Bara någon månad innan jag köpte Décima hade jag träffat en kille som jag snabbt blev väldigt kär i och flyttade ihop med. Thomas, som han heter, var inte det minsta hästintresserad men då Décima skulle köras till sitt nya hem på MCR ville han ändå vara med och se vad det var för en häst jag hade köpt.
Vi åkte och hämtade hästen, lastade, körde hem och lastade ur. Allt gick mycket bra utan några som helst ”konstigheter” och jag ställde därefter direkt in Décima i hennes box.
Det första som händer, och då hade Décima alltså varit i stallet i 2-3 minuter, är att hon går in i boxen, vänder sig om, tittar ut genom boxdörren och hostar ut den största SNOR-KLUMP jag någonsin sett rakt på Thomas skinnjacka (den landade på hans axel)!!!!! Snacka om att göra en effektfull entré!
Tyvärr var denna snorklump bara början på 2 månaders riktigt elände då det visade sig att Décima var superförkyld. Gult snor rann bokstavligen längst väggarna i boxen och ”alla” i stallet var jättearga över att jag tagit dit en sjuk häst som sakta men säkert smittade ner flera andra.
Till mitt försvar sa jag, och vidhåller än idag, att jag absolut inte hade den minsta aning om att hästen var förkyld. Jag hade besökt henne i försäljningsstallet 3gånger samt varit närvarande vid veterinärbesiktningen på klinik utan att hästen så mycket som harklade sig.
En veterinär förklarade också att en latent förkylning kan bryta ut om hästen utsätts för någon form av ”stress” och för en 3-åring kan en så enkel sak som en kortare transportering räcka som stressmoment.
Jag minns att någon i stallet hävdade att jag säkert blivit lurad och köpt en ”kroniker” och förslog att jag skulle försöka häva köpet.
Eftersom jag fäst mig oerhört vid Décima efter bara några dagar var jag inte det minsta intresserad av att lämna tillbaka henne utan jag ville bara att hon skulle sluta snora.
Décimas förra ägare och tillika uppfödare gick med på att bekosta all medicinering tills Décima blev frisk och efter 2 månader, dvs nästan som en julklapp (kring den 26december) hostade hon sista gången.
Då hade jag provat ”alla” vedertagna sätt för att få henne frisk och även en del huskurer som säkert varken gjorde till eller från. Jag fodrade bland annat med alger som man skulle koka upp och blanda i maten och inte ens Décima, som var mycket förtjust i mat annars gick i närheten av detta hopkok utan att man hade blandat ut det rejält med havre, betfor och melass. Algerna såg ut som jätte-gelé-klumpar och luktade förfärligt så jag kan inte klandra henne.
En annan huskur jag provade var någon form av te som hette Blue-grass, det luktade i alla fall helt ok men hjälpte inte det minsta.
Jag tror att det var den andra sulfakuren som slutligen gjorde susen men vet inte säkert.
Det sägs ibland att en rejäl virusinfektion kan göra hästen motståndskraftig i framtiden och jag vet inte om det stämmer men under de 8 år jag ägde Décima blev hon aldrig någonsin mer förkyld!
