfält med saftig föda och ställa mig i hagen som om ingenting har hänt”. 🙂 🙂 🙂

Så kan vi bara utnämna honom till kungen av snällhet, Vickster till prinsen och mig till hovnarren?

Fredag- banträning

Idag har Vickster och jag varit och ridit på ”öppen bana” i Skabersjö.

De har ett fint ridhus med fiberundelag och även om jag absolut inte hade velat ha detta som botten i mitt eget ridhus, dvs för vardagsträning så är det väldigt bra att rida på då och då.

Jag brukar raljera och hävda att om hästen inte går bra på fiber så går den inte på något underlag…det är min känsla i alla fall eftersom det, rätt skött, ger väldigt bra svikt.

Nu ska jag strax invänta ett besök från en annan hästägare och tillika bloggläsare. Även om jag trivs extremt bra här i min ensamhet så är det roligt med besök ibland!