Pratade för ett tag sedan med en bekant som hade bytt stall och blivit gruvligt besviken.

Allt ”lät” så himla bra men verkligheten visade sig vara en helt annan.

Och utan att gå in på några detaljer i just detta fallet så får jag väl säga att jag inte är helt förvånad; att en utannonserad vara ( i detta fallet en stallplats) och verkligheten kan vara två vitt skilda saker har man ju varit med om mer än en gång.

Hur kan man då förhindra att ”det blir fel” och att förväntningar och verklighet inte motsvarar varandra?

Tja..det ÄR svårt för till att börja med så har ju vi människor så olika referensramar och det jag tycker är ”rejält med strö” tex kanske någon annan tycker är på tok för lite.

Eller så kanske ”vi släpper inte ut hästarna vid dåligt väder” tolkas helt olika, liksom ”här harvar vi ridhuset vid behov”.

Ja, listan kan göras lång.

Till vår anläggning har de flesta flyttat på rekommendation av andra som redan står här eller så ”känner man någon som känner någon” så det är väldigt sällan helt ”oskrivna blad”  som dyker upp vilket jag tror är bra för båda parter, dvs stallägare och hyresgäst.

Stallägaren har en något större garanti för att människan inte är helt ”utflippad” på olika vis och hästägaren vet redan, av den som den känner och som står på anläggningen hur saker och ting fungerar.

Annars så är mitt råd att man, när man letar stallplats försöker att förhandla fram en provmånad under vilken man känner sig för i det nya stallet.

Det finns ju stall med 2 månaders uppsägningstid och flyttar man då dit utan provmånad kan man ju behöva stå kvar ett tag innan man kan flytta vidare utan kostnad.

Idag verkar det i alla fall i mina trakter vimla av stallplatser så att i alla fall fråga om en provmånad hade jag absolut gjort för egen del och gjorde också (och fick godkänt) när jag kom till nuvarande stall.

Ett annat råd som jag själv anammade till 100 % är att man verkligen försöker vara TYDLIG och helst övertydlig med vad man som inackorderad förväntar sig av anläggningen.

För att ta ett exempel så hade jag 3 ”krav” för att flytta till ”mitt” stall:

Jag ville kunna ha min hund med mig, jag ville kunna rida tidigt på morgonen och jag ville kunna strö rejält i min box utan att det skulle snackas bakom min rygg och klagas på (jag erbjöd mig att betala extra om ägarna tyckte att jag strödde för mycket).

Jag ville vara tydlig med detta eftersom dessa saker är så viktiga för mig och jag ville inte att det efter ett tag plötsligt skulle heta att ”nej, nu får du inte rida på morgonen längre”.

Lika tydlig som jag var tycker jag att stallägare ska vara i sina kontrakt.

Det är bättre att skriva in för mycket i denna handling och slippa diskussioner än att  hålla det väldigt allmänt och ge utrymme för spekulationer, egentyckande och att folk till slut kanske också börjar lite köra sina egna race.

Har man bara ett underskrivet kontrakt kan man i princip kräva vad som helst- sedan är det upp till den som söker stallplatsen att acceptera eller inte- då VET man redan i förväg vad som gäller och det blir inga överraskningar längst vägen.

Vi har tex inskrivet i våra kontrakt att vårt ridhus kan komma att stängas under sommaren på grund av underhåll och det får man acceptera om man flyttar hit.

Nu brukar ju våra stallägare inte tvinga oss att rida i ösregn i flera dagar om det skulle bli en ”sån” sommar men det är ändå bra att veta vad som gäller.

Så detta är mina råd- har ni andra?

Och har ni varit med om att stallplatsen inte motsvarat det ni trodde och vad var det då som inte stämde? Kunde ni lösa problemet eller flyttade ni?

Jag har för länge sedan (i ett inlägg som jag tror hette ”Reklamera mera” eller något sådant) uppmanat er att göra just detta; dvs att inte bara rycka på axlarna när ni köper en dålig produkt som går sönder/ inte motsvarar förväntningarna utan att faktiskt KLAGA.

Jag vet att många tycker att det är rent av PINSAMT, varför man nu skulle SKÄMMAS för att klaga- det är väl inte man själv som har gjort något ”fel”?

Andra ids inte eller tror att man i alla lägen måste kunna visa upp ett kvitto eller vad det nu kan vara för skäl till att man håller tyst och retar sig i det tysta.

Själv har jag reklamerat allt möjligt i mina dagar; kläder, diverse häst/ryttarutrustning och till och med en soffa.

Och helt ärligt; jag har ALDRIG blivit dåligt bemött eller nekats ersättning/ en ny vara så absolut lönar det sig att klaga.

Just nu går det ett program på tv 5 som heter ”Superspararna” och i detta medverkar bland annat en kvinna, Petra, som verkar ha som sitt mission in life att samla på alla möjliga kuponger och delta i olika tävlingar för att få gratisprodukter/ kuponger som kan användas till allt möjligt från mat till inträden osv.

Nyligen läste jag dessutom på Facebook om en annan kvinna som klagar på ALLT som hon anser vara ett dåligt köp och då talar vi om mat som ibland knappt kostat en tjuga.

Kvinnan nämnde tex att hon, då hon hittade en hård jordgubbsbit i en fil klagade hos företaget och fick 400 kronor för besväret och detta var bara ett exempel av flera som hon berättade om.

Och jag förstår absolut de olika företagen: en missnöjd kund är en potentiell ”fara” genom att denna kan babbla ut sitt missnöje på tex Facebook där personen kanske har 1000 vänner som hux flux kan få ”onda ögat” till företaget.

Då blir det billigare att skicka en värdecheck på X kronor så att konsumenten är nöjd och håller tyst eller rent av ger företaget GOD PR på Facebook.

Så om man orkar kan det absolut löna sig att klaga- hur mycket en vara ska ha kostat för att man ska idas lägga energi på att vända sig till tillverkaren/ affären via brev/ mail/ personligt besök kan så klart variera oerhört om man nu ens VILL gör det.

Så min fråga idag är: är det ovan beskriva något ni känner igen?

Reklamerar ni eller bryr ni er inte?

Vad är era erfarenheter?